- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 13:e årg. 1894 /
276

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 22. (648.) 30 maj 1894 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

276

SVENSK -LÄRARETIDNING.

N:r 22

äfven utsträcktes till Nordmarks kontrakt
i Värmland. Såsom lärare vid Persberg
och sedan såsom folkskoleinspektör i ett
stort distrikt, hvilket han årligen
samvetsgrant genomreste, utöfvade han, med sitt
stora intresse for folkundervisningen och
en säker blick for skolans behof, ett
välgörande inflytande. För hvarje duglig
lärare eller lärarinna inom distriktet var
också hans ankomst ett kärt besök,
hvaremot han, där han träffade oskicklighet
och liknöjdhet, äfven visste att säga sin
mening rent ut. Stora framsteg har
folkundervisningen gjort under hans
inspektörstid inom distriktet, hvilket dock kanske
mest märkes inom det samhälle, där han
var skolrådets ordförande. Under de
senaste åren har uppförts ett nytt tidsenligt
skolhus och lärarekåren mer än
fördubblats. Varm slöjdvän ifrade han mycket
för den pedagogiska slöjdens införande i j
skolorna och detta med sådan framgång, |
att Dalsland som bekant i detta fall inta- j
ger en af de främsta platserna i riket.

Kontraktsprosten Gillgren innehade
dessutom en stor mängd offentliga
förtroendeuppdrag. Vid sin död var han sålunda
vice ordförande i direktionen för fjärde
döfstumskoledistriktet, landstingsman,
ordförande i stadsfullmäktige med flera
uppdrag, som han alla skötte med ovanlig
hurtighet och kraft.

Hvile den bortgångne efter väl
förrät-tadt dagsarbete i frid! O.

O. A. Sundström f- Den 20 d:s
afled i Nyköping f. d. folkskolläraren O. A.
Sundström i en ålder af något öfver 72
år. S. var född i Misterhults församling
och aflade lärareexamen i Linköping 18é9,
hvarefter han tjänstgjorde i Hvena af
Kalmar län i omkring 10 års tid.
Tilltagande sjuklighet tvang honom att begära afsked
från sin befattning. De följande 10 åren
förestod han en af honom upprättad
enskild skola i Västerlösa församling,
hvilken skola han dock lämnade, då han 1877
valdes till predikant inom Nyköpings
missionsförening. Denna sistnämda befattning
innehade han till sin död. Stilla,
anspråkslös och tillbakadragen gick han sin väg
fram, älskad och värderad af sina vänner.

På begäran af Svenska Turistföreningen
införa vi nedanstående upprop, ställdt till
»Sveriges ungdom» men enligt vårt
förmenande i lika, om icke högre grad
till-lämpligt med afseende på landets
lärarekår. Det återstår blott att önska, att den
så verksamma och lifskraftiga
Turistföreningen äfven måtte vidtaga några åtgärder
för att landets omkring 16,000 lärare och
lärarinnor måtte sättas i tillfälle att under
ferierna för billigt pris studera vårt lands
olika delar, så att de sedan i sin ordning
kunna hos skolungdomen väcka kärlek och
intresse för fosterlandet.

Uppropet har följande lydelse:

Till Sveriges ungdom.

Det träd skall man ära, i
hvars skugga man sitter.

Den korta men härliga nordiska sommaren
nalkas med stora steg, och ju längre och var-

mare dagarna blifva, ju närmare komma vi
den tid, då behofvet af »frisk luft», begäret
efter resor och utflykter gör sig gällande med
särskild styrka hos litet hvar. Det är under
denna förberedelsetid, innan ännu alla torde
ha bestämt sig för, huru och hvar de skola
tillbringa sommaren, som Svenska
Turistföreningen vill påminna om det gamla tänkespråk,
som återfinnes pä dess ledamotskort och som
står att läsa här ofvan. Och den vänder sig
härvid i synnerhet till ungdomen, hvilken efter
lästerminens slut med glädje motser ferietiden,
eller, om den utträdt i lifvet, kan påräkna en
längre eller kortare tids hvila i arbetet.

