Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 11. (637.) 14 mars 1894
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
SVENSK LÄKARETIDOTNG.
N:r 11
lefnad. Genom det sistnämda
tillvägagåendet skulle de enligt sitt förmenande göra
skolan förhatlig för folket och därmed taga
från den dess starkaste stöd, som just är
folkets intresse och kärlek. Härtill
kommer, att det finnes en och annan
författning, som är så affattad, att den lämnar
rum för olika tolkning.
Tillsynen öfver hur de kommunala
myndigheterna vårda sig om folkskolan och
hvad därtill hör tillkommer vederbörande
biskop och domkapitel. Därom heter det
i § 65 af nu gällande folkskolestadga:
Biskopen och domkapitlet i hvarje stift
åligger att hafva en sorgfällig uppsikt öfver
anstalterna för folkundervisningen samt vaka
öfver deras ledning och utveckling till
uppfyllande af deras viktiga bestämmelse.
Den uppsikt öfver folkskoleväsendet, som
sålunda tillkommer biskop och domkapitel,
består väl hufvudsakligen däruti, att
domkapitlet meddelar, hvad k. m:t förordnat
rörande folkskolan, afgifver infordrade
utlåtanden beträffande denna skola, vidtager
åtgärder för att afhjälpa brister och rätta
missförhållanden, som vederbörande
inspektör anmält, samt afgör besvär öfver
kyrko-stämmo- och skolrådsbeslut, hvartill
kommer, att biskopar och kontraktsprostar vid
visitationer i församlingarna efterhöra, hur
det är ställdt äfven med folkskoleväsendet.
Men med fullt erkännande af det stora
och betydelsefulla arbete biskopar och
domkapitel hafva under tidernas lopp utfört
till främjande af folkbildningen, måste vi
dock fasthålla den meningen, att de ej
alltid med tillbörlig uppmärksamhet vakat
öfver att församlingarna ställt sig lagar
och författningar rörande folkskolan till
efterrättelse, samt att de stundom uraktlåtit
att gripa in med erforderlig kraft, när de
haft skäl befara, att försummelser i det
hänseende, hvarom här är fråga, ägt rum.
För ett rättvist bedömande bör dock
härvid ihågkommas, att de ifrågavarande
myndigheterna ofta ej få reda på förbiseendena,
förrän de af en eller annan anledning få
offentliga meddelanden därom.
Inspektörerna torde ej heller alltid hafva öfvat
önskvärd tillsyn öfver att de författningar,
hvarom här är fråga, åtlydas.
För att gällande författningar rörande
folkskoleväsendet hädanefter måtte
noggrannare efterföljas, än hvad hittills varit
fallet, hafva folkskoleinspektörerna i sin
instruktion fått sig ålagdt att vaka
särskildt öfver ifrågavarande författningars ef-
terlefnad.
*
Då det kan vara af intresse att se,
hvilka föreskrifter rörande
folkskoleväsendet ofta förbises, vilja vi här nedan
anföra några. Kanske kan omnämnandet af
dem något bidraga därtill, att de i den
* följande tiden efterlefvas med större
noggrannhet. Först vilja vi då fästa
uppmärksamheten på vanliga öfverträdelser
af föreskrifter i nu gällande folkskolestadga.
Uti § l mom. 3 stadgas, att vid hvarje
folkskola minst en lärare skall vara
anställd som ordinarie. Detta oaktadt
förekommer, att en extra ordinarie lärare
sköter en folkskola år efter år, och att skol-
distriktet till hans aflönande uppbär
lönetillskott af allmänna medel.
Uti § 3 medgifves, att, där byar,
hemman, torp och lägenheter äro så aflägsna,
att dithörande barn ej utan svårighet kunna
begagna folkskolan, må för dessa barns
undervisning mindre folkskolor inrättas.
Dylika mindre folkskolor finnas dock på
många ställen, som ej ligga så aflägset
från en folkskola, att barnen endast med
svårighet kunna begagna undervisningen
därstädes. Det synes, som om
barnantalet och andra förhållanden varit
bestämmande, när det varit fråga om att afgöra,
huruvida en mindre folkskola kunde
lagligen anordnas.
Femte § föreskrifver, att för de
lärjungar, som genomgått de för folkskolan
fastställda lärokurser, bör tillfälle beredas
att efter bestämd plan under lärarens
ledning dels underhålla redan förvärfvade
kunskaper, dels ock däruti ytterligare förkofra
sig. Dock saknas i många skoldistrikt
dylika anordningar. Hvarken barnens
målsmän, lärare eller de myndigheter, som
hafva närmast vård om folkskolan, synas
fästa tillbörlig vikt vid den fortsatta
undervisningen. Att en sådan, klokt
anordnad efter våra förhållanden, allmänt
kommer till stånd, är dock ett oeftergifligt
villkor för att folkskolans arbete skall bära
önskvärd frukt.
