Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 31. (657.) 1 augusti 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 31
SVENSK iJtilARETIDOTNG-
385
telserna omfatta sammanlagdt öfver 1,000
oktavsidor. Många lärare och
skolvän-ner skulle önska fullständigt få taga del
af desamma, men detta låter sig icke
göra utan på omvägar. Vi känna flera
personer, som rekvirerat berättelserna
genom bokhandeln, men efter åtskilliga
försök från bokhandlarens sida har svaret
blifvit ett bleklagdt nej. Då nu
berättelserna ändå tryckas, kunde man ju
lägga upp en liten mindre upplaga (100
å 200 ex.), afsedd till försäljning, och
man kunde åsätta ett pris, så att
kostnaderna blefve fullständigt täckta.
En reform i
kristendomsundervisningen
är nödvändig. Detta framhålles af
Svenska Morgonbladet i följande ordalag:
Det gifves i våra skolor ett ämne,
hvilket framför andra äger förmågan att, om
undervisning däri rätt meddelas, fostra och
dana rena karaktärer, väcka till lif och
verksamhet alla ädla böjelser och anlag
hos ungdomen samt förkväfva de onda
anlagen; vi mena kristendomskunskapen.
Det är fara vardt, att detta »skolans
viktigaste kunskapsämne», såsom det
kallas i folkskolestadgan, i många såväl lägre
som högre skolor drifves på ett så
andelöst och tråkigt sätt, att det alldeles
förfelar sin höga och härliga bestämmelse att
omdana sinnet, skapa kärlek till Gud och
nästan samt framkalla rena och goda
seder.
En ändring till det bättre måste häri
inträda, om skolan skall kunna rätt fylla
sin höga uppgift såsom en ungdomens
fostrarinna.
Sommarkurserna i Grebbestad togo
sin början i fredags med en
inlednings-föreläsning af professor H. Hjärne.
Talaren förde därvid åhörarnes tankar tillbaka
till Sofisternas och filosofskolornas tid. Från de
sistnämda, som grundades af den ädle
Sokrates, leda våra universitet sitt ursprung.
Universitetens uppgift vore att hålla vid lif
sträfvandet att samla kunskap genom
undersökningar. Skolorna meddelade blott fragmenter af
det säkra vetandet som finnes, resultaten af
undersökningarna. Om inga universitet funnes
skulle skolorna alstra en lärdomshögfärd, som
skulle hämma den verkliga bildningen.
Därefter följde en historik öfver
sommarkurserna i England, hvarvid särskildt betonades
det stora intresse, som det engelska
prästerskapet visade för dessa kurser. Huru olika
till sina åsikter de ledande männen i England
än vore i öfrigt, därom vore dock blott en
mening, att bildningens popularisering ej
verkade annat än godt på folket.
Hos oss skulle dessa sommarkurser blifva
en lämplig öfverbyggnad på folkhögskolorna.
De skulle äfven kunna utvecklas till
vinterkurser och ej blott bestå i föreläsningar, utan
äfven i läsning af böcker och i diskussion,
hvarigenom vetandet mera komme att blifva
kurs-deltagarnes egendom.
Sådana skulle komma att i hög grad
konkurrera med och undantränga de all intelligens
förslöande nationalovanorna, dryckenskap och
kortspel.
Professor Hjärne höll därpå en
föreläsning om Gustaf II Adolfs inre styrelse.
På e. m. inbjödos samtliga föreläsare
och kursdeltagare - omkring 100 personer
- till ett samkväm med supé i direktör
Alströms familj, hvarvid tal höllos och den
angenämaste sinnesstämning var rådande.
Föreläsningarna börja dagligen kl. 10
f. m. Eftermiddagen användes för
utflykter till lands och vatten samt till
diskussion om föreläsningarna.
I lördags besågos Greby, Gisleröds och
Kuses graffält. Aftonens diskussion, som
rörde sig om docenten Schéeles
föreläsning om förhållandet mellan själ och kropp
blef särdeles liflig och lärorik.
Folkskoleinspektionen. Under
februari månad beviljade k. m:t
folkskoleinspektören fil. lic. G. A. M. Hamnström för
enskilda angelägenheter tjänstledighet från
folkskoleinspektörsuppdraget för tiden till
den l juli d. å., och förordnades
seminarieadjunkten Jonas Bäckman att under
tiden bestrida inspektörsbefattningen i
distriktet, som omfattar Västernorrlands län
med undantag af Ångermanlands södra
kontrakt samt Bjärtrå och Gudmundrå
pastorat af Ångermanlands Östra kontrakt.
Nu har fil. lic. Hamnström erhållit
fortsatt tjänstledighet till den l nästk.
januari, och har adjunkten Bäckman
förordnats att fortfarande bestrida hans
inspektörsbefattning.
Vice ordförande i skolrådet Med
anledning af motion af E. Hammarlund
beslöt senaste riksdagen en skrifvelse till
k. m:t med framställning om sådan ändring
i kyrkostämmoförordningen, att vice
ordförande i skolrådet skulle utses årligen.
