- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 13:e årg. 1894 /
159

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 13. (639.) 29 mars 1894 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 13

SVENSK LÄRARETIDNING.

159

Med sådana siffror för ögonen måste
man strax komma till den slutsatsen, att
här återstår ännu mycket att göra. Det
är visserligen en sanning, att föreningen
i afseende på omfattning oaflåtligen går
stadigt framåt: under förra året ökades
antalet med öfver 300. Likaledes är det
ett obestridligt sakförhållande, att på
flera håll i vårt land lägga de stora
afstånden åtskilliga hinder i vägen för en
lifskraftigare föreningsverksamhet. Det
har dock visat sig, att till och med inom
Härjedalen, en af våra mest
otillgängliga landsändar, intresset för
lärarekårens sammanslutning funnit gynnsam
jordmån.

Man har emellertid flera anledningar
till det antagandet, att anslutningen till
den allmänna föreningen hädanefter
kommer att gå hastigare och blifva
allmännare, "än hvad hittills varit fallet. Det
fordras gifvetvis för ett allmänt
föreningsintresse icke blott ett erbjudande af
tillfälle att blifva medlem af en förening;
därtill fordras därjämte en klar och
riktig uppfattning af gagnet däraf.

Naturligtvis kan man ej begära, att
innehållet i § l af föreningens stadgar
skall i en hast blifva tydligt för dem,
hvilka städse nödgats lefva sig in i den
föreställningen, att de mål, som där
uppställas, ligga så godt som utanför lärarens
befogenhet. Icke kan - mena somliga -
läraren hafva att befatta sig med »den
svenska folkskolans och folkbildningens
höjande». Han har endast att villigt och
flitigt fylla sin förelagda uppgift såsom
ett af hjulen i den stora
folkskolemekanismen, obekymrad om huruvida
hans arbete framkallar lif och förädling
eller åstadkommer försoffning och död.
Lika litet bör - mena några - det
tillkomma honom att arbeta »för
förbättring af lärarens ställning i allmänhet».
Det vore ju, att verka för vinnande af
egna fördelar och skulle allt för mycket
strida mot den särskildt för läraren
gällande lefnadsprincipen att han framför
andra har att visa förnöjsamhet och
ödmjukhet.

Det enda inan torde anse tillkomma
läraren att taga någon befattning med,
skulle väl då vara åstadkommandet af
»god anda inom lärarekåren». I
afseende på denna sak synes man likväl på
många håll vilja tolka den »goda andan»
därhän, att den komme att gälla endast
om förhållandet till öfverordnade. Att den
skulle gälla äfven befordrande af »enhet»
inom kåren själf, det torde strida allt
för mycket mot den af mången
tillämpade principen: »söndra för att härska».
Att en dylik uppfattning ännu på många
håll kvarlefver, är en ofta gjord
erfarenhet, och där så är kan man rimligtvis
ej vänta sig något intresse för den
allmänna anslutningen till föreningen.

En annan och mera vidtgående
uppfattning af de principer, på hvilka
föreningen enligt stadgarnas främsta
paragraf är byggd, börjar emellertid att
genomtränga lärarekåren. Det visar sig
på ett oförtydbart sätt vid hvarje till-

fälle, då frågan om S. A. F. är på tal;
och på ett synnerligen kraftigt sätt
framträdde styrkan af den växande
samhörighetskänslan vid Göteborgsmötet
förliden sommar.

Men huru lofvande framtidsutsikterna
än vid detta och andra tillfällen té sig,
få vi dock bekväma oss till att öppet
bekänna, det vi i detta liksom i så
mycket annat gå långsamt framåt och visa
stor benägenhet att blifva efter andra
nationer. Vi behöfva i detta afseende
ej gå längre än till vår närmaste granne
på andra sidan sundet. Den allmänna
folkskollärareföreningen där omfattar,
oaktadt den icke är så särdeles många
år äldre än vår, i det närmaste landets
hela lärarekår. Eller om vi gå till
England, finna vi, att till och med den höga
årsafgiften af bortåt 6 kr. icke utgjorde
hinder för att medlemsantalet under 1892
tillväxte med icke mindre än 5,000.

