- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 13:e årg. 1894 /
519

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 40 (B). (666.) 3 oktober 1894 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 40 (B)

SVENSK LÄRAEETIDNING.

519

folkskolan, då den orättvist angripes, att med eftertryck framhålla
dess behof samt att gifva nödig auktoritet åt de
erfarenhetsgrundsatser, som folkundervisningsarbetet framalstrar. Här är samarbetet
absolut nödvändigt.

Nu är det både inom naturens och andens värld en lag, att
samarbete med nödvändighet kräfver organisation samt för arbetet
afpassade organ. Den enskilde, som skiljer sig från organisationen,
förlorar sin betydelse för det hela. Lärarekårens organisering för
samarbete är sålunda en inre nödvändighet.

Detta förhållande är det, som har framkallat
lärareföreningarna så väl i vårt som i andra land med lifaktigt
folkbildningsintresse. Som bekant har det tillgått så, att behofvet af
samarbete först framträdt inom de skilda orterna. Lärarne inom ett
härad, län eller stift hafva känt sig som en enhet och
samman-slutit sig, tills det omsider stod klart for ett större antal, att hela
landets lärarekår hade samma mål och samma hufvudintressen. Så
uppstod en lärareorganisation afsedd för hela landet, nämligen
Sveriges allmänna folkskollärareförening. För rättigheten att
tillhöra denna fordras inga andra kvalifikationer än att vara lärare
eller lärarinna. Föreningen måste därför få samma karaktär, samma
mål,’ samma energi som lärarekåren själf.

Det måste då vara lika mycket en plikt som ett behof för
den enskilde att sluta sig till denna organisation: han bidrager
därigenom till att öka dess betydelse för folkupplysningen, han
gifver sin skärf till det gemensamma arbetets stora fond, och han
gör sig verkligt berättigad att njuta frukterna af detsamma.

Det senare kan han visserligen till en del göra utan att
tillhöra organisationen. Men han liknar då lättingen, som fyller sina
behof ur mänsklighetens stora kapitalfond utan att genom sitt
arbete föra något till densamma. Och genom sin afsöndring bär
han ansvar för, om föreningen ej har nog auktoritet och nog kraft
att fylla sin uppgift. Alltnog: den lärare eller lärarinna, som ej
tillhör föreningen, beröfvar sig själf en väsentlig del af sin
betydelse för folkupplysningsarbetet, och föreningen går i honom
eller henne förlustig en af de kraftenheter, hvilka oundgängligen
behöfvas för det stora arbete, som skall utföras.

Detta är skälet till, att ansträngningar måste göras, för att
föreningen måtte komma att omfatta hela kåren.

En blick på föreningens ställning förr och nu samt på hvad
den bör kunna blifva i framtiden skall bestyrka detta. Katalogen
visarr att föreningen under första tiden af sin tillvaro räknade endast
omkring 2,000 medlemmar, d. v. s. Vs af hela kåren. De åsikter
och yrkanden, som föreningen då framställde, kunde ej tillvinna sig
större uppmärksamhet eller gehör, vare sig inför allmänheten eller
myndigheterna.

Så småningom har föreningen vuxit till mer än 4,000 medlemmar,
och i samma grad hafva hennes anseende och inflytande stigit.
Jag behöfver blott erinra om den vänligare och aktningsfullare
ställning de högsta skolmyndigheterna samt statsmakterna och pressen
under de senare åren intagit till henne.

Men låtom oss äfven se framåt! Om alla lärare och
lärarinnor i vårt land insåge och erkände sin samhörighet med det
hela, så att de anslöte sig till föreningen, skulle dennas
medlemsantal stiga till öfver 12,000. Det säger sig själft, att förslag, önskningar
och yrkanden, utgångna från en sådan sammanslutning af
uppfostrare, skulle komina att åtnjuta all möjlig hänsyn från
statsmakternas, myndigheternas och allmänhetens sida. Yi skulle komma
till den punkt, där Englands och flera andra lands lärare redan
nu befinna sig, nämligen att inga viktigare åtgärder vidtoges med
skolorna, utan att lärarekårens mening först inhämtades.

Jag förbiser härvid ingalunda, att föreningens anseende och
inflytande äfven bero på andra faktorer än hennes numerär. Men
det första villkoret för, att hon skall kunna få inflytande nog att
med tillräcklig kraft kunna tjäna folkundervisningen, är dock, att
hon vinner allmän anslutning.

