Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 19. (645.) 9 maj 1894
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 19
SVENSK LÅEAKETIDNING.
239
Huru skall man då kunna förekomma
Öfveransträngningen? Två vägar finnas: att göra
lärjungarne starkare och att göra arbetet
lättare. Föräldrarna böra därför se till, att
deras barn få kraftig och riklig föda på lämpliga
tider samt tillräcklig sömn, afhålla dem frän
allt, som kan irritera nerverna, såsom
spritvaror, tobak och sedliga förvillelser, samt sörja
för, att de i stället erhålla rena och nyttiga
förströelser. Lärarne å sin sida böra söka
göra undervisningen omväxlande, så att
skolarbetet ej blir en öken, samt noga afväga sina
fordringar. Äfven skoltimmarnas antal borde
på grund af de intensivare metoderna kunna
minskas. Huruvida de nu ifrågasatta
obligatoriska feriearbetena skola komma att öka eller
minska skolarbetet, beror helt och hållet på,
huru de anordnas.
Skolföreståndarinnan Anna Sandström
talade därefter å de högre flickskolornas
vägnar.
Hon ansåg, att lärjungarne i dessa skolor
icke öfveransträngdes med andligt arbete. Dock
äro förhållandena icke tillfredsställande. Det är
en svag generation, som för närvarande växer
upp i våra flickskolor. Arbetskraften är
oerhördt liten, hvarjämte flickorna vanligen arbeta
på ett förvändt sätt: antingen nervöst eller med
petig ängslighet. De sakna förmågan att skilja
hufvudsak och bisak och att med en rask och
hurtig ansträngning utföra ett arbete.
I flera afseenden äro flickorna sämre ställda
än gossarne. De deltaga mera än dessa i
sällskapslifvet och uttröttas genom nattvak, hafva
olämpligare kläder, leka mindre ute i fria
luften; ansträngas i stället med pianospelning o. d.
Önskligt vore, att föräldrarna mera
begagnade sig af valfriheten i främmande språk.
Då man vet, att t. ex. en Ibsen ej kan franska
och en Spencer icke tyska, så måste man väl
anse det mindre nödigt, att våra flickor skola
lära alla möjliga lefvande språk. Inskränktes
språkundervisningen, kunde skolan lägga mera
an på att genom själfständiga uppgifter stärka
lärjungarnes vilja och arbetsförmåga.
De tvänne följande talarne yttrade sig i
egenskap af såväl läkare som familjefäder.
Professor K. Linroth uttalade först ett tack
till pedagogiska sällskapets styrelse, som
genom sammankallandet af detta möte beredt så
många intresserade tillfälle att åhöra och
deltaga uti en öfverläggning öfver det viktiga
ämnet.
I likhet med den förste talaren var han
öfvertygad, att en mycket stor öfveransträngning
förefinnes i elementarskolorna för gossar. Det
vore att beklaga, att den senaste tidens
reformförslag på skolområdet icke tagit någon
hänsyn därtill. För våra gossar finnes ju
knappast tid till annat än läsning. De äro under
skoltiden uteslutna från familjelifvet, de få i
de högre klasserna ej ens ba söndagen ledig,
ty den behöfs för de skriftliga hemarbetena.
Det råder ett pluggande och läxtvång, som är
odrägligt. En sådan ensidig ansträngning af
hjärnan måste ovillkorligen medföra menliga
följder. Dessa uppenbara sig i hufvudvärk,
retlighet, orolig sömn och fullt utbildad
neu-rasteni, hvilken dock sällan uppträder under
själfva skolåldern. En framstående nervläkare,
som utöfvat praktik både i Uppsala och Lund,
har konstaterat, att neurastenien är i starkt
tilltagande bland studenterna och i ett stort
antal fall härleder sig från öfveransträngning
i skolorna.
Uti flickskolorna hade talaren ej märkt
någon öfveransträngning, och från folkskolan
hade man aldrig hört någon klagan däröfver.
