Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8. (634.) 21 februari 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 8
SVENSK LÄRARETIDNING.
95
sträcktare mån, än som ägde rum,
begagnade sig af utvägen att för de gossar, som
ville deltaga i slöjdundervisningen, anordna
särskilda så kallade slöjdskolor med ett
ringa antal elever, dels slutligen därpå, att
för åtskilliga skolor eller skolafdelningar
ej erhållits- beräknadt statsbidrag, enär de
föreskrifna villkoren därför ej blifvit
uppfyllda.
I samma mån som skolråden indela de
slöjdande gossarne i grupper och för dessa
anordna särskilda skolor, hvilka utan
hinder af gällande bestämmelser kunna göras
så små som helst, borde och måste den
nuvarande ordningen medföra för staten
proportionsvis större utgifter i och för
ifrågavarande undervisning. Och dessa
utgifter kunna blifva onödigtvis stora just
därigenom, att elevantalet i de särskilda
skolorna kan sättas lägre, än som för en
tillfredsställande undervisning är behöfligt.
Redan under år 1893, under hvilket år
antalet af de för de särskilda gruppernas
undervisning anordnade skolorna säkerligen
ej obetydligt stigit, kommer det att med
all sannolikhet visa sig, att statens utgifter
i och för undervisningen i slöjd blifvit
jämförelsevis större än under föregående
år, helst som det synes råda hos en stor
del skolråd en viss benägenhet att för de
särskilda slöjdgrupperna bestämma ett ringa
antal elever.
Med allt skäl synes sålunda kunna
antagas, att, om villkoren för erhållande af
statsunderstöd till bestridande af
kostnaderna för undervisning i slöjd förändras
på sätt, som här ofvan blifvit föreslaget,
statsverkets utgifter för nämda
undervisning ej komme att ökas. Sannolikt är
snarare, att de komma att blifva
jämförelsevis mindre, än som kan blifva fallet
enligt i detta hänseende nu gällande
bestämmelser.
Beträffande slöjdundervisningens
anordning i öfrigt torde - yttrar statsrådet till
sist - fortfarande böra iakttagas, att
läsning och slöjd på lämpligt sätt omväxla
med hvarandra, hvadan föreskriften, att
undervisning i slöjd skall meddelas minst
fyra timmar i veckan under hela den
årliga lästiden, torde böra bibehållas.
Såsom vi flera gånger påpekat, äro
ändringar i de nuvarande villkoren för
statsbidrags erhållande af behofvet
påkallade. Att därvid träffa de rätta
bestämmelserna är ingen lätt sak.
Nedanstående oss i dagarna tillhandakomna
skrifvelse visar, att åtminstone icke alla
de nu föreslagna nya villkoren mottagits
med odeladt bifall. Måhända skola
anmärkningar göras äfven mot andra
detaljer i förslaget, hvadan vi framdeles
torde härtill återkomma. Skrifvelsen är
af följande lydelse:
Herr Redaktör!
I proposition till årets riksdag föreslår k.
m:t, att för statsbidrags erhållande till
slöjdskola skall uppställas den fordran, att antalet
slöjdande gossar uppgår till minst 10. Vinner
detta förslag riksdagens bifall, kunna
slöjdskolor hädanefter icke förekomma i små försam-
lingar. I k. kungörelsen om undervisning i
slöjd heter det, att undervisning i slöjd skall
meddelas »förnämligast i folkskolans högre
afdelningar» (3:e och 4:e årsklasserna?). Har
en skola i medeltal mindre antal barn än 40,
kan den icke med säkerhet antagas hafva minst
10 gossar i 3.-e och 4:e årsklasserna under
alla år. Det finnes rätt många skolor i vårt
land med lägre barnantal än 40. Nu kan
invändas, att kungörelsen icke lägger hinder i
vägen för att t. ex. äfven 2:a årsklassens
gossar kunna få deltaga i slöjdundervisningen.
Men den, som något sysslat med
slöjdundervisning, vet, att nio- och tioåringar endast
»draga ned» slöjdundervisningen.
Kunde ej minimum sättas lägre, om ett
minimum skall fastslås? Eller skulle man ej
kunna medgifva, att ett lägre statsbidrag
lämnades åt skolor med mindre antal slöjdare än
10? Sjuttiofem kronor är förstås icke mycket
att pruta på, annars kunde man ju beräkna
en tiondedel af 75 kr. för hvarje slöjdande
gosse och bevilja ett statsbidrag af 60 kr. åt
en slöjdskola, som har 8 elever.
