Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 45. (671.) 7 november 1894
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 45
SVENSK LÄRARETIDNING.
571
- Jag kan icke vara ense med er, då ni
talar om, att barnen skulle ha rättighet röra
sig mera fritt i skolan, än hvad brukligt är.
Jag vill omtala följande: Häromdagen slog jag
i en stor pojke, som hade förgått sig; men då
reste sig nere vid dörren en liten sjuåring,
som nyss kommit i skolan, gick fram på
golfvet och sade till mig: Så får du inte slå mig,
ty då får du inga flera ägg af mor! - Hvad
skulle ni gjort med en sådan pojke?
- Jo, sade Köld, jag skulle klappat honom
på axeln och sagt: Du är en duktig pojke, du
säger din mening utan fruktan; fortsätt så, och
med tiden blir du nog en bra karl!
- Så bar jag mig ej riktigt åt, sade
läraren, jag gaf också den pojken en örfil.
Till sist skall, för att undervisningen
må blifva sann, den sak, som meddelas,
vara af den beskaffenhet, att barnet från
sin ståndpunkt kan mottaga den, så att
det blir till väckelse eller näring af dess
andliga lif. Man bör från början lära
barnen inse nödvändigheten af den
upplysning, som gifves dem; sålunda gifva ljus
Öfver deras lif som barn, ej först om
sådana förhållanden, som inträda under
deras mannaålder eller ålderdom. Någon
menar, att om kunskaperna ej genast vore
användbara för barnet, kunde de i en
framtid tagas fram och brukas; men K.
trodde ej, att det ofta blefve fallet. En
död kunskap är främmande för sin ägare,
ty han vet ej, att den kan brukas i lifvet,
och än mindre, hvartill den kan brukas.
Skolan skall utrusta de unga med lust
och förmåga att vidare själfva skaffa sig
kunskaper och färdigheter, med håg och
kraft att fylla lifvets plikter.
*
K. M. Köld dog i april 1870. Under
de sista ögonblicken af sitt lif sökte han
leka med sin lilla treåriga dotter.
Med alla sina egendomligheter, med
åsikter som väl ej i allo äro hållbara inför
kritiken, var han dock en storslagen
pedagog och framför allt en varmhjärtad
barnavän, som aldrig slog af på
barnaundervisningens högsta mål: att få de små att
älska Gud och fosterland.
H. Odhner.
FÖR DAGEN.
Röddings folkhögskola
är ett namn, som särskildt under detta
år ofta blifvit nämdt i samband med
folkskolans 50 årsjubileum. Det var den
7 november 1844, som denna Nordens
äldsta folkhögskola första gången
öppnades, således just i dag för 50 år
sedan. I dag skulle därför ock egentligen
minnesfesten hafva firats, och
märkesdagen ihågkommes nog ock rundt om
vid Nordens folkhögskolor, men en större
fest hade ju icke under denna årstid
kunnat få någon betydligare tillslutning.
Röddings folkhögskolas historia - den
är tills vidare åtminstone afslutad -är
af stort intresse: den visar, hvad
lefvande nit för folkbildning kan åstadkomma,
på samma gång den talar eU tydligt
språk om en alls icke vacker sida af den
tyska ’»kulturen». Den är på ett
uttömmande sätt skildrad i en i dessa dagar
utkommen bok af den framstående
folkhögskolemannen H. Rosendal (»Nogle
bidrag til Rödding Höjskoles historie»,
Kolding, K. Jörgensens förlag, pris 2 kr.
75 öre), till hvilken vi hänvisa.
Tanken på folkhögskolan hade legat
och grott hos Grundtvig allt sedan
århundradets början. Den folkliga
väckelse han fick under de olycksår, hans
fosterland då upplefde, hade med sig, att
han såg syner och drömde drömmar, att
han stötte i hornet för att väcka
Valhalls kämpar till strid mot de onda
jättarna; han ville hos sitt folk kalla till
lif en kristlig hjälteanda. Och den
tanken släppte honom ej under fredens
dagar, den vidgades och mognade. När
så nya skalder läto härliga sånger ljuda,
klagar Grundtvig, att folket ej hade öra
för dem utan blefve allt mer försoffadt.
1838 uttalade han sitt hopp om en
skola, där ungdomen skulle få en
fosterländsk väckelse, men som ock skulle bli
en bro mellan allmogen och
vetenskapsmännen, ett ställe där aktning för
vetenskapen kunde utbildas, i det att dess
resultat gjordes tillgängliga.
Latinskolornas oförmåga i den riktningen hade
han klart för sig och uttryckte också i
skarpa ordalag sin dom öfver dem. Han
ville ha en högskola för folklig
vetenskap.
