- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 13:e årg. 1894 /
182

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 15. (641.) 11 april 1894 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

182

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 15


1861-63
1864-66
l867-68|lS69-71
1872-76
1877-81
1882-86
1887-92
1893-98

Präster
8
2
6
1 1 1 1
14 3
8
1
1 1
21 4 11
1
1 1
24 6 14
22
8 14
1
1 3
9 14 10
2 1
5
18 12
8
1 5
23 16 6
3 4
21 14 6
1 2
1 5

Seminarielärare

Läroverkslärare __

Konsistorienotarie (eller amanuens)

Folkhögskoleföreståndare ...... Militär
1 2

Folkskolerektor

Folkskollärare

öfriga (uteslutande inspektörer) ..............................

S:a
20
28
39
47
49
41
44
52 | 50

Man finner af denna lilla tabell, att
förutom under perioden 1877-81 mera än
tredjedelen af inspektörernas antal alltid
utgjorts af präster. Under vissa perioder
har inspektionen handhafts till hälften
eller mera än hälften af präster. För
närvarande utgör dessa inspektörers antal
öfver 40 procent af det hela.

Antalet seminarielärare, som användts
för folkskoleinspektionen, var till en
bör-jan mycket obetydligt men har sedan 1877
stigit till 12 å 16. Hela antalet manliga
ordinarie lärare vid
folkskollärareseminarierna utgör 55, hvadan alltså ända sedan
1877 ungefär hvar fjärde ordinarie
seminarielärare dragits från sin viktiga syssla
för att delvis ägna sig åt annat uppdrag.

Antalet läroverkslärare, som förordnats
till inspektörer, har växlat mellan 6 och 14.

Det är väsentligen från dessa tre
kategorier, som folkskoleinspektionen
rekryterats.

An/märkningsvärdt är att af den stora
folkskollärarekåren (som för närvarande
består af öfver 4,500 lärare och 1,800
lärarinnor) så få ansetts böra ifrågakomma
vid tillsättande af dessa tjänster.

Antalet inspektörer, som icke innehafva
annat uppdrag, har allt sedan 1877 i
allmänhet varit 5, d. v. s. blott hvar nionde
eller tionde inspektör har i verklig mening
haft uppdraget såsom sitt lefnadskall och
helt kunnat ägna sig åt detsamma.

De präster samt seminarie- och
läroverkslärare, som tillika äro inspektörer,
sköta i regeln inspektionsuppdraget såsom
en bisyssla. För närvarande äro, enligt
hvad utskottet inhämtat, endast 4
inspektörer, tillhörande dessa kategorier,
tjänstlediga från sina ordinarie befattningar.
Detsamma är fallet med den folkskollärare,
hvilken förordnats till inspektör.

Inalles finnas sålunda för närvarande 5
personer, som uteslutande äro inspektörer,
och 5 andra, som på grund af att de
åtnjuta tjänstledighet från sina ordinarie
befattningar kunna helt ägna sig åt
inspektionen; alltså summa 10 verkliga
inspektörer. De öfriga 39 (sedan
inspektionsperiodens början har nämligen en
inspektör afgått genom döden och hans distrikt
hopslagits med ett annat) måste i främsta
rummet sköta sina ordinarie befattningar;
inspektionen är för dem en biförtjänst.

Bristerna i systemet förut framhållna inom
riksdaffen.

Reformförslag under åren 1862-91.

Att ett inspektionssystem sådant som
det, hvilket tillämpas vid våra folkskolor,

icke kunnat röna odeladt gillande inom
riksförsamlingen, faller af sig själft.
Bristerna i den nuvarande
folkskoleinspektionen hafva ock gång efter annan blifvit
framhållna inom riksdagen och förslag
framlagda till desammas afhjälpande.

Redan året efter det
folkskoleinspektionen trädt i verksamhet väckte hr Gari
Ekman inom borgareståndet en motion om
inspektörer, som uteslutande ägnade sig åt
tillsyn af folkskolan.

Vid 1874 års riksdag upptogs frågan
af förre statsrådet F. F. Carlson. På hans
förslag höjdes anslaget till
folkskoleinspektionen från 52,000 till 65,000 kr. »på
det att - såsom det heter i riksdagens
skrifvelse - då tillfälle därtill funnes,
inspektörer måtte kunna tillsättas, som
odeladt ägnade sig åt detta maktpåliggande
kall».

Denna riksdagens skrifvelse hade till
följd att vid nästa inspektionsperiods
början (1877), då motionären var chef för
ecklesiastikdepartementet, antalet
prästerliga inspektörer minskades från 22 till 9
och antalet inspektörer, som icke innehade
annan befattning, ökades till 5. Men
redan vid därpå följande inspektionsperiods
början, då F. F. Carlson icke längre var
skolväsendets högste chef, återgick man
till det gamla systemet: de prästerliga
inspektörernas antal fördubblades, och
antalet inspektörer, som icke innehade annan
befattning, fick blifva vid talet 5, som
sedermera aldrig öfverskridits.

