Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 26. (652.) 27 juni 1894
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
SVENSK LÅEAKETIDNING.
N:r 26
De frågor, i hvilka man erhöll
bestämda uttalanden, voro endast fyra: om den
kvinnliga slöjdundervisningen, om
fortsättningsskolan på landsbygden och i de
mindre städerna, om
hvarannandagsläs-ningen och om trädgårdsskötsel.
Rörande följande fick man däremot
nöja sig med diskussionen såsom svar
på frågan: den fortsatta undervisningen
i de större stadssamhällena, förhör med
i hemmet undervisade barn, den mindre
folkskolan, Småskollärarnes
seminariebildning, Småskollärarnes fortsatta
utbildning, gymnastikundervisningen,
skolbiblioteken, uppsatsskrifningen, de tysta
öfningarna, undervisningen i svenska
språket vid skolorna i Svenska
Finnmarken, de statistiska uppgifterna,
tjänstgöringsbetygen samt särskild skolstadga
för de större städerna.
Om flera af dessa senare frågor
gäller ungefär detsamma, som ofvan blifvit
sagdt om en af dem, nämligen den om
mindre folkskolan. Vederbörande utskott
hade enats om ett visst förslag, och de
flesta talarne visade sig vara för
detsamma, men något uttalande ansågs dock
icke lämpligt. Åtminstone i några
gåfvos dock så goda skäl, att
departementschefen svårligen lärer kunna undgå att
fästa afseende därvid. Så exempelvis i
fråga om de nya tabellformulären för
folkskolestatistiken, hvilka fingo sin dom
(ehuru visserligen inlindad i uttryck af
den mest utsökta artighet), om särskild
folkskolestadga och särskilda
bestämmelser för den fortsatta undervisningen i de
större städerna o, s. v.
*
Att i så många frågor inga bestämda
uttalanden gjordes, berodde säkerligen icke
alltid på ordförandens önskningar, utan
i åtskilliga fall antagligen därpå, att
förhållandena icke medgåfvo en nog
grundlig diskussion. Orsaken härtill har man
sökt dels i den alltför knappt tillmätta
tiden, dels i de samlade inspektörernas
allt för stora talförhet. Den senare
klandrades af åtskilliga bland mötets egna
deltagare; att hänsyfta på den förra ansågs
väl däremot innebära en ogrannlagenhet
gentemot mötets högt uppsatte
anordnare.
Båda dessa omständigheter må hafva
medverkat, men de räcka enligt vår
mening dock icke till för att fullt förklara
långrandigheten vid mötets början och det
däraf följande hafset mot dess slut.
Andra och ej mindre viktiga
förklaringsgrunder synas oss vara: inspektörskårens allt
för stora talrikhet, många inspektörers
ringa förtrogenhet med de på
dagordningen stående frågornas egentliga
innebörd och däraf beroende oförmåga att
hålla sig till själfva hufvudsaken samt
den långa tid, som departementet låtit
förflyta sedan senaste inspektörsmöte,
hvilket haft till följd, att ytterst få
deltagare förut varit med om något dylikt
möte. Blefve inspektionen så
reformerad, som vi och våra meningsfränder
yrkat, så skulle inspektörerna kunna
sammankallas vida oftare, onödiga och
ytliga orationer skulle kunna undvikas,
och de uttalanden, som framkom me,
skulle hvila på en långt säkrare grund
af fackkunskap och mogen erfarenhet,
än man nu har rätt att vänta eller
begära.
Intressant var den iakttagelsen, att
många af de värderikaste och sundaste
inläggen i meningsbytet kommo just från
sådana mötesdeltagare, som uteslutande
ägna sig åt inspektionen eller genom
praktisk folkskoleverksamhet gjort sig
kompetenta därtill, medan från andra
sidan flera uttalanden framkommo, som
tydligen ådagalade, att vederbörande
talare stod alldeles utom den värld, som
han var satt att hafva tillsyn öfver. Vi
vilja i detta afseende blott påpeka den
karakteristiska skillnaden mellan det sätt,
hvarpå småskollärarebildningen
betraktades af en skånsk kyrkoherde-inspektör,
och det sätt, hvarmed den
uppfattades af ett par norrländska
folkskoleinspektörer. De senare äga säkerligen
icke den förres talang, i alla händelser
ej hans lärdom och hans inflytande,
men de hafva sett folkskolearbetet icke
blott utanpå utan äfven inuti, och det
var det, som gjorde skillnaden mellan
hans och deras uttalanden så radikal.
En tidning, som har vissa skäl att
hålla på inspektionens nuvarande
anordning, har i mötet funnit ett bevis för sin
mening, att inspektörsinstitutionen »ej
behöfver någon väsentlig modifikation».
