Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 51. (625.) 20 december 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 51
SVENSK LÄRARETIDNING.
627
outtröttliga att i populära skrifter meddela
vetenskapens framsteg i hygien och
dithörande ämnen, och om än äfven de
enklaste däri framställda råd och anvisningar
ofta blifvit missförstådda, så har dock
uppmärksamheten blifvit riktad åt detta hållet,
och allmänheten har börjat ana, att det
gifves lagar äfven för hälsan liksom straff
för öfverträdelse af dessa lagar. Genom
den allmänna hälsovårdsstadgan för riket,
som utgafs år 1874, har äfven
hälsovårdslagstiftningen tagit ett stort steg framåt.
Ty oaktadt denna stadga här och där mött
motstånd, har hon dock utöfvat ett
ofantligt inflytande på våra städers
sundhets-förhållanden. Och hvad det uppväxande
släktets väl beträffar, synes detta hafva
legat och ligga hygienens målsmän
särdeles varmt om hjärtat. Nutidens skolhus
i våra städer äro ju ock verkliga palats
mot dem, som funnos blott för 20 år
tillbaka. Att landsbygden ej hållit jämna
steg med städerna i hygieniskt afseende
är däremot att beklaga ehuru lätt
förklarligt.
Sålunda försiggår inom vårt land ett
oafbrutet arbete såväl för spridandet af
sunda hygieniska åsikter som för att väcka
kommunerna till besinning om deras
skyldigheter i hygieniskt afseende. Och att
detta utsäde ej varit utan frukt, kan man
grant skönja af de storartade uppoffringar
för sanitära ändamål, hvilka under de
senare årtiondena gjorts i de flesta af våra
städer, tack vare hvilka äfven luften, som
vi andas, marken, som vi bebo, och
vattnet, som vi dricka, blifvit allt sundare, en
del infektionssjukdomar förlorat sin udd
och själfva dödens skördar för hvarje år
förminskats. Ja, äfven kroppsarbetarne
hafva flerstädes erhållit sunda och
mänskliga bostäder och sålunda uppnått första
villkoret för mänsklig hyfsning, och
missbruket af rusdryckerna har i hög grad
aftagit o. s. v.
Vid närmare skärskådande måste dock
erkännas, att det, som i hälsovårdsväg
blifvit gjordt, hufvudsakligen synes böra
skrifvas på lagstiftningens initiativ och
räkning. Så långt lagens arm når, så långt
märkes ock granneliga hans kraftiga
ingrepp, men utanför lagens råmärken
skönjer man ännu lätteligen spåren af
individernas tanklöshet, själfsvåld och lättja i
mycket af det, som till hälsovården hör.
Så råder både inom hemmet och
samfunds-lifvet en mängd seder och bruk, som bjärt
afsticka mot de enklaste hälsoregler, och
det allsmäktiga modet i klädedräkt m. m.
trotsar allt, hvad hygien heter. Nästan i
alla skolor, från de lägsta till de högsta,
äfven folkskolorna, råder ensidig
öfveransträngning med alla dennas fördärfliga
följder, och samma sorgliga erfarenhet kan
göras nästan inom alla yrken och all
industri. Att hvarje skola och hvarje yrke
fordra sin särskilda hygien, synes ännu
vara så godt som okändt eller finner
åtminstone sällan någon riktig tillämpning,
ej ens inom de medicinska skolorna.
Följderna af dessa lagöverträdelser äro
ock öfverallt märkbara. Ja, de synas vara
så allmänna, att man i hvardagslifvet
knappt lägger märke till dem utan i stället
anser dem såsom helt naturliga och
oundvikliga. Och ehuru läkarnes antal
oupphörligen ökas, måste de nu som förut
arbeta i sitt anletes svett och få knappt sofva
i fred om natten. Och likväl har
knappast någon så många konkurrenter äfven
utom sitt yrke, som läkaren. Och
oaktadt medicinen synes hafva gjort ofantliga
framsteg i konsten att bota de sjuka och
lindra deras plågor, så står det dock fast,
att människosläktet ännu är sjukt, ja
mycket sjukt, och att läkarne sannerligen ej
behöfva frukta för, att de skola blifva utan
sysselsättning.