Det är en erkänd sats, att resor utöfva ett
synnerligen hälsosamt och uppfostrande
inflytande på människan, att de i hög grad kunna
stärka och vederkvicka henne, pä samma gång
de odla hennes omdöme, skärpa hennes blick
och vidga hennes kunskaper och vyer.

Men ett misstag är det, om man tror, att
resornas värde mätes af deras längd. En färd
på några få mil kan, om den göres väl och
med vaket sinne, ur synpunkten af nöje och
vederkvickelse vara af större värde än många
af dessa moderna resor, då man med
anlitande af våra snabba samfärdsmedel utan nödigt
lugn och tillfälle till sansad iakttagelse jagar
land och rike rundt. Likaledes är det ett
misstag, om man tror, att endast utländska resor
medföra gagn. I alla lifvets förhållanden
gäller det att först och främst lära känna det
område, som ligger närmast; och vi vilja icke
högt prisa dem, som känna främmande länder
och folk bättre än hemlandet och hemfolket.
»Det träd skall man ära, i hvars skugga man
sitter.»

Få länder sluta inom sig sådana
förutsättningar för ett utveckladt turist- och
vandrings-lif som Sverige - ett reselif, som icke för sitt
tillfredsställande kräfver långa afstånd utan
kan hålla sig inom ganska trånga gränser. Det
finnes nämligen knappast något af våra
landskap, som icke af en gifmild försyn fått
rikliga håfvor i form af en natur, än mild och
leende, än djärf och storslagen, men alltid värd
att lära känna. Några korta antydningar
skola ådagalägga detta.

Det bevisar okunnighet om vårt
fädernesland, då man säger, att man måste resa utom
dess gränser för att få se t. ex. ett verkligt
fjällandskap. Lätt åtkomliga äro ju Jämtland
och norra Härjedalen, som i detta hänseende
hafva storartade tafl°r att erbjuda; t. o. m.
högfjällsklättraren (»alpinisten») har uti
Syltopparna ett värdigt fält för sin friska idrott.
Och dessa fjäll ligga ju blott ett par mil från
järnvägen.

Längre norrut möter oss det vittomfattande,
misskända Lapplands storslagna fjällvärld. Om
än långt från kusten, är dock äfven denna
numera ej så svårtillgänglig. Goda landsvägar
sträcka sig in i hjärtat af landskapet, och där
vidtaga de härliga sjökedjorna, erbjudande
präktiga båtleder för den mera bekväma
turisten och i behag oöfverträffliga turer för
kanotisten. Genom Gellivara-banan kan man
dessutom på några få timmar förflytta sig från
kusten till det för sitt malmberg, sina fjäll och
sin i flera veckor synliga midnattssol
världsbe-ryktade Gellivara. Härifrån kan man
lämpligen anträda en mängd längre turer, såsom till
Sveriges högsta fjäll, Kebnekaisse, Sarjektjåkko
m. fl.; eller till våra stoltaste vattenfall:
Harsprånget och Stora Sjöfallet, af hvilka »hvart
och ett för sig är vardt en resa». Och hvilka
rika fält erbjuda ej dessa trakter för de
ungdomar, som intressera sig för
naturforskningens olika grenar! För botanisten yppa sig
otaliga tillfällen till värderika fynd och nya rön
öfver växtlifvets lagar. Så ock för zoologen,
särskildt måhända entomologen och
ornitologen. Den, som intresserar sig för geologisk
forskning, kan här genomgå den mest lärorika skola.
Mäktigast tilltalas dock sinnet af öfre
Lapplands präktiga, om än mera svåråtkomliga
glaciärer - med Isfall, afgrundsdjupa sprickor,
jökelbord o. d. Goda, om än anspråkslösa,
turisthyddor göra det numera möjligt att
uppehålla sig någon längre tid i dessa trakter.

Inom det västerbottniska kustlandet utöfva de

friska forsfärderna, särskildt på Torne; och
Kalix äifvar, en säregen dragningskraft.
Ångerman- och Indalsälfvarna erbjuda genom sina
praktfulla, äkta norrländska scenerier tillfällen
till de mest intressanta rundresor genom
Ångermanland och Medelpad.

