Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1. (627.) 3 januari 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VECKOBLAD FÖI^. bÄRARE, UPPfOSTRARE OC|H SKOLVÄNNER.
N:r 1. (627.)
STOCKHOLM, 3 JANUARI 1894.
13:e årg.
Prenumerationspris:
Vi år 3,50 kr., 3/4 år 3 kr., 1/2 Ar 2
kr., 1/4 år 1,25 kr. (postarvodet
inberäknadt).
Prenumerationen sker
såväl i landsorten som i Stockholm
å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6 (tredje h n se t;
från Drottninggatan), l tr.
Kontorstid: 10-1, 4-0.
Postadress:
i Läraretidningen, Rtockhnh*
Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11 f m.
Allm. tel 6 O O O.
Lösnummer
å 10 öre säljas å tidningens
jyrå samt ä allm
tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag.
An nonspriss
25 öre pr petitrad (= 14 stafvelser).
Födelse-, förlofuiugs- och
vigsel-aniions l kr , dödsannons 2,00 kr.
Annons bör vara inlämnad
senast måndag kl. 6 e. in. för att*
inkomma i veckans nummer
En skolveteran.
len man, hvars bild pryder det nya årets första nummer,
är född den l juni 1823 i Broddetorps församling af
Skaraborgs län.
Ett kojans barn fick han från spädaste år kämpa med
fattigdom och brist. I hans barndom fanns ej så många
välgörenhetsinrättningar och föreningar
med syfte att bistå den fattige
som i våra dagar. Man tog ej
så noga notis om armodet på
den tiden. Man fann det
naturligt, att kojans invånare skulle
framsläpa sitt lif i armod. »Som
man ställer sig, har man det»,
var ofta det ord, hvarmed
dörren slöts efter tiggaren.
Så snart pojken kunde »göra
nytta», måste han lämna mor
och gifva sig i tjänst hos
bönderna. »Jag var då», säger han
själf, »ynkligt liten, spenslig,
förkyld och utsvält.» Ej underligt
om bönderna voro mindre
hågade att taga emot en sådan
tjänare. En god husbonde gaf
honom ock en dag följande
vänliga råd: »Du döjer ’nte té
bonne. Nu sa di gära en
kloekare-skole i Skara. Dä ä så godt,
att du ger däk dit. Du döjer
’nte té nöt aent. Du sa få ena
skäppa (V* tunna) röj å mak.
Sen får du le tegga däk fram.»
Rådet följdes. Med
rågskäppan förvandlad till bröd och med
en 18-skilling i fickan begaf sig
Broddén till Skara och blef
Jakob Otterströms elev. Hans umbäranden här voro otroliga. För
att kunna stanna kvar nödgades han ingå som elev vid
veterinärskolan, där han fick fritt underhåll. Han besökte sålunda två
skolor samtidigt. Ej underligt då, om det betyg, som han 1844
fick från Skara seminarium, var sådant, att det ej var godt att
erhålla plats på detsamma.
JOHAN BRODDÉN.
Uppmuntrad af de premier och vitsord, han erhållit vid
veterinärskolan, beslöt han att med öfvergifvande af skollärarekallet
fortsätta vid Stockholms veterinärinstitut, dit han erhållit
rekom-mendationsbref af biskop Butsch. Men då han utblottad på
medel efter många mödor kom dit, voro alla friplatser upptagna.
Således den banan stängd. Han ingick då vid Stockholms
seminarium, där han tog examen 1847. Äfven här var nöden en
trogen följeslagare, men genom försakelse, flit och ihärdighet
lyckades han bestå i kampen och
förvärfva sig ett sällsynt vackert
betyg såsom folkskollärare.
Sin första anställning erhöll
Broddén samma år vid
»Pehrs-bergs Stationaira Folkschola» i
Värmland. Ur det betyg, han
erhöll öfver sin verksamhet
härstädes, må för kuriositetens skull
anföras:
»att han med lika utmärkt
skicklighet som nit och arbetsamhet icke
alenast handledt scholans barn uti
läseöfningar och vårdat deras seder,
utan äfven derjemte stiftat och
underhållit äldre barnaundervisning
uti en söndagsschola derstädes.
Hvilket allt jag, jemte intyg öfver hans
själsstyrka och kraft att
genomdrifva hvad honom inom hans krets,
och med ett upplyst presterskaps
stöd och råd godt och nyttigt synes;
härmedelst honom - Johan Bröd
den - intygas.»
År 1851 blef Broddén
ordinarie folkskollärare i Örebro.
Samtidigt mottog han den af
Örebro borgerskap inrättade
söndags-aftonskolan, hvilken han
innehade till 1880, då denna
ombildades till en fortsättningsskola.
Sin befattning som
folkskollärare lämnade Broddén icke förr
än vid det nu gångna årets slut. Hans arbetsdag har varit lång.
Hvad han därunder uträttat för att sprida kunskaper och lindra den
fattiges tunga lott, kan ej återgifvas inom ett så begränsadt omfång
som några spalter. Det må vara nog att påminna om, att den gamle
veteranen är en af dem, som först brutit bygd på folkbildningens
hårdarbetade, af allehanda vidskepelsens rötter uppfyllda mark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
