Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 4. (630.) 24 januari 1894
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÅRAEETIDNING.
N:r
samhället och sin andel af dess kultur.
Det är den stora arbetsklassen,
omfattande kroppsarbetarne såväl i städerna
som på landsbygden. För deras
ekonomiska förhållanden lämpar sig
folkhögskolan icke. De kunna nämligen ej för
några månader afbryta det yrkesarbete,
som skall skaffa dem deras lifsuppehälle.
Skola de få något med af en fortsatt
undervisnings förmåner, så måste
tillfälle därtill beredas dem vid sidan af det
dagliga arbetet. Formen af
»bondehögskola» måste utbytas mot formen af
»arbetarehögskola» eller (som den med en
från franska språkbruket lånad
benämning blifvit kallad) »arbetareinstitut».
Under de senare åren har ock denna
form af undervisning för vuxna vunnit
en allt större utbredning, ej allenast hos
oss utan ock i grannlanden.
Äran af att i detta afseende hafva gått
i spetsen tillkommer utan gensägelse
Stockholms arbetareinstitut.
Vi hafva i dag en särskild anledning
att erinra härom. Förliden onsdag
invigdes nämligen Stockholms
arbetareinstituts byggnad, Klara Norra Kyrkogata 8.
Detta skedde genom en fest, hvilken
utgör ett af de mest lärorika exempel på,
huru en stor och sann idé, trots de
svåraste hinder och det bittraste motstånd,
slutligen bryter sig fram till allmänt
erkännande.
Invigningsakten försiggick i den stora
präktiga föreläsningssalen, som genom
sin enkla men gedigna och smakfulla
inredning gjorde det bästa intryck. Den
upplystes af fyra stora elektriska
båglampor samt ett par glödlampor framme
vid föreläsarens estrad. På den blågrå
fondväggen ofvan denna lästes de vackra
valspråk, hvilka i korthet angifva
institutets mål:
Tanke- och forskningsfrihet!
Arbetsklassens upplysning l
Fosterlandets
Det gaf ett egendomligt intryck att
låta sin blick glida öfver den
högtidsklädda skara, som fyllde den rymliga salen.
Det var nämligen en i hög grad brokig
samling. Längst framme såg man
excellensen Boström, ecklesiastikministern
Gilljam, justitieministern Östergren och
civilministern Groll, kamrarnas talmän
och en mängd inflytelserika
riksdagsmedlemmar, Stockholms öfverståthållare
jämte åtskilliga bland stadsfullmäktige,
representanter för hufvudstadens
vetenskapliga och konstnärliga inrättningar och
samfund samt för pressen, institutets
gynnare bland industriidkare och köpmän,
institutets lärare och instituts-föreningens
medlemmar. Men därjämte, midt ibland
dem och rundt omkring i täta led,
så många åhörarebänkarna utan
trängsel kunde rymma, de manliga och
kvinnliga ombuden för Stockholms samtliga
arbetareorganisationer: liberala
arbetareföreningar och socialdemokratiska
fackföreningar utan åtskillnad - alla för en
kväll sammanhållna af det band, som
ständigt borde förena alla samhällsklasser,
alla meningsflockar, nämligen det gemen-
samma erkännandet af
folkupplysningens värde och nödvändighet.
*
Högtidstalet hölls af institutets
grundläggare och föreståndare, den bekante
med. d:r Anton Nyström, om hvars
verksamhet utanför institutet tankarna
alltid varit mycket delade, men om hvars
beundransvärdt energiska arbete för
institutets bestånd och utveckling numera
torde råda blott en enda mening. Af
detta tal må inledningen samt någrti
belysande utdrag ur den följande
framställningen här anföras.
Kasta vi en blick på Europas historia, finna
vi, att arbetsklassen från medeltidens början
ständigt framskridit i värdighet och inflytande.
Länge voro arbetarne slafvar, utan rättigheter,
liksom hästar och oxar, och ofta behandlade
på det mest upprörande sätt, hvarför de ock
ibland grepo till mord och uppror för att
förbättra sin ställning. Sedan blefvo de lifegna,
med vissa rättigheter, men allt jämt utsatta för
förtryck och ovärdig behandling. Därpå blefvo
de fria, aflönade arbetare, skenbart likställda
med andra klasser inför lagen, men i
praktiken behandlade som en lägre ras och själfva
betraktande de rike med mycken
underdånighet och ärevördnad. I vår tid ha ändtligen
arbetarne nästan öfver allt kommit att stå på
sina rättigheter och få ett lefvande medvetande
om sin ställning i alla afseenden och om sin
roll att ofta i väsentlig män bestämma
allmänna opinionen, hvarför de ock eftertrakta
fullständigt medborgarskap. Arbetarne höja
ock sin röst allt kraftigare mot allt, hvad de
anse som orättvisa och förtryck, och de ha
lärt sig sammanslutningens hemlighet. Mycken
bildning finnes redan hos denna klass af
medborgare, och med verklig vetgirighet söker
mången af dem att förskaffa sig upplysning,
ja, sådana finnas, som öfvergå många bland
de s. k. bildade i bildning. Dess värre finns
det emellertid ännu mycken råhet bland den
stora massan. Dock, jag vågar antaga, att
mången med mig vill erkänna, att icke så litet
af den här befintliga råheten har sin rot i
dåliga exempel af somliga bildade och i
samhällets försummelse att gifva massan tillbörlig del
af nyare tiders upplysning.
