Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 38. (664.) 19 september 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 38
SVENSK lÄRARETIDNING-
481
påyrkade, att ungdomen skulle lämnas
tillfälle härtill, äfven om det skulle ske
på bekostnad af de systematiska
gymnas-tiköfningar, som hittills så varmt
rekommenderats. »Om - tillade d:r B.
- det brittiska folkets högre klasser i
fråga om lifslängd och hög, mogen
ålderdom vore öfverlägsna motsvarande
klasser af kontinentens folk, så hade de
sin nationella sport och sina
kroppsöfningar i det fria att tacka härför.»
Svensk Läraretidnings utgifvare,
återkommen från en resa, träffas
hädanefter i regeln helg fria dagar kl. 10-//
f. m. och 5-6 e. m. Expeditionen är
öppen kl. 10-/ och 4-6 alla helg fria
dagar.
Afgiften till Småskollärarnes
ålderdomsunderstödsanstalt skall utgå med
10 kronor pr år för hvarje tjänst.
Länsstyrelsen i Kristianstad hade vid statsbidragets
utbetalande till Smedstorps skoldistrikt
innehållit såsom distriktets afgift till ofvannämda
anstalt 50 kr., motsvarande afgiften för fem
lärarinnor. Skolrådets ordförande begärde då
utbekommande af ytterligare 10 kr., under
förmälan att under året visserligen fem
lärarinnor tjänstgjort, men af dessa hade
två skött samma tjänst, den ena under
förra och den andra under senare halfåret,
och att befattningarnas antal sålunda i
själfva verket vore blott fyra.
Länsstyrelsen afslog anhållan, under förmenande
att enligt gällande reglemente borde 10
kr. erläggas till anstalten för hvarje lärare
eller lärarinna, till hvilkens aflöning
statsbidrag utginge.
På häröfver anförda besvär har k. m:t
i afgifven resolution sig utlåtit,
att enär Smedstorps skoldistrikt erhållit för
år 1894 begärdt lönetillskott af allmänna
medel för lärare och lärarinnor vid endast fyra
tjänster af den beskaffenhet, att afgifter till
småskollärares m. fi.
ålderdomsunderstödsanstalt böra för tjänsternas innehafvare utgå,
och distriktet följaktligen ej haft skyldighet att
för nämda år erlägga mer än fyra dylika
afgifter, hvardera å tio kronor, profvade k. m:t
skäligt att, med upphäfvande af länsstyrelsens
resolution, förordna, att till skoldistriktet skall
af de innehållna lönetillskottsmedlen utbetalas
ett belopp af 10 kronor.
Till ledning för de länsstyrelser, som
möjligen finna reglementets bestämmelse i
här omhandlade fall böra tolkas på samma
sätt, som skett hos länsstyrelsen i
Kristianstad, har ^Jetta k. m:ts utslag blifvit
infördt i bihang till Svensk
Författningssamling n:r 74 detta år.
Gäfleborgs läns andra
slöjdläraremöte hölls i Hudiksvall den 22 augusti
och var besökt af ett 50-tal deltagare. Till
ordförande valdes folkskoleinspektören /.
Wockatz, till vice ordförande förste läraren
E. Vestberg samt till sekreterare
skollä-rarne J. Lindström i Högbo och P.
Sjö-lund i Djupvik.
Främst på programmet stod frågan om
slöjdundervisningens ordnande med
anledning af den senaste kungl, förordningen
rörande statsbidrag till slöjdskolor. Under
den grundliga diskussionen betonades,
hurusom den nya förordningen måste komma
att i synnerhet på landsbygden förorsaka
trassel och oreda, enär man där, för
att ej gå förlustig statsbidraget, skulle
nödgas taga gossar ur folkskolans tvänne lägre
klasser - detta säkerligen ej till slöjdens
fromma. Äfven i fråga om städerna kunde
svårigheter uppstå, enär det stundom blefve
rätt svårt att få tillräckligt med verktyg
och utrymme för 15 elever. Allmänt
framhölls nödvändigheten af att slöjden, äfven
om den ej kunde göras obligatorisk, dock
betraktades som sådan. Endast under den
förutsättningen kunde antalet gossar blifva
tämligen stadigvarande. Mötet enade sig
om i hufvudsak följande uttalande:
Slöjdundervisningen bör man, så långt
möjligt är, söka få obligatorisk. I slöjden
upptagas vid behof äfven gossar ur folkskolans
två första årsklasser. Mötet, som befarar, att
den k. förordningen kan under vissa
omständigheter verka hämmande, vill göra en
vördsam hemställan till landsting och
hushållningssällskap att bevilja ett något större bidrag till
skolor, i hvilka antalet slöjdande barn ej
uppgår till 10, samt föreslår bildandet af en
slöjdförening inom länet, hvilken skulle hafva till
ändamål att underlätta inrättandet af
slöjdundervisning, där större svårigheter möta.
I öfrigt uttalade sig mötet för, att en
särskild slöjdinspektör tillsättes för
Gäfleborgs län och att denna befatuiing lämnas
åt en pedagogiskt bildad person med
tillräcklig teknisk färdighet och erfarenhet.