Graden af lärarekårens intresse för föreningen framgår af
följande tabell*:

* För såväl lärarekåren som föreningen äro här de senast
offentliggjorda uppgifterna använda. Dess värre kan antalet lärarekrafter
inom de olika länen för närvarande ej uppgifvas för senare tidpunkt än
1885. De här meddelade procenttalen äro alltså genomgående något för
höga. Men då antalet lärare och lärarinnor sedan 1885 ökats någorlunda
proportionerligt i landets olika delar, blir jämförelsen dem emellan i det
stora hela i alla fall tämligen riktig.


Antal lärare och lärarinnor vid ofolk-och småskolorna 1885:
Antal medlemmar i S. A. F. 1893:
De senare i % af de förra :

Gotlands län ._ ....................
143
96
67 i

Södermanlands » ....... _ ...................
371
243
65,5

Blekinge »
252
150
59 s

Stockholms stad
430
254
59 i

Gäfleborgs län
486
247
50 s

Malmöhus »
1,161
587
50 6

Kalmar län »
492
242
49 2

Kristianstads »
653
307
47 o

Stockholms » ...
430
189
43 9

Hallands - ..... - .......
336
147
43 7

Östergötlands
662
278
42 o

Uppsala
288
112
38 9

Kronobergs . __
327
116
35 4

Västernorrlands
325
106
32 e

Örebro
508
159
31 3

Göteborgs och Bohus
713
221
30 o

Jönköpings ___ ........
469
138
29 s

Älfsborgs
645
181
28 i

Värmlands __
621
171
27 5

Kopparbergs »
658
142
21 6

Skaraborgs » ____
585
123
21 o

Västmanlands * - ____
381
74
19 4

Jämtlands *
251
42
16 7

"Västerbottens *
243

0 o

^Norrbottens *
224

0 o






Summa
11,654
4,325
37,i

Denna tabell visar, att i medeltal endast hvar tredje lärare
eller lärarinna anslutit sig till föreningen. I själfva verket är
procenttalet 37,i något för högt, ty som bekant äro icke alla
föreningens medlemmar lärare och lärarinnor.

Samma tabell visar äfven, huru olika anslutningen, är i skilda
delar af landet: i fyra län tillhör mera än halfva antalet
föreningen; i nio län omkring en tredjedel; i sex omkring en fjärdedel;
i sex andra står medlemsantalet under en fjärdedel af
lärarekrafternas antal. Bland dessa senare län befinna sig två så tätt
befolkade som Skaraborgs och Västmanlands. Inom de två
nordligaste länen saknar föreningen helt och hållet medlemmar*.

Hvarpå kan det bero, att hittills ej bättre resultat i detta
afseende uppnåtts?

I föreningens stadgar kan felet ej ligga, ty såsom jag redan
erinrat uppställa dessa på medlemmarna just de fordringar - och
inga andra - hvilka äro nödiga för en organisation af ifrågavarande
slag. Felet måste då sökas antingen i föreningens ledning eller
hos lärarekårens medlemmar. Jag tror, att det ligger på båda
hållen.

Hos ett mycket stort antal af kårens medlemmar har ej den
del af deras lifsuppgift, som ligger i samarbetet för
folkupplysningssakens förande framåt, kommit till klarhet. De känna sig
blott som isolerade lärareindivider, hvilka icke lia något ansvar
eller någon uppgift utanför sin egen skolklass. Samfundssinnet,
i hvad det rör deras kall, har ännu ej kommit till utveckling hos
dem; eller, om de börjat tänka öfver denna sida af sina plikter,
så äro ännu medlen och målet for dem höljda, i dunkel. Det är
för folkskolläraren, icke minst i vårt land, någonting utmärkande
just detta att anse sin egen närmaste verksamhet, sin egen skolklass
som ett isoleradt helt utan samhörighet och utan beroende af andra.
Denna blindhet, för att icke säga fientlighet mot uppfattningen
af skolan såsom en lefvande organism har som bekant mången
gång tagit sig ledsamma eller rent af löjliga uttryck.

Orsaken till denna brist hos medlemmarna af vår kår är lätt
funnen. Om läraren skall lyckas någorlunda med sitt arbete i
klassen, så måste han därpå använda största möjliga energi och
uppfinningsförmåga. Han måste så samla sin kraft på de dagliga
göromålen, att han lätt förbiser, att han dock blott är en lem i
den stora folkupplysningshären. Detta är orsaken till, att så många
i sitt dagliga arbete utmärkta lärare och lärarinnor icke deltaga i
det gemensamma arbetet, utan äro likgiltiga därför.

Huru skall detta för folkupplysningen ogynnsamma förhållande
kunna ändras?

* Detta var riktigt förlidet år. För närvarande har föreningen en
krets i Norrbottens län.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:38:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1894/0525.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free