Dessa Grundtvigs tankar slogo
särskildt an i Sönderjylland. Där var ock
behofvet af en dylik skola störst, ty där
fanns ingen enda undervisningsanstalt
annat än folkskolan med danskt språk.
På 1830 talet hade kampen mot tyska
språket, som allt mer ville intaga
herradömet, öppnats, och man kan lätt
förstå, att banérförarne i densamma ej hade
svårt att inse, hvilken betydelse en skola
sådan som den, till hvilken Grundtvig
utkastat planen, skulle få för
Sönderjylland.
Främst bland stridsmannen kommo
snart pastor L. C. Hagen och den
bekante professor Kr. Flor i Kiel. Redan
1841 utfärdades af den förre ett upprop
till dansksinnade medborgare i Slesvig
att upprätta en folkhögskola, i hvilket
upprop det bland annat heter,
att om saken finge framgång, då hade
»Nordslesvigs folk rest sig ett härligt
minnesmärke, och historien skulle till senaste
släkten omtala, att det var här, som
bondeståndet första gången vaknade till insikt
af sitt behof och värde och upprättade åt
sig en högskola för att där kunna
förvärfva en lefvande och fruktbärande
upplysning, utan hvilken det icke kunde
intaga en hedrad plats i samfundet och
värna om sitt fädernesland, sitt modersmål
och sig själf».
Detta upprop tilltalade lifligt Flor, hvil
ken uttalade sin önskan om att blifva
»idéns ledare och väktare», hvartill han
af många orsaker var rätte mannen.
1843 stiftade han tillsammans med 25
män i Nordslesvig »den slesvigske för-
ening», hvilken satte som sitt första mål
att upprätta danska
undervisningsanstalter i Nordslesvig, främst en folkhögskola.
Penningar härför insamlades från flera
håll, en direktion med Flor i spetsen
valdes, kunglig tillåtelse att upprätta
skolan erhölls i juni 1844, och ett
program blef uppsatt. Uti detta heter det
bl. a.:
Det mål, vi föresatt oss, är att
grundlägga en anstalt, där bonden och borgaren
må erhålla sådana kunskaper och
färdigheter, som kunna vara af nytta icke så
mycket med hänsyn till hans särskilda
yrke som fastmer med hänsyn till hans
ställning som landets son och statens
borgare.
Till plats för skolan hade utsetts
Rödding, där en gård inköpts, och till
föreståndare valdes cand. teol. Johan
Wegener.
Försl den 7 november var man färdig
att öppna skolan. W. stod ej kvar som
föreståndare längre än till våren 1845,
då Flor beslöt att lämna sin plats vid
universitetet i Kiel för att mera helt ägna
sina krafter åt den unga anstalten,
hvilken han dels under ett par år förestod,
dels allt framgent kraftigt stödde.
Bland hans efterträdare på
föreståndareplatsen må nämnas nuvarande
formanden (talmannen) i danska folketinget
Sofus Högsbro, hvilken under 12 år var
skolans ledare, och Ludvig Schröder
(från 1862). Den senare fick 1864, då
kriget med Tyskland var ändadt, och
Rödding kommit söder om den gräns
segraren uppdragit, klart för sig, att ett
fruktbärande folkhögskolearbete svårligen
läte sig utföra under den nya
maktinne-hafvaren, och beslöt han därför i
samråd med Flor uppsöka en lämplig plats
strax norr om gränsen och grundlade så
Askovs folkhögskola.
Försök gjordes dock att bibehålla en
folkhögskola i Rödding, och under C.
Appels ledning fortgick där en sådan för
kvinnor från 1865, och 1869
återöpp-nades den gamla skolan för män,
hvilken dock i augusti 1870 förbjöds af
myndigheterna. Den kvinnliga
afdelningen fortsattes dock till 1885.
I samband med ofvanstående, som är
hämtadt ur Rosendals förut nämda
arbete, må några sifferuppgifter meddelas.
Under de gångna femtio åren hafva
vid Danmarks ungdomsskolor
(folkhögskolor och landtbruksskolor, hvilka
antingen äro förenade eller ock arbeta i
samma riktning) 1,600 å 1,800 män och
500 å 600 kvinnor verkat som lärare
och lärarinnor. Under året 1892-93
arbetade vid de 77 folkhögskolor och
landtbruksskolor, hvilka fingo statsanslag:
73 föreståndare, 168 fasta och 140
biträdande lärare, 4 föreståndarinnor, 82
fasta och 58 biträdande lärarinnor.
Skolorna hafva under de nämda åren
haft omkring 75,000 manliga och 35,000
kvinnliga elever, eller tillsaramans
omkring 110,000. 1844-45 var elevan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:38:44 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1894/0577.html
