Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 12. (638.) 21 mars 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
SVENSK LÄRARETIDNING,
N:r 12
rörande barnen. Lärare och lärarinnor
kunna dock ej ensamma vinna sitt mål.
De måste samarbeta med föräldrar och
målsmän. Man måste söka förmå
föräldrarna att följa med och deltaga i skolans
arbete på barnens utveckling, söka lära
dem inse hvad arbetet i läsrummet och
gymnastiksalen innebär.
Det är förvånansvärd^ huru okunniga
föräldrar äro om hvad som genom
gymnastik kan uträttas för deras barn, och
hvilka skäl de förebara, för att barnen
skola blifva fria från gymnastik. Se här
några exempel: en flicka skulle icke
gymnastisera, emedan hennes händer då
skulle blifva så grofva, andra skulle blifva så
tjocka om lifvet, blifva klumpiga,
storvuxna, karlavulna o. s. v. Icke så sällan
anordna föräldrar för sina flickor särskilda
lektioner på gymnastikens bekostnad. Det
är betecknande, att gymnastiken i
flickskolan icke är obligatorisk, och på ytterst
få ställen förekommer den dagligen. I
de manliga läroverken vill man hafva den
daglig och den är obligatorisk.
Men, säger någon, hur kan ni vara så
viss om, att gymnastiken kan åstadkomma
allt det förträffliga, som ni här sökt
framhålla? Jo, jag stödjer mig på det faktum,
att rörelseorganen försämras, om de ej
brukas, och på den omständigheten, att
rörelserna inverka på de inre organen och
dessas funktioner. Öfningarna böra och
kunna afvägas så, att de gifva en lagom
ansträngning utan att verka
öfveransträngning, samt så ordnas, att de motväga och
komplettera hvarandra, så att, när
lektionen är slut, alla kroppsdelar blifvit på ett
för dem ändamålsenligt sätt berörda. En
sådan följd af rörelser har blifvit kallad
en dagöfning. På utarbetandet af sådana
dagöfningar nedlägges den allra största
omsorg.
Det är emellertid ingalunda min mening
att vilja framhålla gymnastiken på andra
uppfostringsmedels bekostnad. Plato har
yttrat: »Öfvermätt af kroppsöfningar
alstrar vildhet och råhet; musik, konster och
vetenskap alstra känslighet och kvinnlighet;
blott den rätta förbindelsen af båda gör
själen själfmedveten och manlig». Denne
skarpe iakttagares erfarenhet bekräftar sig
nog ännu i dag. Vill man uppfostra en
hel människa får man ej taga själen för
sig och kroppen för sig. Endast ett
förtroligt samarbete mellan alla, som hafva
att göra något med barnets uppfostran kan
åstadkomma något fullständigt.
#
Uti den följande öfverläggningen deltogo
flera skolmän, läkare och gymnaster.
Gymnastiklärarinnan fröken V.
Andersson-Falk: Flickor äro till följd af sin svagare
kroppsbyggnad, sina olämpliga kläder, sitt myckna
stillasittande vid både läsning och handarbete i
högre grad än gossarne i behof af ordnade
kroppsöfningar. Promenader, skidlöpning,
skridskoåkning, ridt o. s. v. verka nog i viss mån
välgörande men kunna dock icke jämföras med
den pedagogiska gymnastiken. Att flickorna
icke alltid visa önskvärdt intresse och lust för
gymnastiken är beroende af olika skäl:
svaghet, lättja och bekvämlighet, lockelser af
inflytelserika kamrater m. m. En verklig
olägenhet för de vuxna flickorna är den besvärliga
pmklädningen. Ett litet kort föredrag för
lärjungarne och deras föräldrar angående
gymnastikens värde och betydelse skulle helt visst
göra god nytta.
Gymnastiklärarinnan fröken S. Högström:
Det har varit mig förunnadt att i Danmark
verka såsom banbryterska för den svenska
gymnastiken, i det jag infört densamma vid
de danska folkhögskolorna. Ifrån dem har
den sedan spridt sig till städernas skolor och
därmed slagit fasta rötter i värt grannland.
Öfverallt mottogs den med en tacksamhet,
glädje och entusiasm, till hvilken vi här ej se
någon motsvarighet. Hos oss betrakta många
både lärare och läkare gymnastiken med
likgiltighet eller misstroende Husläkarne befria
allt för lätt lärjungarne från densamma.
Och dock synes det ligga i öppen dag, huru
den rationella gymnastiken stärker och härdar
lärjungarne, gör dem uppmuntrade, vederkvickta
och förnöjda samt vänjer dem vid spänd
uppmärksamhet och ögonblicklig lydnad. Den är
således väl värd skolans omvårdnad. Skolans
målsmän böra tillse, att gymnastiken erhåller
tillräcklig och lämplig tid, att den bedrifves
under hela skoltiden, att lärjungarne icke
sändas till gymnastiksalen uthungrade eller
uttröttade samt att de vid
gymnastikundervisningen indelas icke efter Täsklasser utan efter
.kroppstillstånd.
Major V. Balck: Ett utomordentligt
hjälpmedel till fostrandet af ett starkt och friskt
släkte äga vi ileken, som därför bör sättas
jämsides med gymnastiken. Den är i högre grad
än denna karaktärsbildande, i det den väcker
och stärker samhörighets- och rättskänslan.
Tyvärr är leken så godt som död i vårt land,
och det är ej lätt att återuppväcka den.
Därtill saknas ännu ledare, penningar, tid och
lämpliga platser. I Tyskland och Frankrike
har man nu börjat behjärta denna sak.
