Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 19. (645.) 9 maj 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
SVENSK LÅEAEETIDNING.
N:r 19
sätt, att den vetgirige måste eggas att söka
ytterligare upplysningar i utförligare
arbeten. Häruti ligger enligt anmälarens
mening arbetets största förtjänst, ty endast
genom ett dylikt fortsatt studium kan en
verklig bildning vinnas. Endast så
kommer den bildningstörstande att lära känna
sitt vetandes begränsning och att ana de
stora synvidder, som vetenskapen öppnar
för den i dess detaljer invigde. Så
bevaras han för den själfklokhet och
lärdomshögfärd, som just utgöra halfbildningens
säkraste kännemärke.
Klart är, att ett dylikt arbete kan blifva
till stort gagn för folkskolans lärare, hvilka
ofta måste sakna större specialarbeten.
Och äfven om dylika finnas, medgifver ej
alltid tiden att ur dem uppsöka och
sammanfatta, hvad som behöfves för
undervisningen. Att hafva tillgång till ett
uppslagsverk sådant som det föreliggande kan då
bereda en ren tidsbesparing. A. B.
Nytt i bokhandeln.
Förklaringar och anmärkningar till Läsebok
för folkskolan, 9:e upplagan, af d:r P. B. Regnér.
Senare häftet. 3:e, 4.e och 5:e afdelningarna.
Sthm, G. E. Frilze. 75 öre.
Scenska fåglarna. En fickbok för unga
zoologer och jägare af Chr. Aurivillius. Sthm, P. A.
Norstedt & söner. .2 kr. 25 öre.
Folkskolan som bottenskola.
Hr T. Zetterstrands motion och det med
anledning af densamma fattade beslutet af
andra kammaren har föranledt en liten
tidningspolemik i Svenska Morgonbladet.
»Skolmästare» (hvars betraktelser
vidrördes i nummer 15) har fått svar dels af
»Skollärare», dels af »Lärare vid
folkskola». Den förre skrifver:
Det är ju sant, att beslutet icke är ett stort
steg, men det är dock ett steg mot det
eftersträfvade målet: klasskillnadens utjämnande
och större enhetlighet i vårt
undervisningsväsen och därmed följande besparingar. Jag
kan för min del icke förstå annat.
De skäl, som »Skolmästare» anför mot
saken, synas mig därför hafva syskontycke med
de obotfärdigas förhinder.
Det blir ingen besparing i lärarekrafter,
säger han först.
Till en början torde den föreslagna
förändringen kanske ej medföra någon stor
förminskning af lärarekrafter vid de allmänna
läroverken, men utvecklar sig saken i den riktning
förf.n förmodar, så måste följden blifva en
reducering. När en förändring skall genomföras,
är väl ej riktigt att endast se på
öfvergångs-stadiet, hvilket ju i allmänhet kännetecknas af
brister. Andra kammarens beslut är väl i alla
fall ett närmande mellan de nämda skolorna,
och man hoppas, att när de hafva sagt a, så
komma de också att säga b. Så tyckes också
författaren förmoda.
Den besparing, som utan tvifvel afsetts med
kammarens beslut, kommer, enligt mitt
förmenande, rätt snart att göra sig gällande. Det
tyckes nämligen, som om gossarne i
läroverkens första klass och i den motsvarande
klassen i folkskolan icke kunna samtidigt taga
bägge skolorna i anspråk, utan snarare blir
det väl så, att med tiden hela törsta klassen
i de allmänna läroverken kommer att indragas
och därmed också lärareantalet i dessa skolor
att reduceras. Att detta blir en besparing, är
väl tämligen klart.