I flera små församlingar (och stora också)
har slöjdskola kommit till stånd endast genom
lärarens uppoffring. Han har helt och hållet
bekostat uppsättningen af verktyg samt
slöjdvirke, l lön erhåller han 75 kr., d. v. s.
statsbidraget. Skall en sådan nyligen inrättad
slöjdskola upphöra, emedan lagstiftningen lägger
hinder för dess bestånd, förlorar läraren både
hvad han kostat på sig för att utbildas till
slöjdlärare och det mesta af hvad verktygen
kostat honom. För undertecknad gör detta
tillsammans en förlust af omkring 300 kronor.
A-m.
FÖR DAGEN.
Lyten i vår tids uppfostran.
Ett sakförhållande, som ej på något
sätt kan bortresonneras, är det mindre
hugnesamma, att den uppväxande
ungdomen ej till sin moraliska halt
motsvarar de förhoppningar, man trott sig
hafva anledning ställa på densamma. Det
klagas rätt mycket åtminstone från
åtskilliga delar af vårt land däröfver, att
mycken brist råder i afseende på de
ungas sedliga utveckling, och att i
stället råhet, själfsvåld, olydnad och
förvildning ganska ofta framträda såsom de
synliga frukterna af vår tids
uppfostrings-och bildningsarbete.
Huru mycket af de framträdande
klagomålen, som kan hafva sin grund i ett
verkligt tillbakagående i afseende på
ungdomens sedliga beskaffenhet, liksom ock
huru allmänt ett sådant förhållande kan
vara utbredt, därom är det ganska
vanskligt att fälla något allmängiltigt omdöme.
Säkert är emellertid, att saken på ett
och annat håll väckt uppmärksamhet
hos vederbörande och föranledt närmare
undersökningar.
Under år 1892 hade Gäfleborgs läns
landsting på begäran af länsstyrelsen
föranstaltat en utredning angående
orsakerna till de allmänt kända våldsbragder
och det oskick, som särskildt inom vissa
af länets kommuner föröfvades. För
ändamålet tillsatte landstinget en af tre
personer bestående kommitté (kyrkoherden
L. Fredborg, riksdagsmannen Olof
Jonsson i Hof och förre riksdagsmannen
Erik Vestin) med uppdrag att yttra sig
såväl om orsakerna till det öfverklagade
onda som beträffande de möjliga
botemedlen därför.
Denna kommitté synes hafva fattat
sitt ingalunda lätta uppdrag på fullt
allvar. Till åstadkommande af en så
allsidig utredning som möjligt vände
kommitterade sig till åtskilliga korporationer
och myndigheter inorn länets landsbygd
med anhållan om upplysningar och
utlåtanden i ärendet. Cirkulärskrivelser
afgingo i sådant syfte till samtliga
kommunalstämmor och kyrkoråd samt till
vederbörande domhafvande, allmänna
åklagare (länsmän), fängelsedirektörer och
fångpredikanter inom länet.
I det utlåtande, kommittén afgifvit till
förra årets landsting, finnas återgifna de
många svarsskrifvelser, som med
anledning af ofvannämda cirkulär inkommit.
Dessa svar innehålla många värdefulla
upplysningar både om det ondas
orsaker och om medlen till detsammas
af-hjälpande.
Beträffande det ondas orsaker äro
dessa enligt de ingångna svarsskrifvelserna
af mångahanda slag, hvarvid bland annat
framhålles rusdryckerna och dessas
missbruk, slapphet i gällande lagars
tillämpning, sekteriska rörelser och slitningar
på det religiösa området, folklynnet eller
det s. k. Helsingelynnet, som i vissa
kommuner synes spela en afsevärd roll
i fråga örn själfhämd och våldsbragder.
För denna tidnings läsare torde det
framför allt vara af intresse att erhålla
kunskap om, i hvad mån man anser
orsakerna till det öfverklagade onda ligga
i hemmets och skolans förhållande till
det uppväxande släktet. Vi skola därför
lämna en kort sammanfattning af
utlåtandet, för så vidt det berör
barnuppfostran i hemmet, hemmens förhållande
till skolan samt skolans uppfostrande
verksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
