- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 13:e årg. 1894 /
107

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9. (635.) 28 februari 1894 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 9

SVENSK IJLRARETIDNING.

107

de mest oförbehållsamma uttalanden från
undervisningsväsendets officiellt främste
man.

Vid innevarande riksdag hafva nämda
yrkanden tagit sig uttryck i ej mindre
än tre olika motioner. Såsom
betecknande för den allmänna stämningen
torde få anses, att dessa motioner härröra
från män, tillhörande samtliga de tre
partier, i hvilka andra kammaren för
närvarande är delad: hr Nils Nilsson af
»gamla landtmannapartiet», hr A.
Kihl-berg af »nya landtmannapartiet» och hr
E. Svensson af »centern». Man torde
om detta sammanträffande, med
användande af ett bevingadt ord, kunna säga,
att det är »en händelse, som ser ut som
en tanke». Det synes nämligen visa,
att man numera inom alla läger är
otillfredsställd med det nuvarande systemet
och önskar ett bättre.

Vid en genomläsning af de tre
motionerna finner man ock genast, att de gå
i en och samma riktning. Alla
framhålla de såsom det rådande systemets
hufvudlyten inspektionens karaktär af
bisyssla samt de flesta inspektörernas brist
på pedagogisk kompetens såväl i
teoretiskt som i praktiskt afseende. I
öfverensstämmelse härmed gifva de ock alla
anvisning på ett och samma botemedel:
inspektionens förvandling till ett uppdrag,
som kräfver sin man för sig, och som
fordrar full kompetens af de personer,
åt hvilka det anförtros. För en
verkligen tillfredsställande inspektion fordras,
säger hr Kihlberg i motiveringen till sin
motion, att den lämnas åt »sådana
personer, som visat sig innehafva
pedagogiska insikter och på personlig
erfarenhet grundad kännedom om
folkundervisningen, äfvensom att dessa få
uteslutande ägna sig åt sitt viktiga uppdrag
och icke, såsom nu i de flesta fall är
händelsen, sköta detta sitt kall som en
bisyssla vid sidan af en annan viktig
ämbetsbefattning, som tager deras mesta
tid och bästa krafter i anspråk, så att
endast en och annan dag, ryckvis och
utan plan, återstår att ägna åt
inspektionen». I samma riktning uttala sig
äfven de båda andra motionärerna.

Väsentligaste skiljaktigheten hos de tre
motionerna ligger egentligen endast i
själfva formuleringen af de yrkanden)
i hvilka de utmynna.

Hr Nils Nilsson har, såsom vi förut
påpekat, vid affattningen af sitt yrkande
råkat så »förse sig» på ett enda slag af
tjänsteinnehafvare, för hvilka
inspektionen är en biförtjänst (nämligen de
prästerliga), att han alldeles utelämnat de
öfriga, med hvilka alldeles detsamma är
förhållandet (seminarierektorer,
seminarieadjunkter, lektorer o. s. v.).

Hr Kihlberg åter har föreslagit en
skrifvelse till k. m:t med anhållan, att k.
m:t måtte »taga i öfvervägande, hvilka
åtgärder böra vidtagas för
åstadkommande af en mera verksam och
tillfredsställande inspektion öfver
folkundervisningen». Orsaken till att han gifvit sin
hemställan denna obestämda form synes va-

ra, att han velat stanna vid hvad
statsutskottet med anledning af en af honom
väckt motion föreslog år 1890, alltså
innan ännu statsrådet Wennerberg gjort
ofvan omnämda uttalanden rörande
arten af de åtgärder, som måste vidtagas,
ifall folkskoleinspektionen skall blifva,
hvad den bör blifva.

Hr E. Svensson däremot har ansett,
att. den sväfvande och tveksamma
formulering, för hvilken skäl möjligen
kunde finnas 1890, numera icke längre är
på sin plats, sedan man kommit till full
enighet om den riktning, i hvilken
reformen bör gå. Med stöd af de
uttalanden, som framkommo 1891 och som -
enligt hvad han visar - till fullo
öfverensstämma med hvad man tänkte sig,
då folkskoleinspektionen först föreslogs
till införande i vårt land, yrkar han
därför, att riksdagen måtte i skrifvelse
anhålla, att k. m:t täcktes tillse, dels att
folkskoleinspektörsuppdraget icke göres
till en bisyssla vid sidan om annan
tjänstebefattning utan anförtros åt personer,
som under den tid de innehafva detta
kall odeladt ägna sig åt detsamma, dels
att till folkskoleinspektörer förordnas
personer, som visat sig innehafva den
pedagogiska insikt och den på personlig
erfarenhet hvilande kännedom om
folkskoleundervisningen, att en
tillfredsställande inspektion genom den må kunna
utöfvas.

