- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 13:e årg. 1894 /
100

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8. (634.) 21 februari 1894 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

100

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 8

under det att lärjungarne skola teckna i
»prickade» böcker? Under alla
förhållanden böra väl lärjungens teckning och den
tecknade förebilden vara utförda enligt
samma system?

Hvad förebilderna i öfrigt beträffar, så
äro de till stor del desamma, som
förekommit uti den för
teckningslärarekandi-daterna anordnade öfningsklassen inom
Tekniska skolan i Stockholm, och de
bättre synas vara mer eller mindre direkt
hämtade från hr Sjöströms ofvan omnämda
förebildssamling af 1888. Dessa förebilder
äro ju endast schematiska framställningar
af naturföremål o. s. v._, men man må dock
vid dessas utarbetande med yttersta omsorg
iakttaga allt sådant, som för det afbildade
föremålet är särskildt karakteristiskt, och
framför allt akta sig för att framställa
praktiska oriktigheter eller omöjligheter.
Utgifvaren har i några fall begått sådana
misstag, t. ex. då han i l:a kursen, bild
10 låter vattningskannans stril sluta
nedom kannans kant eller placerar ett
boningshus på en uthusstenfot (bild 11)
eller fäster trappan till den rörliga kvarnen
(bild 22) såväl vid marken som vid
kvarnen o. s. v. Dessa fel kunna förefalla
såsom småsaker, men för barnen äro de
tillräckligt stora för att upptäckas; och å
andra sidan lämnar en riktig bild af t. ex.
vattningskannan eller kvarnen anledning
för läraren att förklara en konstruktiv
egendomlighet, som är ägnad att intressera
barnen och skärpa deras iakttagelseförmåga.
Det är just i dessa lärarens förklaringar
och hans gradvis framväxande företeckning
på krittaflan som klassundervisningen har
sitt bästa stöd och sitt berättigande.
Härigenom åstadkommes den nödvändiga
växelverkan mellan läraren och barnet:
undervisningen blir lefvande och lifvande.

Det vill emellertid synas oss, som om
hr S:s »praktiska ritbok> just i denna
punkt vore särdeles opraktisk. Ty låt vara
att läraren kan förmå sina lärjungar att
icke uppteckna sina figurer i ritböckerna
förr än läraren upptecknat och förklarat
sin företeckning på krittaflan, så kan han
helt säkert lika litet i någon högre grad
med sin förklaring intressera dem för en
figur, som de genom sin ritbok redan långt
på förhand känna till, som han förmår
hindra dem att vid uppteckningen af sina
figurer mera följa bokens nära till hands
liggande färdiga förebild än lärarens sig
så småningom utvecklande företeckning
där borta på krittaflan. Denna anordning
med förebilderna framställda uti ritboken
användes hos oss för ett trettiotal år
sedan men blef redan då ansedd som
olämplig, enär förebilderna distraherade
lärjungarne samt bidrogo att slappa såväl
elevernas som lärarens intresse för
undervisningen.

Hr Segerborgs ritböcker torde dock
under vissa förhållanden vara praktiska. I
folkskolorna på landsbygden måste ju ofta
en läfare undervisa ett så stort antal
lärjungar på olika stadier, att någon
klassundervisning ej kan ifrågakomma, och då
tillgriper man de s. k. »tysta öfningarna».
Vid dessa torde hr S:s metod med fördel

kunna användas, äfvenså vid
själfunder-visning i hemmet.

Men då hr S. tror, att hans ritbok
skulle lämpa sig för »den första
undervisningen vid allmänna läroverk och
seminarier»; begår han ett misstag och synes
lefva i okunnighet om att icke blott Svenska
teckningsläraresällskapet upprepade gånger
utan ock Stuhlmanri själf uttryckligen
uttalat sig emot den bundna teckningens
användande vid en ålder öfver nio år.

»Teckning ur minnet» har hr S. äfven
upptagit i sina ritböcker. Dessa öfningar
äro af stor nytta och intressera barnen
mycket. Men det synes oss vara ett fel, då
hr Segerborg förordar, att den af läraren
upptecknade figuren af lärjungen skall
betraktas under »fem till tio minuter» och
sedan - utstrykas. Den föreslagna tiden
är alldeles för lång, enär erfarenheten
visat, att lärjungen på sin höjd blott under
fem minuter kan koncentrera sin
uppmärksamhet på en gifven förebild, utan att
observationsförmågan slappas. Vi skulle
därföre för dessa öfningar vilja förorda en
observationstid af 3 till 5 minnter.

Vidare föreslår utgifvaren, att lärarens
företeckning efter den tilländagångna
observationstiden skall utstrykas; men
härigenom tillintetgör han minnesteckningens
lärorikaste moment, eller den efter
afteck-ningen följande jämförelsen mellan
förebilden och afbildningen. Vid
minnesteck-ningsöfningar brukar man annars gå så
tillväga, att man döljer förebilden, under
den tid uppteckningen pågår, för att sedan
framtaga den såsom kontrollant vid
korrigeringen af teckningarna; och detta är
otvifvelaktigt det enda riktiga sättet.
Slutligen kunna vi icke underlåta att till hr
Segerborg framställa en fråga: Hvem skall
teckna de heraldiska figurerna å sköldarna,
andra kursens 10:e öfning? De skola ej
tecknas af lärjungarne, säger hr S., och då
borde de väl ej heller finnas på
företeckningen, hvarken på krittaflan eller i
boken; ty en förebild bör - i all synnerhet
på detta stadium - hvarken innehålla
mer eller mindre än just det, som
barnet skall efterbilda.