Öfver riksdagens skrifvelse infordrades
utlåtanden af domkapitlen. Dylika
utlåtanden hafva nu meddelats af domkapitlen i
Strängnäs, Västerås, Växjö, Lund,
Göteborg, Karlstad, Hernösand och Visby samt
Stockholms stads konsistorium, hvilka alla
tillstyrkt bifall till framställningen.
Tvist mellan klockare och
församling rörande bostadsförmåner m. m.
Då år 1891 folkskolläraren och klockaren
i Höreda församling G. A. Holmström
afgick med pension från
folkskolläraretjänsten, uppstod tvist mellan H. och
församlingen rörande hans bostadsförmåner m. m.
såsom klockare. H. tillerkändes två rum
och kök i öfra våningen af nya skolhuset
samt ved »på så sätt företrädaren åtnjutit
denna förmån». Häröfver klagade H. hos
länsstyrelse, kammarkollegium och k. m:t,
hvilka alla lämnade besvären utan
afseende, »klaganden dock Öppet lämnadt att,
därest han fortfarande ville göra anspråk
på den s. k. prästkammaren (hvilken han
disponerat sedan 1871), därom å ort som
vederborde sin talan anhängiggöra och
utföra efter befogenhet».
Därefter anhöll H. hos kyrkorådet, att
detsamma måtte vidtaga åtgärder, så att
klaganden komme i åtnjutande af samma
mängd ved som hans företrädare (ett lass
af hvarje Y* mantal från Gunnarps rote).
Kyrkorådet påstod, att H:s företrädare icke
åtnjutit ved såsom löneförmån utan endast
såsom obestämd, frivillig gåfva, hvadan
kyrkorådet vägrade göra någon framställ-
ning till kyrkostämman. Kort efter beslöt
kyrkostämman, att småskollärarinnan skulle
äga disponera de i nya skolhusets öfra
våning befintliga två kontor, som ligga
intill H:s lägenhet.
Nu började ny rättegång. Hos
länsstyrelsen klagade H. såväl öfver
kyrkorådets som kyrkostämmans beslut, därvid
yrkande dels såsom klockare att få ved i
likhet med företrädaren, dels att den
beslutade inskränkningen i hans
bostadsförmåner måtte upphäfvas, dels än vidare att
honom måtte tillerkännas ersättning för
saknade nödiga uthus och kofoder m. m.,
för gräfning af en brunn samt särskild lön
såsom organist (en del af dessa
ersättningsanspråk sträckte sig mera än 10 år
tillbaka), dels slutligen att han måtte
fortfarande få disponera den s. k.
prästkammaren.
Hvad klaganden yrkat angående
ersättning för kofoder, brunnsgräfning m. m.
hvarom anspråk icke förut framställts
hos kyrkostämman, blef naturligtvis icke
i nu förekommande ordning upptaget till
pröfning af länsstyrelsen. I öfrigt
förklarade länsstyrelsen, att då det icke blifvit
visadt, att de två kontor,, som upplåtits
åt småskollärarinnan, tillhört den lägenhet
af två rum och kök, som klaganden enligt
k. m:ts utslag ägde bebo, och då
kyrkorådet ej kunde åläggas ingå till kyrko^
stämman med framställning angående ved
åt H. såsom klockare, helst H., enligt § 10
i kyrkostämmoförordningen, ägde att själf
hos kyrkostämmans ordföranden begära
stämmans sammankallande för ändamålet;
alltså lämnades besvären utan afseende.
H. fullföljde sin talan hos
kammarkollegium, som fastställde länsstyrelsens
resolution med den ändring,
att då klaganden, sedan kyrkorådet vägrat
vidtaga några åtgärder i anledning af hans
därstädes gjorda framställning om
utbekommande af den ved, hvartill han i egenskap af
klockare och organist ansåge sig berättigad,
ägt full befogenhet att, såsom skett, hos
länsstyrelsen begära handräckning för att af
församlingen utfå denna sin påstådda rätt,
kollegium visat ärendet i denna del åter till
länsstyrelsen, som skulle ingå i pröfning af
klagandens berörda löneanspråk.
Härmed var H. ej nöjd utan fullföljde
klagomålen hos k. m:t, därvid k. m:t, som
lika med länsstyrelsen lämnat klagandens
i detta mål framställda yrkande om
bestämmande af hans lön såsom organist
utan afseende, ej funnit skäl att göra
ändring i kammarkollegii öfverklagade utslag.
Donationens afkastning skall delas
mellan lärarne. Genom testamente af
den 7 januari 1848 donerade Joh.
Dahlborg sitt hemman Östra Ödetorp,
utgörande omkring Ys mantal, till boställe för
evärdlig tid åt skolmästaren i Grinstads
församling, att efter den enes afträdande
af en annan tillträdas, och under
förbehåll att församlingens och kyrkans
myndi-heter tillsåge, att skogen å hemmanet
sparsamt behandlades och husen icke förföllo.
Till år 1876 hade församlingen endast
en ordinarie skollärare, men nämda år
antogs ytterligare en sådan lärare.
Församlingen har på grund häraf nyligen hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