Eller kan man någonsin ångra en färd
genom mellersta Sveriges landskap! En
vandring genom Helsingland, vårt ståtligaste
kustlandskap med en kärnfast befolkning och en
ingalunda obetydlig skatt af historiska minnen,
som täfla med" södra Sveriges i intresse, eller
det gamla, minnesrika turistlandskapet
Dalarne, eller »järnbäralandet» Värmland, »kronan
bland Svea Rikes länder», och
Bergslagsbygderna - en sådan vandringstur hör till de
reseminnen, som bibehålla sin friskhet lifvet
igenom.

-1 Dalsland hafva vi den för sin säregna,
växlande skönhet berömda Dalslands kanal, hvars
vattensystem hvarje yngling från dessa trakter
bör vara mån om att lära känna. Detsamma
gäller om Målare- och Hjälmare-dsLlamB. med
Strömsholms och Hjälmare kanaler, Vätterns
omgifningar, särskildt Omberg och
Jönköpingstrakten, Kinda kanals intressanta vattenled
o. s. v. Södermanland har i sina många sjöar,
sina ståtliga egendomar och bördiga eller
pittoreskt kuperade nejder lockelser nog.
Särskildt kunna kanotister i de senast nämda
landskapen utföra förtjusande färder.

Göta- och Trollhätte kanaler med Trollhättan
äga ju berättigadt världsrykte för sina
naturskönheter. Deras väg går öfverallt fram genom
de vänaste nejder, vare sig de genomskära det
bördiga Östergötland eller def minnesrika
Västergötland. Här hafva vi ju ock bland mycket
annat sevärdt vårt romantiska Kinnekulle -
ett namn som talar för sig själft. Hvem vill
ej lära känna de hedniska fornminnenas
förlofvade land, Bohuslän, som tillika är vårt mest
utpräglade skärgårds- och fjordlandskap!
Hvilka täcka taflor har ej det karga Småland att
bjuda på för den, som t. ex. genomreser Tjusts
härader! Blekinge räknas med sin invecklade,
vackra skärgård, sina bokskogar och sin
frodiga natur för ett bland våra fagraste
landskap, och slutligen nå vi våra rikaste bygder,
det yppiga Skåne med sina ståtliga slott, sin
högt uppdrifna odling och en natur, som i flera
hänseenden mera påminner om det öfriga
Europa än om den skandinaviska, halfön.

Till sist må ej glömmas »Östersjöns pärla»,
det sagorika Gotland, som kan sägas vara en
enda kolossal skattkammare för forskare på den
kyrkliga byggnadskonstens och arkeologiens
öfriga områden, likasom för botanister.
Detsamma gäller, ehuru i mindre mån, om Öland.

Med ett ord - här gäller det endast att
välja. Har Ni icke tillfälle eller råd att företaga
en tur till Jämtland eller Lappland, så
behöfver Ni icke misströsta därför. Tag ränseln på
ryggen och ströfva igenom ert eget landskap,
och Ni skall förvånas öfver, huru mycket Ni
får se, som Ni hittills icke haft en aning om.

De af föreningen utgifna årsböckerna lämna
en god vägledning vid uppgörandet af
vandringsturer.

Och ju mera Ni lär er känna er egen trakt,
ert eget land och folk, ju mera skall Ni älska
vårt gamla Sverige, ju högre skall Ni ära de
grenar, som gifvit och gifva er skugga och
vederkvickelse.

Stockholm i maj 1894.

Svenska Turistföreningen.

Breflåda.

Hildur. 1) Ja. 2) Jo. 3) Af skolrådet
(eller af ordföranden »å skolrådets vägnar»). 4)
Ja. 5) 6 månader. 6) Handböcker, lämpliga
för lärare, finnas i nästan alla naturlärans
grenar. Se en förteckning i denna tidning n:r
4 år 1890!

Dan. Knappast. Se
kyrkostämmoförordningen § 26,

B-l-d. 1) Ordinarie lärare, som flyttar l
juli, skall på hvartdera stället erlägga half
årsafgift till änke- och pupiilkassan. 2) Intet
stadgande eller prejudikat härom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:38:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1894/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free