- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 12:e årg. 1893 /
625

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 51. (625.) 20 december 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VECKOBLAD FÖR. bÅRARE, UPPfOSTRARE OCH SKOLVÄNNER.

STOCKHOLM, 2O DECEMBER 1893.

12:e årg.

Prenumerationspris:

l/i år 3,50 kr., 3/4 år 3 kr., */2 år 2

" kr., Ve år 1,25 kr. (postarvodet

inberäknadt).

Prenumerationen skeg

såväl i landsorten som i Stockholm

å närmaste postanstalt.

Byrå:

Barnhusgatan 6 (tredje huset

från Drottninggatan), l tr.

Kontorstid: 10-1, 4-6.

Postadress:

Läraretidningen, Stockholm N.

Redaktör och ansvarig utgifvare:

EMIL HAMMARLUND.

Träffas säkrast 10-11 f. m.

Allm. tel. 60 00.

Tryckt hos Iduna Tryckeri Aldiebolag, Stockholm.

Lösnummer

ä 10 öre säljas å tidningens
byrå samt ä allm
tidningskontoret Gnst. Adolfs torg 10.

Utgifningstid:

hvarje onsdags förmiddag.

An nonspriss

25 öre pr petitrad (= 14 stafvelser)
Födelse-, förlofnings- och
vigselannons l kr , dödsannons 2,00 kr,

Annons bor vara inlämnad

senast måndag kl. 6 e. m. för att

inkomma i veckans nummer

SVENSK LÄRARETIDNING utsänder år 1894 sin
trettonde årgång.

SVENSK LÄRARETIDNING vill framgent som
hittills arbeta för den svenska folkskolans och
folkbildningens höjande.^ för enhet och god anda inom
lärarekaren och för förbättring af lärarnes
ställning i ekonomiskt och socialt hänseende. Politiska
och religiösa stridigheter äro strängt bannlysta frän
tidningens spalter.

SVENSK LÄRARETIDNING skall fortfarande
innehålla: /) ledande artiklar, i hvilka dagens
viktigare skolfrågor utredas och granskas på ett s jälf-’
ständigt sätt; 2] pedagogiska uppsatser; j>)
lefnadsteckningar af framstående skolmän (i regeln
porträtt minst en gång i månaden]; 4) prejudikat
och utslag angående folk- och småskolan, dessas
lärarepersonal samt rörande klockare- och
organistkåren; s) fullständig redogörelse for skolfrågors
behandling vid riksdagen; 6) granskning af
läroböcker och annan skollitteratur; f) redogörelse för
S. A. F:s ärenden samt kortare referat från
Skolmöten af skilda slag; 8) bref rörande in- och
utlandets skolväsende; 9} rikhaltig ny hets a f delning
(om seminarierna, folkskolan^ småskolan^
fortsättningsskolan ^folkhögskolan, slöjdundervisningen m. m.};
id) råd och upplysningar i afseende på tolkningen
af gällande skolförfattningar; fi) minneslista för
hrr skolrådsordförande och skollärare; 12) annonser
om lediga tjänster- vid folk- och småskolan m. m.

SVENSt LÄRARETIDNING vill, i korthet sagdt,
sätta sina läsare i tillfälle att ständigt följa alla
de mångskiftande företeelserna på uppfostrans och
folkundervisningens område. Lösen skall därvid
städse vara: omväxling och skyndsamhet^ pålitlighet
och opartiskhet.

SVENSK LÄRARETIDNING är den största af våra
skoltidningar. Hon kan i följd häraf utförligare
och mera mångsidigt än ’öfriga tidningar behandla
alla undervisningen och lärarekåren vidkommande
spörsmål.

SVENSK LÄRARETIDNING utdelar till samtliga
. prenumeranter för 1894 ett supplement till den i
år utgifna, med stort bifall mottagna
läraresångboken.

SVENSK LÄRARETIDNING behåller samma
vårdade utstyrsel som hittills. Pris, utgifningstider
m. m. förblifva oförändrade. Prenumeranterna
erhålla sålunda omkring 650 stora kvartsidor jämte
en mängd bilagor för det billiga priset af 3 kr.
50 öre. REDAKTIONEN.

I jullofvet

linnen af djup betydelse för Sveriges
folkskola lämnar det år efter sig,
som nu nalkas sitt slut.

Rika minnen, omstrålade af
förhoppningarnas solljus . ..

Ofta har den klagan försports, att vår
folkskola trots lärarnes nitiska arbete icke
nog lyckas att hos folket tända
själfverk-samhetens och vetgirighetens eld. Det
rådande systemet binder henne vid en
formalistisk bildning, som fyller minnet, mer
än den odlar själen.

Det var med tanken härpå, som vi vid
den själfpröfning, till hvilken vi mot
slutet af förra året manade skolans målsmän
och vänner, uttalade vårt beklagande
däröfver, att skolan väl skänkte läskunnighet
men oftast nog ganska liten läslust, att
hon i stället för vetgiriga andar ej sällan
fabricerade läsmaskiner, hvilka stanna, så
snart de icke dragas upp af läraren.

Huru skall detta förändras? Hvem skall
öppna den höga port, genom hvilken vårt
folk skall draga fram mot en mera
praktiskt fruktbärande bildning?

Något, kanske icke så litet, kan väl
göras till brytande af formalismens ök genom
ändring i gällande stadgar och
reglementen. Men reformer i det stycket blifva
intet annat än pappersreformer, om icke
bakom dem står den andliga makt, som
skapar dem ett lefvande innehåll. Äfven de
yppersta reglementen äro intet annat än
en död bokstaf, om icke lärarens
personlighet blåser in i dem en lefvande ande.

»Staten det är jag», utropade
själfhärs-karen i stolt Öfvermod. »Skolan det är
läraren», så säger visserligen i en annan
men ädlare mening den, som fattat den
verkliga innebörden af skolans bildningsarbete.
Och det säges med större sanning, ju mera
läraren är genomträngd af en brinnande
önskan att offra sig själf för skolan, för
dessa barn, som äro fosterlandets
dyrbaraste skatt och dess framtid.

Men detta - att man äfven i fråga om
denna stora reform kommer tillbaka till
samma punkt: lärarens personlighet - är
i hög grad ägnadt att hos honom väcka
ansvarskänslan. Eld föder eld - och
endast, om han lyckas att i sm egen själ
hålla själfverksamhetens och vetgirighetens
låga brinnande, kan han hoppas att tända
den hos andra.

Också har länge hos vårt lands
lärarekår försports en hunger och törst efter
möjligheten att vidga siit vetande och
själfständigt arbeta på fortsatt bildning
utöfver seminariets trånga ram.
Folkskollärarnes »fortbildningsfråga» har ända sedan
början af 80-talet stått på dagordningen.

Ända till i år dröjde det dock, innan
någon utsikt till denna frågas lösning
yppade sig. Men så kom budskapet om
»sommarkurserna vid Uppsala universitet».
De voro visserligen ej anordnade för
någon viss klass af män eller kvinnor.
Tillträdet stod fritt för en hvar, som törstade
efter en dryck ur bildningens brunn. Men
det ojämförligt största antalet deltagare
voro folkskolans lärare och lärarinnor.
Högskolan räckte sin hand till välkomst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 21:05:50 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1893/0637.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free