Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10. (636.) 7 mars 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 10
ka, väfstolar, material m. m., och inom
kort hade han i gång ett helt väfveri. Det
tilltalade hans skönhetssinne, att de
kvinnliga eleverna kunde erhålla färdighet att
pryda sina hem med goda, varaktiga och
hemma tillverkade slöjdalster.
Redan dessförinnan eller år 1872 hade
hans trofaste vän och medhjälpare Andreas
Bentsen börjat en liten handtverksskola
vid sidan af folkhögskolan. Bentsen
samlade kring sig om vintrarna de murare,
målare och timmermän, som han
sysselsatte om somrarna vid sina
kyrkobyggnader och andra byggnadsföretag. Denna
skola växte ut under årens lopp och
räknar nu öfver 100 elever. Dessa fingo
undervisning i ritning och annat till deras
yrke hörande, men åhörde därjämte Triers
föredrag och andra föredrag i historia,
jordbeskrifning m. m. Och att detta
utöfvat hos dessa handtverkare ett
utomordentligt godt inflytande på deras karaktär,
hade vi ett utmärkt tillfälle erfara, då en
flock af dem under Bentsens ledning
uppförde vår gymnastiksal här på Hvilan.
Detta var en utbyggnad på
folkhögskolan i Vallekilde. Den nästa var
sjömansskolan, som afsåg att samla dit sjömän
under vinterns dagar.
Vidare må omtalas, att det var på
Vallekilde, som den svenska gymnastiken fick
sin första hemort i Danmark och sin
första, största och vackraste gymnastiksal,
troligen den bäst konstnärligt utsmyckade i
hela Skandinavien. Trier gjorde aldrig
något till hälften. Var han gripen af en
idé, lät han inga svårigheter och
kostnader afskräcka sig från att sätta den i
verket. Det är rörande att läsa hans glädje
öfver det besök af Lundensiska
studentgymnaster under kapten Korianders
ledning, han hade under vintern 1885. Han
gladde sig alltid öfver att se verksamt,
vaket ungdomslif kring sig, och nu
fröjdade han sig öfver dessa hurtiga, välvuxna
studenter, som kunde umgås så väl med
hans »bondekarle». *
Jag har ofvan antydt, huru redlös och
bortkommen Trier stod inför det faktum,
att han skulle bedrifva eget landtbruk.
Och säkert är, att han under flera år fick
betala dryga lärpenningar som jordbrukare.
Men äfven på detta område visade Trier
sin energi; han blef ej blott en duglig utan
t. o. m. en mönstergiltig jordbrukare. Han
hade en utmärkt kreatursbesättning och de
mest välskötta åkrar. Så småningom hade
han tillköpt mera jord och ägde vid sin död
en samlad jordrymd af omkring 70
tunnland förutom ett arrende af nära lika stor
areal.
I likhet med den tyske läkaren Albrecht
Thair började han sin jordbrukspraktik
med trädgårdsskötsel, och denna dref han
i stor skala. Man såg knappast
någonstädes en mera välskött och intensivt
drifven kultur af fruktträd, rosor, blommor,
rotfruktsalster samt frön af kummin,
gräsfrö och annat dylikt i tunnlandsvis. Vid
ett besök här ville jag öfvertala honom att
gå bort med mig till en af grannarne.
Men han var trött och vägrade länge.
Slutligen gick han med, klagade dock öf-
ver svårighet att gå. Men det blef annat
lif i honom, då han fick se min väns
trädgård. De båda männen fördjupade
sig i beskådande och bedömande af de
hundratals eller tusentals fruktträden. Inne
i familjen afvaktade jag, att de skulle
komma igen, men nej. Det blef mörkt,
ännu syntes de ej till. Då gick jag ut
att söka dem och fann dem vid skenet af
en stall-lykta kl. 10 å 11 på kvällen ifrigt
studerande det ena trädet efter det andra.
Följden af denna bekantskap blef utbyte
af ympkvistar dem emellan.
Det fanns ej någon gren af landtbruket,
där icke Trier ej blott följde med, utan
mången gång gick före flertalet af sina
landsmän. Och det är förunderligt, hvad den
mannen kunde hinna med, och huru han
kunde göra sig hemmastadd på alla
områden.
Det var en kämpanatur. Men som sagdt,
hans starka kropp bröts slutligen - själen
var starkare. Dess eld förtärde
kroppshyddan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
