- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 13:e årg. 1894 /
234

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 19. (645.) 9 maj 1894 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

234

SVENSK LÄRAEETIDNING.

N:r 19

gande såsom senainarieelev, såvida
motsvarande bestämmelse upptoges i folkskolestadgan
såsom villkor för erhållande af
folkskolläraretjänst, men kan icke förorda, att nämda
föreskrift i seminariereglementet under annan
förutsättning upphäfves. Då utskottet emellertid
icke äger befogenhet att framställa förslag till
sådan ändring af folkskolestadgan, finner sig
utskottet äfven förhindradt att göra någon
hemställan om borttagande af den omförmälda
bestämmelsen i seminariereglementet.

Motionärens förslag, att afgångsbetyg i
.kristendom från folkskolan måtte i vissa
fall användas såsom vitsord vid utfärdande
af prästbetyg, afstyrkes af utskottet på
följande skäl:

Då motionären yrkar, att prästerskapet måtte
åläggas att vid betygs utfärdande för dem, som
icke deltagit i konfirmationsundervisning,
använda såsom vitsord i kristendomskunskap det
vitsord, som lämnats dem i afgångsbetyg från
folkskolan, så torde han därmed hafva afsett
alla slags prästbevis, äfven vanliga
flyttningsbetyg. Huru motionären tänkt sig, att saken
skulle praktiskt anordnas, därom gifver han
ingen antydning, men enligt utskottets
förmenande skulle ett sådant åläggande för
prästerskapet icke kunna göras under annan
förutsättning, än att alltid, då afgångsbetyg från
skolan för ett barn meddelades, det därvid
lämnade betyget i kristendom antecknades i
husförhörsboken och att sedermera, när barn
genomgått konfirmationsskolan, det då erhållna
betyget infördes i samma bok i stället för
skolbetyget.

Enligt utskottets mening kan det icke anses
tillbörligt, att prästerskapet ålägges att gifva
vitsord om kristendomskunskap, utan att
pröfning däraf blifvit gjord af någon i kyrkans
tjänst varande prästman. Vid sådant
förhållande kunde anteckningen i prästbeviset icke
skäligen få annan förrn än ett intyg, att
personen i afgångsbetyg från folkskolan erhållit
det eller det betyget. Detta kan emellertid lika
väl styrkas genom själfva skolbetyget. Då
sålunda den af motionären önskade föreskriften
väl skulle förorsaka prästerskapet ett ej
obetydligt arbete, men icke medföra någon
praktisk fördel, kan utskottet icke förorda densamma.

Utskottets hemställanden med anledning
af dessa två motioner godkändes i andra
kammaren sistlidne lördag.

FÖR DAGEN.

Inspektionssystemet

1 skall bibehållas i sitt nuvarande skick.
Sådan är numera första kammarens
mening.

Andra kammarens första tillfälliga
utskott hade påyrkat, att
folkskoleinspektionen borde så småningom öfverlämnas
åt fackmän, hvilka under den tid de
in-nehafva uppdraget uteslutande ägna sig
däråt. Och detta yrkande hade andra
kammaren, utan att en röst däremot
höjdes, gjort till sitt.

Men frågan har sedan gått till första
kammaren och hänvisats till dess andra
tillfälliga utskott, som den 27 april
däröfver afgifvit sitt utlåtande.

Af detta finner man, att första
kammarens tillfälliga utskott hvarken velat yrka,
att inspektörerna skola odeladt ägna sig
åt sin uppgift, ej heller att k. m:t till
inspektörer måtte förordna sådana
personer, som visat sig innehafva den
pedagogiska insikt och den på personlig er-

farenhet hvilande kännedom om
folkskoleundervisningen, att en verksam och
tillfredsställande inspektion genom dem
måo kunna utöfvas.

År 1891 yttrade ecklesiastikministern
Wennerberg, att om inspektörernas
antal nedsattes till hälften och deras
områden gjordes betydligt större (ungefär
som hela län), så skulle de ändå hinna
med inspektionen bättre än de
nuvarande, såvida de nämligen uteslutande
ägnade sig däråt och icke gjorde sig
skyldiga till detta »oförståndiga och idkeliga
inspekterande», som nu vore vanligt.
Utgifterna för inspektionen skulle då
t. o. m. kunna sjunka, hvilket han icke
trodde, att riksdagen kunde hafva något
emot.

Men år 1891 kunde hr Wennerberg
tala i k. m:ts namn; då var han en
officiell auktoritet, hvars omdöme ägde
betydelse.

Nu, år 1894, förhåller det sig helt
annorlunda. Nu förklarar första
kammarens utskott helt kategoriskt, att
antalet folkskoleinspektörer »icke lärer»
kunna nedsättas till mindre än trettio;
och att de nu utgående resekostnaderna
(omkring 70,000 kronor) genom en
ändamålsenligare anordning, ett mindre
»oförståndigt och idkeligt inspekterande»,
skulle kunna nedbringas, finner det »föga
antagligt». Utgifterna för arvoden och
resekostnader skulle, försäkrar det,
komma att »uppgå till större belopp än
hittills».

