Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 52. (626.) 28 december 1893 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 52.
(626.)
STOCKHOLM, 28 DECEMBER 1893.
12:e årg.
Prenumerationspris:
Vi år 3,,50 kr., 3/4 år 3 kr., */2 år 2
kr., */4 år 1,25 kr. (postarvodet
inberäknadt).
Prenumerationen sker
såväl i landsorten som i Stockholm
å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6 (tredje huset
från Drottninggatan), l tr.
Kontorstid: 10-1, 4-6.
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11 f. m.
AUm. tel 6O OO.
Tryckt hos Iduns Tryckeri Aktiebolag, Stockholm,
Lösnummer
ä 10 öre säljas å tidningens
byrå samt å allm,
tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag.
An nonspriss
25 öre pr petitrad (= 14 stafvelser),
Födelse-, förlofnings- och
vigselannons l kr , dödsannons 2,so kr.
Annons bör vara inlämnad
senast måndag kl. 6 e. m. för att
inkomma i veckans nummer.
En folkskollärarekdrens förkämpe.
[tt vårt land äfven i andligt afseende ligger något afsides
från kulturens stora brännpunkter och först sent nås af de
från dem utgående rörelserna är en ofta om än ogärna hörd
sanning. SäUan har denna blif- " r
vit på ett så slående sätt
bekräftad som i fråga om den
lifsgärning, hvilken här nedan skall
i korta drag skildras.
Sedan mer än en mansålder
tillbaka har folkskolläraren Fr.
W. Dörpfeld varit en af den
tyska folkskolans främste män,
en af den tyska
uppfostrings-litteraturens själfständigaste och
lärorikaste författare. Och dock
är det först i dr, kort före hans
död, som ett af hans talrika
arbeten blifvit öfversatt till vårt
språk och hans namn kändt inom
en större krets af vårt lands
lärare och lärarinnor.
Af alla tecken att döma synes
dock nu äfven hos oss
jordmånen vara beredd för flera af de
tankar, som han sökte förverkliga.
Under sådana förhållanden har det
synts lämpligt att i dag, två
månader efter hans död, gifva Svensk
Läraretidnings läsare den
bortgångnes bild jämte en
sammanträngd teckning af hvad han var
och hvad han ville.
FREDRIK WILHELM DÖRPFELD.
Fredrik Wilhelm Dörpfeld var född i Wermelskirchen i
nordvästra Renprovinsen den 8 mars 182é. Fadern arbetade såsom
mästare i en närbelägen hammarsmedja. Han stod sig godt, ty
dels var han särdeles skicklig i sitt yrke, dels ägde han äfven
litet jord, hvaraf han hade någon inkomst. Den unge Dörpfeld
växte därför upp i ett välbärgadt hem.
Farfadern var simpel bonde men en begåfvad och vetgirig
man. Han läste i sina mognare år gärna naturvetenskapliga och
historiska arbeten samt dessutom de då utkommande
populärfilosofiska skrifterna af Kants skola. Jämte några likasinnade
vänner hade han t. o. m. bildat ett slags studieförening, som
allt emellanåt samlades i hans hus för att läsa och sedan utbyta
tankar öfver det lästa. Detta fick sonsonen vara med om, och
härifrån medförde han den böjelse för filosofisk forskning och
; k för studieförenmgar, som sedan
följde honom genom lifvet.
Pohlhausens enklassiga
byskola, som han först besökte,
var i alla afseenden under
medelmåttan. Vid 11 års ålder
hade han inhämtat hvad där
bjöds och flyttades till folkskolan
i Burg vid Wupper. Dess »förste
lärare», vom Werth, var en
synnerligen duglig och nitisk man,
som förstod att egga sina
lärjungar till eftertanke och
själf-verksamhet. Då Dörpfeld vid 16
års ålder genomgått hans skola,
hade han fattat den föresatsen
att själf blifva folkskollärare.
För att bereda sig till inträde
vid seminariet ingick han 184:0
i preparandskolan vid Fild strax
utanför staden Mors. Den
förestods af Fr. Ludv. Zahn. Denne
var sedan 1832 Diesterwegs
efterträdare såsom seminarierektor
i Mors* och själfen framstående
pedagog. Hans hufvudintresse
låg åt religionsundervisningen,
och han förstod äfven att
intressera sina lärjungar härför. Af
honom inhämtade Dörpfeld den
stora pedagogiska
grundsanningen, att undervisningens bildningsvärde ingalunda ligger i
kunskapernas massa utan i arten af deras inhämtande, nämligen i deras
verkliga införlifvande med föreställnings-, känslo- och viljelifvet,
* Se härom undertecknads lilla skrift »Folkbildnings-politikern Adolf
Diesterweg. Ett hundraårsminne», Stockholm 1890.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
