- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 12:e årg. 1893 /
626

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 51. (625.) 20 december 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

626

SVENSK LÄRARETIDNING,

N:r 51

åt folkskolan. Så var den svenska
folkbildningens ring - om jag må begagna
en sådan bild - sluten samman till ett
helt.

En sådan förbrödring bär välsignelse åt
båda parterna. Högskolan, den som
egentligen är den gifvande, får äfven hon en
gengåfva. I England, där tanken på sådan
»folklig utsträckning af universitetet» sedan
några år tillbaka tagit växlande former
och slagit rötter på skilda orter, har man
iakttagit dess lyckliga inflytande på
universitetets män. Vår tids djupaste kraf
är den kristliga »altruismens». Dess
förverkligande äfven i vetenskapens höga
salar, så att vetenskapsmannen får i någon
mån omedelbart blifva andra
samhällsklassers tjänare och själf åt dem dela med
sig af de kunskapsskatter, han förvärfvat,
verkar förädlande på andan inom
högskolorna själfva, ty äfven deras mål är dock
icke blott att skapa lärda män utan ock
- karaktärer.

Men i främsta rummet är det dock
folkskolan, som är den mottagande. Dess
lärare och lärarinnor få, när de lyssna till
vetenskapens främsta målsmäns i djup
mening »populariserande» undervisning,
både en inblick i vetenskapens arbetssätt
och en nytänd kärlek till själfverksamt
studium och forskning. Detta åter
inverkar mer eller mindre medvetet på
undervisningen i skolan. Den får en ny
hänförelse, som likt en frisk underström
rycker med sig barnens sinnen. Den vidgar
blicken och lyfter den öfver formalismens
trånga synkrets. Den ger kraft åt armen,
som en gång skall bryta sönder
skiljemuren och göra folkskolan till hela folkets
skola.

Ty det är dock inifrån, från folkskolan
själf, som till slut de stora reformerna
skola segrande framgå . . .

Det är dessa oförgätliga sommarstunder
i Uppsala och i dess högskolas lärosalar,
som utgöra vår svenska folkskolas mest
förhoppningsfulla minne från det år, som
snart förgått. Och det höfves väl att
ännu en gång till universitetet och dess
lärare frambära folkskolans tack!
#

Ett annat stort minne är det elfte allmänna
folkskolläraremötet i Göteborg med dess
rikedom på väckelser för sinnet, på
grundliga tankeutbyten, på vänskapens
förbrödringsfester, på den enstämmiga sångens
välljud och sist men icke minst på fosterländsk
hänförelse.

Fosterländsk hänförelse - hur har icke
detta ord missbrukats! Hur ofta har den
icke fått tjäna endast som en grann deko-

ration i festsalen, hur ofta har den icke
- för att tala med det elfte
skolläraremötets ordförande - gifvit sig »uttryck i
braskande och larmande åthäfvor», i
stället för att framträda »i trofast och
handlingskraftig kärlek», en sådan kärlek, som
förmår »tusenden och åter tusenden att
under hvardagslifvets enahanda i tysthet
fullgöra sin medborgerliga plikt».

Det var en fläkt af denna, den äkta
fosterlandskärleken - hvars symbol borde
vara »vår ärorika blågula fana svajande
från hvarje folkskolehus» - som
genombrusade detta möte och Uppfriskande nådde
äfven oss, som det icke förunnades att
närvara i. brödrakretsen . . .

*



Jag vet ej rätt hvarför just nu - vid
juletiden - dessa minnen återkallats i mitt
sinne. De kunna kanske vara för oss äldre,
hvad julljusen på granen äro för barnen.

Men klarare än alla julljusen lyser för
både gammal och ung julens strålande
stjärna:

»Gläns öfver sjö och strand
stjärna ur fjärran,
du som i Österland
tändes af Herran ...
Stjärnan från Betlehem
leder ej bort men hem ...»

Ernst Beckman.

Hälsovårdslärans införande
såsom läroämne i skolorna.

