- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 12:e årg. 1893 /
645

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 52. (626.) 28 december 1893 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 52

SVENSK LÄRARETIDNING.

64?5

Gå vi sedan till de händelser, som bilda
så att säga årets yttre folkbildningshistoria,
så möter oss först riksdagens behandling
af hithörande frågor. Dess viktigaste
beslut är utan gensägelse det, som fattades
i andra kammaren i frågan om
småläro-verkens ombildning, Genom detsamma
hafva svenska folkets målsmän såsom sin
åsikt uttalat, att folkskolekursen kan och
bör utgöra grunden för den skolbildning,
som är afsedd att sluta vid 15-16 års
ålder, och att folkskolan därför bör förses
med en 2- till 3-årig öfverbyggnad. Detta
faktum är ett resultat af flera årtiondens
strider. Lyckas kammaren, såsom man
får hoppas, att förr eller senare göra sitt
beslut till riksdagens, så blir detta af snart
sagdt oberäknelig betydelse för
folkbildningens framtid.

#

Folkbildningsidén har under året kunnat
fira ett 300 årsminne: Uppsala möte 1593
fastslog, att hvarje svensk bör läsa sin
bibel och själf tänka öfver dess innehåll.
Det var en stor seger, väl värd att med
tacksamhet erinra sig. Tyvärr har detta
minnes firande dock ej blifvit stort annat
än en teologisk-hierarkisk jubelfest.

*



Ett annat minne, det af folkhögskolans
25-åriga tillvaro, har inom skolvärlden
tillvunnit sig större uppmärksamhet.
Folkhögskolans grundläggare, varmaste
befordrare och dugligaste arbetare, dessas
grundsatser och verksamhet hafva blifvit
föreställda för allmänheten. Det har
därunder blifvit klart ådagalagdt, att denna för
de skandinaviska folken egendomliga
yttring af kulturenergi är en äkta
folkföräd-lingskraft, öfver hvilken vi ha skäl att
glädja oss och vara stolta. Folkhögskolan
har en uppgift, som ej kan fyllas af
någon annan skola: att intellektuellt upplysa
och sedligt värma den mognade ungdom,
som står färdig att gripa sig an med
lifvets uppgifter. Må folkhögskolan aldrig
släppa detta värf, så skall framtidens lof

höra henne till.

&

Af årets många möten har
Seminarierektorsmötet från vår ståndpunkt varit
märkligast genom sin öfverlägset afvisande
hållning gent emot folkskollärarekårens
sträfvanden samt kyrkomötet genom sin ifver
att taga afstånd från hvarje folklig rörelse
samt att begagna alla medel att bringa
samma kår i ett allt djupare och
vidsträcktare beroende. Det ena som det andra
till sorg för flertalet af folkbildningens och
folkkyrkans vänner i vårt land.

Allmänna folkskolläraremötet i Göteborg
är den ena af årets båda hufvudhändelser
på folkskolans område. Det ger en skarpt
tecknad bild af den utveckling,
folkskollärarekåren vunnit under de senaste tio
åren.

Bäst framträder dess profil, om det
ställes mot bakgrunden af 1883 års möte i
Uppsala. Det senare anordnades och
styrdes i allt af personer stående utom kåren.
Dennas medlemmar voro närvarande såsom
gäster, visserligen välkomna och väl
behandlade men dock gäster. Hvarje
försök från deras sida att spela någon annan
roll tillbakavisades af värdarne vänligt och
höfligt men bestämdt. Samtalsämnen,
yttranden och beslut erhöllo sin ton och färg
från samma håll. Folkskollärarne voro i
det hela taget statister. Kom någon gång
från deras krets ett klart och på sak
gående anförande, väckte det formlig
sensation. Det var, som om man ej kunnat
vänta sig något sådant. Den andliga
atmosfären var liksom mättad af ängslan för,
att folkskollärarne skulle företaga något,
som ej vore riktigt passande. Och likväl
var detta folkskolläraremöte det dittills bäst
anordnade och ledda. Vissa partier däraf
skola säkerligen aldrig glömmas af
deltagarne, och mycket af det, som där
förekom, bevaras ännu i tacksamt minne.

