Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 40 (B). (666.) 3 oktober 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
516
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 40 (B)
ofta förväxla form med innehåll samt gärna i hvarje kraf
på reform af kristendomsundervisningen se ett anfall mot
denna undervisning i sig själf. Af undseende för denna
uppfattning, som behöft tid att småningom lämna plats för en
mera riktig,- och för att ej utan nödtvång gifva anledning
till bitterhet och söndring inom en förening, som borde
inrymma kåren i alla dess skiftningar, har centralstyrelsen
ansett sig bäst tjäna det helas intresse genom att förfara med
största varsamhet, då det gällt att bedöma, huruvida de stora
tvistefrågorna på detta undervisningsområde borde utsändas
till allmän behandling eller icke.
Till de rent politiska partifrågorna har Sveriges allmänna
folkskollärareförening ända från sin stiftelse ställt sig
fullständigt neutral. Den befattar sig icke med politik för så
vidt denna icke rör folkskolan, den känner inga andra
partier än folkskolevänner och folkskolefiender, och den måste
på grund af sin uppgift understödja de förra och bekämpa
de senare utan att härvid taga minsta hänsyn till de gängse
parti-etiketterna: »konservativ» eller »liberal», »reaktionär»
eller »radikal» o. s. v. Föreningen såsom sådan kan
naturligtvis icke hafva någon särskild politisk trosbekännelse och
kan således icke heller affordra sina medlemmar någon sådan.
Hvarje folkskollärare, som vill ärligt arbeta för svenska
folkskolans och folkbildningens höjande, för enhet och god anda
inom lärarekåren och för förbättring af lärarens ställning i
allmänhet, är däruti välkommen. Hvilka önskemål i
samhälleligt afseende han i öfrigt vill arbeta för, måste vara helt
och hållet öfverlåtet åt hans eget samvete och sunda omdöme.
Att ett enigt samarbete för folkskolans intressen mycket väl kan
äga rum mellan personer, som i politiskt afseende äro af olika
uppfattningar, därpå har föreningen haft ett synnerligen
talande bevis i sin egen centralstyrelse. Denna har nämligen
under åratal varit sammansatt af medlemmar, som tillhört
motsatta politiska läger, utan att detta vid ett enda tillfälle
vållat den minsta söndring eller ens gifvit anledning till någon
meningsskiljaktighet i de till behandling-f Öreliggande frågorna.
Vid de årligen återkommande allmänna omröstningar, genom
hvilka de erhållit sitt förtroendeuppdrag, har väl ock i
allmänhet ingen hänsyn tagits till deras politiska färg utan
endast till den åsikt föreningsmedlemmarna hyst om deras
lämplighet för detsamma.
Hvilka praktiska åtgärder har föreningen hos
myndigheterna lyckats utverka?
Maningen att sluta sig till Sveriges allmänna
folkskol-lärareförening mötes understundom med den invändningen,
att detta icke skulle »tjäna något till», enär föreningen, trots
alla sina bemödanden, ännu icke lyckats uppnå några positiva
resultat. År efter år har den diskuterat sina frågor - säger
man - och den har efter vidlyftiga Öfverläggningar fått till
stånd vissa, mer eller mindre välbetänkta uttalanden om
folkskolan såsom grundvalen för vårt skolsystem, om
folkskoleundervisningens stora betydelse, om förkastligheten af
minimi-kurser, om behöfligheten af fortsättningsskolor och
lärjungebibliotek, om nyttan af en högre lärarebildning o. s. v. Men
med framställande af önskemål eller protester i dylika ämnen
är föga vunnet, då föreningen ju icke haft någon makt att
göra sina åsikter gällande genom praktiska åtgärder till
folkskolans och folkskollärarekårens väl.
Mot denna invändning måste först och främst anmärkas,
att några kraftigare åtgärder af detta slag aldrig kunna
väntas eller ens begäras, utan att en enig allmän mening om
nödvändigheten häraf i förväg utbildat sig bland de personer,
som saken närmast rör. Sedan genom allsidiga och
grundliga diskussioner en dylik allmän mening inom lärarekåren,
kommit till stånd, kräfves dessutom ytterligare, att densamma
blir gång på gång på ett klart och öfvertygande sätt
framlagd såväl för allmänheten som för statsmakterna samt får
tid på sig att hos dem mogna och tränga igenom till
erkännande. Häraf inses lätt, att behandlandet och uttalan-
det af önskemål är en nödvändig förutsättning för
dessa önskemåls framtida förverkligande och sålunda
på intet sätt betydelselöst, samt att man enligt sakens natur
alldeles icke kan vänta, att de påtagliga, i positiva åtgärder
uttryckta frukterna af föreningens kortvariga verksamhet skola
vara synnerligen många eller stora.
