Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 45. (671.) 7 november 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VECKOBLAD FÖR, IsÄRARE, UPPfOSTRARE OCJH SKOLVÄNNER.
N:r 45.
(671.)
STOCKHOLM, 7 NOVEMBER 1894.
13:e årg.
Prenumerationspris: *
Vi år 3,50 kr., 3/4 år 3 kr., */2 år 2
kr., Ve år 1,25 kr. (postarvodet
inberäknadt).
Prenumerationen sker
såväl i landsorten som i Stockholm
å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6 (tredje huset
från Drottninggatan), l tr.
Kontorstid: 10-1, 4-6.
Postadress:
|| Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11 f m.
Allm. tel. 6 O O O.
Tryckt hos Iduns Tryckeri Aktiebolag, Stockholm
Lösnummer
ä 10 öre säljas å tidningens
byrå samt å allm
tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10,
Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag,
An nonspriss
25 öre pr petitrad (=14 stafvelser)..
Födelse-, förlofnings- och
vigselannons l kr , dödsannons 2,50 kr,
Annons bor vara inlämnad
senast måndag kl. 6 e. m. för att
inkomma i veckans nummer.
Folkhögskoleman - barnalärare.
m Grundtvig var den, som först framkastade tanken på
folkhögskolor, om Ernst Trier och Ludvig Schröder samlat de
största ungdomsskarorna på sina skolor, så är dock bland
nordens folkhögskolemän Kristen Mikkelsen Köld den, som åt
folkhögskolan gifvit den folkliga
prägel, som hon nu öfverallt
bär. Och på samma gång Köld
var en framstående ledare af en
folkhögskola, var han ock en på
idéer rik barnalärare med djup
blick för barnets själslif.
Själf säger Kv att han var
född till lärare. Men det var
modern, som utan att veta det
framkallade anlagen. Hon var
en duktig och arbetsam
handt-verkarehustru. Då hon hörde
barnen under lekarna ute pä gården
blifva oense och komma i gräl,
brukade hon ropa till dem:
»Kommen in, barn, skall jag berätta
en historia för er!» De historier
modern kunde voro helt få, och
barnen kunde dem utantill så väl,
! att de rättade henne, ifall hon
ändrade ett enda ord, men det
oaktadt hade de alltid samma
goda verkan: barnen blefvo glada
och snälla. K. fick här göra en
tidig bekantskap med det
lefvande ordets starka makt.
I Tisted (å Jylland), där
Köld föddes den 29 mars 1816,
gick han i skola tills han var
13 år, då modern sökte skaffa ;
honom plats som lärare. Fadern, som var skomakare, hade
önskat få in honom i samma yrke men ansåg honom därtill
oduglig. Prosten Karstensen, till hvilken modern vändt sig,
lät Köld aflägga lärareprof, då han förelades att
kateketi-sera öfver frågan: »Hvad visar erfarenheten?» Svar:
»Erfarenheten visar, att människorna ej äro så goda, som de borde
K. M. KÖLD.
vara».* Och Köld redde sig godt och kom att hålla skola. Som
han nu fann, att några af barnen voro större än läraren, höll
han i deras och föräldrarnas närvaro följande tal, som må
anföras för att visa K:s egendomliga sätt att »ta folk»:
I ären mycket större än jag, och blir det fråga om att slåss, så
blir det nog jag, som får stryk; men som jag icke ämnar slå er,
hoppas jag, att I icke viljen slå mig. I skolen snart erfara, att jag är
klokare än I, och om I ären förståndiga, så söken I att lära af mig.
Efter några års lärareverk
samhet kom K. in på seminarie
i Snedsted. Här genomgick han
tidigt en religiös väckelse, då hela
hans väsen värmdes af känslan
af Guds kärlek, på hvilken han
förut aldrig haft syn. Och han
bekänner själf, att nu inom
honom vaknade ett nytt lif med ny
lust, håg och kraft. En tid
därefter fick K. genom läsning af
Ingemanns historiska romaner
den folkliga väckelse, som skulle
blifva så bestämmande för hans
kommande lif.
Nu var K. klar Öfver sitt
lifs mål: han ville få barnen att
tro på Guds kärlek och
fosterlandets lycka.
Efter slutad seminariekurs
blef Köld lärare igen. Snart
finner han, hvilken pina
utanläs-ningen var för barnen, och han
undrade, om Gud, som så
älskade människorna, menade, att
barnen så skulle plågas, och om
denna utanläsning kunde föra
dem till att älska Gud. Det blef
inom kort klart för K., att han
skulle berätta. Och nu gick det
förträffligt i skolan, och barnen
voro på ett helt annat sätt med om, hvad som förehades. Så
blef det examen, och barnen redde sig godt, ända tills prosten
frågade ett af dem: »Kan du läsa upp det tredje stycket i det
* I den då följda läroboken »Balles Lserebog i den
evangelisk-christelige religion».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
