Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 9. (635.) 28 februari 1894
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
SVENSK LÄRARETIDNINa
N:r 9
och bästa krafter i anspråk så att endast
en och annan dag, ryckvis och utan plan,
återstår att ägna åt inspektionen, hvilken
därför måste forceras för att flera, ofta
från hvarandra aflägset belägna skolor på
en dag skola medhinnas. Det vore därför
önskvärdt, om sådana bestämmelser i regel
kunde göras gällande, att
folkskoleinspektör, som innehar annan ämbetsbefattning,
vore skyldig och berättigad till
tjänstledighet från denna sistnämda befattning under
den tid han är folkskoleinspektör,
åtminstone under de månader af året
undervisningen i folkskolorna vanligen pågår.
Äfven i andra afseenden är säkerligen
omorganisation af folkskoleinspektionen
behöflig för att uppnå det omordade syftet,
ehuru meningarna om sättet kunna vara
mycket delade. Detta framgår ock af
statsutskottets utlåtande vid 1890 års riksdag
och den däröfver förda diskussionen i
riksdagens båda kamrar med anledning af min
då i andra kammaren afgifna motion
(n:r 26).
Hänvisande för öfrigt till hvad jag i
nyssnämda motion anfört såväl som till
statsutskottets yttrande om motionens syfte,
vågar jag ånyo draga denna fråga under
riksdagens pröfning och föreslår,
att riksdagen må i skrifvelse till k.
m:t anhålla, det k. m:t täcktes taga i
öfvervägande, hvilka åtgärder böra
vidtagas för åstadkommande af en mera
verksam och tillfredsställande inspektion
öfver folkundervisningen.
*
Den tredje motionen i detta ämne
väcktes i lördags af riksdagsmannen för
Karlskrona stad hr Edv. Svensson och är af
följande lydelse:
Att den nuvarande anordningen af vår
folkskoleinspektion är allt annat än
tillfredsställande har sedan någon tid tillbaka
varit allmänt erkändt. Insikten härom har
ock vid innevarande riksdag framkallat
tvänne motioner om skrifvelse till k. m:t
i syfte att i någon mån få de
öfverklaga-de missförhållandena undanröjda. Då
frågan genom dessa motioner blifvit ånyo
ställd på dagordningen, synes det mig"
önskvärdt, att riksdagen måtte sättas i
tillfälle att vid densammas behandling välja
mellan olika förslag, dels mera obestämda,
dels mera preciserade. Det är af denna
anledning jag härmed tager mig friheten
framlägga ännu en motion rörande samma
ämne.
De första formliga förslagen om
inrättande af en folkskoleinspektion i vårt land
framställdes som bekant vid 1852-53
årens riksdag af de båda
bonderepresentanterna Per Sahlström från Stockholms
län och Anders Jonsson från Östergötlands
län. Dessa förslag visa tydligt, att man
redan från första början hade alldeles klart
för sig, att inspektörsuppdraget borde
lämnas endast åt sådana män, hvilka helt
ägnade sig åt sin uppgift och i
pedagogiskt afseende kunde tjäna såsom en
verklig föresyn för dern de skulle inspektera.
I Sahlströms motion yrkades, att för en
tidrymd af 3 år måtte tillsättas 3 eller
4 aflönade inspektörer öfver
folkskoleväsendet i riket. Deras åligganden skulle
enligt motionen vara af sådan art, att de
omöjligen kunde skötas såsom bisysslor
vid sidan af annan verksamhet, och i
enlighet härmed föreslogs ock en aflöning,
som för den tiden kunde anses,
visserligen ej öfverflödig, men dock någorlunda
tillräcklig. I öfverensstämmelse härmed
fordrade Sahlström af dessa inspektörer,
att de skulle äga speciell kännedom samt
full insikt och erfarenhet uti
folkundervisningens och folkskolans behof. De
skulle, för att använda hans eget uttryck,
närmast »vara att anse såsom ett slags
riks-skolemästare ».
I alldeles samma riktning gick Anders
Jonssons motion. I densamma betonades
uttryckligen, att hufvudsaken ingalunda
vore att erhålla en hel mängd inspektörer,
utan att få sådana, som vore fullt hemma
i sin sak och med odelad kraft ägnade
sig däråt. I sådant fall skulle man enligt
motionärens åsikt kunna nöja sig med 3-4,
högst 5-6 inspektörer för hela riket.
Bättre vore, yttrade han, att »till en
början få ett mindre antal dugliga personer än
ett helt dussin odugliga, som endast skulle
tjäna till att sätta hela inrättningen i
misskredit».