Inspektören borde under sin verksamhet
söka väcka intresse för slöjdundervisningen.
Allmänhetens förtroende för slöjden skulle
vinnas bland annat därigenom, att i
modellserien inginge hufvudsakligen sådana
arbeten, som i hemmen äro användbara, och
att arbetena vid skolårets slut blefve
barnens egendom. Uppmärksamhet ägnades
därjämte frågorna om fordringarna på de
vid slöjdundervisningen begagnade
geometriska konstruktionerna, hvilka ansågos
böra vara enkla och lätt utförbara, samt
om Nääs-modellserien, hvilken ansågs
framför andra modellserier både fortast och
framför allt säkrast leda till målet.
Till sist behandlades frågan, huruvida
något ur pedagogisk och praktisk synpunkt
talade emot lärarinnors handhafvande af
slöjd för gossar. Den åsikten framställ^
des, att lärarinnorna med några få
undantag ej ägde nödiga kroppskrafter och
tillräcklig färdighet att hålla skolans
verktygsuppsättning i fullgodt skick. Häremot
protesterades af de närvarande
lärarinnorna. Man ansåg det emellertid
olämpligt att i denna fråga göra ett bestämdt
uttalande och lät det bero vid den förda
diskussionen.
Innan mötet afslöts utsågs en kommitté,
bestående af folkskoleinspektören d:r G. B.
Insulander samt skollärarne P. O.
Åkerlund i Strömsbro, O. Boden och L.
Lindqvist i Gäfle samt N. Öberg i Valbo med
hr J. Lindström i Högbo som suppleant,
att hos landstinget och
hushållningssällskapet göra hemställan om förhöjdt bidrag
till sådana slöjdskolor, hvilka i följd af
den k. förordningen gå förlustiga
statsbidrag.
Skolungdomens fria lekar i
Tyskland och hos oss var ämnet för ett
föredrag, som kandidat Åkermark höll i
Göteborgs läraresällskap den 8 d:s. Talaren,
som för studier i ämnet besökt Tyskland,
framhöll och bemötte i ett intressant
anförande de invändningar, som vanligen
göras mot åtgärder från skolans sida till
befrämjande af ^ungdomens lekar. Man
menade, att ungdomen bäst själf skötte
sina lekar, att disciplinen lätt kunde
slappas, om läraren deltoge i deras lek, att
skolan därigenom skulle påläggas flera
bördor o. s. v. Iakttagelserna på våra
skolgårdar visade emellertid, att ungdomen
mycket väl kunde behöfva en handledning
i konsten att leka; exemplet från den
mängd af skolor i olika länder, där man
gjort något för lekfrågans lösning,
ådagalade, att disciplinen skulle vinna mer än
den förlorade, om skolan med intresse
och sympati följde ungdomen i denna del
af dess verksamhet; genom motverkandet
af intellektuell öfveransträngning, genom
en mera harmonisk utveckling af
ungdomens krafter och anlag skulle skolan i
den ordnade leken erhålla ett nytt
hjälpmedel för sina sträfvanden. Hufvudsaken
vore, att de äldre med sin sympati
deltoge i de ungas lek. Tal:n hade i
Tyskland af en gammal folkskollärare, hvilken
jämte tvänne gymnastikinstruktörer haft att
leda en lekafdelning, fått höra, huru den
gamle läraren ofta mottagit fattiga
föräldrars varmaste tacksamhet för det intresse,
han hyst för deras barns leköfningar.
Föredraget åhördes af omkring 150
personer, däribland ett stort antal lärare och
lärarinnor vid folkskolorna, till hvilka
inbjudning utgått.
Den finska språkstriden har på
senaste tiden i någon mån trängt in på vårt
nordliga gränsområde, sedan svenskan
börjat användas vid folkskoleundervisningen
bland den finsktaiande befolkningen i
Norrbottens län. Den fennomanska
Uleåborgs-tidningen Kaiku låter en författare beteckna
svenskans användande som
undervisningsspråk såsom ett förtryck mot den finska
nationaliteten. En insändare till
Haparandabladet konstaterar med anledning
häraf, att icke ens på östra sidan om
riks-gränsen allmogen yttrat något ogillande
däröfver, att svenskfinnarne lämnas
tillfälle att lära sig båda språken. Tvärtom
har en och annan finne öster om gränsen
önskat sätta sina barn i svenska
folkskolor. Våra svenska folkskolor hafva
nämligen visat sig vara det bästa medlet att
höja den lågt stående finsktalande
allmogens bildning. Det har ock visat sig, att
skolgången blifvit jämnare och allmännare,
sedan man börjat meddela undervisningen
på svenska språket.
Där behöfvas ock, fortsätter tidningen, bägge
språken. I svenska folkskolor få barnen
behöflig insikt i svenska språket, men de flesta
barnen lämna folkskolan vid 12 års ålder och
fä sedan i sina hem öfva sig i finsk
konversation. Man kunde tro, att under sådana
förhållanden barnen snart förgäta sin svenska,
men det har visat sig, att så ej förhåller sig.
Tillfällen finnas för dem öfverallt att både
höra och tala svenska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