Hvar och en, som följt
öfverläggningarna med närmare uppmärksamhet,
torde dock ha kommit till en motsatt och
mindre lättvindig slutsats.
Ett förverkligadt önskemål.
Statsbidrag vid sjukdomsfall.
Sedan innevarande års riksdag i
hufvudsak bifallit den k. propositionen i
ämnet, har k. m:t under den l
innevarande juni utfärdat nedanstående
kungörelse angående aflönande i vissa fall
af vikarie för sådan ordinarie lärare
eller lärarinna vid folkskola, som af
sjukdom urståndsättes att fullgöra sin
tjänst att lända till efterrättelse från och
med år 1895:
o l.
Därest vid folkskola anställd ordinarie
lärare eller lärarinna, till hvilkens aflöning
bidrag af statsmedel utgår, på grund af
sjukdom åtnjuter tjänstledighet och
examinerad vikarie för honom eller henjie är
förordnad under oafbrutet minst en månad
af den fastställda undervisningstiden af åtta
månader om året, skall vikarien för den
tid, hvarunder hans förordnande varar,
åtnjuta arvode efter minst 600 kronor för
åtta månadars undervisningstid eller 75
kronor för läsmånad, hvarje månad
beräknad till 30 dagar, samt förses med
tjänlig, skolan närbelägen bostad,
bestående af ett rum med vedbrand, eller ock
erhålla ersättning därför, beräknad efter
minst 50 kronor för åtta månaders
undervisningstid, äfvensom med belopp, som af
skoldistriktet bestämmes, undfå godtgörelse
för resekostnad^ där sådan ifrågakommer.
§ 2.
1. Om enligt läkarebetyg sjukdom, på
grund hvaraf ordinarie lärare eller
lärarinna erhåller ledighet och vikarie för honom
eller henne förordnas på sätt ofvan sägs,
är af sådan beskaffenhet, att densamma
gör läraren eller lärarinnan oförmögen att
vederbörligen uppehålla sin tjänst utan att
dock för all framtid hindra hans eller
hennes återinträde i tjänstgöring, samt läraren
eller lärarinnan icke uppnått sextio års
ålder och i vederbörlig ordning förklarats
berättigad till hel pension, skall vikariens
aflöning utgöras sålunda, att den ordinarie
läraren eller lärarinnan af sin lön afstår
ett belopp, motsvarande en fjärdedel af
vikariens kontanta minimiaflöning eller 150
kronor för åtta månaders undervisningstid
samt två tredjedelar af samma
minimiaflöning eller 400 kronor för åtta månaders
undervisningstid utgå af allmänna medel,
och återstoden erlägges af skoldistriktet,
hvilket det jämväl skall åligga att förse
vikarien med bostad jämte vedbrand eller
ock lämna honom ersättning därför, enligt
hvad ofvan omförmälts, äfvensom att, där
så ifrågakommer,, godtgöra honom
resekostnad.
För statsbidrags erhållande i förevarande
fall må hinder ej möta däraf, att vikarie
icke aflagt afgångsexamen vid seminarium,
såvida vederbörande folkskoleinspektör
vitsordar, att examinerad vikarie ej kunnat
erhållas, samt att vikarien befunnits duglig.
2. Där läkarebetyg ej kan utan
synnerlig kostnad eller svårighet anskaffas,
skola, därest genom intyg af vederbörande
skolråds ordförande vitsordas, att läraren
eller lärarinnan under ledighet varit af
sjukdom urståndsatt att vederbörligen
uppehålla sin tjänst, de i föregående moment
gifna bestämmelser i fråga om vikariens
aflöning gälla, ändock att sjukdomens
beskaffenhet icke blifvit genom läkarebetyg
ådagalagd, likväl ej för längre tid än högst
tre månader.
§ ^*
Då enligt läkarebetyg sjukdom, på grund
hvaraf ordinarie lärare eller lärarinna
erhållit tjänstledighet, är af sådan
beskaffenhet, att läraren eller lärarinnan till följd
däraf är urståndsatt att vidare återinträda
i tjänstgöring, skall vikariens aflöning
utgöras af läraren eller lärarinnan utan
tillskott af allmänna medel eller bidrag af
skoldistriktet.
§ *.
Ordinarie lärare eller lärarinna, som
uppnått sextio års ålder och i vederbörlig
ordning förklarats berättigad till hel pension,
skall, då på grund af sjukdomsfall behof
af vikarie för honom eller henne inträder,
ensam utgöra vikariens aflöningsförmåner.
o ".
Vikarie, hvars aflöning skall utgå efter
ofvan angifna grunder, skall äga för hvarje
hel månads tjänstgöring efter månadens
slut och för öfverskjutande tjänstgöringstid,
så snart tjänstgöringen upphört, af veder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:38:44 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1894/0330.html