Samtliga de tre motionerna hafva
remitterats till andra kammarens
»Skolutskott». Antagligen har man inom kort
att från detta förvänta något på
motionerna grundadt förslag, som kan föra
frågan om folkskoleinspektionens reform
ett stycke framåt mot sin lyckliga
lösning.

En lag endast på papperet

är den nuvarande förordningen
angående minderåriges användande i arbete,
anmärkte generalpostdirektören
Krusenstjerna under debatten i andra
kammaren sistlidne onsdag. Orsaken härtill vore
bristen på inspektion.

Skrif tydlig adress!

En och annan gång - senast under
förra veckan - inträffar, att till
Stockholm anländer bref med utanskriften:
»Centralstyrelsen för S. A. F.» Hvarje
lärare vet, hvad därmed afses, men för
brefbärarne äro de mystiska
bokstäfverna icke så lätta att tyda, helst i vår
hufvudstad finnas hundratals föreningar.
Ena gången händer alltså, att ett dylikt
bref hamnar hos Stockholms
Arbetare-Förening, andra gången hos Svenska
Arbetare-Försäkringsbolaget o. s. v. Efter ett
par dagars vandring framkommer vanligen
brefvet – stundom öppnadt - till rätt
adressat, d. v. s. till Centralstyrelsen for
Sveriges Allmänna * Folkskollärare
förening. För undvikande af dylik
tidsut-dräkt är säkrast att skrifva ut hela
namnet. Det är dessutom för mycket
begärdt, att brefbärarne skola hålla reda

på alla de förkortningar, som den ena
eller andra korporationen kan hafva
öfverenskommit att inbördes använda.
(Förkortningen Sv. Ltg, som stundom
användes, är af samma anledning alldeles
förkastlig i utanskrifter på bref.)

Om obligatorisk ferieläsning

diskuterade Stockholms läraresällskap
förliden lördag. Därvid uttalade sig
förste stadsläkaren professor K. M. Linroth
emot både ferieläsning och förkortning
af ferierna. Enligt hans mening
förefunnes redan nu öfveransträngning,
hvarför eleverna under sommaren helst
borde sysselsättas med kroppsarbete.
Förelagda studier komme tröga lärjungar
att uppskjuta till sista tiden, och då
blefve läsarbetet forceradt. Äfven ur
sanitär synpunkt vore ferieläsning skadlig.
Statistiken visade, att i vårt klimat
dödligheten under vintern och våren vore
21,6 pr 1,000 och under öfriga delar af
året 16,5. En så stor skillnad i
dödlighet (5,1) förefunnes icke i länder med
mildare klimat. I Tyskland är denna
skillnad 2,5 och i Frankrike 2,3. Medan
totaldödligheten under de senare
årtiondena minskats, har nämda skillnad ökats.
Ungdomen behöfde därför under ferierna
frihet att kunna stärka sig och förvärfva
större motståndskraft. I den kända
omständigheten, att barnen i fysiskt
afseende utvecklade sig mest under juli och
augusti låge ock en naturens vink att
icke under denna tid betunga dem med
andligt arbete.

Kyrkomötet och
folkskollärarin-norna. Lunds domkapitel har med
anledning af kyrkomötets bekanta skrifvelse
afgifvit följande utlåtande:

Då efter domkapitlets förmenande de plikter,
som tillkomma den gifta lärarinnan såsom
hustru, i allmänhet ej låta förena sig med
hennes tjänsteplikter såsom lärarinna, utan att
därvid skolan kommer att i större eller mindre
grad blifva lidande, finner domkapitlet sig
föranlåtet hemställa, att det af kyrkomötet
ifrågasatta tillägg till gällande folkskolestadga må
innehålla föreskrift, att lärarinna, när hon
träder i gifte, är pliktig att afgå från
innehafvande tjänst i skolan, k. m:t dock obetaget att
uppå ansökan af vederbörande lärarinna i
särskilda fall pröfva, huruvida särskilda skäl
kunna anses föreligga till hennes bibehållande vid
tjänsten.

Minst en timmes middagsrast
måste det vara. Säfvareds, Lindärfva och
Hasslösa församlingar i Skaraborgs län
hafva hos k. m:t anhållit, att
undervisningen i församlingarnas folkskolor måtte,
med uteslutande af föreskrifven
middagsrast, få äga rum i Säfvareds och
Lindärfva skola från kl. 8 till l på dagen och
i Hasslösa skola från klockan 9 till 2 på
dagen. K. m:t har emellertid ej funnit
skäl att bifalla denna ansökning.

Folkskollärareseminarierna.
Förutom den löneförbättring, som genom k.
brefvet den 2 juni 1893 tillerkänts
musiklärare och gymnastiklärare vid rikets folk-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:38:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1894/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free