Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 32. (658.) 8 augusti 1894
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396
SVENSK LÅKAKETIDNING.
N:r 32
uppnås? Denna fråga inleddes af
folkskolläraren Oliv. Haglund i Garpenberg
med elt sakrikt och intressant anförande
af samma hufvudinnehåll, som för ett par
år sedan i en af honom författad
artikelserie i Svensk Läraretidning uttalats,
hvarefter frågan sålunda besvarades:
Ändamålet med sångundervisningen i skolan
är att åter hos folket väcka kärlek och lust
till förädlande och bildande sång samt
därigenom återinföra sådan sång i hemmen och
bland folket. Detta mål torde bäst uppnås
dels genom flitigt öfvande i skolan af unison
sång, dels genom att ofta låta barnen -
äfven utom de ordinarie sångtimmarne -
uppstämma för tillfället lämpliga sånger.
I alla ämnena antogos enhälligt de af
vederbörande utskott framställda
resolutionsförslagen, utan att vid behandlingen af
någon enda fråga yrkande i afvikande
riktning blifvit framstäldt.
*
Utom inledningspredikan af mötets
ordförande biskop Billing höllos vid] mötet
tvänne föredrag, det ena af
folkskoleinspektören L. J. Leksell om synen och
hörselns betydelse vid undervisningen, det
andra af läraren vid Domnarfvets folkskola
Karl Hjorth om skolkök.
Då frågan om inrättande af skolkök
mångenstädes i vårt land står på
dagordningen, lämna vi här en starkt
sammanträngd resumé af innehållet i hr Hjorths
föredrag.
Först redogjordes för skolkökens historia i
vårt land, hvarvid gjordes en jämförelse med
utlandet, som i detta afseende stode långt före
vårt land. De motigheter, som skolkökens
införande i våra skolor hade att bekämpa, lade
sig ju mera man komme till insikt om deras
uppfostrande betydelse för flickorna.
Undervisningen i matlagning ansågs ej kunna
lämnas af mödrarna själfva, för så vidt man ville
åsyfta en verklig kunskap i huslig ekonomi,
och denna kunskap vore lämpligast att
meddela flickorna vid 12-15 års ålder.
Talaren redogjorde sedan för skolköksidéns
pedagogiska och sociala art, hvarefter en
beskrifning följde öfver Domnarfvets skolkök,
kostnaderna för detsamma m. m. På landet
och mindre ställen kunde skolkök anordnas
mycket billigt, om lärarinnorna i folkskolan
gjorde sig kompetenta till lärarinnor i ämnet
och köken inrättades efter Stockholmsplanen,
hvilken dock ej talaren ansåg hafva samma
fördelar/som då det undervisades 30-36 dagar
i följd. I skolkök vore en om än aldrig så
skicklig kokerska olämplig, på grund däraf att
hon icke besutte den allmänna och pedagogiska
bildning, som vore behöflig. Slutligen ställde
talaren en uppmaning till hvar och en att
behjärta denna viktiga sak och att hvar på sin
ort göra hvad han kunde.
Föredraget, som hälsades med lifligt
bifall, kommer antagligen att tillsammans
med biskopens predikan och
folkskoleinspektören Leksells föredrag tryckas och
tillhandahållas allmänheten.
. Nästa stiftsmöte hålles i Leksand i
slutet af juli 1897, och valdes till
besty-relse för detsamma:
för Dalarne: folkskoleinspektörerna L. J.
Leksell (ordförande) och J. A. Thunberg,
kontraktsprosten L. Pettersson samt
folkskollärarne L. Danielsson, E. Vesterdal och G. M.
Vall-gren, alla i Leksand;
för Västmanland: folkskoleinspektören C. G.
Åström (ordförande), godsägaren och riksdags-
mannen Ad. Ericson å Ransta och
folkskolläraren L. G. Petterson i Norberg.
*
Utfärd gjordes första dagens eftermiddag
till den vackra holmen Elba i
Västerås-fjärden, där aftonen tillbragtes i ett af
hjärtlig stämning prägladt samkväm. På
torsdagens morgon företogo ett hundratal
mötesdeltagare med ångaren Aros utfärd
till det dyrbara minnesmärket från Sveriges
storhetstid, det af Axel Oxenstjerna
uppbyggda Tidö slott.
Eftermiddagarne användes i öfrigt till
beskådande af en rikhaltig utställning af
alster utaf manlig slöjd och kvinnligt
handarbete från folkskolorna i Västmanland
samt af domkyrkan, och det antagligen
unika »historiskt märkvärdiga»
Djäkneberget m. m.
#
Såsom anmärkningsvärdt må till sist
nämnas, att samtliga manliga lärare vid
Västerås folkskolor, t. o. m. de, som
mottagit uppdraget att vara ledamöter i
mötes-bestyreisen, voro bortresta från staden
under mötet, samt att samtliga Västmanlands
lärare med undantag af två, afhöllo sig
från aktivt deltagande i mötets
förhandlingar. Det var sålunda så godt som
uteslutande dalalärarne, som uppehöllo
diskussionen vid mötet i Västerås. I sången
voro däremot västmanländingarne icke
mindre nitiska än dalkarlarne. Såväl
unison som flerstämmig sång öfvades flitigt
mellan förhandlingarna och vid utfärderna.
