Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 21. (647.) 23 maj 1894
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 21
SVENSK LÅEARETIDNING.
259
ta förslag, hvars grundtankar voro, att
lärareutbildningen skulle kunna ske såväl
vid enskilda seminarier som vid
statsseminarier, att seminarieundervisningens
tyngdpunkt borde läggas på själfva
yrkesbildningen, att examen skulle få afläggas
endast af sådana, hvilka blifvit anmälda
(ind-stiilede) från något seminarium, som i
afseende på lärarekrafter och materiel blifvit
förklaradt godkändt, samt att densamma
skulle öfvervakas genom en nämd af
cen-.sorer, utsedda af regeringen.
#
I Göteborg gjordes ett uttalande om
sådan reform af folkskoleinspektionen, att
inspektörerna blefve fackmän, som helt
ägnade sig åt sin uppgift. Äfven i
Köpenhamn behandlades Tilsynet med
Skolevce-senet. Detta ligger i Danmark ännu på
det vid århundradets början fastställda
sättet i kyrkoherdarnes, prostarnes och
biskoparnes hand. Inspektörer i
allmän-eu-ropeisk mening (af staten tillsatta
»kretsinspektörer») äro där ännu okända.
Reformyrkandena gå ut på att dels få
folkskolepersonalen representerad i skolrådet
(»Skolekommissionen»), dels få
kretsinspektörer tillsatta. Om det förra syntes
man vara enig, icke så om det senare.
A ena sidan menade man. att utlandets
exempel snarast borde verka afskräckande.
I Preussen ansåg sig inspektören stå i
samma förhållande till lärarekåren som en
sergeant till sitt kompani, och hans
uppgift sattes i att »hålla efter» lärarne och
visa sin myndighet; han lade sig därför i
de minsta småsaker, såsom huru många
räkneexempel i ett bestämdt häfte skulle
genomgås på bestämd tid, huru bred
marginalen skulle vara i skrifböckerna o. s. v.
Någon säkerhet att få verkliga fackmän
ägde man icke: i Tyskland vore de flesta
kretsinspektörerna tagna från annan bana
än folkskollärarebanan, och »af de 52
inspektörer, som funnos i Sverige 1892,
voro blott 3 (tre) folkskollärare*, medan
6 voro elementarlärare, 16 voro
seminarielärare och 23, alltså i det närmaste
hälften, voro - präster». Den i Danmark
bestående prästerliga inspektionen vore
visserligen allt annat än sakkunnig, men den
vore i allmänhet medgörlig och human.
Helt annorlunda skulle, utropade en talare,
förhållandet blifva, om man finge en lärare
från »högre» skola såsom kretsinspektör
öfver sig:
»Den Slags Folk ved, hvordan en
»halvstu-deret R0ver» skal behandles, og De kunde
for-lade Dem paa, mine Herrer, ät have De f0r
vaeret straffede med Sv0ber - han vil piske
Dem med Skorpioner.»
Från andra sidan framhölls, att
kretsinspektörens befattning ingalunda vore att
betrakta såsom en militär- eller
polissyssla, utan borde hans uppgift vara 1) att
söka hålla skolväsendet i jämnhöjd med
tidens kraf -och folkskolans utveckling i
andra land, 2) att tjäna lärarne såsom
stöd, värn och rådgifvare samt 3) att
utgöra en myndighet, till hvilken
lärarepersonalen med tillit och förtroende kunde
* Som bekant ej ens detta antal.
blicka upp. Att han icke behöfde vara
någon »buse» på preussiskt knektmanér,
det hade Finland genom sin förträffliga
inspektionsanordning till fyllest visat.
Mötets flertal hyllade emellertid den
satsen, att »man ved hvad man har, men
derimod ikke hvad man faar», och något
uttalande till förmån för kretsinspektörer,
vare sig i tysk, svensk eller finsk mening,
gjordes därför icke.
*
Af skolor g anisatoriska frågor förekom i
Göteborg blott en: den hos oss sedan några
år på dagordningen stående om
minimi-kurserna. I Köpenhamn behandlades tre
frågor af detta slag: om forbedret
Klasse-inddeling i Landsbyskolerne, om Statens
og Kommunernes Forhold til prioate
B0r-neskoler og Fortscettelseskoler samt om
Borgerskoler og den ny
Borgerskoleeksa-men. Rörande den första påyrkades en
mera organisk förbindelse mellan småskola
(Forskole) och egentlig folkskola
(Hoved-skole) samt fastställande af ett
maxioaian-tal å 30-35 barn i hvarje klass. I den
andra frågan fann man klokast att icke
röra vid de »private B0rneskoler» (särskildt
de grundtvigska s. k. friskolorna) och
nöjde sig därför med att rekommendera
fortsättnings- och aftonskolor till statens och
kommunernas understöd. Vid
diskussionen om »borgareskolorna» (ett slags
stadsfolkskolor, skiljande sig från de öfriga
folkskolorna genom rikare utrustning och
genom lärjungeafgifter, alltså något i samma
väg som de hos oss ofta föreslagna
»borgareskolorna», »kommunalskolorna» eller
»mindre läroverken») framkom från en
öfverlärare E. Johansen i Fredericia en
kraftig gensaga mot den i Danmarks städer
gängse fördelningen af folkskolorna efter
föräldrarnas ekonomiska omständigheter i
»betalingsskoler» och »friskoler»:
»En Skoleordning, ved hvilken Folkeskolen
deles i en Betalingsskole og en Friskole, er
un0dvendig og unaturlig, ja endog ubillig imod
de lavere Samfundslag, og derför vil jeg her paa
det kraftigste anbefale, ät der arbejdes paa
överalt i vore K0bstaeder ät skabe en ensartet
Folkeskole, hvor samtlige de B0rn, der ville
soge denne, faa Adgang till en god og
tids-svarende Undervisning. B0rnene b0r i den
offentlige Skole ikke klassedeles efter
Foraeld-renes Formuesomstsendigheder.»