Det enda verksamma botemedlet vore
begränsning af hemarbetet och minskning af den
dagliga skoltiden.
Det sades, att vi ej kunde hålla oss uppe
bland kulturfolken, om vi minskade på
skol-fordringarna. Nej, det är tvärtom! Endast
genom en mildring i skolstadgans fordringar
är det oss möjligt att behålla vår rang bland
kulturfolken. (Bifall.)
Med, d:r M. Sondén framhöll, att skolan allt
för mycket lägger beslag på barnens tid och
intressen. Genom det ständiga sysslandet med
bokliga studier, kommer ynglingen att
öfver-skatta bokarbetet, hans blick för lifvets öfriga
företeelser förslöas, och han blir oduglig för
praktisk verksamhet.
Ehuru vän af ferie-arftefe, var talaren en
bestämd motståndare till den föreslagna i detalj
reglementerade ferieläsningen. Den vore rent
af ett öfvergrepp från skolans sida.
Hvad man ägde rättighet att fordra vore,
att hemarbetet betydligt minskades, samt att
lärjungarne finge söndagen och
lördagseftermiddagen till hvilotid.
*
Den egentliga diskussionen inleddes
därpå med ett märkligt anförande af
kyrkoherden E. Bergman, l allt väsentligt
instämmer jag med rektor Almquist. Såsom
på en gång f. d. lärare och inspektor vid de
allmänna läroverken samt familjefader kan jag
konstatera, att öfveransträngning verkligen
förefinnes. Dess följder visa sig bland annat
däruti, att gossarne redan vid 14, 15 års
ålder förlora sin barnsliga glädtighet och
hurtighet samt blifva ombytliga till lynnet, slutna
och inbundna, vresiga och fallna för dispyter.
De skriftliga uppsatserna buro ock vittne om,
att deras fantasi småningom utsinade.
Anledningarna till Öfveransträngningen äro
dels det intensiva arbete, som nu fordras af
lärjungarne, dels ock skolans många ämnen
och allt för omfattande kurser. Ett ämne, som
utan olägenhet kan tagas bort från skolan, är
filosofien. Ej heller kan jag finna det
nödvändigt att där läsa dogmatik. (Starkt bifall.)
Detta ärnne har där ingen berättigad plats.
Det kan synas underligt, att jag såsom präst
kan uttala något sådant. Jag har icke heller
förr varit af den åsikten, men erfarenheten har
drifvit mig till en fast öfvertygelse därom. På
tal om kristendomsundervisningen ber jag att
få framhålla ännu ett par saker. Vid
katekesundervisningen är det icke så mycket själfva
utanläsningen som är så ansträngande utan
det mångenstädes rådande intensiva
inträngandet uti och analyserandet af de olika
styckena. Äfven undervisningen i biblisk historia
medför icke sällan öfveransträngning. I många
läroböcker innehålla de bibliska berättelserna
långa citat ur bibeln, och man får ofta höra
lärare och lärarinnor fordra att lärjungarne
skola kunna ordagrant återgifva dessa.
Sådana fordringar lägga på det lilla barnet en
arbetsbörda, hvars tyngd vi icke tillräckligt
besinna. Det, som lämpar sig för barnet, är icke
sådana torra utanläxor utan målande och
väckande skildringar ur den heliga historien. En
förändring härutinnan är nödvändig. (Bifall.)
Ännu en tanke vill jag framhålla: det råder
en ojämn fördelning mellan hvila och
arbetstid. Vårterminen borde delas i tu af en
ferietermin och sommarferierna förkortas till två
månader.
Läroverkskollegan d:r N. G. V. Lagerstedt
redogjorde för den ställning, de ledande inom
skolvärlden under olika skeden intagit till
denna fråga samt för sina egna erfarenheter
rörande densamma. Såsom botemedel föreslog
han uppgörandet af en normalplan för
hemarbetet med bestämd maximitid och fördelning
mellan de olika ämnena, skrifningarnas
förläggande till läsrummet, läxfrihet till måndagen
samt utsträckt valfrihet.
