Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 37. (663.) 12 september 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 37
ödelägga lifvet, om det icke kommer något till,
nämligen tron på Gud och syskonkärleken.
De, som ifra för en religionslös kulter, vilja
ha en religionslös sedlighet. En sådan måste
blifva fåfäng, ty det är ej nog att veta det
rätta för att göra det. Men lifsförhållandet till
Gud är mäktigt till en lifsfull, konkret
sedlighet, en sedlighet, som har förmåga att tämja
djuret v människan. Broderskapets idé sväfvar
i luften utan en tro på Gud, utan tro på en
gemensam fader i himlen.
^Må vara, alt man kan leda en skola utan
religion, men man har ej rätt att väcka tvifvel
mot hemmets tro, mot den allmänna
uppfattningen.
De nordiska folken ha i tusen år lefvat i
kristen tanke; då bör också skolan forma sig
i detta tankelif. En hjälp härvid är historien,
såväl den kristliga som den fosterländska,
vidare den anliga sången, evangelierna m. m.
Man bör visa eleverna, att kristendomen ej
är en åsikt utan en makt, som skall forma
människan, prägla hennes personlighet. Den
tankegången bör gifvas eleverna, att
kristendomen ej blott är en frälsning för de enskilda
utan äfven för folken. Man skall lära dem
att låta hvarje människa gälla för hvad den
kan; man bör aftrubba nationalfåfängan ulan
att uppgifva något af den rätta fosterlandskär
leken. Man skall ingifva eleverna vördnad och
respekt för allt ärligt sökande, för hvarje fri
forskning. Man må lära ungdomen tillförsikt
till sin egen tid, ej måla jorden som en
jämmerdal men en ’plats, där det går framåt. Man
måste lära dem att tro på Guds ledning utan
att dock tillsluta blicken för det onda.
I skolan liksom i hemmet måste man låta
ungdomen möta en kristen sedlighet.
Folkläraren måste se allt från en beslämd religös
ståndpunkt. Talaren ville för sin del hålla
fast vid kristendomen, viss om, att den skall
göra oss starka.
Under den följande diskussionen
uppträdde flera talare, af hvilka några, såsom
den kände folkhögskoleföreståndaren
Nörre-gård i Testrup, kraftigt framhöllo, att
skolan skulle vara mera rent väckande, detta
i öfverensstämmelse med den gängse
uppfattningen inom den danska folkhögskolan.
Hr Holmberg invände, att skolan i
första riimmet måste lämna \\impplysning;
det öfriga tillhörde hemmet och kyrkan.
Med honom förenade sig folketingsmannen
E. Holm, hvarjämte föreståndaren för
As-kovs folkhögskola, L. Schröder, framhöll,
hurusom det vore svårt att draga upp en
bestämd gräns mellan kyrka och skola.
2. Folkhögskolan och landtbruksskolan.
Om denna fråga, som inleddes af
landtbruks-skoleföreståndaren Tuxen från Malling,
utspann sig en rätt liflig diskussion, som
emellertid saknar större intresse för oss
svenskar. I Danmark äro
landtbruksskolorna ättlingar af folkhögskolan, hvarför
en viss sammanblandning af bådas
uppgifter förekommer. Inledaren förordade nu,
att ingen landtbruksundervisning skulle
meddelas på folkhögskolan, utan att denna
odeladt skulle agnas åt allmänbildande och
väckande undervisning, allra helst som
landtbruksfacket vore så viktigt, att det
kräfde sin alldeles speciella utbildning på
för dessa ändamål afsedda skolor.
Så tycktes äfven vara de Öfriga talarpes
mening.
Doktor L. Holmström på Hvilan
lämnade en längre intressant framställning af
förhållandena i Sverige, särskildt
beträffande de nyligen inrättade
landtmannasko-lorna, som vanligen förlagts till folkhög-
skolorna såsom en öfverbyggnad på
desamma.
3. Om samundervisning på folkhögskolan.
Inledare var föreståndaren Oljemark från
Finland, som i en klar och sakrik
frfam-ställning häfdade samundervisningens
berättigande och fördelar vid folkhögskolan.
Något nytt framkom emellertid icke, om
icke för en och annan det meddelandet,
att samundervisning praktiseras vid nästan
alla finska läroanstalter. När därför
folkhögskolan öfverfördes till Finland, var det
icke tal om annat än samundervisning,
hvadan sådan förekommer vid alla
folkhögskolor. Samundervisningen hade
undantagslöst medfört endast goda frukter,
hvaribland nämdes den hastiga framgång,
som den finska folkhögskolan erhållit, en
framgång, som åtminstone delvis måste
tillskrifvas samundervisningen.
Docent Peterson från Amerika lämnade
upplysningar om förhållandena i sitt
hemland, där äfven resultaten undantagslöst
varit de bästa.
