Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 27. (653.) 4 juli 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 27
denna fest skall värdigt fylla sitt mål och
liksom sina föregångare mana till efterföljd.
Det finska hälsningstalet - vid alla
tillfällen förekommo nämligen tal och sånger
på såväl svenska som finska språken, och
full likställighet mellan de båda språken
hade man i alla afseenden sökt uppnå -
hölls af rektor E. Levön, ur hvars tal
följande må anföras, enär det utgör så att
säga ett program för dessa fester:
Bildning, ljus är nutidens lösen. Till ljus
och frihet från mörkrets bojor sträfvar äfven
Finlands lilla folk. Ett vackert bevis därpå är
bland annat det öfver hela vårt land dominerande
bildningsarbetet, som tagit sig uttryck i den
så viktiga folkhögskolesaken. Glädjande är det
att iakttaga, huru den sanning allt mera synes
vinna terräng hos vårt folk, till och med bland
dess djupa leder, att bildningen är det finska
folkets styrka, att endast bildningen kan
försvara oss mot utländskt förtryck, höja oss och
bibehålla oss på samma utvecklingsgrad, som
andra folk intaga. De senaste årens bittra
erfarenheter hafva lärt vårt folk att allt klarare
fatta denna sanning.
Men den bildning, som är vårt folks styrka,
den får icke vara endast en förståndets utan
måste vara en verklig hjertats bildning. Den
skall visa sin uppfostrande verkan däri, att
den lär oss att orubbligt fylla våra plikter, att
den dödar egoismen i våra hjärtan och väcker
hos oss broderlighetens och kärlekens känslor
mot vår nästa, så att den, på samma gång den
stärker vår viljekraft, äfven lärer oss hjärtats
ödmjukhet och framför allt att lita på Gud och
ställa vårt framtidshopp till honom. En sådan
bildning skall göra vårt finska folk lyckligt.
Stor är sång- och musikfesternas betydelse
som bildningsmedel, om de äro sådana, att de
verka förädlande på människohjärtat, att de
göra sinnet mottagligt för det ideellas verkan.
Tonernas makt öfver människohjärtat är stor.
Då lifvets mångfaldiga bekymmer och omsorger
hafva stört sinnets jämvikt, då hafva tonerna
visat sig vara ett utomordentligt medel att
återföra känslan af frid och rö till
människohjärtat. Denna tonernas ljufva makt och
bedårande inverkan på människan och hela naturen
har ännu aldrig blifvit härligare beskrifven än
Kalevala gör det i sin sköna skildring af
Väi-nämöinens kantele och sång. En sådan
skildring är ett bevis på, att finnens sinne är öppet
och mottagligt för det ideella. Den visar, att
det finska folket alltid har älskat sång och
musik, och att det uppfattar sångens och
musikens betydelse och uppfostrande makt.
Men dessa sång- och musikfester hafva äfven
ett annat viktigt ändamål än det, som ligger
i tonernas förädlande makt. De hafva sin
stora fosterländska betydelse. De skola elda
våra patriotiska känslor, de måste alstra nya,
vår fosterlandskärlek tändande gnistor.
Klarare och lifligare känna vi under sådana
nationella fester, att vi äro barn af samma dyra
fosterland, att vi äro ett folk. Känslan af
samhörighet alstrar hos oss ny ifver och ny kraft
till kommande sträfvanden och ädla strider.
Den gör pliktuppfyllelsen lättare för oss. Den
utvidgar vår synkrets, så att vi veta, att vårt
arbete, då vi göra det ärligt, är till nytta för
vårt fosterland, vår verkningskrets må sedan i
vårt tycke vara hur liten och obetydlig som
helst. I samma mån som solidaritetskänslan,
samhörighetsandan hinner intränga i alla lager
af vårt folk, i samma mån växer vårt folks
styrka.
Att här i detalj genomgå programmet
för de fyra festdagarna förbjuder
utrymmet. Vare det nog sagdt, att sång och
musik ljöd från tidigt på morgonen till
sent på aftonen. Utom de allmänna
konserterna, i hvilka samtliga körer deltogo,
hade nämligen de olika föreningarna
anordnat konserter på skilda lokaler inne i
staden för att därigenom få inkomster till
betäekande af resekostnaderna. Den
svenska studentsångföreningen från Helsingfors
hade en afton en dylik konsert, som
började först kl. 10,15 e. m., enär ingen
annan tid var ledig. De allra flesta
konserterna voro, trots sommarvärmen, till
trängsel besökta. Särskildt gällde detta de af
Vasa musikaliska förening gifna
oratoriekonserterna, som leddes af kapten A.
Ste-nius och vid hvilkas utförande flera
framstående konstnärer medverkade.
Andra mötesdagen inleddes med en tre
timmars utfärd till hafs. Utfärden företogs
med åtta ångare. På eftermiddagen gingo
extratåg till platsen för det år 1852
nedbrunna gamla Vasa. I den nuvarande
kyrkan (ursprungligen uppförd såsom
hof-rättshus af Gustaf III) utfördes Gherubinis
»Requiem i G-molb. Kyrkan var
fullpac-kad, och rundt kring densamma stod
andäktigt lyssnande allmoge.
Efter konserten invigdes å Korsholms
vallar ett större stenkors till minne af
kristendomens predikande för första gången
i Österbotten. Festtalen höllos af
professorerna C. O. Estlander (på svenska) och
J. E. Aspelin (på finska). I högstämda
ordalag erinrade talarne om platsens
minnesrika betydelse för Österbotten. Den
sistnämde slöt sitt tal sålunda:
Såsom ett beständigt minnesmärke om våra
förfäders outtröttliga bildningsarbete, hvilket
Gud så rikligt välsignat, må i Österbotten
Korsholms urgamla vallar och detta heliga kors
stå, detta kors, som kullen burit i
århundraden ända från morgonrodnaden af
kristendomens ljus och hvilket åter upprests därpå.
Andra dagens fest afslöts med
afsjung-ande af »Vasa-marschen» (den äfven i
Sveriges skolor kända sången »I högan
nord vår vagga stod, vid stormigt haf och
skummig flod*, hvilken sång diktats af
Topelius år 1864 och af honom tillägnats
Vasa gymnasister). Sist sjöngs af alla
körerna »Vårt land», som med blottade
hufvuden afhördes.
Tredje dagen var hufvudsakligen ägnad
åt de egentliga sång- och musiktäflingarna.
Dessa försiggingo sålunda, att de körer,
som täflade i samma grupp, uppträdde
efter hvarandra och utförde alldeles samma
i förväg bestämda nummer. Sju
prisdomare voro utsedda. »Arbetets vänners»
sångkör i Helsingfors (43 damer, 27
herrar) erhöll första priset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
