Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 18. (644.) 2 maj 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 18
Före 1 november 1894
hafva kretsordförandena att till
centralstyrelsen insända bestyrkta utdrag af justeradt
protokoll rörande:
2. Beslut med anledning af
revisorernas hemställan om ansvarsfrihet fö? 1893
års centralstyrelse. (Sv. Ltg n:r 10.)
3. Val af fyra ledamöter i
centralstyrelsen för åren 1895 och 1896.
De afgående äro: A. F. Skoglund i
Brännkyrka, Emil Hammarlund och J. J. Dalström
i Stockholm samt Joh:s Johansson i Göteborg.
Valet skall ske med slutna sedlar. Icke
valbara äro naturligtvis de kvarstående
centralstyrelseledamöterna J. Gust. Söderberg, Fridtjuv
Berg och Alfred Dalin. Den sedel, som vid
hopsummeringen befinnes innehålla något af
dessa namn, skall af kretsordföranden helt och
hållet kasseras och ej medräknas i
valprotokollet. I detta skola upptagas samtliga de
valbara personer, hvilka vid valet erhållit någon
godkänd röst, och för hvar och en af dessa
icke blott tillräckligen fullständigt namn utan
därjämte äfven adress och erhållet röstetal.
Valprotokoll, som i afseende härå är felaktigt,
måste vid valets afslutande af centralstyrelsen
kasseras.
4. Val af tre revisorer för 1894.
För valet gälla samma bestämmelser som i
föregående punkt. Icke valbara äro samtliga
nyss uppräknade centralstyrelseledamöter
(såväl afgående som kvarstående) äfvensom
styrelsesuppleanterna för 1894, nämligen J.
Franzén, B. G. Rodhe och Rich. Norén.
5. 6. Beslut om arvoden åt
sekreteraren och kassaförvaltaren för 1894.
Centralstyrelsen föreslår, att samma arvoden
må bestämmas som för förra året eller 300 kr.
åt sekreteraren och 100 kr. åt kassaförvaltaren.
7. Uttalande i frågan om rättshjälp
för föreningsmedlemmar. (Tre frågor
framställas till kretsarnas besvarande. Se här
ofvan!)
8. Beslut rörande de föreslagna
ändringarna af föreningens stadgar. (Härom
vidare i nästa nummer.)
Vid kretsmötena skola ordförandena
dessutom lämna en del meddelanden rörande
prenumeration å centralstyrelsens pedagogiska
småskrifter, insamlande af material till
folkundervisningens historia, inbjudning till
pris-täflan m. m., hvarom årsskriften innehåller
närmare upplysningar.
Före 1 januari 1895
skola kretsordförandena till föreningens
kassaförvaltare, Emil Hammarlund, Stockholm
N (ej till centralstyrelsen), insända:
1. Förteckning öfver kretsens
medlemmar under året, upptagande deras namn,
titel och adress.
Vid uppgörandet af denna förteckning
användes den blankett, som kommer att
tillsändas hvarje kretsordförande i höst. De å
blanketten lämnade anvisningarna böra noggrant
iakttagas. I händelse af så stora ändringar,
att ifrågavarande blankett ej kan begagnas,
bör annan sådan rekvireras eller ock särskild
lista skrifvas, denna senare dock alltid med
strängt iakttagande af samma uppställning som
i den tryckta katalogen; endast helarksformat
må användas.
2. Årsafgifterna för 1894: 50 öre pr
medlem.
Årsafgifterna sändas helst genom
postanvisning, i alla händelser icke i ©rekommenderadt
bref. Frimärken mottagas ej i likvid. Insända
afgifter kvitteras i Svensk Läraretidning inom
8 dagar efter mottagandet eller, om begäran
därom göres, å särskildt brefkort.
3. Uppgift å antal prenumeranter (märk:
icke prenumeranternas namn) å
centralstyrelsens småskrifter under 1895 samt
pre-numerationsafgifterna å 25 öre pr
exemplar. Dessa afgifter sändas på en gång.