Rektor L. Lindroth kunde icke instämma i
det myckna talet om öfveransträngning.
Viktigt vore emellertid att få frågan så behandlad,
att den en gång för alla komme ur världen,
och vi sedan kunde slippa att betrakta våra
lärjungar som patienter. Där öfveransträngning
förekomme, vore den beroende af fel i själfva
grunden. Inträdesfordringarna till första
klassen äro för stora. Där äro ock både antalet
ämnen och lektionstimmar för stort. Första
klassen borde därför göras tvåårig.
Efter några kortare anföranden af d:r
C. Nyström, professor L. M. Törngren, d:r
A. Levin m. fi. afslöts mötet. Dess
enhälliga fältrop hade varit: Bort med
Öfveransträngningen i skolorna!
Litteratur.
En hvar sin egen lärare.
Undervisningskurser för själfstudium. Under
medverkan af fackmän utgifna af P. E. M.
Fischier, öfverlärare vid Grewesmiihlska
skolan i Stockholm och föreståndare för
Stockholms borgareskola. Med omkring
300 illustrationer. Stockholm, G. E.
Fritzes k. hofbokhandel. Pris 5 kronor.
Att till lägsta pris och i lättfattlig form
tillhandahålla den stora allmänheten korta
och dock i hufvudsak fullständiga, efter
vetenskapens nuvarande ståndpunkt
affattade öfversikter i de ämnen, som
väsentligen tillhöra en högre folkbildning, är
ändamålet med detta arbete.
Utgifvaren framhåller, att flera
förtjänstfulla och populärt skrifna arbeten i olika
ämnen redan blifvit tillgängliga, men att
de i följd af sin vidlyftighet och sitt höga
pris icke kunnat vinna önskvärd spridning.
Han tror sig därför genom utgifvandet af
detta arbete kunna i väsentlig grad
underlätta spridandet bland den stora
allmänheten af de kunskaper, hvilka närmast
motsvaras af de kurser, som borde ingå
i en öfverbyggnad på folkskolan.
Beträffande kursernas omfång och
beskaffenhet har utgifvaren sökt lämna en
så vidt möjligt fullständig framställning af
alla de vetenskapsgrenar, som hafva större
betydelse för det praktiska och
medborgerliga lifvet.
Uppriktigt sagdt kände sig anmälaren
vid början af arbetets utgifvande tveksam
om, huruvida så många kunskapsgrenar
skulle kunna inom det angifna omfånget
framställas på ett sådant sätt, att det
ofvan antydda syftet kunde vinnas. Man
kunde nämligen befara, att det hela skulle
komma att utgöras af mer eller mindre
schematiska öfversikter, obegripliga för den, som
icke hade något så när grundliga
elemen-tarkunskaper. Dessa farhågor hafva
emellertid, allt efter som arbetet fortskridit,
blifvit fullständigt häfda. Men så har också
utarbetandet af de särskilda kurserna skett
af män, hvilka samtliga hvar på sitt
område inom undervisningen och vetenskapen
intaga ett framstående rum.
De särskilda kurserna äro följande:
Förra delen: svenska språket, räkning,
geometri, botanik, zoologi, geologi, fysik, J\emi
och astronomi.
Senare delen: geografi, historia,
litteratur-och konstkännedom, hälsovårdslära och svensk
lagkunskap.
»I begränsningen man mästarn röjer.»
Hvarje sida i förevarande arbete påminner
om denna sats, ty framställningen är
öfversiktlig utan att vara torr och registerartad,
ett fel, som oftast vidlåder dylika
kortfattade kurser. Här gifves något mera än
blott namn och sifferuppgifter. Inom en
trång ram hafva författarne oftast lyckats
framställa klara och åskådliga
redogörelser för forskningens nuvarande resultat
och detta på ett så enkelt och tilltalande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:38:44 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1894/0245.html