Alla utgifter for mötet bekostades af
Västmanlands läns landsting, hvarjämte 2/3
af dalalärarnes resekostnader bestredos
med af Kopparbergs läns landsting
läm-nadt anslag. B.
FÖR DAGEN.
Samförstånd mellan
lärarepersonalen och
skolmyndigheterna
är en af huvudbetingelserna för ett
framgångsrikt arbete inom skolan.
Lärare, skolrådsordförande och
folkskoleinspektörer böra därför hvar i sin stad
söka förebygga allt, som kan verka
hindrande för dylikt samförstånd.
Att det i förevarande hänseende icke
är helt ställdt inom Karlstads stift har
under senaste åren tyvärr blifvit tydligt
äfven för utomstående. Senast visade
sig detta vid stiftsmötet i Karlstad under
förra månaden. En brefskrifvare till
»Svenska Morgonbladet» har under
rubriken »Ett märkligt triumvirat»
meddelat följande egendomliga interiörer:
Det har väckt ganska stor
uppmärksamhet för att ej säga förvåning, att ingen af
vederbörande folkskoleinspektörer besökte
Karlstads stifts folkskolläraremöte sistlidne
11 och 12 juli.
Den ene, rektorn vid Karlstads
folkskollärareseminarium, reste helt enkelt från
staden under mötesdagaroe, den andre,
adjunkt vid samma seminarium, var
visserligen i staden dessa dagar men kunde
icke förmås ens genom särskild anhållan
därom af en bestyrelselédamot att infinna
sig och hedra mötet med sin närvaro.
Skälet härför angaf han vara det, att
rektorn och han öfverenskommit att icke
infinna sig å detsamma, och denna
öfverenskommelse ville han icke bryta.
Den tredje personen är stadens
domprost, som på sitt sätt gjort sig
synnerligen bemärkt genom sitt förhållande till
stiftsmötet. Redan i våras nådde det
ryktet mötesbestyrelsens öron, att stadens
folkskolehus icke skulle ställas till stiftsmötets
förfogande, om anhållas därom gjordes.
Domkyrkan nekades, som bekant är,
stiftets biskop för inledningspredikan vid
nämda möte, och mötesbestyrelsens anhållan
hos skolrådets ordförande att få låna den
del af folk- och småskolans
undervisningsmateriel, som kunnat lämpa sig för en
liten utställning under mötet, föranledde
icke till något resultat.
Rätt många präster lära ha ämnat
besöka mötet men varnades och - uteblefvo.
Med åtskilliga lärare och lärarinnor lär det
ha varit sammaledes. Korteligen: man
önskade, trodde och arbetade på att af
mötet skulle varda ett stort fiasko.
Men hvadan allt delta? frågas med skäl.
Något måste väl ändå ligga bakom detta
underliga beteende. Att något ligger
bakom, det är alldeles klart. Men hvad, det
är den stora frågan.
På omvägar har ett och annat kommit
i dagen, hvaraf man visserligen kan göra
åtskilliga antaganden, men någon säker
lösning af gåtan har man dock ej kunnat
finna.
Så har det sagts, att det skulle blifva
ett mycket »rödt» möte. Om nu detta
yttrande varit en frukt af pur elakhet
eller af verklig öfvertygelse, det är för
närvarande svårt att afgöra. Mötet själft har
dock så grundligt vederlagt påståendet, att
man knappast behöfver spilla ett enda ord
ytterligare därom. Till och med de få
präster, som, trots varningar, vågat sig till
mötet, hafva enstämmigt förklarat, att detta
stiftsmöte varit i fråga om ämnenas
sakliga utredning och värdiga hållning det
bästa läraremöte de någonsin bevistat.
Vidare har det sagts, att
mötesbestyrel-sen handlat så ogrannlaga, att personerna
i fråga känt sig tillbakasatta och sårade.
Det vore på det högsta att beklaga, om
så varit förhållandet. Undertecknad har
dock icke kunnat utröna, i hvilket
hänseende ogrannlagenheten skulle bestå.
Inbjudna genom tryckta inbjudningsbref
blefvo dessa i likhet med andra folkskolans
målsmän, lärare och vänner. Och hvad
inspektörerna för öfrigt beträffar, så hafva
dessa många gånger under föregående år
uppmanats att anordna ett stiftsmöte men
alltid utan resultat. Detta är så mycket
underligare, som den ene af dessa sistnämda
valdes som bestyrelselédamot af det
nästföregående stiftsläraremötet, som hölls
1881.
När alltså efter 13 långa år och utan
möjlighet att få något möte till stånd på
annat sätt lärarne själfva taga anordnandet
af ett möte om hand, ja, då förargas man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:38:44 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1894/0402.html
