Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 17. (643.) 25 april 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 17
lan folkskolan och de allmänna
läroverkens nederklasser motbevisas
naturligtvis icke genom någon hänvisning till det
välbekanta sakförhållandet, att
folkskolorna redan nu besökas af barn äfven
ur de bemedlade klasserna samt att de
mindre bemedlade hafva full juridisk rätt
att låta sina söner begagna både
läroverken och universiteten. Ty så länge
de barn, som genomgått folkskolan och
därunder befunnits hafva studieanlag,
icke utan tidsödande omvägar kunna
därifrån öfvergå till lärdomsskolor eller
till-lämpningsskolor, måste bemedlade
föräldrar gifvetvis känna sig frestade att så
tidigt som möjligt låta dem öfvergå till
sådana läroanstalter, där vägen till den
högre bildningen ligger mest öppen. Hvad
de obemedlade lärjungarne i läroverken
angår, så visa just de på det allra
klaraste, att den åtskillnad, som finnes
mellan folkskolan och det allmänna
läroverkets nederklasser, är af väsentligen
social natur. Deras närvaro förutsätter
nämligen två ting: 1) att de kunna
påräkna understöd af någon bemedlad och
sålunda på sätt och vis redan äro
upptagna i en högre social klass, 2) att de
i och med inträdet i läroverkets första
klass blifvit förutbestämda att icke vidare
tillhöra den sociala klass, inom hvilken
de blifvit födda. Det är denna sociala
förutbestämmelse, som »bottenskolans»
vänner anse vara ett oting såväl i
pedagogiskt som i praktiskt afseende.
Härmed sammanhänger, att
förverkligandet af programmet »folkskolan såsom
bottenskola» skulle äfven för de högre
bildningsanstalterna medföra synnerligen
beaktansvärda fördelar. Att
lärjungeantalet vid våra universitet och högre
till-lämpningsskolor är större, än landets
behof kräfver, har - säger första
kammarens utskott - länge vållat oro. Men
utskottet har tydligen misstagit sig
såväl om orsakerna härtill som
botemedlen häremot. En af hufvudorsakerna är
uppenbarligen den, att de bemedlade
föräldrarna på grund af den nuvarande
läroverksorganisationen varit så godt som
tvungna att redan vid 9 års ålder
förutbestämma alla ’sina söner för
studiebanan. Kunde detta val uppskjutas till 12,
13 års ålder, så skulle de tydligen finna,
att nämda bana endast passade ett fåtal,.
och alla de öfriga, hvilka icke visat
någon särskild studiebegåfning, skulle då
kunna slå in på vägar, där de kunde
blifva på en gång nyttigare och
lyckligare människor. Härtill kommer, att de
mindre bemedlade gossar, som
genomgått folkskolan och där ådagalagt
synnerligen framträdande studieanlag, då
skulle få lättare att öfvergå till de högre
bildningsanstalterna. Dessa skulle
således få mottaga endast eliten af den
uppväxande ungdomen, såväl från de
bemedlade som de obemedlade
samhällsklasserna, och deras hela nivå skulle
därigenom komma att högst väsentligen höjas.
Folkskolans användande såsom allmän
bottenskola skulle sålunda lända alla
parter till godo. _________
Ett viktigt beslut för
folkskollärarekåren
fattades sistlidne lördag af riksdagen.
K. m:ts proposition angående statsbidrag
till vikaries aflönande vid sjukdomsfall
för ordinarie lärare eller lärarinna vid
folkskola blef då af riksdagen godkänd
med de af statsutskottet föreslagna
modifikationerna. Riksdagens beslut
åter-gifves i sin helhet här längre fram i
dagens nummer.
I det närmaste 14 år hafva nu
förflutit sedan folkskollärarekåren vid ett
sammanträde å Musikaliska akademien
härstädes (under ordförandeskap af
denna tidnings utgifvare) beslöt att till k.
m:t ingå med en petition därom, att
lärare eller lärarinna vid inträffad sjukdom
måtte få behålla tre fjärdedelar af sin
lön. En kommitté utsågs att föra denna
sak vidare*, och på hösten 1880
öfverlämnades en petition i ärendet till k. m:t.
