- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 13:e årg. 1894 /
206

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 17. (643.) 25 april 1894 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

206

SVENSK LÄEAEETIDNING.

N:r 17

sig upplysningar i en rättstvist. Först
sedan det blifvit alldeles klart, att läraren
har rätt, omhändertages hans sak af
föreningens sakförare. Under sådana
förhållanden kunna stundom ett par tusen
kronor offras för att få till exempel en
våldsam fader bötfälld till ett tjugutal kronor.
Att äfven en del småsaker underställas
Law Glerk, är ej så mycket att undra på.
Så frågade för någon tid sedan en
lärarinna, om hon finge använda sin man till
monitor.

I ofvannämda kamratklubb måste äfven
den svenske gästen hålla ett tal. På
uppmaning af mr Organ, som kände historien
från sin tidigare bekantskap med hr
Salomon, berättade den senare om ett besök
i en skola på ön Wight för några år
sedan. Läraren hade vid främlingens
inträde förklarat: »Jag beklagar, att barnen
ingenting kunna i dag. Det är nämligen
14 dagar, sedan inspektören var här. Men
var så god och kom hit något tidigare ett
annat år!»

Härmed förhöll sig så, att denne lärare
liksom många andra hade betalning efter
resultatet. Vid inspektörens besök
noterades och upptaxerades barnens svar,
läraren fick ett visst antal poäng, och
därefter bestämdes lönen. En sådan
inspektionsuppvisning kunde medföra en höjning
eller sänkning i lärarens lön på ända till
2,000 kronor. Ej underligt då, om
spänningen följdes af förslappning. Englands
allmänna lärareförening har fört en kraftig
agitation mot detta aflöningssystem.
Detta från första mötesdagen.

*



Andra mötesdagen mottogos
deputationerna med anföranden, som förut delvis
refererats i denna tidning.

Bland dessa anföranden förtjänar
särskildt återgifvas ett ord af mr Diggle,
ordföranden i Londons skolråd: »Hvad läraren
är inför sina lärjungar, har större
betydelse än det, hvaruti han undervisar dem,
och det finns större framgångar än dem,
som komma inspektören att småle och
skolrådet att visa sig belåtet.»
i Mr Sidgwick, lärare i grekiska vid
universitetet i Oxford, höll ett anförande om
lärarebildning och betonade därvid
särskildt, att alla lärare - från universitetet
ned till folkskolan - borde äga
pedagogisk bildning (metod, som han kallade det).
Vi ägna oss alla åt samma verksamhet,
tillhöra alla samma kall.

Detta ord var den lösen, som utdelades
åt mötet. Man lyssnade därtill med glädje
Mr Sidgwick talade ej i eget, han talade
i universitetets namn.

FÖR DAGEN.

Olika meningar

hyser man som bekant inom riksdagens
båda kamrar rörande programmet
»folkskolan såsom bottenskola».

Ett nytt bevis härå föreligger nu i det
utlåtande, som första kammarens andra
tillfälliga utskott afgifvit öfver andra
kammarens beslut med anledning af hr Zet-

terstrands motion om samband mellan
folkskolan och allmänna läroverket.

Första kammarens andra tillfälliga
utskott återgifver till en början allt, hvad
andra kammarens första tillfälliga utskott
haft att i frågan anföra, såväl dess
referat af motionen som ock dess
utlåtande däröfver. Därpå kommer det med
sitt eget betänkande, hvilket sönderfaller
i två delar, en teoretisk och en
praktisk.

Den senare visar hufvudsakligen, hvad
som är gemensamt i de två utskottens
tankegång. Båda förorda ett samband
mellan folkskolan och allmänna
läroverket på det stadium, där ett sådant utan
någon rubbning af den nu bestående
läroverksorganisationen kan åstadkommas,
nämligen vid den ålder, då inträde kan
vinnas i läroverkets lägsta klass. Båda
äro af den åsikten, att de barn, hvilka
genomgått småskolans två årskurser sarnt
egentliga folkskolans första årskurs, och
hvilkas föräldrar sedan vilja låta dem
fortsätta i allmänna läroverket, icke
härvid böra hindras och försenas genom
några onödiga svårigheter. Båda anse, att
det för detta ändamål bör finnas någon
bestämd punkt, där det i folkskolan
inhämtade kunskapsmåttet fullt
öfverensstämmer med det för inträde i
läroverket fordrade, att en sådan punkt för
närvarande icke gifves, men att den
lätteligen kan erhållas genom några mycket
obetydliga jämkningar. Båda äro ense
därom, att dessa jämkningar icke böra
åstadkommas därigenom, att folkskolans
kurser afpassas efter
inträdesfordringarna vid läroverket, utan tvärtom så, att
dessa senare lämpas efter den kurs, som
vid ifrågavarande ålder bör hafva blifvit
genomgången i folkskolan. Båda hysa
den öfvertygelsen, att ifrågavarande
jämkningar kunna genomföras utan någon
som helst olägenhet för läroverken,
hvilka i alla händelser skulle äga
befogenhet att medelst särskild Inträdespröfning
förvissa sig, om de inträdessökande ägde
det föreskrifna kunskapsmåttet. Båda
föreslå, att fordringarna för inträde i
läroverkets lägsta klass skola bringas till
öfverensstämmelse med den kurs, som i
normalplanen för rikets folk- och
småskolor blifvit anvisad för första
årsklassen i fast folkskola litt. A.