Vi skola icke här närmare redogöra
för, hvad vi anse böra göras till
föreningens utvidning. Vi kunna så mycket
mera för närvarande spara därmed, som
centralstyrelsen med anledning af
uttalanden vid senaste ombudsmötet dels
redan vidtagit åtgärder i önskadt syfte och
dels kommer att ytterligare hålla sig
denna angelägenhet under ögonen. En sak
kunna vi dock icke underlåta att här
påpeka. Det är ej nog att vid ett och
annat tillfälle hålla vackra tal om S. A.
F:s betydelse för skola och lärarekår.
Det torde kanske vara af än större vikt
att hos kårens enskilda medlemmar
söka väcka intresse för just sådana
angelägenheter, som på det allra närmaste
beröra dem själfva. I detta afseende
är det, som styrelserna inom landets
särskilda kretsföreningar hafva en stor och
viktig mission att utföra, ty ofta är det
nog på dem det beror, om något eller
intet blir gjordt till föreningens
utvidgning. Det bör därför vara en bjudande
plikt att tillse, det dugliga, intresserade
och offervilliga personer insättas i
kretsstyrelserna. Särskildt i landsort-en lärer
det nog förhålla sig så, att kretsens
större eller mindre lifaktighet t ganska hög
grad beror på styrelsen och dess
åtgärder.

Då vi äro förvissade därom, att i
samma mån inom landets lärarekår blicken
öppnas för den sanningen, att intresset
för uppfostrings- och
undervisningsangelägenheter är just precis och kan icke
vara annat än detsamma som
lärarekårens egna intressen - och härtill
fordras, att läraren uppfattar sig själf som
en lefvande organism i det allmänna
kulturarbetet och icke som en död
maskindel, hvilken automatiskt arbetar för
fyllandet af en honom förelagd funktion -
i samma mån skall ock insikten om
sammanslutningens nödvändighet vinna
mark inom kåren. Det kunde lätt
ådagaläggas, huru en sådan sammanslutning
äfven vore berättigad till understöd och
uppmuntran från den stora allmänhetens
sida. På flera håll har man ock redan
tydligt ådagalagt en uppfattning just i

denna riktning. Icke må väl då den
förhoppningen anses för djärf, att när
vårt folk kommer till den insikten, att
lärarekårens arbete är en oförytterlig
insats i nationens utveckling och
fortbestånd, en sammanslutning mellan de
spridda krafterna af denna kår skall
komma att betraktas rent af som en
nödvändig organism bredvid öfriga sådana
för kulturarbetets fortgång.

Sjunde nordiska skolmötet

skall som bekant hållas i Stockholm
nästa, sommar. Mötet i Köpenhamn år 1890
uppdrog åt den dåvarande svenska
bestyreisen

»att, när tiden för anordnandet af nästa
möte är inne, vidtaga sådana åtgärder, att
de svenska korporationer, som då
företrädesvis kunna anses representera
lärarekåren vid folkskolorna, seminarierna, de
högre flickskolorna samt de allmänna
läroverken, måtte utse en ny svensk bestyrelse
med den omfattning omständigheterna
påkalla».

Det återstår ännu mera än ett år,
innan mötet skall hållas. Men då det vid
åtskilliga föregående tillfällen visat sig,
att bestyrelser för större skolmöten väl
sent blifvit konstituerade, sammanträdde
1890 års svenska bestyrelse redan
sistlidne lördag för att utföra det densamma
gifna uppdraget.

Det beslöts, att svenska bestyreisen
för 1895 års nordiska skolmöte skulle
utgöras af 25 personer med rätt för dem
att med sig adjungera flera, om så skulle
anses behöfligt. Fördelningen mellan de
olika kårerna bestämdes sålunda:

. för folkskolorna.................. 9

» de allmänna läroverken .... 5

» de högre flickskolorna...... 3

» seminarierna............... 2

» gymnastiklärarne .-..........l

kommunala representanter ... 5
Summa 25

Centralstyrelsen för Sveriges allmänna
folkskollärareförening skulle, liksom vid
de två föregående nordiska skolmötena
samt vid de två senaste allmänna
svenska folkskolläraremötena, anmodas taga
befattning med utseendet af
representanterna för folkskolan. De 5 målsmännen
för de allmänna läroverken skola utses,
3 af Stockholms läraresällskap och 2 af
styrelsen för Svenska läraresällskapet.
De högre flickskolorna och seminarierna
sakna föreningar; deras representanter
skola därför utses genom elektorer.
Slutligen skall Allmänna skandinaviska
gymnastikläraresällskapet anmodas utse en
medlem af bestyreisen.

Samtliga dessa val skola vara
förrättade inom den 15 instundande maj. De
sålunda utsedda 20 representanterna för
lärarekårerna sammankallas omedelbart
därpå genom ordföranden i den förra
bestyreisen och välja ytterligare
öbesty-relsemedlemmar, som företrädesvis kunna
anses representera kommunen. Den nya

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:38:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1894/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free