Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 39. (665.) 26 september 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VECKOBLAD FÖR bARARE, UPPfOSTRARE OCJH SKOLVÄNNER.
N:r 39:
STOCKHOLM, 26 SEPTEMBER 1894.
13:e årg.
Prenumerationspris:
Vi år 3,50 kr., 3/4 år 3 kr., Va år 2
kr., J/4 år 1,25 kr. (postarvodet
inberäknadt).
Prenumerationen sker
såväl i landsorten som i Stockholm
å närmaste postanstalt.
Byrås
Barnhusgatan 6 (tredje hnset
från Drottninggatan), l tr.
Kontorstid: 10-1, 4-G.
Postadress:
i i Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11 f m.
Allm. tel 6O 00.
Tryckt hos Iduns Tryckeri Aktiebolag, Stockholm.
Lösnummer
10 öre säljas å tidningens
byrå samt å allm,
tidningskontoret Gust, Adolfs torg 10.
Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag.
’ Annonspriss
25 öre pr petitrad (= 14 stafvelser).
Födelse-, förlofnings- och
vigselannons l kr , dödsannons 2,so kr,
Annons bör vara inlämnad
senast måndag kl. 6 e. m. för att
inkomma i veckans nummer.
IcärareÉidning,
Sveriges största och mest spridda
skoltidning,
kostar
från l oktober
till årets slut
endast
Wf l kr. 25 öre ~m
- Hvarje lärare och lärarinna -
hör för egen räkning hålla sig med ett
exemplar af
Svensk Läraretidning –f-
Kvartalsprenumeranter
torde snarast möjligt förnya prenumerationen för
undvikande af afbrott i tidningens försändning.
W*" Prenumerationen sker alltid
på närmaste postanstalt.
Pedagogiska guldkorn.
Genom att dag från dag förse barnet
med det rätta slaget fakta, tillredda på det
rätta sättet, samt genom att med lämpliga
mellantider utdela dem med tillbörlig,
frikostighet, öppnar sig ett lika stort fält till
att verksamt gagna barnets själ som dess
kropp. Herbert Spencer.
&
Om läraren förglömmer sig och
behandlar eleverna med nedsättande och all
själf-känsla förslöande förakt, kan han möjligen
bibringa dem ett större eller mindre förråd
af kunskaper men däremot icke höja dem
i intellektuell och sedlig bildning.
Z. J. Cleve.
Folkhögskolejubileet
(Bref till Svensk Läraretidning.)
3.
»Fsellesreisen» genom Danmark.
I själfva verket började det
svensk-finska triumftåget genom Danmark med
utfärden till den grundtvigska folkhögskolan vid
Lyngby. Sedan flertalet af de svenska och
finska deltagarne i mötet samlats på
Hvi-lans folkhögskola söndagen den 2
september, fortsattes färden dagen därpå efter
ett kort uppehåll i Köpenhamn till detta
vår resas första mål.
Om Lyngby högskola är förut i korthet
taladt; nu blott några ord om tisdagens
utfärd till Frederiksborgs slott. Detta slott,
präktigt beläget midt i en yppig park
mellan slingrande kanaler, är i själfva verket
ett storartadt nationalmuseum. Nedbrändt
i grund vid julen 1859, har det åter rest
sig likt en Fenix ur lågorna, och den
oersättliga förlust af nationella konstverk, som
branden vållade, hafva Danmarks
konstnärer med förenade krafter och af all sin
förmåga sökt afhjälpa. Vår vandring
genom de praktfulla slottssalarna under
ledning af Lyngby högskolas föreståndare, hrr
J. G. la Cour och H. Rosendal, blef i själfva
verket en visserligen kort men i högsta
grad intressant kurs i Danmarks såväl
politiska som konsthistoria.
Början var således god, och
fortsättningen blef ingalunda sämre. I all hast
gick färden om onsdagen på järnväg
genom sädesfält och boklundar och på
färjor öfver Bälten rakt hän mot Askov, hvars
lilla vänliga skolstad uppnåddes vid
femtiden på aftonen. De svenska deltagarne
hade under färden godt tillfälle att anställa
jämförelser mellan de svenska och de
danska järnvägarna, hvilka afgjordt utföllo till
de förras fördel. Dessa kväfva, trånga
kupéer, där man satt inspärrad som i bur.
under det då och då en biljettvisiterande
konduktör helt gemytligt stack in hufvudet
genom fönstret under sin lifsfarliga
promenad utmed fotstegen vid vagnarnas sidor,
bildar det enda mindre behagliga minnet
från denna i allo så ytterst angenäma färd.
En nyhet, värd att lägga märke till för
svenska järnvägsresande, var de nyss
införda abonnementsbiljetterna, med hvilka
de flesta af oss försett sig och med hvilka
man för 20 kronor i tredje och 30 kronor
i andra klassen kan resa kors och tvärs
i landet huru mycket man behagar under
fjorton dagars tid.
En färd af helt annat slag var den tur
i vagn till gränsen, som våra sönderjydske
vänner bjödo på fredags eftermiddagen den
7 september. Den skulle ha burit längre,
ända till platsen för Röddings gamla
högskola, om ej högre makter trädt i vägen
och spärrat farleden med ett kungl,
preussiskt förbud. Sådan färden nu blef, var
den dock icke därför af mindre intresse.
Västerhafvets fuktiga vindar svepte öfver
den vida slätten/ och några tunga
regndroppar föllo, men snart log åter genom
molnen solen i all sin prakj. Först
ställdes färden till Tirslundsstenen, ett väldigt
klippblock, som istidens jättemakter ryckt
loss från de norska fjällen och slungat
ner på den danska slätten. »Sådana
hafva vi godt om i Småland»,, tänkte visst i
förstone en och annan af oss svenskar;
men vi kommo snart på bättre tankar om
det mäktiga klippblocket, där det låg i all
sin ensliga storhet. Folksägnen har därvid
knutit ett af gamle Saxo bevaradt minne
från Danmarks forntid v om huru’ Harald
Blåtand, den kristnade vikingakungen, tänkt
flytta det från sin plats för att använda
det till minnesvård åt sig, men måst afstå
därifrån, då det förkunnades honom, att
hans son Sven Tveskägg flyttat en större
börda, nämligen herradömet i Danmarks
rike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