Men huru annorlunda var det dock ej i
Göteborg år 1893! Från början till slut
var det hufvudsakligen folkskollärarne, som
gåfvo mötet dess innehåll och bestämde
dess gång. Diskussionsämnena, deras
begränsning och belysning, diskussionerna
och resolutionerna, festerna och
Samkvämen - allt var ytterst Stämpladt af dem.
Rollerna hade från 1883 blifvit ombytta.
De, som då voro värdar, voro nu i det
hela taget gäster, de, som då menade sig
hafva de klara, ledande tankarna, tycktes
nu känna sig liksom osäkra och famlande.
Striderna utkämpades mellan två
riktningar inom folkskollärarnes egna led, båda
väl medvetna om sina program i de
föreliggande frågorna. Kampen var ofta het
men sällan bitter. Skäl gåfvos och togos
å båda sidor: det var strid mellan olika
tankeriktningar, icke mellan personer. Så
väl under stridens hetta som vid
stämningens höjd rådde en taktfull behärskning.
Både anföranden och resolutioner buro
prägel däraf. Lärarekåren har tydligen
under de gångna tio åren mognat till
medvetande om högheten af sitt kall och
tyngden af sitt ansvar.

Det icke minst anmärkningsvärda faktum
från mötet är, att den riktning, som
kräfver organisk, försiktig, men alltjämt fort-

skridande utveckling på den från början
lagda grunden, i alla viktigare frågor
afgick med segern, oftast med
öfverväldigande flertal.

Om det är en sanning, att folkskolans
förmåga att fylla sin uppgift i första rummet
beror af hennes lärare, så böra nu
påvisade vittnesbörd om. lärarekårens
framåtskridande till mognad glädja alla
uppriktiga folkskolevänner, äfven sådana, som
ej anse sig kunna gilla de meningar, hvilka
vid nu ifrågarande möte hade öfverhanden.

Mötets bild fullständigas på ett
förträffligt sätt af sammanträdet mellan ombuden
för kretsarna inom Sveriges allmänna
folkskollärareförening. Här visade sig, att
samhörighetskänslan slagit fast rot inom kåren,
och att nödvändigheten af organisation för
uppnåendet af gemensamma mål börjar
inses, hvarigenom hoppet om en
verkningsrik framtid för föreningen stadgat sig.
*



Sommarkurserna i Uppsala är den
andra af årets stora tilldragelser inom
folkskolevärlden. Där voro folkskollärarne ej,
såsom i allmänhet i Göteborg, de gifvande
utan i stället de mottagande. Det som
gafs var vida vyer från vetandets värld
och djupa intryck af framstående
personligheter, och mottagandet skedde med
intresse och tacksamhet.

Icke heller dessa kurser voro emellertid
någon isolerad företeelse utan en frukt af
folkbildningsrörelsens inre lif. Ehuru de
ej särskildt voro beräknade för
folkskollärarne, blef dessas antal dock så
öfvervägande, att man skulle komma sanningen
ganska nära, om man kallade det hela:
»Sommarkurser för folkskollärare». Detta
faktum syntes i viss mån vara en
öfverraskning för kursernas anordnare och
ledare, en något oväntad företeelse, som de
tycktes hafva svårt att finna rätta
förklaringen till - förmodligen emedan de ej
kände till den trängtan efter ökadt
real-vetande, hvilken sedan ett par årtionden
allt intensivare framträdt hos folkskollärarne.
Bland universitets-lärarne hade samtidigt
härmed födts och vuxit en önskan att
omedelbart kunna bjuda forskningens
frukter åt vårt folk. Sålunda frambröto här
vid sidan af hvarandra två olika yttringar
af folklig kulturenergi, hvilka syftade till
samma mål. I årets sommarkurser möttes
de, sammangötos och, som vi hoppas, fingo
ny, ökad kraft, så att därigenom
universitetet kan förhjälpa folkets lärare till större
förmåga att fylla sin uppgift, och så att
dessa i gengäld kunna väcka folkets
kärlek och intresse för universitetets mål.
Går denna förhoppning i fullbordan, så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:38:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1893/0657.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free