Äfven i praktiskt afseende finnes det
emellertid en olikhet mellan de båda
utskotten. Andra kammarens utskott
ansåg nämligen, att nyssnämda kurs i sin
helhet skulle tjäna som norm, så att för
inträde i läroverkets första klass skulle
fordras alldeles detsamma som för
inträ-de’i den egentliga folkskolans andra klass.
Men detta har första kammarens utskott
funnit vara för mycket. I biblisk
historia, katekes, innanläsning, rättskrifning,
välskrifning, räkning och geografi borde
enligt detsamma fordras alldeles
detsamma som vid motsvarande åldersstadium
i folkskolan, men i historia,
naturkunnighet, teckning, gymnastik och sång
borde fordringarna vara desamma som
nu d. v. s. inga.

Denna olikhet i praktiskt afseende
synes oss emellertid ej vara af särdeles
stor betydelse, och om första kammaren
skulle komma att godkänna sitt utskotts
förslag, taga vi för gifvet, att andra
kammaren, hellre än att nu låta hela frågan
förfalla, finner för godt att biträda detta
förslag.

Rörande omfattningen af den önskade
reformens verkningar hafva utskotten ock
varit af något olika meningar. Andra
kammarens utskott har framhållit, att
densamma i främsta rummet måste
komma att få betydelse på de orter, där
folkskolorna äro ordnade enligt den
undervisningsplan, som i gällande
normalplan för rikets folkskolor betecknas med
litt. A. Detta af den enkla orsaken, att
till dessa orter höra läroverksstäderna,
och att de inträdessökande i läroverkens
lägsta klass enligt statistiken till allra
största delen komma just från dessa
städer. Första kammaren har likaledes
företrädesvis fäst sig vid detta slags
folkskolor, af hvilka 1890 funnos 147, men
det synes nästan föreställa sig, att för
barn från andra folkskolor än dessa
skulle reformen icke vara af någon
betydelse. Härvid synes det alldeles hafva
förbisett, att första årskursen i fast
folkskola litt. A är i fråga om biblisk
historia, katekes, innanläsning, rättskrifning,
välskrifning, räkning och geografi
nästan till punkt och pricka densamma som
i alla öfriga slag af fasta folkskolor,
särskildt de, som äro betecknade med litt.

B, C och D.

*



Hvad som hufvudsakligen skiljer de
båda utskotten återfinner man
emellertid ej i den praktiska delen af
föreliggande utlåtande utan i dess mera
teoretiska afdelning, hvilken rör sig om
själfva principen eller, kanske rättare
sagdt, om dess tillämpning utöfver den
för inträde i läroverket nu fastställda
nio-års-åldern. Första kammarens
utskott anser denna ålder i sig själf vara
den lämpligaste punkten för afbrytande
af folkskolekursen och öfvergående till
läroverket; ditintill kan folkskolan
begagnas såsom bottenskola men icke
därutöfver. Till principen »folkskolan
såsom bottenskola» i den utsträckning
nämda princip alltid fattats, nämligen såsom
afseende den egentliga barndomsskolan
i dess helhet, alltså intill 12 års ålder,
är första kammarens utskott en afgjord
motståndare. Det yttrar härom:

»Såsom redan är framhållet, är
motionens egentliga syfte att i någon mån
förverkliga den gamla tanken, att folkskolan
skulle kunna utvecklas till en för hela den
uppväxande ungdomen gemensam
bottenskola. Denna tanke har inom riksdagens
andra kammare vid flera tillfällen äfven
lifligt förfäktats.

Hvad som erfordras för att förverkliga
den skulle vara att borttaga en eller flera
af de allmänna läroverkens lägsta klasser
och att i samband därmed höja de för
inträde i dessa läroverk fastställda
kunskapsfordringarna äfvensom inträdesåldern

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:38:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1894/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free