Vi äro satta i tillfälle meddela det
föredrag, med hvilket förste
provinsialläkaren d:r A. E. Goldkuhl vid
allmänna svenska läkaremötet i Gäfle inledde
diskussionen i ofvannämda nu på
dagordningen stående fråga. Föredraget var
af följande lydelse:

Det ämne, för hvilket jag beder att för
en kort stund få taga mötets
uppmärksamhet i anspråk, har till föremål frågan
om hälsovårdslärans införande såsom
läroämne i skolorna. Vid första påseendet
synes det ju, som om detta ämne borde
vara mycket tacksamt att behandla och
som om det lätt borde kunna framhållas
så, att det tillfredsställde alla. Ty då all
mänsklig verksamhet mer eller mindre
omöjliggöres, såvida individen saknar hälsa
och lifskraft, synes det ju, som om
hälsovården borde utgöra en af släktets första
och viktigaste angelägenheter och som om
hälsovårdsläran utan gensägelse borde
intaga en framstående plats såsom läroämne
i skolorna. Men när man gör sig
närmare reda för, hvad en sådan fordran
verkligen innebär, stöter man snart på
svårigheter, hvilka synas lägga starka hinder i
vägen för frågans snara och lyckliga
lösning.

Åtminstone har det gått så för mig. Ju
mera jag sökt sätta mig in i den förelig-

gande frågan, desto svårlöstare har hon
förefallit mig. Vore uppfostrings- och
skolväsendet –sådant, att det enligt fysiologiens
fordran hade till uppgift att harmoniskt
utbilda människans samtliga förmögenheter
- de fysiska såväl som de intellektuella
och moraliska - då vore äfven i och
med detsamma hälsovårdslärans plats gifven
såsom ett af de viktigaste läroämnen i
skolan eller, rättare sagdt, skollifvet syftade
ju då själft att gifva ett sant uttryck för
innebörden i den kända satsen: en frisk
själ i en frisk kropp. Men då
uppfostringskonsten i allmänhet ännu ej hunnit
längre, än att den hufvudsakligen går ut
på att stämpla människan med de yttre
kännetecken och egenskaper, som lättast
förläna framgång i lifvet, och man ej i
en hast kan omstörta eller omdana en
institution, hvilken så djupt som skolan
ingriper i samfundslifvet, och det ej heller
vore rådligt att göra det, äfven om så
kunde ske, utan man måste räkna med
förhållandena, sådana de äro eller tendera
att blifva, skall man snart finna, att våra
skolor sedan långt ^tillbaka äro så
öfverhopade med olikartade läroämnen, att där
omöjligen finns plats för någon ny disciplin,
allra minst för en sådan, hvilken så
fullständigt som hälsovårdsläran strider mot
skolans gamla traditioner.

Ett förslag att söka införa
hälsovårdsläran såsom läroämne i skolorna skall
därför säkerligen möta starkt motstånd från
vederbörandes sida. Medgifvas måste ock,
att för närvarande goda skäl ej heller
saknas för ett berättigadt motstånd mot en
sådan reform. Ty för att hälsovårdslärans
studium skall blifva fruktbringande för den,
som skall syssla därmed, fordras
ound-.gängligen vissa förutsättningar, hvilka i
allmänhet saknas äfven hos de äldsta
lärjungarne i våra allmänna läroverk och
ännu mera hos barnen i folkskolan, och
hvilka man ej ens kan påräkna vara till
finnandes hos lärarne. Utan grundläggande
förkunskaper i kemi, fysik och fysiologi
skulle den i skolorna meddelade
undervisningen i hälsovårdslära snart antaga en
karaktär, som hvarken tillfredsställde
vetenskapens eller pedagogikens fordringar. De
lösryckta satser, som under sådana
förhållanden komma att framställas, skulle
säkerligen, huru sanna de än i och för sig
själfva månde vara, hvarken väcka
lärjungarnes intresse eller öfvergå till
verkligt vetande utan endast blifva döda
utan-läxor, som snart glömdes och ej medförde
något gagn eller värde för lifvet.

Men då det å andra sidan ej kan för
mycket eller för ofta framhållas, att
ofantligt mycket elände skulle kunna undgås
eller åtminstone minskas, ifall de allmänna
hälsolagarna vore bättre kända och åtlydda,
än nu är förhållandet, så måste hvarje
åtgärd, som lämpligen och med hopp om
framgång kan vidtagas för att sprida
allmännare kännedom om dessa lagar, hälsas
med glädje och tillfredsställelse.

Det kan och skall ej heller kunna sägas
annat, än att äfven i vårt land under de
senare årtiondena kraftiga åtgärder
vidtagits i detta syfte. Läkarne hafva varit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 21:05:50 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1893/0638.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free