Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 31. (657.) 1 augusti 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
384
SVENSK LÄEAEETIDNING.
N:r 31
tände beslöt mötet att bryta med den sed,
som hittills merendels blifvit vidhållen,
nämligen att hålla stiftsmöte hvarje år. Denna
sed, hvilken varit fullkomligt på sin plats,
då hvarken kretsmöten, ej heller allmänna
svenska eller allmänna nordiska skolmöten
funnos, ansågs nu icke längre hafva samma
skäl för sig. Nästa möte skulle därför
icke hållas 1895 utan 1896 (första
onsdagen och torsdagen i augusti). Mötesort
blef Sköfde. Såsom mötesbestyrelse skulle
tjänstgöra dels föreningens styrelse (till
hvars ordförande Öfverläraren J. Gust.
Söderberg, trots undanbedjande, återvaldes),
dels fem i mötesstaden eller dess omnejd
bosatta personer.
FÖR DAGEN.
Skolläraremötenas betydelse
för folkbildningen erkännes allt
allmännare. Såsom eft bevis härför återgifva
vi följande artikel, som med anledning
af det stundande länsskolläraremötet i
Hudiksvall stått att läsa i
Hudiksvalls-Posten:
Bland de många strömningar, som
under senare delen af detta århundrade
mäktigt arbetat sig fram genom folken, har
väl ingen varit kraftigare, oemotståndligare,
mera betydelsefull och mera
fruktbringande än folkbildningsrörelsen. Den har väckt
allmänheten till medvetande om sin
intellektuella tillvaro, den har skingrat
fördomar, villfarelser och lögner, den har i
samband med den vetenskapliga forskningen
uppenbarat för menige man naturens
hemligheter och möjliggjort ett nedträngande
af upplysningens strålar till alla
samhällsklasser. Kunskap är ej längre ett
privilegium, den -är en folkets egendom. Den
.är ej en skrinlagd skatt, utan ett i lifvet
fruktbärande kapital. Att äfven en och
annan dålig sida kan uppvisas, där
kunskapen användts till ondo, där
folkbildningsrörelsen väckt till lif lidelser af olika
slag,, kan ej förnekas, men detta kan ej
förtaga eller ens förringa upplysningens
välsignelser. Ingen lär väl för skuggornas
skull vilja »stöta ljusstaken från sitt rum».
Undersöka vi, hvilka personer som
under de senaste 50 åren varit
folkbildningens icke främste målsmän men trognaste
arbetare, så måste vi med eller mot vår
vilja erkänna, att det är den kår af lärare
och lärarinnor, som, obemärkt och
anspråkslös, arbetar i våra folk- och
småskolor. Visserligen hafva här funnits
framstående skolmän och verksamma
lagstiftare, och sant är, att dessa hafva gjort
mycket för skolväsendets utveckling; men
lika visst är, att »det ej är generalen
ensam, som vinner slaget, de djupa leden
vinna det åt honom». Särskildt må dessa
ord kunna tillämpas här, där de »djupa
leden» ej blott troget följt den uppgjorda
planen, ej blott i verk och gärning omsatt
dem gifna anvisningar, ej blott hvar på
sin post fyllt sin plats, utan där i många
fall för att ej säga de flesta dessa planer och
idéer, som den ena efter den andra tjänat
till upplysningens framgång och skolans
utveckling inåt och utåt, födts och
fostrats inom dem själfva, arbetat sig fram
till erkännande och blifvit antagna. Den
svenska folkskollärarekåren har varit en
lifskraftig kår ej i fysiskt men väl i
andligt afseende. Knappast går ett enda år
förbi, utan att något steg tages, som på
detta sätt är en frukt af den inre
utvecklingen. Så länge kåren är mäktig denna
alstring af nya idéer, så länge är ingen
fara för slentrianens öfverhandtagande, så
länge är ock folkbildningsarbetet i goda
händer.
De tillfällen, då dessa idéer framburits,
omarbetats och vunnit anhängare för att
kunna göra sig hörda t. o. m. på högsta
ort, och då impulser till nya idéer gifvits
och erfarits, äro just läraremötena - de
smärre såväl som de större. En historia
om våra läraremöten skulle vara en
historia om vår folkbildnings utveckling och
framåtskridande. Då nu ett af dem
kommer att hållas här i vårt samhälle, hafva
vi på detta sätt velat fästa allmänhetens
uppmärksamhet vid dess betydelse, ej så
mycket för lärarekåren som för
allmänheten, hvilken ytterst får skörda frukterna
däraf. Barnens sanna väl är hemmets,
är skoftins, är lärarens högsta uppgift.
Barnens uppfostran är samhällets lifsfråga.