Men lyckligtvis samverkar redan en elitkår
bland de bättre lottade, som anser, att man
är skyldig arbetarne något utöfver daglönen,
med en elitkår bland arbetsklassen för
åstadkommande af en bättre tingens ordning.
Sant och varmhjärtadt säger Carl Snoilsky:
Lär se i den tjänande anden
personen - en like och vän!
Tryck själfva den valkiga handen,
ej blott en penning i den! "
Hjälp honom att fritt sig förvandla
till en, som kan tänka och handla;
se in i hans anlete klart!
Lär känna arbetarn, din broder -
men minns: hvad du gör, gör snart!
Betydande äro emellertid de
svårigheter, som ställa sig i vägen för dem, som
vilja hjälpa kroppsarbetaren »att fritt sig
förvandla till en, som kan tänka och
handla».
Stora skaror stå århundraden, somliga
individer kanske ett halft årtusende, efter de
bildade, och under det att ett litet antal lärda
och snillen på grand af begåfning och
kunskaper går i spetsen för hela utvecklingen och
ofta intager en isolerad ställning, kunna vissa
invånare i aflägsna bygder i samma land
befinna sig på väsentligen samma intellektuella
ståndpunkt som vildar eller barbarer, troende
på troll och spöken och saknande alla andra
intressen än tillfredsställandet af de lägsta
materiella behofven. Att få hela massan med
är ännu ej tänkbart. Men på vissa punkter
här och där i landet kan man dock få till
stånd en elitkår af intelligenta arbetare, hvilka
sedan så småningom kunna sprida smaken
för bildning till de öfriga. Härtill fordras,
förutom de banbrytande snillena, ett antal
personer, som göra sig till forskningens hängifna
tolkar.
Många betänkligheter hade blifvit
framställda mot bildningens spridande till
kroppsarbetarne.
De skulle bli uppblåsta oeh halfbildade, har
man sagt, de skulle ingen nytta få af sina
kunskaper, dessa skulle blott göra dem
missnöjda och locka deras oskolade intelligens in
i farliga vidlyftig heter o. s. v.
Samtliga dessa inkast visa sig
emellertid vid närmare påseende vara fullständigt
ohållbara.
Lärdomssnobberiet frodas icke minst bland
de akademiskt bildade, och det finner sitt
klaraste uttryck i det öknamn, »brackor»,
hvarmed åtskilliga af dessa älska att beteckna alla
utom skrået stående. Talet om »halfbildning»
är blott en yttring af den fras- och namnmystik,
hvarigenom så mycken förvirring uppstår och
så mycken orättvisa alstras. Det omedelbart
»nyttiga» har blifvit allt för mycket betonadt.
Människan lefver ej endast af bröd. Det
andliga lifvet fordrar ock sin näring. Både
föräldrar och andra ha för öfrigt ofta
underskattat fördelarna af en god allmänbildning såsom
underbyggnad för de praktiska yrkena. Hvad
skola dessas utöfvare med astronomi, anatomi,
historia, litteratur? Vi vilja ha duktiga
snickare, smeder, murare o. s. vv och bli dessa
dugligare genom lärda studier? Så låter det
ofta.
Dessa människor känna ej det faktum, att
ändamålet med och fördelarna af en god
teoretisk förberedelse är ej att fullproppa
hufvudet med termer, namn och hvad man kan
anse som »intressanta» saker, utan att
hufvud-uppgiften är att utveckla de skilda andliga
för-mögenheterna i allmänhet genom verksamhet
och metodisk öfning af hjärnan och
sinnesorganen och att därigenom utbilda förmågan
att i de olika förrättningarna tänka och arbeta
systematiskt och metodiskt. Denna förmåga
är af utomordentlig betydelse i det praktiska
lifvet, ofta där man minst väntar det, då det
ej sällan gäller för litet hvar att lösa problem
af vetenskaplig eller teknisk natur. Otaliga
ha haft att beklaga sig öfver en ofullständig
förberedelse för de skilda praktiska yrkena,
otaliga misstag ha därigenom begåtts, stora
ekonomiska förluster ha blifvit följden.
Och missnöjet sedan! Månne sådant alstras
däraf, att arbetaren ser de bättre lottade dela
med sig till fördel för hans upplysning och
trefnad? Månne han ej snarare finner sin
ställning hedrad, därigenom att andra erkänna
hans kraf på bildning?
I fråga om de befarade »vidlyftigheterna»,
så må man väl fråga: hvem vet, hvar tankens
skärpa är att finna? Följden af en väl
ordnad undervisning kan ju dessutom icke blifva
förvirring, utan i stället allt större klarhet i
begreppen. Det är i vetenskapen, som
inbillningen och hugskotten hafva sin stora
kontrollant. Den lär arbetarne att undersöka och
pröfva de strömningar, som komma i deras
väg. Endast den kan förena vördnaden för
ordningen med önskan om framåtskridande,
endast den kan i en tid af jäsning och
reformarbete, sådan som vår, skapa själfständigt
tänkande medborgare och förhindra, att den
stora massan blir en deg, som knådas och
formas af tillfälliga ledare efter deras tycke.
Ett af de svåraste hindren för
institutets utveckling hade varit de på olika håll
härskande missuppfattningarna rörande dess
ställning till de politiska stridigheterna.
Att en allmän bildningsanstalt ej kunde vilja
öfva någon påtryckning i detta afseende, sade
sig själft. I längden ginge det för öfrigt ej
att söka föra vår tids arbetare i ledband, vare
sig åt högerhåll eller vänsterhåll. Redan från
institutjets grundläggning hade det uttryckligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:38:44 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1894/0044.html