Fortfarande måste således, efter dess
åsikt, inspektionen skötas såsom en
bisyssla. För somliga, nämligen
seminarierektorerna, synes det t. o. m. finna
denna anordning vara den i och för sig
lämpligaste. De kunna nämligen, heter
det, »mycket väl så anordna sin
tjänstgöring vid seminarierna, att de äfven
under läseterminer) få ledighet till
inspektioner »(1), hvarför utskottet ock
menar, att de, Ȍtminstone undantagsvis,
kunna förordnas till inspektörer för
mindre distrikt».

För öfriga inspektörer (präster,
läroverkslärare o. d.) anser utskottet
emellertid lämpligt, att de under någon del
af året aflöna vikarie, medan de resa
omkring. För att sätta dem i stånd
härtill borde k. m:t emellertid få det
nuvarande årliga inspektionsanslaget (95,000
kronor) höjdt med 10,000 eller 12,000
kronor. Men då andra kammaren nyss
förklarat, att det nuvarande anslaget
syntes vara tillräckligt t. o. m. för den
anordning, som andra kammarens beslut
afser, funnes härtill inga utsikter, och
det hela måste därför blifva vid hvad
det nu är.

#

År 1891 kunde dåvarande
ecklesiastikministern yttra, att de af k. m:t
utnämda inspektörerna på många ställen
ingalunda fullgjort sitt kall med
tillräcklig insikt och noggrannhet. De ägde ej
alla den pedagogiska insikt, att de
häruti kunde mäta sig med folkskollärarne;
understundom hade de »rättat» sådant

som varit fullt rätt, och fall saknades ej,
där de gifvit alldeles motsägande
anvisningar o. s. v. Full och noggrann
kännedom om pedagogikens lagar och
undervisningens behof vore för inspektörer
ovillkorligen erforderlig.

Enligt första kammarens andra
tillfälliga utskott år 1894 finnes det emellertid
»icke någon anledning att betvifla, det
konungens rådgifvare låtit sig angeläget
vara att till folkskoleinspektörer föreslå
personer, af hvilka en verksam och
tillfredsställande inspektion må kunna
utöfvas». Antagligen skall detta innebära,
att man nu icke ens bör få tänka sig
möjligheten af att sådana inspektörer
skulle kunna existera, som 1891 års
ecklesiastikminister offentligen förklarade
vara till finnandes »på många ställen».

Att särskildt hålla på nödvändigheten
af »pedagogisk insikt och en på
personlig erfarenhet hvilande kännedom om
folkskoleundervisningen» finner utskottet
så mycket mindre skäl till, som
»praktiskt omdöme, grannlagenhet och takt»
vore egenskaper, hvilka utskottet ansåge
ej mindre viktiga. Förmodligen får man
ej tolka detta uttalande så, som om
utskottet menat, att man ej skulle kunna
kräfva »pedagogisk insikt och en på
personlig erfarenhet hvilande kännedom örn
folkskoleundervisningen», utan att man
samtidigt måste uppgifva de allmänt
personliga fordringarna på »praktiskt
omdöme, grannlagenhet och takt».

#

I första kammarens andra tillfälliga
utskott sitter en skolman, rektor T. Säve,
och en f. d. skolman, kyrkoherden C.
F. Pettersson. Dessa båda hafva velat
i någon mån tillmötesgå andra
kammarens önskningar och därför i en
gemensam reservation uttalat sig för
vidtagande af sådana åtgärder, att »till
folkskoleinspektörer i allmänhet förordnas
personer, som kunna odeladt ägna sin tid
åt detta sitt kall under vissa längre
sammanhängande perioder af året».

*



Frågan förekom till afgörande i första
kammaren förliden lördag, hvarvid en
liten debatt uppstod.

Det var med ett visst intresse man
härvid väntade att få höra, hvad den
nuvarande ecklesiastikministern skulle
hafva att andraga emot samt 1891pirs
ecklesiastikminister för den ifrågasatta
reformen.

Hvad den förre angår,
blefvo"emeller-tid förväntningarna på det grundligaste
svikna. Om man minskade
inspektörernas antal till 25, så skulle de få
omkring 400 skolor hvar att inspektera,
och då de årliga läsedagaraa vid hvarje
skola vore ungefär 200, så skulle hvarje
skola blifva inspekterad blott hvart
annat år, hvilket i sanning vore ett
minimum. För 25 inspektörer, som odeladt
ägnade sig åt inspektionen, skulle
kostnaderna dessutom gå upp till 137,500
kronor eller allra billigast 112,500
kronor årligen. Det nya inspektionssyste-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:38:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1894/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free