Tyvärr blefvo dessa sunda grundsatser
icke tillämpade, då folkskoleinspektionen
några år därefter kom till stånd och
sattes i verket. Det system, som i
allmänhet tillämpats, har varit det rakt motsatta:
ett mycket stort antal inspektörer, hvilka
skött inspektionsuppdraget såsom en
biförtjänst och hvilka icke varit fackmän^
Men erfarenheten har ock tydligt gifvit vid
handen, att folkskoleinspektionen, på detta
sätt ordnad, icke blifvit hvad den bort och
kunnat blifva. På ett synnerligen skarpt
sätt har detta blifvit påvisadt af den
närmast föregående chefen för
ecklesiastikdepartementet, dels genom ett anförande till
statsrådsprotokollet den 12 januari 1891,
dels och i synnerhet genom ett yttrande
under diskussionen i andra kammaren den
23 april samma år. Han framhöll härvid,
att inspektörernas antal måste inskränkas
och deras verksamhetsområden utvidgas,
att de ej borde såsom hittills tagas bland
prästerskapet eller bland andra i tjänst
varande personer samt att de borde vara
män med full insikt i den verksamhet de
skulle leda och öfvervaka. Såsom det nu
vore ställdt hölle inspektörerna ingalunda
målet. »Sådana fall hafva också inträffat»,
yttrades det, »då en inspektör har rättat
en folkskollärare, just där denne handlat
fullt ratt. En annan tid har därefter
kommit en annan inspektör, som i ett
liknande fall sagt alldeles motsatsen mot sin
företrädare och gifvit läraren rätt.» I
flera fall sköttes inspektionen alldeles
planlöst och mången inspektör hade haft »så
litet reda på sig, att han kommit på
inspektion, då skolan redan slutat, men
reseräkningen - den uteblifver ändock icke».
Ett ganska stort antal inspektörer hade
funnits, »hvilka icke fullgjort sitt kall med
tillräcklig insikt och noggrannhet.»
Dessa omdömen kunna möjligen synas
stränga, men ingen lärer kunna neka, att
de i ett och allt äro väl grundade.
Då allmänna meningen sålunda blifvit
allt mera enig såväl om de väsentligaste
bristerna i den nuvarande inspektionen som
ock angående de väsentligaste botemedlen
häremot, synes mig alla skäl tala för att
man äfven begagnar sig af dessa
botemedel, så att största möjliga valuta måtte
kunna vinnas för de ej obetydliga belopp,
hvilka för ändamålet årligen beviljas. Jag
tager mig därför friheten hemställa,
att riksdagen måtte i skrifvelse hos
k. m:t anhålla, det k. m:t täcktes tillse,
dels att folkskoleinspektörsuppdraget
icke göres till en bisyssla vid sidan om
annan tjänstebefattning utan anförtros
åt personer, som under den tid de
in-nehafva detta kall odeladt ägna sig åt
detsamma;
dels, och i samband härmed, att till
folkskoleinspektörer förordnas personer,
som visat sig innehafva den
pedagogiska insikt och den på personlig
erfarenhet hvilande kännedom om
folkskoleundervisningen, att en tillfredsställande
inspektion genom dem må kunna utöfvas.
FÖR DAGEN.
Ett nytt inspektionssystem!
Det system för folkskoleinspektionen,
som hittills i allmänhet varit det hos oss
gällande, synes nu hafva sett sina bästa
eller, om man så vill, värsta dagar.
Sedan förre ecklesiastikministern
Wennerberg vid 1891 års riksdag obetingadt
bröt stafven däröfver, torde ingen vidare
bestrida rättmätigheten af den dom, som
från fackmännens sida redan förut
allmänt kommit detsamma till del.
Genom ifrågavarande uttalanden af
statsrådet Wennerberg blef det omsider
äfven officiellt fastslaget, att man ej
längre kan låta sig nöja med ett system,
hvars mest kännetecknande grunddrag
äro: ett stort antal inspektörer, skötande
sitt uppdrag såsom en bisyssla och
saknande föregående utbildning därför.
Detta system, som nu under en mansålder
blifvit vägdt och befunnet för lätt, borde
med det snaraste aflösas af ett nytt med
alldeles motsatta karaktärsdrag: ett
mindre antal inspektörer, som ginge
fullständigt upp i sin verksamhet och som genom
pedagogiska studier och personlig
erfarenhet af folkskolearbetet förvärfvat sig
kompetens för dess bedrifvande på ett
fullt tillfredsställande sätt.
Såsom nämdt är har denna
uppfattning länge varit den rådande inom de
för inspektionsfrågan närmast
intresserades krets. Men äfven för den
utomstående allmänheten har den ingalunda
varit främmande, hvilket bland annat
visat sig i de motioner om en förbättrad
inspektion, som vid flera föregående
riksdagar framkommit. Klart är emellertid
att yrkandena om ett nytt system för
denna inspektion måste vinna betydligt
i styrka, sedan de kunna stödja sig på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:38:44 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1894/0110.html