Allt arbete; som afser detta för hela vårt
lands framtid så viktiga ändamål, bör
därför kunna påräkna hvarje faders och
moders, hvarje sann människoväns, hvarje
fosterlandsväns sympati.
Vore det än utan tanke på den egna
nyttan, som, enligt hvad vi ofvan sagt,
måste fästa allmänhetens intresse vid ett
dylikt möte, våga vi äfven af en annan
orsak påräkna dess välvilja för detsamma.
Det allmänna förtroendet för folkskolan
af såväl hög som låg har aldrig varit
större än nu och är med hvarje år i
stadigt stigande. »Folkskolan såsom
bottenskola» för alla samhällsklasser och för all
medborgerlig bildning har länge varit ett
önskningsmål for dess vänner. I
Hudiksvall är detta önskningsmål på några få
undantag när eri verklighet, så långt det
med nuvarande lagstiftning låter sig göra.
Och vi tro ej, att folkskolan svikit detta
förtroende. Den har arbetat under rätt
svåra förhållanden, med öfverfyllda klasser
och i otillräckliga lokaler, men den har
likväl kunnat prestera resultat, som varit
i många afseenden fullt jämförliga med
lyckligare lottade skolors.
Ett lämpligt uttryck för det förtroende,
folkskolan i Hudiksvall åtnjuter, vore, om
det kommande läraremötet af stadsborna
omfattades med välvilja.
Vi hoppas, att årets möte i Hudiksvall
skall värdigt ställa sig i raden af de
föregående och såsom dessa tjäna
folkbildningsarbetet till nytta och framgång.
Sommarkurserna i Lund.
Med kännedom om vår världsbekanta
tröghet vid besluts fattande (den där
hetsigheten, som också lar vidlåda oss svens-
kar, kommer åtminstone ej fram, när det
gäller deltagande i läraremöten), är det
sannerligen på sin "plats, att hvarje
nummer af Svensk Läraretidning ger en kraftig
påstöt åt de fundersamme. I detta syfte
vill undertecknad därför taga till orda för
ett nummer af tidningen.
Visserligen äro i detta nu ej få
deltagare i Lundakurserna anmälda, men vi
sydsvenskar måste visa, att vi äro ännu
mera vetgiriga än våra kamrater i
Mellan-Sverige, och därför komma mangrannt
till Lund.
Och hvartill syfta dessa kurser? Svar
därpå gafs vid folkhögskolemötet i
Uppsala för två år sedan, då just tanken på
dylika väcktes till fullt lif. Det framhölls
då af flera lärare den stora betydelsen af
att emellanåt få sinnet uppfriskadt med
nytt vetande, som kan väcka nya idéer
och föreställningar och håg till fortsatta
studier, samt att ge själen, som efter
flerårig lärareverksamhet, då den blott
meddelat och uttömt sig, men ej insupit något,
är i samma skick som en utkramad citron,
att ge den, säga vi, ett stålbad, som
stärker den och sätter den i stånd att kunna
ånyo kraftigt fungera.
Att en sådan pånyttfödelse vinnes bäst
genom att för någon tid åhöra
föreläsningar i visserligen populär form men
med vetenskaplig anläggning, därom kunna
de hundratals lärare och lärarinnor vittna,
som deltogo i Uppsalakurserna och
kurserna vid en af Sveriges folkhögskolor
förlidet år. Ty bland dem var endast den
mening rådande, att det var oförgätliga
dagar, som man sent skall glömma.
Låtom oss då, lärarinnor och lärare,
»man ur huse» mötas i Lund den 20
augusti, och må vi, som ha den lyckan
att vara gifta, locka våra snälla gummor
med oss. Därigenom blir det mera
hem-trefligt. Våra hustrur skola för öfrigt vara
med i vårt arbete och intressera sig för
det, som har vårt intresse. Hvad är det
månne som i allmänhet gör samlifvet så
godt mellan äkta folk af den jordbrukande
klassen, om ej det att de båda makarne
ha samma arbete och samma sträfvanden.
För oss lärare kan visserligen ej
samarbetet med våra hustrur blifva lika lifligt,
utan vi få i de flesta fall nöja oss med
att hustrun blott har deltagande för
mannens kall, men detta deltagande måste
finnas, om mannen skall kunna arbeta med
friskt mod och sann glädje. Och därför
skola vi ha våra hustrur med oss vid alla
de tillfällen, där de kunna få höra ett
godt ord, som kan hos dem tända och
underhålla ett vaket intresse för mannens
kall.
Alltså sätta vi oss ned och skrifva strax
anmälan till deltagande i Lundakurserna.
Him.
Ett missförhållande,
som med det snaraste bör undanrödjas,
är det, att personer, som önska
folkskoleinspektörernas berättelser, icke
kunna få köpa desamma genom bokhandeln,
ehuru de utgifvits från trycket. Berät-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
