Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 33. (659.) 15 augusti 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 33
SVENSK LÄKAEETIDNING.
409
visserligen i någon mån om obelänksamhet
men sannerligen icke om ett lif i lättja.
Den goda verksamhet, som inledarinnan
utöfvade och för hvilken hon förtjänade
all tacksamhet, borde hon icke söka stödja
genom beskyllningar, hvilkas orättvisa hon
skulle inse, i fall hon loge närmare
kännedom om vår tids arbetarebefolkning och
sökte sätta sig in i dess lif.
Såsom vi förut nämt (Sv. Ltg n:r 31)
slutade den intressanta debatten därmed,
att mötet antog det af hr Berg framlagda
förslaget till uttalande.
Stiftsskolmötet i Landskrona.
Lunds stifts 25:e folkskolläraremöte hölls
i Landskrona den 7-9 d:s och var besökt
af öfver 500 deltagare. Mötet började med
en inledningspredikan i stadens kyrka af
hofpredikanten E. Olbers, hvilken äfven i
egenskap af bestyreisens ordförande
öppnade mötet i det för ändamålet upplåtna,
med flaggor och grönt rikt dekorerade
exercishuset. Till mötets ordförande
valdes hofpredikanten E. Olbers, till vice
ordförande den gamle skolveteranen Sv.
Rosenberg i Ö. Ljungby, skolläraren N.
Lundahl i Lund och folkskoleinspektören
O. P. Segerberg i Lund. Till sekreterare
utsågs förste läraren N. J. Andersson i
Landskrona med skollärarne N. Sjögren,
O. Välden och P. L. Johansson i
Landskrona samt F. Landen i Vadensjö som
biträden. Sedan beslut fattats, att
inledningspredikan skulle befordras till trycket
och ett hälsningstelegram till konungen
aflåtits, började enligt programmet de
egentliga förhandlingarna. Följande
diskussionsämnen behandlades:
1. Huru skall ungdomen lämpligen
uppfostras till medborgerlig anda och
medborgerlig plikt? Inledare var hr O. Välden
i Landskrona. Det vore ej nog därmed,
att lärjungarna i skolan finge lära sig läsa
och skrifva, de skulle ock läras att rätt
fatta sin medborgerliga plikt. För sådant
ändamål borde meddelas kunskap om det
allmännaste af grundlag, kommunallag och
strafflag. Detta kunde ske i samband med
andra undervisningsämnen, t. ex. historia
och geografi. Genom historien och
poesien, genom skildringen af fäderneslandets
stora minnen och genom firandet af
historiska minnesfester väcktes och lifvades
fosterlandskärleken, som är den viktigaste
grunden för all sann medborgaredygd.
Under den följande korta diskussionen
framhöll hr L. O. Broomé den allmänt
rådande likgiltigheten för kommunala
angelägenheter och huru det vore af nöden
att bekämpa den egoism, som härtill vore
orsaken. Pastor Lobin däremot ansåg, att
försiktighet vore af nöden och ville
därför uttala ett varningens ord. Man kunde
så lätt genom meddelandet af lagkunskap
hos barnen väcka misstroende till gällande
lagar och författningar, och då vore
undervisningen skadlig.
2. Folkskollärarekårens rättsliga ställning
i vårt land. Hr J. Franzén i Lund höll
ett med exempel belyst inledningsföredrag,
hvari han ådagalade, att skäl fanns för
ämnets upptagande på mötesprogrammet.
En lärares skyldigheter äro angifna i
folkskolestadgans 29 §. I dess mom. 5
åläg-ges läraren »att ställa sig till noggrann
efterrättelse, hvad honom enligt stadgan
och reglementet åligger samt hvad
skolrådet med hänsyn till hans befattning
honom lagligen föreskrifver». Ett sådant
stadgande kan blifva för läraren i högsta
grad ödesdigert, emedan här ålägges
honom först lydnad för gällande reglemente,
hvars föreskrifter, oaktadt det är af
inspektör och domkapitel antaget, kunna
vara i hög grad opedagogiska. Talande
exempel anföpdes, Vidare innehåller samma
moment befallning att lyda, »hvad
skolrådet nnred hänsyn till lärarens befattning
honom lagligen föreskrifver». Här gifves
skolrådet en stor makt öfver läraren.
Likväl begagnar sig månget skolråd af sin
lagstiftningsrätt vid upprättandet af
reglementet till att ytterligare utsträcka sin
myndighet öfver läraren. I oändlighet kan
ett skolråd gifva föreskrifter, i de minsta
småsaker beträffande undervisning och
uppfostran bestämma, ja till och med inkräkta
på lärarens personliga frihet. Genom
minutiösa stadganden kan ett skolråd sålunda
binda en lärare till händer och fötter, och
likväl talas så vackert om lärarens glädje
i skolan.
En lärares skyldigheter äro sålunda
obegränsade, men däremot äro hans
rättigheter så mycket mera begränsade och i
vissa fall obestämda. Så är t. ex. fallet
i afseende på tjänlig bostad, förflyttningar
och tjänstgöringsbetyg, i hvilket senare fall
läraren är fullkomligt rättslös, enär ett
skolråd kan utfärda hurudant betyg det
behagar, alltså äfven ett orättfärdigt, utan
att det i senare fallet är möjligt vinna
rättelse. Med afseende på disciplinära
åtgärder enligt skolstadgans § 32 kan
lärarens beroende ställning till skolrådet i vissa
fall blifva outhärdlig, ty det behöfves ej
mera, än att läraren pekar på
missförhållanden inom skolan, så ådagalägger han
ett sådant uppförande, att varning och
afsättning kunna blifva följden.