Sedan under de följande åren
folkskoleinspektionen åtskilliga gånger varit på tal
inom riksdagen på grund af
statsrevisorernas anmärkningar, väckte hr G. F.
Östberg vid 1886 års riksdag en motion, i
hvilken bland annat framhölls, att om
inspektionen skulle kunna göra full nytta,
så vore det nödvändigt, att inspektörerna
försattes i den ställning, att de kunde ägna
hela sin verksamhet åt inspektionen.

Motionen föranledde ej till någon
riks-| dagens åtgärd, hufvudsakligen af det skäl,
att motionären velat hafva
inspektörsbefattningarna förvandlade till ordinarie
tjänster, hvilket ur flera synpunkter ansågs
olämpligt.

Vid 1888 års riksdag förelågo ånyo
anmärkningar från statsrevisorernas sida
beträffande folkskoleinspektionen.
Revisorerna hade vid granskningen af
inspektörernas reseräkningar funnit, »att besöken å
skolorna i många fall verkställts på
sådant sätt, att ett allt för ringa antal
skolor under hvarje resa besökts, och resor-

nas antal följaktligen blifvit större än som
synes hafva varit förenligt med nöjaktig
sparsamhet».

Af de afgifna förklaringarna framgår med
full tydlighet, att det anmärkta
förhållandet vore beroende på det nuvarande
inspektionssystemet.

Så förklarar Uppsala domkapitel, att
enär inspektörerna på samma gång skola
sköta sina ordinarie lärarebefattningar
detta »naturligtvis måste föranleda därtill, att
inspektionsresor under läseterminerna
afpassas efter de tillfällen, som kunna
mellan undervisningsdagarna erbjuda sig till
företagande af kortare resor till närmast
belägna stationer».

Och en inspektör i Värmland förklarar,
att då han enligt det fastställda
läsesche-mat endast ägde en söckendag i veckan
ledig från lektioner å seminariet», vore han
»efter hvarje inspektionsdag nödsakad att
återvända till Karlstad».

Vid 1890 års riksdag väckte hr A.
Kihl-berg en motion, i hvilken bland annat
föreslogs aflåtaindet af en skrifvelse »med
anhållan, att k. m:t ville förordna, det
folkskoleinspektör samtidigt med detta
uppdrag icke må sköta annan
ämbetsbefatt-ning».

Med anledning af motionen hemställde
statsutskottet (skrifvelseförslaget hade nämligen
sammanbundits med en anslagsfråga,
hvadan motionen behandlades af statsutskottet),
»att riksdagen må i skrifvelse till k. m:t
anhålla, att k. m:t täcktes taga i
öfvervägande, hvilka åtgärder böra vidtagas för
åstadkommande af en mera verksam och
tillfredsställande inspektion öfver
folkundervisningen».

Denna hemställan föranledde längre
diskussioner i kamrarna. Därvid framhölls
af olika talare:

att den nuvarande inspektionen skedde för
ytligt;

att den ofta berörde blott den yttre
organisationen; föreskriften om »råd och
anvisningar» åt lärarepersonalen stode som en död
bokstaf;

att besöken voro för korta (’/2 a l timme
vid hvarje skola) och för sällsynta (det fanns
skoldistrikt, som ej på fem år haft besök af
någon inspektör) samt skedde ej sällan under
folkskolans ferier;

att inspektörerna reste för mycket men
gjorde för korta uppehåll på hvarje ställe, hvilket
hade till följd stora utgifter utan vidare
resultat;

att läraren behöfde hjälp, stöd och
uppmuntran i det enformiga arbetet samt svar på
de många frågor, som hopade sig på honom;

att äfven skolrådet behöfde hjälp och
ledning;

att härför vore af nöden att hafva
inspektörer med verkliga fackinsikter, men att
sådana saknades, hvilket framginge däraf, att
inspektörerna mångenstädes blifvit efter, så att
initiativet till reformer på undervisningens
område öfvergått från de styrande till de styrda;

att för den nuvarande kostnaden borde
något bättre kunna åstadkommas än den
nuvarande inspektionen.

Resultatet blef emellertid det, att
utskottets hemställan afslogs i första
kammaren med 67 röster mot 35 och i andra
med den knappa majoriteten af 89 röster
mot 84, hvilken utgång väsentligen torde
hafva berott därpå, att det föreslagna
yrkandet var för obestämdt, och att tankarna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:38:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1894/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free