Sedermera upptogs frågan vid
riksdagen. Motioner väcktes i ärendet vid
1883 års riksdag af lektor Abr.
Rundbäck och vid 1885 års riksdag af E.
Hammarlund. Först år 1890 kom
emellertid en riksdagsskrifvelse i ämnet till
stånd, detta på grund af en motion af
rektor A. V. Nilsson i Lidköping och
hr C. Persson i Stallerhult.
Frågan har sedermera varit föremål
för utredning af en kommitté (bestående
af folkskoleinspektörerna N. J. O. H.
Lindström i Glimminge och C. G.
Bergman i Stockholm samt folkskolläraren
P. Lagerblad i Tumba) och för
utlåtanden af länsstyrelserna, domkapitlen m. fl.
myndigheter.
Då ärendet nu framlades för
riksdagen, var det ock så väl utredt och
förberedt, att den kungl, propositionen utan
nämnvärda ändringar och utan
nämnvärdt motstånd blef antagen.
De af statsutskottet föreslagna
ändringarna afsågo dels borttagande af den
ifrågasatta rätten för k. m:t att medgifva
undantag från de föreskrifna villkoren
för statsbidrags erhållande, dels en
uttrycklig föreskrift därom, att
skoldistriktet äger bestämma den godtgörelse för
resekostnad, som skall utgå till vikarien.
Dessa ändringar godkändes utan vidare
af riksdagen.
I fråga om en annan detalj hade inom
utskottet förekommit lifliga
öfverläggningar. Enligt den kungl, propositionen skall
skoldistriktet förse vikarien med tjänlig,
skolan närbelägen bostad, bestående af
ett rum med vedbrand, eller ock lämna
ersättning härför med minst 50 kr. för
åtta månaders undervisningstid. Från
flera håll yrkades, att den ordinarie
läraren skulle vara skyldig afstå rum åt
vikarien. Häremot invändes, att de flesta
lärare icke hafva mera än två rum och
kök; om läraren blir sjuk, behöfver han
det ena rummet och hans familj det and-
* Sammanträdet hölls omedelbart fore
bildandet af Sveriges allmänna
folkskollärareför-ening. Af de utsedda fem kommittéledamöterna
blefvo sedermera fyra medlemmar af
centralstyrelsen för allmänna folkskollärareföreningen.
ra. Det återstår alltså icke något rum
för vikarien. Ännu omöjligare blir det
på sådana ställen, där skoldistrikten
begagnat sig af sin rätt att blott lämna ett
rum och kök till folkskollärarinna.
De betänkligheter, allmogemännen hyst
speciellt i denna punkt, läto de ock fara.
Vid utskottets betänkande fanns därför
endast en reservation, nämligen af
friherre C. G. A. Klingspor. Och då
ärendet föredrogs i andra kammaren
sistlidne lördag gick det här liksom i fråga
om folkskoleinspektionen: enhälligt och
utan diskussion godkändes utskottets
hemställan.
Sant är, såsom enskildt framhållits
inom kammaren, att åtskilliga skoldistrikt
bestå sina lärare med långt flera rum
än hvad de enligt lag äro skyldiga till,
och att det på sådana ställen
(synnerligast om läraren har 4, 5 å 6 rum) kan
kännas hårdt för en församling att det
oaktadt nödgas hyra rum för vikarien.
Vi äro emellertid förvissade, att där
skoldistriktet visat dylik frikostighet mot sin
lärare, där skall denne å sin sida vara
så tillmötesgående mot församlingen, att
han gärna afstår ett rum åt vikarien.
Om läraren på detta grannlaga sätt
begagnar sig af sin rätt att äfven under
sjukdom få oinskränkt disponera sin
lärarebostad, skola förvisso alla
anledningar till klagomål öfver riksdagens nu
fattade beslut varda undanröjda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