Om utaf denna sammanslagning följden
skulle blifva, att »andra, tredje och fjärde klasser-
na i de allmänna läroverken i en framtid
komme att bindas ihop med motsvarande klasser
i folkskolan», är jag för min del af en helt
annan mening om följderna af denna
anordning. Ser man på kammarens beslut
angående läroverkens första klass, är det ju
läroverken, som skola »bringas i öfverensstämmelse
med folkskolan». Följaktligen är väl icke då
meningen, att de skola fortgå »i sitt
närvarande skick», som förf. tyckes frukta. Blir
gemensamheten mer utsträckt, är väl att antaga,
att samma förfaringssätt skulle följas, d. v. s.
förändringar genomföras »i öfverensstämmelse
med det praktiska lifvets kraf» såväl i de
allmänna läroverken som i folkskolan,
exempelvis de lägre klassernas indragning vid
läroverken.
Förf:s tal om, att öfoerbefotkning i de
allmänna läroverkens lägre klasser skulle uppstå,
tyckes mig något förhastadt. För närvarande
klagas nog däröfver, men enligt min åsigt
skulle folkskolans likställande just verka precis
motsatsen, d. v. s. minska öfverbefolkningen.
När en familjefar får samma undervisning åt
sitt barn utan terminsafgift i folkskolan, skulle
det vara högst förvånande, om han ändå skulle
skicka det till läroverkets lägre klasser. Hvad
åter angår det litterära proletariatet, skulle det
genom en enkel slutledning ur förf-.s yttrande
förminskas af den nämda förändringen.
Folkskolans alumner draga sig icke för att
bli kroppsarbetare, då läroverkens misslyckade
existenser vilja vara herrar, säger författaren.
Undervisar folkskolan flera än förut, måste
naturligtvis antalet i de allmänna läroverken
bli betydligt mindre, och procenten af
misslyckade existenser, d. v. s. det litterära
proletariatet, måste förminskas.
Hvad angår folkskollärarekårens ställning
till denna fråga, tror jag mig veta, att förf.
bland dem har få meningsfränder. Icke
därför, att deras p*ersonliga ära och intresse
beveker dem, nej, jag har en långt^högre tanke
om deras bevekelsegrunder än så. Jag
antager, att äfven landsortens pedagoger instämma
med folkskoletankens fader Comenius, hvilken,
som bekant, var den förste, som arbetade för
folkskolans användning af alla samhällsklasser.
Förf. hade gjort mig en tjänst, om han med
ett par ord förklarat, hvad han menar med
»tidens praktiska kraf». Som det nu är ställdt,
tycker jag, att äfven små reformer äro att
glädjas åt. Jag hör ej till dem, som sjunga med
skalden:
»Jag kan ej få solen på himmelens hvalf
och därför jag intet vill ha.»
Skollärare.
»Lärare vid folkskola» yttrar sig i
samma riktning. Han förklarar sig ej göra
anspråk på att tala å folkskollärarekårens
vägnar, »men tror sig dock bestämdt veta,
att denna kår ganska enigt fylkat sig kring
framtidsprogrammet: Folkskolan bör vara
bottenskola, detta program, som för snart
300 år sedan uppställdes af den sociala
sam undervisningstankens fader, Comenius».
Pensionsbref,
utfärdade under april månad.
Folkskollärarnes pensionsinrättning.
1.673. S. Lunden, Löfvestad, Mim.
342 kr., fr. l juli 1894
1.674. S. Spolen, Nössemark, Älfsb.
478 kr., fr. l juli 1894.
1.675. O. Jönsson Nordström, Örja, Mim.
525 kr., fr. l juli. 1894.
1.676. J. Lindqvist, Ask, Östg.
525 kr., fr. l juli 1894.
Folkskollärarnes änke- oeh pupillkassa.
579. A. J. Carlssons dotter Klara, Motala lands-
förs:g, Östg. 70 kr., fr. l april 1894.
580. O. V. Larssons änka o. 3 b., Jönköping.
300 kr., fr. l mars 1894.
581. O. Löfgrens änka, Degerfors, Vbtn.
120 kr., fr. l april 1894.
