Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 34. (660.) 22 augusti 1894
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 34
SVENSK LÅEARETIDNING.
423
nas 2 eller 3 ungefär jämnstarka
kyrkosamfund. Olägenheterna häraf sökte det
nationalliberala regeringspartiet kringgå
genom att låta religionsundervisningen
meddelas barnen antingen utom
folkskolan af de olika konfessionerna själfva
(konfessionslösa skolor) eller inom
folkskolan, fast i skilda rum och af skilda
lärare (simultanskolor, paritetiska skolor).
Härom stod en väldig kamp, och med
dånet af den i sina öron kom hr
Lundgren hem till Sverige. Han har i alla
tider varit en stridsam man. Hvarför
skulle icke också han få öfva sina
krafter mot de konfessionslösa och de
paritetiska skolorna? Dessa kände man väl
här, på grund af de himmelsvidt olika
förhållandena, i allmänhet knappast till
namnet - men hvad gjorde det?
»Liberala» lärare fanns det ju äfven hos oss,
bland annat i Sveriges allmänna
folkskollärareförening. Följ aktligen måste
hos dem och hos föreningen finnas en
sträfvan efter konfessionslösa skolor eller
simultanskolor*, om ock denna sträfvan
ännu vore outtalad eller t. o. m. för dem
själfva omedveten. Det fanns således
för honom all anledning att slå allarm
och leverera batalj.
Antagligen har talaren känt, att hans
bevisning var något för fin för vanlig
fattning, och att den behöfver en stadigare
grund, än hvad »mången tyckte sig se»,
hvad som »låg nära till hands» och hvad
»vissa företeelser syntes tyda på» o. s. v.
Han har därför, enligt det oss från
honom meddelade referatet, nu uttryckligen
förklarat, att hans misstro mot Sveriges
allmänna folkskollärareförening grundade
sig på offentliga yttranden från många
af föreningens medlemmar, utvisande att
dessa ville kristendomens utmönstrande
ur folkskolan.
Vi anhålla härmed vördsamt, att han
ville nämna dessa många
föreningsmedlemmar och ordagrant anföra dessa
deras offentliga yttranden. Han torde själf
medgifva, att en samvetsgrann man i ett
tempel inför 600 personer icke
framkastar ett sådant påstående, utan att han
vet sig hafva fast mark under fötterna,
samt att han således är moraliskt
skyldig att villfara denna vår anhållan.
För fullständighetens skull och till
förekommande af allt missförstånd vilja
vi till rektor Lundgren framställa ännu
en fråga: »Hvilka af centralstyrelsens
ledamöter har han enskildt hört yrka
religionsundervisningens aflägsnande ur
folkskolan?» Våra läsare skola säkert
finna det motbjudande, att man skall
behöfva bemöta påståenden om hvad
enskildt skulle hafva yttrats. Men till
dylika medel har rektor Lundgren varit
* Enligt Östgöta Correspondentens referat
skulle talaren hafva sagt: »Man tyckte sig t.
o. m. finna en sträfvan hos densamma
(Sveriges allmänna folkskollärareförening) efter
reli-gionslösa skolor eller s. k. simultanskolor.
Vissa företeelser, offentliga och enskilda
yttranden, syntes också tyda därpå, att man
(samma förening) var sinnad att gå ända till
religionsundervisningens fullständiga
borttagande ur folkskolorna.»
tvungen att sänka sig för att kunna
öppna sin nya stormlöpning mot
Sveriges allmänna folkskollärareförening!
*
De stöd han för öfrigt söker anföra
för sin »fruktan» med afseende på
Sveriges allmännna folkskollärareförenings
religiösa hållning äro i sanning mer än
klena. Vi skulle säga förvånansvärdt
klena, om ej rätta förhållandet vore det,
att i själfva verket inga stöd för en
dylik fruktan förefmnas. »Det fanns»,
säger han, »en gren af
kristendomsundervisningen, mot hvilken man (enligt hela
sammanhanget betyder »man» här:
Sveriges allmänna folkskollärareförening)
kunde samla vidt skilda kårer till enig
kamp, nämligen katekesläsningen.»
Nu vet talaren mycket väl, att
hvarken Sveriges allmänna
folkskollärareförening, ej heller dess centralstyrelse
någonsin behandlat frågan om
katekesläsningen eller uttalat sig därom. Hvarför
har han då lagt sina ord så, att hans
åhörare måste komma att tro
motsatsen?*
En helt annan sak är, att åtskilliga
medlemmar af Sveriges allmänna
folkskollärareförening och dennas
centralstyrelse såsom enskilda personer på möten
och i tidningar uttalat sig om
katekesläsningen i en riktning, som visserligen
icke öfverensstämmer med rektor
Lundgrens »privatåsikter i hithörande frågor».
