Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 19. (645.) 9 maj 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VECKOBLAD FÖf^ bÄRARE, UPPfOSTRARE OCH SKOLVÄNNER.
N:r 19.
(645.)
STOCKHOLM, 9 MAJ 1894.
13:e årg.
Prenumerationspris:
Vi år 3,50 kr., 3/4 år 3 kr., */2 år 2
kr., J/4 år 1,25 kr. (postarvodet
inberäknadt).
Prenumerationen sker
såväl i landsorten som i Stockholm
å närmaste postaustalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6 (tredje huset
från Drottninggatan), JL tr.
Kontorstid: 10-1, 4-6.
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11 f m.
Allm. tel 60 OO.
Tryckt hos Iduns Tryckeri Aktiebolag, Stockholm,
Lösnummer
ä 10 öre säljas å tidningens
byrå sanit å allm
tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag.
An nonspriss
25 öre pr petitrad (=. 14 stafvelser).
Födelse-, förlofnings- och
vigselannons l kr , dödsannons 2,50 kr,
Annons bör vara inlämnad
senast måndag kl. 6 e. m. för att
inkomma i veckans nummer.
Folkskoleinspektionen
inför första kammaren.
Första kammarens tillfälliga utskott
n:r 2 har naturligtvis afstyrkt andra
kammarens beslut angående
folkskoleinspektionen - något tillmötesgående
härvidlag var* ju ej gärna att vänta. Af
intresse kap emellertid vara att se, på
hvilka grunder man söker försvara det
nuvarande inspektionssystemet. Vi
återgifva därför första-kammarutskottets
motivering. Efter att hafva refererat en del
af den utredning andra kammarens
Skolutskott lämnat, yttrar sig första
kammarens utskott sålunda:
Af ofvanstående utlåtande och andra
kammarens beslut synes framgå, alt de
brister, som möjligen vidlåda inspektionen
öfver folkskolorna, sådan denna inspektion
nu är anordnad, skulle vara att härleda
ur två orsaker: den ena att
folkskoleinspektörsuppdraget är såsom bisyssla
förenadt med annan tjänstebefattning, och
den andra att detta uppdrag icke alltid
skulle öfverlämnats åt personer, som visat
sig innehafva pedagogisk insikt och en på
personlig erfarenhet hvilande kännedom öm
folkskoleundervisning.
En rättelse i förstnämda förhållande tror
man sig vinna, om ifrågavarande uppdrag
i allmänhet anförtros åt personer, som
under den tid, de utöfva detsamma, odeladt
ägna sig däråt.
Hvad angår denna första fråga tvekar
ej utskottet uttala, att det ur vissa
synpunkter vore önskvärdt, att
folkskoleinspektörerna kunde odeladt ägna sin tid åt
sitt uppdrag, men utskottet tilltror sig dock
ingalunda att förorda en framställning i
detta syfte. För att
folkskoleinspektörsuppdraget icke skulle göras till en bisyssla
vid sidan af annan tjänstebefattning
erfordras, antingen att folkskoleinspektörsbefatt-
ningarna uppföras såsom ordinarie tjänster
å stat med fast lön och rätt till pension,
eller ock att till folkskoleinspektörer på viss
tid förordnas personer, som innehafva an-,
nan ordinarie tjänst, från hvilken de,
medan förordnandet såsom folkskoleinspektör
varar, åtnjuta ledighet, och hvilka tjänster
under tiden uppehållas af vikarier. Det
lärer nämligen icke kunna anses antagligt,
att dugliga män skulle vilja ägna sig åt
detta värf, därest de ej funne sin framtid
därvid betryggad, utan äfventyrade att vid
sjukdom eller försvagade krafter stå så att
säga på bar backe. Ej heller lära
arvodena kunna tilltagas så rikliga, att
befattningarnas innehafvare skulle kunna under
ett eller två tiotal år göra besparingar nog
stora att betrygga dem en torftig bärgning
för deras återstående lifstid.
Utan att uppgöra någon beräkning öfver
den sannolika kostnaden för
folkskoleinspektörsbefattningarnas uppförande på
ordinarie stat, vågar dock utskottet påstå, att
en sådan anordning skall ställa sig vida
dyrare än den folkskoleinspektion, som nu
äger rum. Men äfven om riksdagen icke
skulle fästa sig vid kostnadsfrågan, möter
dock mot saken en betänklighet. Det
lärer icke kunna förnekas, att utöfvandet af
folkskoleinspektörsbefattningen är ej blott
själströttande utan äfven i anseende till
de många resorna under pröfvande
väderleksförhållanden och med ojämn diet för
kroppen ansträngande. Efter två, tre eller
fyra femårsperioder är innehafvaren
vanligen utnött och förbrukad. Hans
kvarstående i tjänsten, tills pensionsåldern
uppnås, varder då till skada för denna.
Genom att på viss tid till
folkskoleinspektörer förordna personer, som innehafva
ordinarie tjänst, från hvilken de, medan
förordnandet såsom folkskoleinspektör
varar, åtnjuta ledighet, undvikes den senare
olägenheten. K. m:t varder i tillfälle att
vid förordnandets utgång aflägsna en per-
son-, hvars kraft förbrukats eller som i
öfrigt befunnits för platsen mindre lämplig,
samt att tillföra folkskoleinspektörskåren
friska krafter. Äfven kostnaden minskas
eller rättare kostnadsbeloppet framträder ej
så synbart, i det att en del af aflöningen
och hela pensionen bestridas från annat
håll.
Men i alla fall skola dock kostnaderna
för arvode och resekostnader för
folkskoleinspektörer uppgå till större belopp än
hittills. Folkskoleinspektörerna skola
nämligen ej blott under sina resor besöka
skolorna samt träda i förbindelse med
skolråden och lärarne, utan äfven meddela
skolråden anvisningar och granska
reglementen. Det är dem äfven ålagdt att
granska skolrådens rekvisitioner å
statsbidrag och statistiska uppgifter från
skolråd och lärare, att afgifva årsredogörelser
till domkapitlen och femårsberättelser till
ecklesiastikdepartementet samt att i öfrigt
meddela de yttranden, som kunna af k.
m:t, länsstyrelser eller domkapitel
infordras. Med omkring 11,000 skolor,
fördelade å 24 län eller 12 s.tift samt spridda
öfver en stor yta, lärer antalet
folkskoleinspektörer icke kunna nedsättas till mindre
än trettio, hvilka, om de skola njuta
ledighet från sin ordinarie befattning och
anständigt aflöna vikarie, sannolikt icke
kunna hvardera tilldelas lägre årsarvode
än 1,800 eller 2,000 kronor, af hvilket
belopp de emellertid få själfva bestrida alla
expenser.
Väl ställer andra kammarens utskott i
utsikt, att genom en ändamålsenligare
anordning af resorna resekostnadsersättningen
skulle nedgå, så att för arvodena skulle
återstå ett större belopp. Men att en
ökning af inspektionsområde och således
äfven ökning af resornas längd skulle
medföra minskad resekostnad, synes utskottet
föga antagligt. Därest något missbruk af
rätten till reseersättning ägt rum, skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