582. H. Olssons änka, Löderup, Krist.
100 kr., fr. l maj 1894.
583. A. G. Alsterlings änka o. 2 b., Vallby,
Södm. 210 kf., fr. l mars 1894.
Understödsbref,
utfärdade under april månad.
Småskollärarnes
ålderdomsunderstödsanstalt.
64. Fredrika Hansson, Näsinge, Gtbg.
140 kr., fr. l juli 1894.
65. Anna K. Hög, Järfsö, Gflb.
70 kr., fr. l jan. 1894.
66. Anna F. Andersson, Lyngby, Mim.
100 kr., fr. l jan. 1894.
67. Johanna Fors. Torp, Älfsb.
140 kr., fr. i jan. 1894.
68. Johanna S. Petersson, Höreda, Jönk.
140 kr., fr. l jan. 1894.
69. Nils P. Andersson, Tryserum, Kalra.
140 kr., fr. l jan. 1894.
70. Per Pettersson, Åmot, Gflb.
140 kr., fr. l jan. 1894.
71. Gustaf Abrahamsson, Ljusnarsberg, Öreb.
140 kr., fr. l jan. 1894.
72. Sven Olsson, Vånga, Krist.
100 kr., fr. l juli 1894.
73. Söcn Rosengren, Vånga, Krist.
100 kr., fr. l juli 1894.
Breflåda.
(Meddelanden och förfrågningar i bref och å brefkort,
som icke äro undertecknade med afsändarens namn och
adress, lämnas utan afseende.)
P. L. 1) Vikarie kallas den, som tillfälligtvis
uppehåller en ordinarie tjänst, d. v. s. en plats,
som är delaktig i folkskollärarnes
pensionsinrättning. Vikariatet kan bero antingen däraf,
alt platsens innehafvare är tjänstledig, eller
däraf, att platsen för tillfället saknar ordinarie
innehafvare. Den, som uppehåller sådan
folkskolläraretjänst, hvilken ej är delaktig i
pen-sionsinrättningen, kallas extra ordinarie. 2)
Minimilön för extra ordinarie (eller vikarie) är
500 kr. för att statsbidrag skall utgå och för
ordinarie 600 kr. (efter fem år 700 kr.).
T. E. Notiser om gåfvor af skolbarn införas
icke i denna tidning.
F-x. 1) Från l sept, 2) Beror på
skolrådet. 3) Nej.
Ständig prenumerant. Nej.
Äst. För extra ordinarie lärare fås ej
statsbidrag efter högre lön än 600 kr.
Oviss. I Småskollärarnes tjänsteböcker skola
uppgifter införas från och med 1893.
Frågvis klockare. Intet stadgande härom.
L-n. 1) Nej. 2) Om han icke är bortrest,
bör han ej undandraga sig detta.
Abbe. 1) Ej oss veterligt. 2) Ja. 3) N:r 8
år 1893.
Minneslista.
Maj. Vid kyrkostämma i denna månad
framläggas förra årets skolräkenskaper och
den däröfver afgifna
revisionsberättel-sen. (K. F. § 39.)
1. Efter denna dag äga skolråden hos k.
befhde rekvirera statsbidraget för
lärare och lärarinnor vid folk- och
småskolorna. (K. kung. 5A 85 och l8/n 87.)
- Efter denna dag kunna skolråden hos k.
befhde rekvirera statsbidraget för lärare
vid fortsättriingsskolorna. (K. kung.
29A86 och 18/n87.)
- Efter denna dag äga skolråden hos k.
befhde rekvirera statsbidraget för
slöjdundervisningen. (K. kung. 26/io 83 och
18/n 87.)
10. Sölvesborgsortens skollärareförenings möte
i Lörby.
12. Bollnäs-Arbrå-kretsens möte i Säfversta.
19. Sydöstra Helsinglands kretsförenings möte
i Söderhamn.
- Linköpings folkskollärareförenings möte i
Vist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