Oss veterligen hafva de emellertid icke
uttalat sig mot katekesläsningen i och
för sig, utan dels mot densammas allt
för tidiga inträdande i undervisningen,
dels mot utanläsningen af katekesens
förklaring och utveckling. Att sådant
skulle innebära »en afprutning på den
hela och fulla sanningen» samt vara
»första steget till sanningens förnekande»,
är ett påstående, som vi tills vidare låta
stå till den ärade talarens eget ytterligare
öfvervägande och begrundande.
Talaren hänsyftar i ordalag, hvilka i
tydlighet lämna mycket öfrigt att önska,
på åtskilliga »mötesresolutioner angående
kristendomsundervisningen i folkskolan,
hvilka» (efter hans mening) »i tydlighet
lämna mycket öfrigt att önska».
Antagligen menar han därmed de
resolutioner i förevarande ämne, som antogos
af de båda senaste allmänna svenska
folkskolläraremötena i Stockholm 1888
och i Göteborg 1893, den förra
föreslagen af pastor primarius Fehr, den senare
af Sveriges allmänna
folkskollärareförenings vice ordförande, Öfverläraren J.
Gust. Söderberg. Dessa båda möten
hade visserligen det felet, att deras
be-styrelser voro utsedda af centralstyrelsen
för Sveriges allmänna folkskollärareföre-
* Enligt Östgöta Correspondenten skulle han
hafva sagt, att betänkligheter mot inträde i
Sveriges allmänna folkskollärareförening
uttalas »allt fortfarande, då man ser resolutioner
af denna om kristendomsundervisningen,
hvilka lämna mycket, ganska mycket öfrigt att
önska i klarhet och bestämdhet». Referentens
misstag är verkligen mycket ursäktligt. Ty
utan det kursiverade tillägget blir yttrandet bra
meningslöst.
ning. Men vi bedja hvar och en, som
därtill är i tillfälle, att i de tryckta
mötesberättelserna genomläsa ifrågavarande
resolutioner och därpå eftertänka,
huruvida desamma äro till den grad
komprometterande för nämda möten, för de
bestyrelser, som anordnat mötena, för
den centralstyrelse, som utsett sådana
bestyrelser, samt för den förening, som
genom allmänt val gifvit sig en dylik
centralstyrelse, att några betänkligheter
mot inträde i denna förening på
ifrågavarande resolutioner kunna grundas.
Med de åsikter, som rektor Lundgren
visat sig äga, förundrar det oss
emellertid icke, att han med misstroende
betraktar alla sådana personer, möten och
föreningar, som icke rent och klart samt
utan darrning på rösten förklara sig anse
katekesläsningen, ja katekesutanläsningen
såsorn en kristlig nödvändighet, Däremot
förundrar det oss på det högsta, att han
i så fall icke vill göra »Svenska
folkskolans vänners» ställning till denna hans
kärnpunkt »fullt klar». Mången kan nu
t. o. m. i nämda förenings stadgar tycka
sig se »en öppen port» för de
sträfvanden, som allt mer gripa omkring sig,
och hvilkas lösen är: »Bort med den
dogmatiska undervisningen, låtom oss i
stället få en biblisk!» Eller hvar finner
rektor Lundgren i dessa stadgar någon
garanti för, att ej många »Svenska
folkskolans vänner» ganska varmt kunna
sympatisera med nämda sträfvanden och
själfva i större eller mindre utsträckning
praktisera desamma? Är icke här »en
öppen port», hvilken han med sina
grundsatser borde låta sig angeläget vara att
snarast möjligt få stängd?
*
Då Sveriges allmänna
folkskollärareförening för några år sedan var utsatt
för samma »hallstämplingsförsök», hvilka
»Svenska folkskolans vänner» några år
förut så bestämdt tillbakavisat, var det
mången, som sade, att föreningen för sin
egen tillvaros skull måste »hissa flagg»,
ty en del af hennes »sant religiösa
element» hade redan separerat, och om hon
ej nu visade, hvad hon »förde i skölden»,
så komme måhända återstoden att följa
exemplet. Denna hotelse hjälpte icke;
föreningen fann etiketteringsförslagen
fullständigt omotiverade. Och hvad blef det
af den förespådda separationen? Jo, att
föreningen år för år tillvuxit. Och icke
nog härmed, nu kommer rektor
Lundgren och förkunnar offentligen, att
»programfrågans» utgång på intet sätt skrämt
bort det »sant religiösa elementet» inom
lärarekåren. »Under senare tiden ha
nog», säger han, »betydligt flera lärare
med afgjordt kristliga intressen ingått i
Sveriges allmänna folkskollärareförening.»
Vi kunna visserligen ej så noga
kontrollera riktigheten af denna försäkran,
ty vi äro ej i stånd att rannsaka hjärtan
och njurar. Men vi antaga gärna, att
de nytillträdande varit företrädesvis
sådana, som rektor Lundgren sagt, och vi
hälsa dem i så fall hjärtligen välkomna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:38:44 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1894/0429.html