Kunde man hoppas att medelst
hälsovårdslärans införande såsom läroämne i
skolorna snart få se någon ljusning i detta
mörker, huru välkommen skulle ej då en
sådan åtgärd blifva, och hvem skulle ej då
med största beredvillighet vilja bidraga till
dess snara genomförande. Men då jag
besinnar, att det endast är några få år,
sedan hygienen med knapp nöd lyckades
eröfra en lärostol vid en af våra medicinska
skolor, och att man ännu hos oss kan bli
läkare utan att hafva aflagt något
lärdoms-prof i hygien, samt att lärare, så
kvalificerade att de kunna och vilja åtaga sig
att undervisa i det nämda läroämnet, nästan
helt och hållet saknas, så synes det mig
i sanning, att tiden ännu är långt ifrån
mogen för, att hälsovårdsläran till någon
fromma för släktet skall kunna införas
såsom läroämne i skolorna.
Men då den idé, som ligger till grund
för önskan om hälsovårdslärans införande
såsom läroämne i skolorna, onekligen är
riktig i och för sig, ehuru tiden för hans
genomförande ännu långt ifrån är inne, så
synes det mig vara väl betänkt, att
läkarne såsom hygienens närmaste målsmän
med alla till buds stående medel söka
hålla denna idé vid lif och göra, hvad dem
tillkommer, för att den i sinom tid måtte
förverkligas.
Detta medgifvet återstår att begrunda
de medel, som böra tillgripas för att
säkrast och lättast kunna nå det önskade
målet. Att det höfves tålamod och klokt
beteende för att besegra det väntade
motståndet, därom torde intet tvifvel råda.
Det första, som för den skull är att göra,
synes mig vara att arbeta för, att tillfälle
måtte beredas lärare i offentliga skolor och
folkskoleinspektörer att inhämta nöjaktiga
kunskaper i allmän hälsovårdslära och
skolhygien. Ett så moderat förslag torde
icke heller möta något oöfvervinneligt
motstånd, ehuru äfven det fordrar tid och
förberedelser för att sättas i verket. Men
äfven om man icke vunne mer än detta,
så vore dock därmed redan ofantligt
mycket vunnet. Hade man emellertid väl
hunnit så långt, att en del lärare förvärfvat
nödig hygienisk utbildning, så torde man
möjligen i dem äfven vinna goda
bundsförvanter, när det blefve fråga om att i
skolan söka bereda plats för det
ifrågavarande läroämnet. Väl framme vid målet
kräfdes dock fortfarande synnerlig omtanke
och varsamhet, för att den vunna segern
ej skulle gå förlorad. Icke nog med att
de blifvande lärarne måste vara fullt
hemma i ämnet, de måste därjämte äfven vara
intresserade för undervisningen, ty annars
fruktar jag, att hela lärdomen inskränkte
sig till att i minnet ur läroboken rabbla
upp en mängd ord, ord utan mening och
sammanhang.
Långt bättre än en sådan undervisning
vore då att inskränka alltsammans till
några korta kategoriska »hälsoregler för
skolungdom», ungefär sådana som blifvit
uppställda af Läkareföreningens i Berlin
hygieniska sektion och i svensk
öfversättning utgifna af Hanna Kamke, eller till de,
som jag tror, i en för barn någorlunda
lättfattlig form af mig skrifna »Hälsoregler
för skolbarn», som finnas intagna i
skolbarnens jultidning »Jultomten» och där
komma att fortsättas.
För meddelandet af sådana hälsoregler
fordras ingen synnerlig hygienisk kunskap
hos läraren utan endast sundt förstånd och
intresse för saken. Huruvida något
väsentligt därmed kunde vinnas, är dock
högst problematiskt. Men att jag icke
fattat frågan om hälsovårdslärans införande
såsom läroämne i skolorna på detta sättet,
bör tydligt framgå af hvad jag i saken
anfört.
På grund af hvad jag nu anfört, vill
jag föreslå, att mötet enar sig om följande
beslut:
Mötet anser det i hög grad önskligt, att
lärare vid allmänna läroverk, seminarier
och folkskolor, föreståndare för högre
flickskolor samt folkskoleinspektörer måtte
beredas tillfälle att genomgå en för deras
viktiga kall nöjaktig kurs i allmän
hälsovårdslära och skolhygien; att efter en viss
bestämd tid ingen må antagas till någon af
ofvan nämda befattningar utan att förut
hafva aflagt godkändt lärdomsprof i dessa
kunskapsämnen; att den för lärare afsedda
undervisningen i dessa ämnen lämpligast
bör anordnas och ledas af professorn i
hygien vid Karolinska mediko-kirurgiska
institutet, på sätt som af k. m:t närmare
bestämmes; och att denne lärare äfven bör
meddela intyg öfver aflagdt sådant
lärdomsprof.
Eller kanhända mötet hellre vill
besluta att ingå till konungen med en
underdånig anhållan i ofvannämda syfte?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