Efter den 31 december 1894 mottagas
icke prenumerationsafgifter för 1895 års
småskrifter.
Af föreningens småskrifter
utkommer inom kort - antagligen redan
i denna månad - årets häfte, som är det
fjärde i ordningen och bär titeln:
Lärarebildning, lärarekall och lärarekår. En
afhandling af F. W. Dörpfeld, öfversatt af J.
Fransen. Med författarens porträtt.
I sammanhang med underrättelse
härom yttrar centralstyrelsen i den nu
utkomna årsskriften följande:
Vid ombudsmötet i Göteborg uttalades från
flera håll den lifliga önskan, att småskrifterna
måtte kunna utdelas till samtliga
föreningsmedlemmar utan särskild prenumeration. Detta
sätt att ordna saken skulle ock vara det i alla
afseenden bästa. Men häremot ställa sig
ekonomiska hinder af för närvarande
oöfverstig-lig art. Yrkanden hafva blifvit gjorda, att för
detta ändamål medlemsafgiften borde höjas till
en krona. Något förslag härom har
centralstyrelsen dock icke ansett sig böra framställa.
Skulle af andra skäl en dylik höjning af
medlemsafgiften blifva beslutad, kunde emellertid
äfven frågan om småskrifterna på ett
tillfredsställande sätt varda löst; de skulle då utan
svårighet kunna kostnadsfritt utdelas till
föreningens alla medlemmar, utan att någon särskild
prenumeration behöfde förekomma.
Riksdagen.
Kofodersfrågan.
Utan diskussion godkände första
kammaren lagutskottets afstyrkande utlåtande
af hr Zottermans motion om kofodrets
utbytande mot 100 kronor.
I andra kammaren föranledde frågan en
längre debatt, hvilken öppnades af
motionären,
hr E. A. Zotterman, som framhöll, att här
gällde det att få bort ett föråldradt
aflönings-system. Olämpligheten af detsamma hade till
fullo insetts af de flesta kommuner. Härtill
komme att de nuvarande bestämmelserna vore
otydliga, så att de föranledde tvister.
Lagutskottet hade motsatt sig förslaget, därför att
det skulle vålla skoldistrikten större
uppoffringar. Men dessa ökade uppoffringar kunde
högst beräknas till 150,000 kr. för hela riket,
och detta kunde skoldistrikten stå utmed.
Yrkade bifall till motionen.
Friherre C. C. Bonde kritiserade utskottets
skäl för afslag. Dessa skäl talade i stället för
bifall. Den tunga, som skulle komma att
påläggas församlingarna, därest de ålades att
något höja det ringa ersättningsbeloppet, borde
icke kännas synnerligen tryckande eller
ruinerande. Yrkade bifall till motionen.
Hr N. Åkesson skulle gärna se att motionen
bifölles. Ett obligatoriskt utbyte af kofoder
mot ersättning i penningar skulle medföra stora
fördelar, väl värda de därmed förenade
uppoffringarna.
Hr Ad. Ericson i Ransta: De nuvarande
bestämmelserna gifva anledning till tvister.
Därför vore skäl att riksdagen fattade ett klart och
bestämdt beslut i frågan. Ersättningen
upp-ginge nu ofta till blott omkr. 50 krv och
härför kunde ej födas en ko. Yrkade bifall till
motionen.
Hr N. Petersson i Runtorp ansåg, att man
borde dröja med den föreslagna åtgärden, tills
det blefve bättre tider. Förslaget vore rimligt,
ifall staten betalade två tredjedelar af
ersättningen; motionären borde ändra sitt förslag i
denna riktning. Att under nuvarande
förhållanden ålägga kommunerna att höja
Skollärarnes löner på detta sätt, kunde tal:n ej vara
med om. Alltså afslag på motionen.
