Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11. (637.) 14 mars 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 11
SVENSK LÄRARETIDNING.
133
Föreskriften i § 37, att barn, sedan det
inträdt i den för skolgång bestämda åldern,
skall inställa sig till intagning i skola å
dag, som af skolrådet bestämmes, är en
af de föreskrifter, som man ofta anser sig
opåtalt kunna uraktlåta att följa, om rnan
tycker det för sig bekvämare och
lämpligare att alldeles icke låta barnet infinna
sig i skolan eller att låta det komma på
annan dag.
En försummelse, hvartill skolrådet i
allmänhet gör sig skyldigt, är, att det ej
anställer det förhör, som enligt § 38 skall
anställas med de barn, för hvilka föräldrar
och målsmän vilja bereda tillfälle till
undervisning i hemmen.
De anteckningar, som påbjudas i § 39,
torde ej göras af många skolrådsordförande.
Åtskilliga lärare tillåta barn intagas i
skolan äfven efter lästermins början,
oaktadt § 40 säger, att skolrådets ordförande
är den, som skall gifva tillstånd därtill.
Den viktiga bestämmelsen, som i § 42
innehålles rörande barnets skolgång,
trampas mycket ofta under fötterna. Detta är
så mycket beklagligare, som därigenom
skolans arbete i hög grad stores och
för-ryckes. I åtskilliga skoldistrikt resa sig
visserligen svåra hinder för en regelbunden
skolgång, men de torde dock till stor del
kunna undanrödjas af en god lärare, en
plikttrogen skolrådsordförande, ett nitiskt
skolråd och en kraftig inspektör.
Med skäl klagas ock öfver, att
skolrådens ledamöter i allmänhet ej ställa sig
till efterrättelse föreskrifterna i § 44, där
de åläggas, att föra noggrann tillsyn
däröfver, att barnen ordentligt begagna
undervisningen. De tillsyningsmän, som i många
skoldistrikt väljas för att underlätta denna
tillsyn, torde endast undantagsvis kunna
sägas med nit fullgöra det
förtroendeuppdrag, som blifvit dem gifvet.
Den afgångspröfning, som omtalas i §
47, hålles visserligen numera i de flesta
skoldistrikt, men dels söker man
mångenstädes ej med tillbörlig kraft förekomma,
att många barn undandraga sig denna
pröfning, dels torde själfva pröfningen ej
alltid anställas med det allvar den förtjänar.
Äfven den pröfning, som bör anställas
med de barn, som anmäla sig vilja afgå
från skolan, sedan de inhämtat de
insikter, som i § 48 omförmälas, torde ej
alltid fullgöras med den försiktighet, som
denna grannlaga sak kräfver.
Huru många husbönder fullgöra den
plikt, som § 50 ålägger dem, nämligen
att de skola tillse, att deras tjänstehjons
eller underhafvandes barn ordentligt
besöka någon af distriktets skolor eller eljest
erhålla undervisning i enlighet med denna
stadgas föreskrifter.
Med hänsyn till skolsalarnas underhåll,
uppvärmning och renhållning samt till
luftväxlingen i dem hafva skolråden mycket
på sina samveten. Särdeles i nordliga
delarna af vårt land finnas i åtskilliga
skoldistrikt stora brister i dessa afseenden,
utan att skolråden känna sig manade att
vidtaga några kraftigare åtgärder till
bristernas afhjälpande. Den 55:e § säger dock,
att skolrådet bör draga försorg därom, att
rum, som äro upplåtna till skolorna,
underhållas, uppvärmas och hållas rena samt
att tjänliga anordningar för beredande af
erforderlig luftväxling vidtagas.
Slutligen må omnämnas, att
föreskrifterna rörande ärendes beredning af
skolråd, justering af förda protokoll, delgifning
af skolrådsbeslut, särskildt af varningar, ej
sällan öfverträdas, hvilket ofta föranleder
besvär och klagomål.
#
Att gällande författningar noggrant
efterlefvas, är af stor betydelse icke endast för
främjande af den sak, hvarom dessa handla,
utan ock för hela folkets uppfostran till
aktning och lydnad för lag. Skulle någon
författning ej längre lämpa sig för de
befintliga förhållandena, bör den på lagligt
sätt upphäfvas, men så länge flen finnes-,
bör den lydas. C. K-n
FÖR DAGEN.
En bön från de små.
Med anledning af den hemska
branden i Forssa skolhus, därvid 12 skolbarn
innebrändes, skrifver en insändare i
tidningen »Kalmar» följande:
När underrättelsen om den fasansfulla
brandolyckan i Forssa skolhus nådde mig,
var min’första tanke: Huru har en sådan
ryslighet kunnat hända? När sedan
närmare underrättelser ingått och
polisundersökning hållits, då såg jag de små
barnens förtviflade förvirring, lärares och
lärarinnas bristande sinnesnärvaro och
rådighet, saknaden af några som helst
räddningsmedel, - icke ens en brandstege
fanns för de små.
Men bakom alla dessa orsaker såg jag
den första och klandervärdaste. Jag såg
en stor församling, som i oförstånd, utan
hjärta för sina barns hälsa och väl, endast
för att spara, inreder på skolhusets vind
en skrubb till skolsal, från hvilken 12
barn af 40 icke kunna i farans stund
finna vägen till räddning förbi alla hörn och
afsatser.
Ehuru detta icke för någon minskar
skulden, fordrar dock rättvisan erkännandet,
att denna församling icke står ensam med
ett sådant försyndande mot de små. Ty
nästan öfver allt på landsbygden synes
man anse, att för småskolans barn är nära
nog hvilken usel lokal som helst god nog.
Ar det klent ställdt med utrymme,
belysning och frisk luft i skolrummen för de
stora barnen, så är det i dessa afseenden
som oftast ännu värre för de små. Och
dock borde väl våra landtman hafva lärt
af naturen, att de späda plantorna lättast
taga skada af ogynnsamma inverkningar.
Med tanken på olyckan i Forssa
erkänner nog hvarje fader och moder det högst
olämpliga, ja farliga uti att lägga en
skollokal för småttingar om 7-9 år på andra
våningen i trähus. Hvad omdöme
förtjänar då styrande socknemäns hjärtelag och
omtanke för de små, då flerstädes,
alldeles som i Forssa, å en vind. glödhet om
sommaren och aldrig afsedd till ett skol-
rum, afplankas ett rum med ett å två
fönster längst fram i gafveln, lågt till taket,
utan ljus för de längst ned sittande barnen
och med irrgångar till trappan, som
vanligen stupar brant för det trånga
utrymmets skull.
Jag känner en stor socken i
Kalmarorten, som så »sparat», att den använder
denna dag icke mindre än sju dylika rum
till småskolor.
Skulle - det Gud nådeligen förhindre
- eldsvåda utbryta i de underliggande
rummen, kan man frukta något liknande
som i Forssa. Anmärker någon
olämpligheten och vådan af sådana lokaler, svaras
som oftast när det gäller småskolan: »Det
är bra nog för småskolan, och vi ha inte
råd* att bygga.» Det förra är aldrig
sanning, det senare endast sällan. Eller
fråga dem nu i Mönsterås härom.
I föräldrar, som måste sända edra små
till skolorna;
I församlingar och skolråd, som äro
skolans målsmän;
I myndigheter, som hafven rätt och makt
att ingripa;
.1 alle, som ömmen för små fattiga
skolbarn:
skaffen våra jämnåriga luftiga, ljusa,
varma och välbelägna skolrum - en
sådan bön höres från de små grafvarna på
Mönsterås kyrkogård. En barnavän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