Det påståendet, att inga dylika resultat ännu kunnat
påvisas, är emellertid fullständigt grundlöst. Detta framgår
bland annat af följande exempel.
1. Den första fråga, som utsändes till allmän ’behandling
inom kretsarna, rörde pensionering af småskolans lärarepersonal.
Detta skedde år 1881. Centralstyrelsen hemställde till kretsarna
att såsom sin åsikt uttala,
att småskollärare böra kunna erhålla ordinarie anställning, och.
att staten hör för ordinarie småskollärare inrätta en pensionskassa,
hvilande på likartade grunder med folkskollärarnes pensionsinrättning.
De flesta kretsarna biträdde förslaget, och med stöd häraf
ingick centralstyrelsen den 31 oktober 1881 till k. m:t med en
petition i angifna syfte. Visserligen föranledde detta icke
omedelbart några åtgöranden från regeringens sida, och centralstyrelsen
sökte därför främja saken genom ett 1884 till samtliga skolråd
utfärdadt upprop, att kommunerna tills vidare själfva skulle
pensionera sina småskollärare, men omsider, sedan frågan upprepade
gånger blifvit behandlad så i tal som skrift, upptog k. m:t
ändtligen år 1891 de i centralstyrelsens petition framställda önskemålen
till afgörande, och slutliga följden häraf blef ett den 22 juni 1892
af k. m:t utfärdadt reglemente för småskollärares m. fi.
ålderdomsunderstödsanstalt.
2. Allt sedan de första åren af sin tillvaro har föreningen
på bästa sätt sökt verka för löneförbättring åt folkskolans
lärarepersonal. I maj 1883 utfärdade centralstyrelsen ett upprop till
rikets hela folkskollärarekår att ingå till k. m:t med petition om
löneförhöjning. Bifallande svar inkommo från 134 föreningar och
möten, och den 29 september inlämnade centralstyrelsen i
anledning häraf en petition, hvari k. m:t på anförda skäl ombads att
för nästa riksdag framlägga proposition därom,
att förbättrade lönevillkor måtte beredas lärarne vid rikets
folkskolor, och
att löneförhöjning efter vissa tjänsteår måtte tilldelas samma lärare.
I någon mån har äfven denna petition ledt till praktiska
resultat. Den af centralstyrelsen förordade grundsatsen om
ålderstillägg äfven för folkskolans lärarepersonal. har nämligen blifvit
upptagen i lagstiftningen genom k. kungörelsen den 5 juni 1885,
enligt hvilken lärare med 5 års ordinarie och oförvitlig tjänstgöring
erhåller ett ålderstillägg af 100 kronor.
3. Vid sitt årsmöte i januari 1893 beslöt centralstyrelsen
anmoda de två medlemmar af densamma, som tillika äro
medlemmar af riksdagen, att inom denna söka få till stånd en motion
om förbättring i de nuvarande pensionsvillkoren i
folkskollärarnes änke- och pupillkassa. Af dem, tillika med andra delägare
i nämda kassa, blef ock en dylik motion väckt. Den föranledde
en riksdagsskrifvelse med begäran,
att k. m:t täcktes låta utreda, huruvida, utan höjning af vare sig
statsbidraget eller delägarnes afgifter, en sådan förbättring i de nuvarande
pensionsvillkoren i folkskollärarnes änke- och pupillkassa må kunna äga
rum, att samtliga pensioner utgå med högre procent af
delaktighetsbeloppet, än hvad nu är fallet, samt
att k. m:t ville till riksdagen inkomma med det förslag, hvartill
utredningen kunde föranleda.
Till följd af denna riksdagsskrifvelse har en utredning blifvit
verkställd, och enligt densamma skulle en sådan höjning af
beloppen kunna ske, att pensionen för änka blefve 25 procent (nu
20), för änka med ett eller flera pensionsberättigade barn 37,5
procent (nu 30), för ett barn 12,5 ’procent (nu 10) samt för två
eller flera pensionsberättigade barn 25 procent (nu 20).
Till 1895 års riksdag torde en kunglig proposition i ämnet
antagligen vara att förvänta.
4. Centralstyrelsen utsände år 1890 till kretsarnas besvarande
följande fråga:
Vore det önskligt .att få till stånd ett lagstadgande därom, att
församling icke må med folkskolläraretjänst förena organist- och
klockarebefattning, där ej lönen för dessa sistnämda uppgår till minst 200 kronor?
Det öfvervägande antalet kretsar uttalade sig afgjordt för
önskvärdheten ur skolans synpunkt af vissa bestämda villkor för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