Hr P. G. Petersson i Brystorp kom till
samma slut. Han hade intet emot, att kofodret
utbyttes mot penningar, ifall staten bidroge med
två tredjedelar. Men det föreliggande förslaget
skulle hafva till följd, att kommunernas
utgifter ökades, och det kunde talm ej vara med om.
Pastor J. G. O. Högstedt framhöll, att många
skollärare skulle blifva lidande på detta förslag.
Om kofodret skulle ersättas med hvad det
verkligen vore vardt, borde beloppet för de södra
och norra provinserna sättas till 200 kr.
Riktigast vore att för hvarje län bestämma en
viss kofodersersättning. Till dess en utredning
härom åstadkommits, vore bäst att afslå
motionen.
Hr O. Persson i Rinkaby talade för
motionen särskildt ur den synpunkten, att de
nuvarande sväfvande bestämmelserna vore skadliga
för skolan själf. Ett exempel från talarens
hemort framdrogs för att visa, huru illa det
gått, där läraren hållit på sin rätt att få
kofoder in natura. Han vann visserligen hos k.
m:t men förlorade i stället både föräldrarnas
och barnens tillit.
Hr E. Hammarlund inlade en gensaga mot
utskottets påstående, att genom förslagets
antagande »ett stort antal kommuner skulle af
staten åläggas större uppoffringar för
skolväsendet än dem de nu äro underkastade*.
Enligt nu gällande lag äro skoldistrikten skyldiga
att lämna »sommarbete och vinterfoder för en
ko». Detta är regeln. Endast »där hinder eller
svårighet af lokala eller andra förhållanden
därför möter», må ersättning i stället lämnas.
Men dylikt hinder möter väl egentligen endast
i städerna. Nu är det visserligen sant, att
ersättning lämnas på de flesta ställen. Men
anledningen härtill är icke >hinder» eller
»svårighet» utan i stället att lärarne, för att
bibehålla ett godt samförstånd med sina
försam-lingsboar, låtit sig nöja med hvad de få. Där
läraren funnit ersättningen vara för låg och
begärt kofoder in natura, hade han i allmänhet
af myndigheterna blifvit tillerkänd 1,020
kilogram hö och 1,020 kilogram halm samt
sommarbete för en ko. Värdet häraf belöpte sig
till mera än 100 kr. Man kunde alltså ej säga,
att genom förslagets antagande staten skulle
ålägga kommunerna större uppoffringar än de
nu äro underkastade. Snarare blefve
uppoffringarna mindre, än hvad kommunerna nu äro
förpliktade till. Om man här kunde hysa
någon tvekan, så borde det vara just af den
anledning, som framhållits af hr Högstedt, eller
att ställningen för lärarne skulle genom
förslagets antagande försämras. Vid 773 platser
skulle visserligen icke nuvarande innehafvare
men deras efterträdare få det sämre, än det nu
vore ställdt. Men man skulle å andra sidan
göra en stor vinst: man blefve af med ett tvis^
tefrö mellan församlingarna och lärarne, ett
tvistefrö mellan riksdagens kamrar, och detta
vore vardt uppoffringar från ömse sidor. Då
de försök, som gjorts att på annat sätt få
denna fråga löst, misslyckats, ville tal:n yrka
bifall till den föreliggande motionen. (Hrr 5. von
Friesen och Fridtjuv Berg instämde.)
Hrr E. Svensson i Karlskrona och A.
Henrics-son i Karlslund talade i korthet för motionen.
Vice talmannen A. P. Danielsson ansåg sig
nu böra lägga sitt tungt vägande ord till
förmån för utskottets afstyrkande hemställan.
Motionen innebure egentligen en ökning af
kommunernas utgifter med 40 kr. för hvarje lärare.
Detta vore obehöflig^ onödigt. Här hade
talats om tvister, men saken vore mycket enkel:
kommunen betalade 60 kr. i stället för
kofoder, och därmed vore den frågan löst.
Löneförhöjning vore obehöflig. »Skollärarne reda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