Vi ha här något utförligare granskat
hr Segerborgs ritbok, dels emedan den
uppträder med en viss pretention, som
dock ej motsvaras af önskvärd mognad,
dels därför att vi hålla före, att dessa
våra rader kunna bli dem till stöd och
hjälp,, som vilja använda hr S:s ritböcker
vid sin undervisning, samt hr S. till
vägledning vid en möjligen i framtiden
utkommande, omarbetad ny upplaga.

H- o.

ff: s.

Elfva skolbarn innebrända.

Rätt ofta inträffar, att skolhus ödeläggas
genom eldsvåda, men så vidt vi kunna
erinra oss hafva vi hittills i vårt land
varit förskonade från sådana sorgliga fall,
som att skolbarn blifvit innebrända. I
måndags inträffade emellertid en dylik sorg-

lig händelse, hvarom följande telegram
ingått från Oskarshamn:

Forssa skolhus i Mönsterås socken, inrymmande
å nedra botten folkskola och d öfra småskola,
nedbrann på måndagen under pågående undervisning.
Elden uppstod i ett enskildt rum å nedra botten
och varsnades vid tretiden i folkskolan, som hann
utrymmas. Då småskolan varskoddes, hade eld
och rök redan trängt upp i öfra botten. Tappande
besinningen, hoppade småskollärarinnan Rosa
Andersson hufvudstupa ut genom ett fönster och
skadade sig i fallet svårt i hufvudet. *

Af de många barnen, som /ämnats dt srtt öde
och bland hvilka den yttersta förvirring uppstod,
letade sig de flesta w f, m en några kröpo af
förskräckelse ihop i vinklar och vrår för att söka
skydd mot den kväfvande hettan och röken.
Somliga lågo äfven på golfvet.

Tvänne landtbrukare rusade upp i det brinnande
huset och släpade hvardera ned tre barn. Elfva lik
äro framdragna ur askan. En änka förlorade son
och dotter och en sjöman två döttrar.
Föräldrarnas hjärtskärande jämmer och djupa förtviflan
gjorde ett gripande intryck. Ett eller två barn
saknas, om hvilka man ej vet, om de utkommit och
gömt sig eller innebrunnit.

Lärarinnan anses vara utan fara.

Skolhuset, som nedbrann till grunden, var
försäkradt, äfvenså skolläraren Emil Sandgrens innebrunna
lösöre. Lärarinnans brunna bohag var of orsak rad t.

Möten mellan skolråd

och lärarepersonal.

(Meddelanden till Svensk Läraretidning.)

Vadstena och S:t Per: Vid mötet, som hölls
den 16 d:s, afhandlades frågan om medlen att
förmå skolbarnen till mera själf verksam het
och mindre utelif under ferierna, Med
samfäldt beklagande framhölls en del föräldrars
och målsmäns likgiltighet, i det de anse sig
kunna kasta allt ansvar och alla
förpliktelser på skolan. Det beslöts att anordna
föräldramöten såsom ett försök att åstadkomma
bättre samverkan mellan skola och hem. Ett
förslag om införande af s. k.
anmärkningsböcker skulle afgöras vid nästa möte. Åt en
kommitté uppdrogs att uppgöra plan och
kostnadsberäkning för bättre uppvärmnings- och
ventilationssystem i skolsalarna samt för
torrläggning af lekplanen. För anskaffande af
gymnastikattiralj skulle kostnadsförslag uppgöras.

Orsa, Kpbg: Frågan om orsakerna till
kyrkosångens aftagande och hvad skolan kan göra
för att afhjälpa denna brist diskuterades.
Skolan kunde göra mycket för kyrkosångens
höjande. Läraren borde välja för barnen
tilltalande sånger, lära dem ritualen.och taga dem
med till gudstjänsten.

Boglösa, Upps.: Förslag väcktes om
inrättande af fortsättningsskoia, och hänsköt
mötet denna fråga till kyrkostämman. Frågan om
skolförsummelser diskuterades.
Tillsynings-män, hvilka skola vaka öfver skolgången,
utsagos. Förslag till läsordning granskades och
godkändes.

Nora, Vstm.-. Skolreglementet skulle under
årets lopp omarbetas, och tillsattes för
ändamålet en kommitté, bestående af skolrådets
ordförande och tvänne ledamöter samt en
lärare.

Tegelsmora, Upps.: För att sätta skolan i
ständig rapport med hemmen beslöts att skaffa
hvarje barn en s. k. anmärkningsbok. I denna
skall antecknas försummad läxläsning o. d.
Boken skall uppvisas för målsman hvarje
vecka. Svenska akademiens stora ordbok skulle
anskaffas till socknens tre folkskolor.

Svennevad, Öreb.: Med afseende på den
ojämna skolgången föreslogs, att församlingens
medlemmar i allmänhet och skolrådsledamöterna i
synnerhet genom flitiga skolbesök skulle visa
mera intresse för skolarbetet. Dessutom borde
man med lagens hjälp tvinga försumliga
föräldrar och målsmän. I stället för Karlssons
naturlära skulle Berg Lindens så småningom
införas i skolorna. För åstadkommande af
bättre samverkan mellan hem och skola före-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:38:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1894/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free