Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 31. (657.) 1 augusti 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382
SVENSK LÅEARETIDNING.
N:r 31
ligen ungefär Vs timme undervisar, dels
en examinerad för skolorna afsedd
gymnastiklärare undervisar hvarje klass en
timme.
I historia och geografi tyckas barnen få
något grundligare och mera omfattande
undervisning än förhållandet i allmänhet
är i de svenska folkskolorna. Redan i
skolans första och andra kurser,
omfattande barn från 6 till 11 år, få barnen
läsa en fransk historia, som är i det
närmaste lika stor som den svenska historia,
som läses i allmänna läroverkets tre första
klasser. I den öfversta kursen med barn
från 11 till 13 år undervisas det äfven
något i allmän historia. I historia och
geografi liksom i all annan undervisning
börjar man med det bekanta och enkla
och fortgår till det mindre bekanta eller
mera invecklade.
Då nästan alla lektioner, efter att
läraren preparerat desamma, inskrifvas af
barnen i särskilda s. k. läxböcker (devoirs),
har jag varit i tillfälle att ganska noga
följa utvecklingens gång af hvarje ämne.
Så börjas t. ex. en lektion i geografi med
skolsalen, skolhuset och det som är detta
närmast, och så går man vidare utåt. För
att inskärpa i minnet och få en noggrann
och säker insikt i de geografiska
förhållandena öfvas barnen flitigt i kartritning.
Detta gäller i synnerhet om Frankrike;
hvad de öfriga länderna beträffar, kunde
jag stundom iakttaga betydliga fel, som ej
blifvit korrigerade, såsom t. ex. då Sverige
enligt vidfogad öfverskrift fått Norges plats
och tvärtom I
I naturvetenskap torde Paris skolor på
det lägre stadiet näppeligen kunna täfla
med t. ex. Stockholms, enär man tyckes
hafva brist på materiel för en fruktbärande
undervisning i detta ämne, hvilket först i
fortsättningsskolan kommer till en högre
utveckling, då i denna finnes riklig tillgång
på materiel för såväl fysikaliska som
kemiska experiment. Vid all undervisning i
naturvetenskap lägger man företrädesvis
vikt vid det, som kan vara användbart i
det praktiska lifvet och i synnerhet för
jordbruket.
Åt matematik och geometri ägnas
mycken tid och synnerlig omsorg. Alla
matematiska och geometriska problem
förberedas af läraren, hvarefter lärjungarne i sina
ofvannämda läxböcker få inskrifva
desamma samt Öfva in dem i hemmet, så att
de kunna dem väl. I den egentliga
folkskolan medhinnes hela tal, bråk,
kvadrat-och kubikrötter, ytors och enklare
kroppars beskrifning och beräkning, samt
dettas tillämpning i det praktiska lifvet. I
fortsättningsskolan öfvas algebra,
ekvationer samt svårare geometriska uppgifter.
Då kristendom icke förekommer i de
franska folkskolorna, har man i stället
vanligen som första ämne för dagen en lektion
i moral och borgerlig kunskap.
Moralundervisningen omfattar människans plikter
till Gud, stat, samhälle, familj och henne
själf. Den är afsedd att bringa till lif och
medvetande hvad som är godt och ondt,
hvad människan bör göra och icke göra.
Skolorna börja och sluta sina lektioner
utan bön eller sång. Jag gjorde en gång
den anmärkningen, att det väl ej skulle
skada, om en kort bön hölles vid
lektionens början och slut, men fick därvid till
svar, att då barnens föräldrar hylla så
olika slags bekännelse (den
romersk-katolska, grekisk-katolska, reformerta,
lutherska, episkopala, judiska o. s. v.), skulle
desamma draga i betänkande att sända
sina barn till skolorna af fruktan för
irr-lärighet. Därför lämnades
religionsundervisningen till familjernas särskilda
angelägenheter, hvarvid en dag i hvarje vecka
var ledig från skolundervisningen för denna
angelägenhet. Äfven en kort bön kunde
gå i en riktning, som ej gillades af alla,
hvarför ingen annan form af religion borde
öfvas än den, som ingick under namn af
»moral».
Undervisningen i borgerlig kunskap
omfattar något af psykologien, kommunal- och
statskunskap.
Slöjd (le travail manuel) öfvas från
lägsta till öfversta klassen och består till en
början i pappers- och papparbeten af olika
slag. Sedan öfvergår man till träslöjd,
men efter en metod, som syntes mig
underlägsen Nääsmetoden. Arbetena i den
egentliga folkskolan bestod mest i
hvarjehanda småsaker och skulpturarbeten. På
högre stadium öfvas äfven järnslöjd, och
jag var i fortsättningsskolan i tillfälle att
se vackra prof på såväl trä- som
järnslöjd, såsom kärror, vagnar, ångmaskiner
i miniatyr. Intet föremål förfärdigas förrän
lärjungen förut gjort ritning till detsamma
med afseende på storlek och utseende,
och slöjden är således noga förenad med
ritning, geometri och räkning.