Massor af broschyrer spridas, och en mängd
talrikt besökta »lek-kurser» för lärare och
lärarinnor hållas årligen.
Med. d:r E. Sederholm: Under senare åren
hafva noggranna undersökningar anställts
angående förhållandet mellan musklernas och
hjärnans .verksamhet. Man har därvid funnit,
att öfveransträngning af hjärnan återverkar på
musklerna, så att dessa försvagas och ej tåla
vid så stor ansträngning som eljest. Faktiskt}
förekommer sådan öfveransträngning hos en
stor procent af lärjungarne i våra skolor.
Härtill måste man taga hänsyn vid
gymnastikundervisningen, så att de Öfveransträngda och de
icke Öfveransträngda erhålla rörelser af olika
slag. Man måste äfven besinna, att den
pedagogiska gymnastiken äfven tager b
järn-verksamheten i anspråk och således ej får anses
såsom en ren hvila därifrån. Särskildt gäller
detta sådana rörelser, som fordra sträng
lyst-ring samt inöfvandet af nya rörelser.
Professorskan M. Asp: I mitt hemland,
Finland, har sedan flera årtionden tillbaka ej
förmärkts något af det motstånd mot
gymnastiken, hvarom här har talats. Gymnastiken
är där fullt likställd med skolans öfriga
ämnen. Föräldrarnas intresse för densamma
vidmakthålles genom uppvisningar och
gymnastikfester. Genom att i vår gymnastik upptaga
lekar, olika slag af gångarter samt rytmiska
rörelser, stundom ledsagade af musik, hafva
vi velat i densamma införa liflighet, glädje
och skönhet samt därigenom uppväcka
lärjungarnes lust och intresse.
Med. d:r M. Sondén: Då läkare utfärda
intyg för befrielse från gymnastik, hafva de
nog skäl därtill, l många skolor är
nämligen både lokalen och tiden för gymnastiken
så olämplig, att ett barn af svag
kroppsbyggnad ej utan skada skulle kunna deltaga i
densamma. Det må dock icke förnekas, att
vid privata skolor äfven föräldrarnas vilja eller
barnets egensinnighet på ett otillbörligt sätt
söker göra sig gällande.
Med. d:r A. Levin: Förhållandet mellan leken
och den ordnade gymnastiken är svårt att
bestämma. I England ha de fria lekarna gjort
gymnastiken obehöflig. Vårt klimat och vår
nationalkaraktär lägga hinder i vägen för att
här söka genomföra något sådant. För oss
passar bast den ordnade gymnastiken i
förening med så mycket fria lekar som möjligt.
De i Finland brukliga rytmiska och estetiska
rörelserna göra visserligen på åskådaren ett
behagligt intryck men äro föga utvecklande.
För att gå väl måste de ock tagas om och om
igen. De kunna därför icke medföra den
harmoniska utveckling som en af våra
dagöfningar.
Läroverksadjunkten d-.r O. A. Stridsberg:
Man har här ifrigt yrkat på att kroppsöfningar
mera än hittills skola komma in i skolorna.
Men detta kan ej ske. förr än man drifvit ut
något annat. När den svenska allmänheten
kommit tiil insikt om, att vi nu nått gränsen
af det mått af andligt arbete, som kan påläggas
vår ungdom, då den insett nödvändigheten af att
lyfta bort en del af den oerhörda börda af
själsarbete, som trycker denna ungdom, först
då kan gymnastiken och kroppsarbetet komma
till sin rätt som Uppfostringsmedel. Det är
allmänhetens, hemmens uppgift att häruti
åstadkomma en ändring till ett bättre.
#
Öfverläggningen visade, att man numera
inom skilda .kretsar kommit till insikt om,
att den så mycket omordade psykiska
Öfveransträngningen hos vår skolungdom är
ett faktum, som ej längre låter sig
förnekas. Man var ock ense däruti, att något
ovillkorligen måste göras för att förekomma
detta onda, och att detta endast kan ske
genom minskande af det själsarbete, som
skolan nu kräfver af sina lärjungar, samt
införande af lekar, gymnastik och
kroppsarbete.
Till följd af det intresse, hvarmed*
sällskapets talrikt närvarande medlemmar
följde den långvariga öfverläggningen, kommer
möjligen samma ämne eller någon del
däraf att åter upptagas till behandling vid ett
följande sammanträde.
FÖR DAGEN.
Folkskolan som bottenskola.
Gång på gång har andra kammaren
uttalat sig för detta stora framtidsmål.
Vid de flesta tillfällen då så skett har
den äfven beslutat någon positiv åtgärd
i riktning mot detta måls förverkligande,
nämligen indragning af allmänna
läroverkets lägsta eller båda lägsta klasser.
En gång har den t. o. m. fått första
kammaren med sig om första klassens
borttagande och inträdesålderns höjande
till fyllda 10 år.
Här om dagen uttalade sig andra
kammaren å nyo för samma princip genom
sitt då gifna bifall till det
utskottsbetänkande, som på annat ställe i denna
tidning återfinnes. Det gäller denna gång
icke den allra minsta rubbning af nu
bestående läroverksorganisation. Allt
hvad som ifrågasattes är en obetydlig
jämkning och en omformulering,
hufvudsakligen afseende att i ord gifva uttryck åt
den öfverensstämmelse, som redan
finnes i sak. Det enda, som med fog skulle
mot en dylik reform kunna invändas,
synes vara, att den är allt för obetydlig.
Förunderligt nog har det emellertid ej
saknats sådana, som funnit densamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