Åtskilliga talare stodo emellertid
tveksamma inför detta spörsmål, manande till
försiktighet med afseende å detsamma, dels af
den orsaken att allmänheten och de
an-slagsgifvande myndigheterna ännu icke voro
vunna för samundervisningen och dels
emedan de hyste betänkligheter ur sedlig
synpunkt.
Samundervisningen vore nog idealet, men
det ginge ej att nå detsamma så snart,
som man kanske önskade.
4. Om folkhögskolans ställning till nutidens
samfundsspörsmål. Frågan inleddes af f. d.
pastor Uffe Birkedal, som gaf ett ganska
radikalt svar på densamma, menande att
de spörsmål, som i synnerhet skulle
framhållas för eleverna, vore den sociala frågan,
kvinnosaken, fredssaken och det kyrkliga
spörsmålet.
Med honom förenade sig redaktör
Fernando Linderberg, hvaremot flera
framstående skolmän, såsom läraren Begtrup på
Askov och hr Nörregård på det allra
kraftigaste och under starka bifallsrop
uppträdde emot de idéer, som inledaren sökte
inympa på folkhögskolan.
Diskussionen artade sig att blifva het
men blef temligen snart afklippt, tack vare
tidens korthet.
5. Om universitetskurser för
folkhögskollärare. Då denna fråga är af största
vikt, och då diskussionen om densamma
blef ytterst sakrik och som det vill synas
af stor framtida betydelse, skola vi i ett
följande nummer ägna den en utförligare
framställning.
Utfärd till gränsen.
Det hade varit meningen, att de främmande
deltagarne skulle under mötet hafva gjort
ett besök på den plats, där folkhögskolans
vagga stått. Men de preussiska
myndigheterna förbjödo ett dylikt besök på
Röd-ding. De sönderjydske bönder, som ställt
sina vagnar och hästar till främlingarnes
förfogande, fingo i stället frakta oss till
ett vid gränsen liggande församlingshus,
där en lång rad tal och sånger växlades
mellan danskar, svenskar, finnar-och
sön-derjyder.
"Minnesfesten
ägde rum ,som nämdt på Grundtvigs
födelsedag 06% började redan kl. Va 8 på
morgonen, fin redogörelse för denna
storartade fest, söm under senare delen
af dagen räknade en anslutning af 3 å
4,000 människor, n,ödgas vi uppskjuta till
nästa nummer.
»Fsellesrejse».
På söndagen vidtog en fsellesrejse, i
hvilken ett 40-tal medlemmar deltogo.
Under söndagen besöktes Vejle, Rosenvold
och Munkebjaerg. På måndagen gick
färden tvärs öfver Fyn och i går, tisdag,
gästades det minnesrika Sorö.
FÖR DAGEN.
Vetenskapsmännen oöh
folkskollärarne.
En yngre framstående vetenskapsman
med ett inom svenska
folkskollärarekå-ren synnerligen populärt namn yttrade
vid ett tillfälle i fjor till den, som skrifver
dessa rader, att han beundrade nämda
kår för den entusiasm och den
samhörighetsanda, som han funnit besjäla
densamma. Af dylika berömmande
uttalanden rörande den kår, man har lyckan
tillhöra, bör man naturligtvis icke taga
åt sig mer, än man anser fullt förtjänt.
Men till en del är nog nu anförda
yttrande förtjänt. Svenska
folkskollärarekåren är verkligen en kår, som börjar
komma till medvetande om sin stora
gemensamma uppgift och är mäktig af
entusiasm för allt, som kan göra den
mera skickad att fylla denna uppgift.
Genom att medgifva detta gör man sig
icke skyldig till någon törmätenhet.
Den egentliga arten och innebörden af
nämda entusiasm framträder måhända
allra tydligast i de känslor, hvarmed
folkskollärarekåren omfattat de akademiska
sommarkurserna i Uppsala och Lund.
Hvarför hafva dessa kurser blifvit
mottagna med en sådan hänförelse?
Hufvudorsaken är för hvar och en,
som under de senare åren med någon
uppmärksamhet följt kårens utveckling,
lätt ätt angifva. Lärare och lärarinnor
hafva kommit till en allt klarare
uppfattning af den oerhörda betydelsen af
detta folkuppfostringsarbete, som de hafva
till lifsuppgift att af hela sin förmåga
söka främja, och de hafva i samband
härmed allt starkare gripits af
medvetandet om allt det, som ännu fattas dem i
att vara denna höga lifsuppgift fullt
vuxna. Det är därför de med en sådan
entusiasm gripit de nya tillfällen, som
sommarkurserna erbjudit dem att få en
klarare inblick i det rika kulturarbete,
hvaruti äfven de i sin mån äro kallade
att deltaga, och de hafva känt sig djupt
tacksamma mot de forskningens män,
som beredt dem dessa tillfällen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
