Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 1. (627.) 3 januari 1894
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARETIDNMG.
N:r l
Från barndomen förtrogen med den
fattiges ställning har han måhända bättre
än de flesta förstått och känt, hvad
fattigmannens barn behöfva. Fanns ej någon
kaka kvar i skåpet i hans skolsal, var
alltid handen färdig att leta upp en femöring
ur fickan åt den lille, hvars mor ej hade
en bit bröd att skicka med som matsäck
till skolan. Såg han en liten trasvarg
huttra af köld i sina lumpor, tog han
honom med till ett välbärgadt eller rikt hem,
och svårt var att neka den ömhjärtade
»mästarns» bön för hans skyddsling. De
medel, han tiggt ihop till sina fattiga små,
måste räknas i tusentals kronor.
För befordrande af ungdomens hälsa
stiftade han 1851 en simskola. Kärleken
till bad medförde han från Stockholm,
hvarest han 1845 promoverades till
sim-magister med större belöningen. Han hade
själf fått en lefvande erfarenhet af vattnets
välgörande verkan. Just genom ett flitigt
badande och ett förståndigt lefnadssätt,
då han kommit i oberoende ställning,
lyckades han öfvervinna den svaghet, som
.följt honom från barndomen. Den
högresta, kärnfriska gestalten vittnar just ej
om lekamliga brister utan fast mer om
ännu många lefnadsår i hälsa och kraft.
Porträttet å första sidan är taget efter en
fotografi från 1891. Det tyckes snarare
tala om 50 än om 70 år. Ännu besitter
nämligen Broddén en ungdomlig vigör som
få vid hans år. På honom hafva
skol-luftsbacillerna ej kunnat göra någon skada.
Ännu får man om sommaren se 70-åringen
tumla om midt i pojksvärmen eggande och
uppmuntrande till lifliga, stärkande
rörelser i det våta elementet. Ej längre
tillbaka än förliden sommar vågade han sitt
språng från trampolinen, ehuru han äger
en kroppstyngd af 14 pund.
*
Mycket af sin tid och kraft har
Broddén ägnat åt sångens ädla konst. I 30
år stod han som anförare i en af honom
bildad större sångkör (den bestod ofta
af öfver hundra man). Väldiga äro de
volymer noter, hans flitiga hand för dennas
räkning skrifvit. Af sina sångare var han
varmt afhållen. Som yttre tecken på sin
tillgifvenhet förärade de honom en dyrbar
kaffeservis af silfver. Manskören Svearne,
ett barn af Broddéns gamla sångförening,
har utnämt honom till sin hedersledamot.
Densamma uppvaktade honom också med
sång, då han den l sistlidne juni fyllde
70 år.
För främjande af sången inom
Sveriges folkskollärarekår har Broddén
utgifvit trenne samlingar kvartettsånger -
hans testamente till kära kamrater. För
mången äfven bland de yngre äro de en
påminnelse om den väldige bassångaren,
som de så ofta hört och sett på sina
möten. I synnerhet Skara stifts
lärareförening, hvars hedersledamot Broddén nu är,
har alltid fått glädja sig åt hans besök.
Äfven de större skolmötena har
Broddén med få undantag bevistat. I
öfverläggningarna har han gärna samt med
kraft och värma deltagit. »Ja ja, ja’ säjer
som ja’ tänker», är ett karakteristiskt ut-
tryck för hans rättframma anföranden.
Med dessa har han också ryckt sina
kamrater till sig, och då de vid närmare
bekantskap i honom funnit en glad,
oegennyttig och uppoffrande vän eller en
hjälpsam, rådgifvande farbror, hafva de med
innerlighet slutit sig till honom. Det är
också ett ovärderligt nöje för unga lärare
att lyssna till »farbrors» alla historier från
skolans barndom, och dessa äro hvarken
få eller enformiga.
*
Som afslutning på denna ofullständiga
teckning må lämpligen anföras de ord,
kontraktsprosten K. E. Edlund i närvaro
af skolrådet m. fl. riktade till
skolvetera-nen, då han den 20 sist], december
lämnade sin klass. Prosten Edlund yttrade
därvid:
Då Ni i dag slutar edert arbete i Örebro
folkskola, är det vår plikt att tacka eder för
lång och god vakt. Eder tjänst har varit lång,
i det den omfattat nära ett halft sekel. Ni
har under denna tid varit med om skolans
ungdomsarbete och haft tillfälle bevittna, huru
densamma ur ett ringa frö utvecklat sig till ett
stort träd, som sträcker sina grenar utöfver
hela landet. Och den utveckling, Ni kunnat
skönja af folkskoleväsendet i hela landet, har
Ni på närmaste håll fått bevittna beträffande
folkskolan i vår- stad. I början af eder
verksamhet här stod Ni ensam, nu är Ni omgifven
af en stor kamratkrets. Och hvilka
hjälpmedel i folkskoleundervisningens tjänst stå icke
nu till förfogande mot hvad förhållandet var,
då Ni här började skolarbetet. Sådant måste
glädja en gammal skolman.