Det är i allmänhet ur flera synpunkter
ytterst vanskligt att anställa jämförelser
mellan den lärarekår man själf tillhör och
ett annat lands. Det oaktadt torde man
dock kunna påstå, att i denna punkt den
svenska folkskollärarekårens allmänna
mening nått ett afgjordt högre
utvecklingsstadium än den danska
folkskollärarekårens synes hafva gjort. Ett förslag om
våra folkskolors fördelning i
»betalningsskolor» och »gratisskolor» skulle
säkerligen af alla svenska folkskollärare
betecknas såsom rent af upprörande, och vi
skulle helt visst såsom en man instämma
i ett sådant yttrande som det nyss
anförda. I Köpenhamn tyckes det besynnerligt
nog hafva utgjort en ropandes rost i
öknen. Emellertid böra vi svenskar kanske
ej vara allt för snara att slå oss för vårt
bröst. Vi hafva visserligen ej i våra stä-
der några »betalingsskoler» under
folkskolornas namn, men vi ha i stället en
mängd »allmänna läroverk» med klasser
för åldern 9-12 år, och dessa göra
ungefär samma skada. Äfven i fråga om
nämda klassers rätta framtidsöde äro vi
dock numera ganska eniga.
#
Den enda fråga rörande lärarekårens
yttre förhållanden, som vid
Göteborgsmötet kom under ompröfning var den om
småskolepersonalens rättsliga ställning. I
Köpenhamn behandlades två hithörande
frågor: om Lcererlonningerne og
Kaldel-sesmaaden samt om Lcerernes Stilling
överfor de kirkelige Forretninger. Bland
dessa senare anfördes dels befattningen
som Kirkesanger, dels anställningen som
kyrkovaktmästare: Klokkernes Ringning
Morgen og Aften samt ved Gudstjenesten,
Kirkens Rengöring og Udluftning,
Alter-klaedernes Vadsk, Kirkeurets Optrsekning,
endvidere F0relsen af Ministerialb0gerne,
Kommunionbogen og Tillysningsbogen. I
årligt kyrkosångarearvode erhåller den
danske folkskolläraren 20 kronor (33 öre för
hvarje tjänstgöringsdag) och i
kyrkovakt-mästarelön likaledes 20 kronor. Med
sådana villkor var man naturligtvis föga
belåten. Innan diskussionen härom började,
sjöng man ock sången:
Lsererens Vej er fattig og träng,
och ehuru intet särskildt härom i
berättelsen omförmäles, torde man kunna taga
för gifvet, att den utfördes med känsla och
öfvertygelse. Fr v Br g.
FÖR DAGEN.
Huru tankar mogna.
Den skrifvelse rörande samband
mellan folkskola och allmänt läroverk, som
senaste riksdag med anledning af hr T.
Zetterstrands motion aflåtit till k. m:t,
utgör ett slående bevis på, huru det
motstånd, som alltid ställer sig i vägeri för
reformsträfvandena, tum för tum måste
gifva efter, så vida nämligen dessa
sträf-vandens målsmän icke låta sig förtröttas
i den sega striden. Hvad som för några
år tillbaka af alla auktoriteter
betecknades såsom alldeles orimligt, det
erkännes nu såsom den mest naturliga sak i
världen t. o. m. af sina forne
bekämpa-re. Det är som bekant en rätt vanlig
historia, att dessa vid tal om saken visa
sig alldeles hafva glömt bort sina förra
åsikter och med fullaste öfvertygelse
utbrista:’ ja, så har jag ju alltid tänkt!
För dem, som haft det sträfsamma
arbetet att år efter år skjuta på, för att
man ändtligen skulle kunna komma ett
litet steg framåt, kännes det
understundom, då ett dylikt litet steg blifvit taget,
rätt uppmuntrande att kasta en blick
tillbaka på den vägsträcka, man lyckats
lägga bakom sig.
För tretton år tillbaka, år 1881,
bekämpade en af våra främsta
auktoriteter på folkskolans område i en »Öfversikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:38:44 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1894/0265.html