Att den viktiga åttonde §, som i
allmänna drag framställer skolrådets plikter,
mångenstädes är att anse nästan som en
död bokstaf, är en gammal klagan. Lått
uppräknade torde de skoldistrikt vara, om
hvilka man kan i sanning säga, att i dem
skolrådet har en sorgfällig vård om
distriktets skolor. Många torde ej heller
de skolråd vara, till hvilkas berömmelse
man kan förmäla, att de noggrant
iakttaga, hvad g ältande författning ar angående
folkundervisningen stadga. Fullt befogad
torde slutligen den klagan vara, att af
skolråden endast ett mindre antal vakar
öfver att lärarne fullgöra, hvad deras
viktiga kall af dem kräfver, samt att barnen
flitigt begagna det tillfälle till undervisning,
som blifvit dem beredt.
Endast undantagsvis torde det förekomma,
att ett skoldistrikt saknar reglemente för
sina skolor. Däremot torde det rätt ofta
vara fallet, att ändringar vidtagas i ett
distrikts skolväsende utan motsvarande
reg-lementsförändring. Häraf kommer det, att
reglementet ej sällan innehåller anordningar
af skolväsendet, som äro helt andra än
dem, som verkligen förekomma. Detta är
en af de bidragande orsakerna därtill, att
reglementet ej efterlefves med tillbörlig
noggrannhet.
Skolrådet har enligt § 11 skyldighet att
för vidmakthållande och utvidgning af i
skolan förvärfvade insikter och i allmänhet
för väckande och underhållande af lusten
för god läsning främja inrättandet och
begagnandet af sockenbibliotek samt att tillse,
att därtill anskaffas böcker, som äro
tjänliga till läsning såväl för barnen i skolan
som för äldre personer. Denna skyldighet
blir allt för mycket försummad. De flesta
skolråd göra ingenting för att främja den
viktiga sak, hvarom här är fråga. Dock
kunde goda boksamlingar, klokt skötta,
medföra synnerligen stort gagn.
I § 15 föreskrifves bland annat, att
mellan förmiddagens och eftermiddagens
lärotimmar skall lämnas en längre ledighet,
hvilken, med hänsyn till förhållandena
under olika årstider och på olika orter, bör
utsträckas till en eller två timmar. I ett
och annat skoldistrikt visar sig benägenhet
att taga bort middagsrasten eller att
inskränka den till 20 ä 30 minuter.
Visserligen kan man påvisa åtskilliga fördelar
häraf, men olägenheterna torde dock, om
man ser saken från skolans synpunkt, vara
långt öfvervägande. Dessutom bör den
omständigheten, att lagen föreskrifver
middagsrastens utsträckning till en eller två
timmar, vara tillräckligt skäl för att ej
inskränka den till kortare tid.
Då nyinrättad läraretjänst skall tillsättas,
eller då en förut befintlig lärarebefattning
är ledig, eller då lärare åtnjuta
tjänstledighet, bör befattningen uppehållas genom
vikarierande lärare, till dess den kan i laga
ordning förses med ordinarie lärare eller
till dess tjänstledigheten tager slut. Men
ej sällan händer det, att skolrådet drager
allt för länge ut på tiden med
tillsättningen. Stundom händer ock, att skolrådet
ej gör allt, som på det ankommer, för att
skaffa en vikarie, som äger den i
folkskolestadgan föreskrifna behörighet till den
i fråga varande tjänsten.
I § 29 mom. 5 förordnas, att läraren
s1?all ställa sig till noggrann efterrättelse
hvad honom enligt folkskolestadgan och
det för skolan gällande reglemente åligger
samt hvad skolrådet med hänsyn till hans
befattning honom lagligen föreskrifver.
Endast undantagsvis sätter sig läraren upp
mot folkskolestadgans och skolrådets
föreskrifter; däremot handlar han ej sällan så,
som om ej reglementet anginge honom,
och dock är det just detta, som innehåller
det hufvudsakliga af skolans läroplan.
I § 35 mom. 3 stadgas, att lärjunge, som
ej vid skolålderns slut inhämtat de
kunskaper, hvilka fordras för afgång från skolan,
skall fortfarande anses skolpliktig. Detta är
en föreskrift, som sällan tillämpas. Är
barnet konfirmeradt, anses det i allmänhet
befriadt från skolgång, vare sig att de
inhämtat det kunskapsmått, som i skolans
reglemente är bestämdt för rättigheten att
få från skolan afgå eller icke. Och hur
många barn lämna ej skolan, utan att man
vet, om de äga de kunskaper, som fordras
för afgång från skolan! Men hafva de
en gång upphört att besöka skolan, låta
skolråd och inspektörer det ofta därvid
bero.
Föreskriften i § 36, att ordföranden i
skolrådet skall vid början af hvarje år
upprätta en noggrann förteckning dels öfver
de barn inom distriktet, hvilka då inträda
i den för skolgång bestämda åldern, dels
öfver de till distriktet hörande barn, hvilka,
ehuru äldre, af någon anledning ej förut
blifvit antecknade bland de skolpliktiga
barnen, försummas i ett och annat distrikt
alldeles, under det man i några söker
komma från den så lättvindigt som möjligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:38:44 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1894/0138.html