Eder tjänst har ock varit god. Ni har
alltid älskat ungdomen, därför har Ni arbetat
med trohet och nit, därför har ock ett
outtröttligt tålamod beskärts eder. Då härtill
kommit en fysisk kraft, som ännu icke blifvit
förminskad, hvad under, att eder verksamhet haft
framgång, och att Ni däraf kunnat skåda rika
frukter.
På alla de tusentals barns vägnar, som haft
förmånen åtnjuta eder undervisning, på
föräldrars och målsmäns vägnar, på skolrådets
och hela Örebro församlings vägnar tacka vi
eder för allt hvad Ni verkat till det
uppväxande släktets fromma. Måtte Gud låta sin frid
hägna edra återstående dagar, och må eder i
rikt mått beskäras lönen af ett godt samvetes
vittnesbörd om väl förrättad tjänst!
Ett hjärtligt tack!
*.
I fredags afton var Broddén inbjuden
till en af skolrådet anordnad enskild fest
med supé på Stora hotellet. Skolrådet
var fulltaligt samladt. Flera tal höllos för
hedersgästen såsom skollärare, sångare och
sånganförare, simlärare och icke minst som
»tiggare», det är: människovännen, som
alltid varit redo att uppmana den mera
lyckligt lottade att bispringa sina nödställda
likar. Festen präglades af innerlig
förtrolighet. Den gamle skolmannen gladdes
helt naturligt öfver att se sig blifva så
hyllad af sina förmän.
*
Afslutningsdagen samlades Örebro
lärarekår omkring sin nestor i en med
flaggor, vimplar och ljus smakfullt dekorerad
skolsal. Vid denna afskedsfest hemburo
kamraterna sitt varma tack till Broddén,
för hvad han varit för dem som en
trofast och kär kamrat och som en
samvetsgrann medarbetare såväl i skolan som i
skolföreningen. De ville nu säga honom
ett ömt och hjärtligt farväl med önskan
om, att han efter den långa och
mödosamma tjänstetidens slut länge måtte få
njuta en ljuflig hvila under förbidan på
den Allsmäktiges bud om uppbrott från
arbetets och mödornas värld.
Alfr.
2)en gamle lärarens nyårsvaka.
ånyo sitt mtbnattsslag r>ärlbsuret slår
od? åter en årsring sig r>ärlbsträbet får,
så tung banar malmton t nyårsfnäll
frtng snöfyöljba slätten od? in t bet tjäll,
bär ålbrtge läraren ensam brömmer:
så pärlanbe btlber fyans minne gömmer.
Som ^ittebarn togs fyan till nåbefyjon opp,
men frysa od? sr>älta ger spinftg fr opp.
(Der/ storbonbe talte meb mynbig min:
"3a9 ei t>ågar anförtro big mina svin -
bu är ju en parfuel, som blott fan buga
att läsa meb småbarn t socfenstuga."
llteb r>emob fyan minns seminariets år:
så litet bär lärbes, metoben iw sr>år,
3 läraren folfet en börba blott såg,
l?ans lön rar ett fyffe samt tolf tunnor råg.
Jfrån gårb ocfy till gårb fyan frtng måste t?anbra.-
bå fräfr»es att glömma sig själf för anbra.
Uten målet fyan nåbbe od? fyllbt par fyans fyopp.
Docf mssnab såg " mäster" sin färlefs fnopp -
fyarts lön nar för liten att bjuba en mo.
Hå! äbel färlef fan albrtg bo -
för fattiga små är fyan stäbse en faber:
fyrar jul fyatt bem samlar t långa raber,
Då tänber fyan julgran, bå bufar fyan borb -
fyan t?et, att be små mättas ej blott meb orb,
£?an stämmer fiolen, od? barnsfaran glab
frtng sfolsalen yr uti polfan åstab;
fyan täljer bem sagor od? sist uti salen,
så fulltonig flingar juleforalen.
Här pysarna glaba od? proppabe gått
att tnsa bär r>emma, fyt?ab nämnarn be fått,
bert gamle sin panna plär stöba t fyanb:
nog fänner sig enslingen sorgsen iblanb.
£?m blef bet ej unnabt fyans runna Bjärta
att röna en fyusfabers sällhet od} smärta?
Snart femtio år fyan sitt fall fyar sfött
meb samma färlef od? albrtg trött,
£?an mycfet ftcf så, som t ar fyar gått -
od? tänf, rjnab betybelse folfsfolan fått!
Det lilla senapsforn allt mera blifver
ett träb, som sfygb åt små fåglar gifver.
Dal sfåbas meb sneba blicfar fyon än
af en od? annan, som bär masf utaf t>än.
Dal glömbe man bjuba trenne till gäst
tnb Uppsala stora tresefelfest.
,,Sn se’n!" ben gamle leenbe tänfer,
,,ben blunbern t<fe ben b or t glo m b a fränfer."
Så sfåbar fyart upp till ben ståfblå pell,
bär tusentals juleljus ttnbra t fräll.
£>r>art stjärnbloss just som en sfola är,
ty ljus od? gläbje bet jorben bär.
3 olifa flarnet för bltcfen be sftmra,
mert bro mellan fytmlett ocfy jorben be timra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:38:44 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1894/0006.html