Angående rättegångsproceduren, så
ställer den sig i högsta grad ogynnsam för
läraren. »Ingen må dömas ohörd» har
hittills varit en stående regel vid alla
rättstvister. Sedan den 20 okt. 1893 synes
dock sagda regel böra lyda: »Ingen må
dömas ohörd utom Sveriges folkskollärare.»
Exempel anfördes. (Se denna tidning n:r
45 år 1893!) Till sist besvarade inledaren
frågan: Hvilka åtgärder böra vidtagas?
Lärarens skyldigheter böra vara
begränsade och angifvas i skolstadga och
reglemente. Punkten: »hvad skolrådet finner
skäligt föreskrifva», bör utgå. Öfver
förslag till reglemente bör läraren afgifva
yttrande till domkapitlet i likhet med
folkskoleinspektören. Ingen lärare må kunna
varnas eller afsättas utan att hafva blifvit
af skolrådet hörd. Straffgraderna borde
såsom för åtskilliga andra tjänstemän vara
tre: varning, suspension och afsättning.
Folkskoleinspektören O. P. Segerberg ville
mot inledarens föredrag inlägga en kraftig pro-
test och ansåg, att det ej vore så illa
be-ställdt, som talaren genom sina exempel
framhållit. Han hoppades, att folkskollärarekåren
ej for sin del begärde en särskild
undantagslag. Han hade aldrig^under sin inspektörstid
gjort några erfarenheter af det slag inledaren
anfört utan tvärtom funnit det bästa
förhällande rådande mellan lärare och skolråd.
Hr Frostensson instämde med inledaren och
framhöll ännu kraftigare, hurusom lärarne i
de undangömda vrårna på landsbygden ledo
svårt af skolrådens härsklystnad, emedan de
ej där såsom i städerna hade hjälp af
tidningspressen. Man begär ej en undantagslag, utan
man vill blifva kvitt den undantagslag, som
nu finnes för läraren, och få en verklig lag.
Erinrade om kyrkomötets beslut angående
folkskollärarinnorna.
Hr Rosenberg hyste vördnad för k. m:ts
nådiga folkskolestadga; den borde ej klandras,
i synnerhet som mötet samma dag afsändt
hyllningstelegram till konungen.
Hr Fransen bemötte både Segerbergs och
Rosenbergs yttranden.
Adjunkten Pålsson från Malmö framhöll vikten
af detta ämne, och ansåg det för lärarne
nödvändigt alt söka åstadkomma ett afhjälpande
af bristerna i deras rättsliga ställning.
Hr Lundahl påpekade, att lärarne ej hade
andra tillfällen än mötena i och för diskussion
af sina angelägenheter, hvarföre det ej borde
förvåna någon, att denna fråga väckts till lif.
Följande af inledaren framställda
resolutionsförslag blef nästan enhälligt antaget:
Då en folkskollärares eller lärarinnas
skyl-, digheter under nuvarande förhållanden äro
obegränsade, medan deras rättigheter i vissa
afseenden äro obestämda, och då
rättegångsproceduren icke lämnar nödiga garantier för
att en lärare eller lärarinna skall vederfaras
full rättvisa, vill Lunds siifts 25:e allmänna
folkskolläraremöte uttala sitt allvarliga
bekymmer öfver lärarekårens osäkra rättsliga
ställning och sin vissa öfvertygelse, att detta
förhållande, om det kommer alt fortvara, skall
medföra för skolan och hela vårt land vådliga,
ännu oberäkneliga följder.
3. Om uppsatsskrifningen i folkskolan
inleddes af hr A7. Krok i Helsingborg.
Efter en kort diskussion antogs följande
af inledaren föreslagna resolution:
1. Uppsatsskrifningen hör ej begynna förr än i
folkskolans tredje årsklass, då barnen fått
tämligen god färdighet i väl- och rättskrifning,
kännedom om det viktigaste i sats- och
formläran samt förmåga att muntligt redogöra för
hvad de läst.
2. Uppsatsernas innehåll bör falla inom
området för barnens föreställningskrets och
an-slula sig till undervisningen i öfriga ämnen.
3. Läraren hör alltid omsorgsfullt förbereda
innehållet. Vid de första uppsatserna
förbereder han äfven formen väl, hvarefter han steg
för sleg mindre noggrant förbereder den, tills
barnen slutligen själfva få gifva form åt ett
innehåll.
4. Huru bör man i folkskolan bedrifva
den lagstadgade undervisningen om
rusdryckernas skadlighet? Frågan inleddes af
hr L. Q. Broomé, och i diskussionen
deltogo hrr S. O. Kellin och N. Frostensson.
Mötet antog inledarens förslag till utalande,
så lydande:
Då rusdrycksbruket icke blott innebär en
ständig hotelse mot samhällets bestånd och
utveckling utan ock mer än någon annan af
sällskapslifvets frestelser är ägnadt att
förkväfva de goda frön, som skolan nedlagt i
barnets själ, och -dessutom såsom en afode
förnämsta orsakerna till oordentlig skolgång
ställer sig hindrande i vägen för ett godt
skolarbete, vill mötet såsom sin åsikt uttala, att
det är lärarens skyldighet att genom lära och
lefverne motverka detta bruk, och bör han
sålunda i full öfverensstämmelse med regeringens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
