- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 13:e årg. 1894 /
452

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 36. (662.) 5 september 1894 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

452

SVENSK LÅEAEETIDNING.

N:r 36

ter, beroende på ljusets inverkan. Till
sist demonstrerar han det medförda
förrådet från botaniska trädgårdens rika
växthus. Alla vilja då komma så nära som
möjligt. När det obevekliga klockslaget
höres, kännes en saknad öfver att
föreläsningen är slut, helst som man har endast
tvänne följande att vänta sig. Dessa blefvo
ännu mera besökta; under dem
behandlades företrädesvis de utmärkande dragen i
den tropiska zonens och i ökenområdenas
flora.

Det var med tacksamma hjärtan
åhö-rarne skildes från professor Areschoug, då
han vid slutet af sina intressanta,
åskådliga och lärorika föreläsningar med af
rörelse vibrerande stämma uttalade sin glädje
öfver att hafva fått tillfälle att tala inför
ett auditorium, som icke infunnit sig af
plikt utan af rent intresse. Under många
år hade den tanken stått lefvande för
honom att universitetet icke skulle vara
endast en anstalt, där examina för inträde i
vissa ämbeten aflades, utan borde det
öppna sina portar för alla bildningssökande,
som där till den fosterländska odlingens
fromma ville öka sitt vetande och taga
kännedom om den vetenskapliga
forskningens resultat och arbetsmetoder.

Fredrik Vilhelm Christian Areschoug är född
i Simrishamn 1830, blef student 1847, fil. d:r
1853, docent i botanik 1854, adjunkt i samma
ämne 1858 och slutligen professor 1879, sedan
han under många år förestått professuren i
botanik. Under tiden hade han tillfälle att
göra flera utländska vetenskapliga resor och
har han blifvit kallad till ledamot i flera lärda
sällskap. Produktiv har han ock varit; han
har bl. a. utgifvit den bekanta digra Skånes
flora, att ej nämna flera läroböcker och en
mängd vetenskapliga afhandlingar. Högt bär
han sin vetenskaps fana, hvadan Lunds
botaniska institution intager en hög plats i Norden.
De många på botanikens område framstående
vetenskapsmän, som utgått från Lunds
universitet, där de erhållit undervisning och
handledning af professor Areschoug, vittna mera än
något annat om den förmåga han besitter att
intressera för denna gren af naturvetenskapen.

H. Linder.

J. Thorén.

Salen är till trängsel fylld af åhörare.
De, som icke kunnat rymmas därinne,
hafva tagit plats i dörröppningen, och därifrån
sträcker sig raden långt bort i korridoren.
Den akademiska kvarten är till ända. För
att komma fram genom den tätt packade
skaran måste professor Thyrén ställa sig
på kant med ena sidan framåt, och rak
i ryggen som ett spjut skjuter han med
känd energi fram. Uppkommen i katedern,
sätter han sig äfven här på kant och
vänder sålunda ena sidan mot auditoriet -
liksom om det fortfarande gällde att med
samlad kraft bana sig en väg framåt. Och
så är ju äfven förhållandet i viss mening.
Det gäller att på sju timmar tillryggalägga
den långa väg, som är innefattad i
begreppet »Pedagogikens historia».

Raskt till verket alltså! Och raskt går
det. Den ena taflan efter den andra rullas
upp ur det förflutna. De klassiska folken
träda fram, hvartdera med sina säregna
uppfostringsprinciper; vi göra en titt in i

medeltidens klosterskolor med sitt
jämförelsevis haltlösa innehåll, sina mekaniska
undervisningsmetoder och sin hårda
disciplin; vi kasta en blick på de medeltida
riddare- och borgareskolorna, af hvilka de
senare slutligen urartade till de ökända
»bachant- och skytte» (egentligen »tjuf»-)
skolorna, så kallade, emedan både lärare
och lärjungar som vagabonder drogo
omkring från stad till stad, lifnärande sig
genom snatteri, under det bachanten läraren
söp opp hvad som blef öfver af rofvet;
Karl- den store träder fram som »en
lysande stjärna i medeltidens natt»
äfven på uppfostrans område; vi se, huru
bildandet af hvad vi skulle kunna kalla
en »läsklubb» vid några italienska skolor
ger upphof till den så betydelsefulla
universitetsinstitutionen; vi bevittna
humanismens och reformationens genomgripande
inverkan på uppfostringsväsendet, då
modersmålet får en plats i skolan, och då
/bZ/cundervisning proklameras; Montaigne
och’ Locke, Ratich och Gomenius,
Rousseau och Pestalozzi följa efter hvarandra i
rask fart, och innan vi veta ordet af, är
hela kedjan knuten, länk vid länk, och vi
hafva funnit, huru den ena formen för
uppfostran har utvecklats ur den andra.

Skarpt markerade har föreläsaren format
de olika bilderna, på samma gång som
han låtit hvar och en framträda med sin
egen tids allmänna kulturdrag såsom
bakgrund. Karakteristisk för hans förmåga i
detta senare afseende var hans
framställning af den Cartesianska filosofiens
inflytande på uppfostringsväsendet, då han med
katedern som åskådningsmaterial på några
få minuter drog upp en för ändamålet fullt
användbar grundritning af den store
filosofens system.