Undervisningen bestrides af klassens lärare med
hjälp af en handtverkare. Svarfning, som
förut öfvats, har nu blifvit utesluten, enär
den icke lämpar sig för skolan.
Ali materiel och alla böcker, som
barnen behöfva, tillhandahållas af skolan. För
detta ändamål finnes i hvarje skola ett
särskildt bibliotek för barnen, i hvilket de
få låna ej allenast de böcker de hafva
läxor uti utan äfven andra nyttiga böcker.
Dessutom finns i hvarje skola ett bibliotek
för lärarne, där dessa utan ersättning få
låna böcker för att utvidga sitt vetande.
Biblioteken voro såväl i kvantitativt som
i kvalitativt hänseende utmärkta. Bland
böcker som jag observerade där, må
nämnas Nordenskjölds nordpolsexpeditioner.
I åtskilliga skolor finnas äfven s. k.
muni-cipalbibliotek för församlingsborna.
Hvad disciplinen beträffar synes den i
allmänhet vara god. Kroppsstraff äro länge
sedan förbjudna i de franska skolorna.
Läraren skall genom förmaning, varning,
kvarsittande i klassen under rasterna eller
sedan de andra gått hem, en extra
uppgift att lösa eller uteslutande från skolan
någon kort tid uppehålla disciplinen. För
uppmärksamhet, läraktighet och
välförhållande utéelas för hvarje lektion,
åtminstone på det lägre stadiet, små belöningar
bestående i kulörta biljetter i de första
klasserna, taflor och papparbeten i de
högre. Hvarje månad utbytas biljetterna
mot andra belöningar af mera värde. Vid
slutet af läsåret utdelas offentligen i
föräldrarnas närvaro premier för flit och godt
uppförande. Öbg.
Skara stifts
folkskollärareförening
höll sitt 41 :a årsmöte i Trollhättan den
25 och 26 juli. Det var besökt af bortåt
400 deltagare, hvilka merendels till trängsel
fyllde platsens rymligaste samlingslokal,
Arbetareföreningens stora sal.
Det inleddes med en predikan af pastor
C. Å. Källner i Trollhättan. Därpå
öppnades mötet medelst ett kort hälsningstal af
bestyreisens ordförande, Öfverläraren /. O.
Söderberg i Lidköping. Denne valdes
därefter enhälligt till mötets ordförande. Till
dess vice ordförande utsågs folkskolläraren
Aug. Bejner i Medelplana, ’till sekreterare
(efter hr A, L. Vallqvist, hvilken på grund
af afgång från lärarekallet afsagt sig
förtroendet) folkskolläraren O. Bogren i Hössna.
Det af mötesbestyrelsen uppgjorda och i
förväg tryckta förslaget till program
godkändes. Enligt de af mötesbestyrelsen
föreslagna ordningsreglerna skulle alla
anföranden ske från den plats, som för detta
ändamål var anordnad. Komminister
Åhlan-der hemställde om frihet för de deltagare,
som sådant önskade, att tala från sin plats,
men sedan folkskolläraren Fridtjuv Berg
påpekat, att den af bestyreisen yrkade
anordningen vore i åhörarnes och därjämte
äfven i pressens intresse, blefvo samtliga
ordningsregler utan ändring antagna.
Efter dessa förberedelser skreds till
behandling af första frågan: Huru bör
kristendomsundervisningen i skolan meddelas för
att blifva fruktbärande för "hjärta och lif?
Diskussionen inleddes af folkskolläraren
A. Jörlander i Lidköping med ett
varm-hjärtadt och klartänkt föredrag, hvari
kraftigt häfdades, att
kristendomsundervisningens metod måste lämpas efter barnets
naturliga utveckling, att läxläsning i ämnet
ej borde få förekomma under de båda
första skolåren, att katekesen helst ej borde
börja läsas förr än med fjärde skolåret
och ej i sin helhet läras utantill, att alla
förhör i ämnet borde mildras o. s. v.
Efter en diskussion, hvarunder
inspektörerna J. E. Torell och C. Nordendahl
uppträdde mot uppskjutandet af den
bibliskhistoriska läroboken till tredje skolåret och
af katekesen till det fjärde skolåret såsom
visserligen önskligt men omöjligt att nu
förverkliga, komminister G. F. Landdhl
skarpt häfdade den meningen, att katekesen
i sin helhet måste läras utantill, medan
komminister F. T. Lundblad i Händene
intog en medlande ståndpunkt, antog mötet
med öfvervägande flertal inledarens förslag
till uttalande, så lydande:
Ehuru det är en obestridlig biblisk sanning,
att allt lif ytterst leder sitt ursprung ifrån Guds
helige ande, och denna sanning framför allt
gäller lifvet i Gud -
kristendomsundervisningens hufvudmål - så är det å andra sidan
lika obestridligt, att man genom
undervisningen kan mer eller mindre hämma eller främja
det andliga lifvets uppkomst och näring. För
att nu - i hvad på själfva undervisningen
ankommer - främja nämda mål böra:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