»Men professor T. är ju jurist. Huru
är det möjligt, att en professor i romersk
rätt kan med sådan klarhet och precision,
en sådan kläm och flytande färdighet
framställa ett så aflägset liggände ämne?»
Denna fråga framställdes upprepade gånger
under kursens lopp. Jo, den unge
föreläsaren är en mångfrestande man, som icke
blott innehaft docentur inom två olika
grenar af de humanistiska vetenskaperna, utan
därjämte sedan 1888 i egenskap af
föreståndare för profårskursen i Lund hvarje
termin föreläser det ifrågavarande ämnet
för profårskandidaterna, alltså målsmannen
i Lund för den pedagogiska vetenskapen.

Professor Johan Carl Vilhelm Thyrén är
född den 6 april 1861. Hans fader var
kyrkoherde. Han blef student 1878, fil. kand. 1879,
fil. licentiat 1882, fil. doktor och docent i
teoretisk filosofi 1883, docent i historia 1886,
utnämdes till lektor i historia och modersmålet
vid Linköpings läroverk ^1888, tog genast
afsked från nämda befattning och blef samma
år föreståndare för profårskursen i Lund,
aflade juris kandidatexamen 1892 och haf i år
blifvit utnämd till e. o. professor i romersk
rätt och rättshistoria. Utgifna skrifter: »Kritisk
framställning af Herbert Spencers Principles of
Psychology» 1883, »Världsfreden under
Napoleon» 1887, »Makas gäld enligt svensk
rättsutveckling» 1893 m. fl.

J. Franzén.

Föreläsningarna,

till antalet 78, fördelade på 13 ämnen med
lika många lärare, karakteriserades
förträffligt redan på förhand i professor
Eklunds tolkning af ett universitet. Ett dem
enande band utgjorde det i professor
’Ribbing s festtal analyserade bildningsbegreppét.
Allt länkas ihop af dessa grundtankar:
antingen man följer professor Aresehougs
hänförande skildringar af klorofyllcellens
assimilerings- och anpassningsförmåga eller
professor Bergendals lifliga framställning af
embryots utvecklingsskeden, vare sig
docenten Wallin skildrar atomernas
gruppering och rörelse i en saltkristall eller
Observator Engström försöker lägga
måttbandet från jorden inåt kring eteratomens
eller utåt kring fixstjärnans omloppsbana,
vare sig professor Lundgrens exempellösa
outtröttlighet letar fram det karakteristiska
ur jordens innandömen eller docenten
Wrangel gör detsamma rörande
byggnadsformerna i Lunds kyrkor, såväl då
docenten Söderberg uppvisar yxans nästan
organiska utveckling från en flintkil med
rudiment här och hvar, som då docenten
Sjöstrand skildrar sederna och lifvet i det
gamla Rom. Sambandet brister icke,
äfven om man följer friherre v. Schwerin på
hans raska tåg fram och åter genom det
tämligen obekanta Polynesien, eller
professor Thyrén öfver de fredliga slagfält, där
uppfostringskonsten fört sina trupper fram
genom tidehvarfven och lämnat
minnesmärken här och hvar, än af glänsande
segrar och än af sorgliga nederlag. Och
enhetstanken understrykes så att säga
ständigt i professor Weibulls skildringar ur
Nordens historia samt torde ha lämnat de
djupaste intrycken genom docenten
Pfan-nenstills sublima framställning af det högsta
goda såsom etikens ideal.

En klar och lefvande uppfattning af
denna enhet i allt, af alla företeelsers och
skickelsers sammanhållning kring ett och
samma centrum, är helt visst en
tillräckligt stor behållning för kursdeltagarne, vare
sig deras detaljkunskaper på det ena eller
andra området särdeles ökats eller ej.

P. Ljungberg.

Utfärd oeh museibesök.

Som ett särskildt angenämt minne för
oss från dessa oförgätliga dagar kommer
säkerligen alltid att kvarstå den under
ledning af professor B. Lundgren företagna
geologiska utfärden lördagseftermiddagen
den 25 augusti till Hardeberga, Sandby
och Fågelsång - detta Fågelsång, som
Linné älskade så högt. I denna utfärd
deltogo omkring 80 personer.

Under färden besågos Lunds
vattenled-ningsbassiner samt stora ljungfält, som
kunde komma en att tro sig vara
förflyttad upp i Småland. Vid Hardeberga
sandstensbrott studerades lagringar, kvarts,
fluss-spat, breccia och spår efter forntida
böljeslag. Vid Billebjär fingo vi oss en
bergklättring i miniatyr. Från klintens topp
fingo vi tänka oss in i urbergets
(järn-gneisens) gång åt olika håll. Vid bäcken
från Sandby mot Fågelsång studerades de
stora orstensbollarna, alunskiffern med dic-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 17:44:57 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svlartid/1894/0458.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free