Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 49. (675.) 5 december 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
624
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 49
senius blifvit tillika med denne
aflägsnad från universitetsstaden samt i stället
kallad att vara konungen följaktig såsom
hans biktfader. Att äfven Rudbeckius
tog sina uppfostrareplikter på allvar,
därom hafva vi ett bevis i det allvarliga
förmaningstal han den 20 juni 1617 höll
till konungen med anledning af någon
begången sedlig förvillelse. Detta tal,
hvaraf en afskrift ännu finnes bevarad,
vittnar fördelaktigt om biktfaderns
frimodighet. Det länder den då 23-årige
konungen till heder, att han upptog
bestraffningen såsom sig borde. Med nyss
nämda år, 1617, hvilket var Gustaf Adolfs
kröningsår, synes i själfva verket dennes
karaktär vara stadgad och hans
ungdomsutveckling afslutad.
2.
Det svenska skolväsendet befann sig
vid Gustaf Adolfs tillträde till regeringen
i ett ganska bedröfligt skick. Dess
medeltida inrättningar hade till stor del
störtat samman genom
kyrkoreduktionen, och någon ny byggnad hade
oaktadt alla bemödanden ännu icke
kommit till stånd, väsentligen på grund af
stridiga åsikter om det offentliga
läroverkets mål. Kyrkans män ville
bibehålla skolorna och universitetet vid deras
gamla uppgift att vara prästbildning s
-anstalter. Gustaf Vasa och hans söner
fordrade däremot, att de därjämte skulle
lämna dugliga ämnessvenner för
förvaltningen och krigsmakten, ja t. o. m. för
det borgerliga näringslifvet. Statens
läroverk skulle, yrkade de, utbilda tjänare
såväl för Guds församling som för det
världsliga regementet, och vid sidan af
dem borde finnas kommunala skolor,
uti hvilka de unga kunde blifva
för-farne att rätt bruka köpenskap eller
eljest lära ärliga och nyttiga ämbeten
(= handtverk).
Sådana fordringar voro alldeles i
ramismens anda. De omfattades ock med
ifver af Johan Skytte. Strax sedan
denne blifvit Karl IX:s pedagogiska
rådgifvare, uppgjordes ett omfattande förslag
till universitetsreform, enligt hvilket de
teologie professorernas antal skulle något
inskränkas, hvaremot en professur skulle
upprättas i lagkunskap och politik, en i
läkarekonst (och anatomiska
undersökningar), en i historia m. m.; endast de
två teologerna skulle få vara präster,
och tillsynen öfver universitetet skulle
lämnas åt en nämd, bestående af
ärkebiskopen och två andra biskopar samt
fyra världsliga medlemmar, nämligen två
riksråd och två lärda män ur konungens
kansli. I samma riktning gingo flera
följande förslag och uttalanden från Karls
sida. Till följd af spänningen mellan
honom och universitetslärarne samt
mellan dessa inbördes förblef dock allt
väsentligen vid det gamla.
Programmet vidhölls emellertid af Skytte
och upptogs på allvar af Gustaf Adolf. Det
biträddes ock af den nu så inflytelserike
Axel Oxenstierna (l 583-1654),
hvilken i rent filosofiskt afseende visserligen
icke var Rami anhängare men däremot i
fråga om undervisningen delade dennes
tankar. Vid 1620 års riksdag begärde
konungen prästerskapets yttrande öfver ett
omfattande förslag till undervisningsreform.
Bland andra fel och brister, som här och
hvar kunna finnas i vårt land - heter det där
- är det icke det ringaste, att akademien och
skolorna äro ganska illa beställda.
Undervisningen i akademien och skolorna är så oriktig
och elak, att ingen där kan komma till någon
uppfostran. Alla de, som i akademien eller
skolorna blifva brukade, hafva antingen
veder-tagit predikoämbetet eller ock riktat sina
studier därhän, hvarför ock undervisningen i
religionen kan någorlunda passera, ehuruväl äfven
till predikoämbetet finnas få, som det med
nytta och väl kunna föra och förestå- Men i
öfrigt står mäkta illa till. Akademi och
skolor böra vara en verkstad, uti hvilken goda
anlag kunna utbildas icke allenast till Guds
församlings utan ock till regementets tjänst,
så ock eljest till ärliga och lofliga konster,
hvarmed ett ärbart och borgerligt lefverne
be-kvämligen och nytteligen han underhållas.
Nu är en stor brist, att till regementet finnas
platt inga nyttiga och instruerade, äfvenså att
icke någon god stadsskrifvare finnes, ej heller
någon god fogde och skrifvare å landet, och
alla de, som på landet eller i städerna bekläda
magistratssysslor och ämbeten, äro mestadels
så olärde, att en part icke ens kan skrifva sitt
namn. Grunden härtill ligger i lärarnes
förvända art. Såsom dessa själfva intet förstå
eller akta, hvad till regementet eller ett
borgerligt lefverne hörer, alltså kunna de det icke
heller någon annan lära och - det som värst
är - icke låta hvarje förmåga utmärka sig i
sådant, som han har mesta anlag till, utan i
stället styrka de honom allt ifrån barndomen
ifrån regementssaker, särdeles krigsväsendet,
så att hatet och misshaget till krigsförstånd
och disciplin både hos adel och oadel med
åldern allt mera tillväxer, hvarigenom ock
landet är blifvet magert och ofruktsamt på nyttigt
folk, så att äfven i dessa besvärliga och
medellösa tider det dock är större brist på folk än
på penningar.
Prästerskapet anbefalldes afgifva
utlåtande, huru akademien borde ordnas,
huru många gymnasier och trivialskolor
behöfdes och hvad i dem borde läras,
hurudan inspektionen borde vara o. s. v.
Svaret blef, såsom Geijer något kärft
yttrar, underligt och enfaldigt. Något fel
i själfva systemet erkändes icke, utan
berodde missförhållandena på enstaka
personer samt på saknaden af
skolordning och bristen på tillräckliga anslag.
Akademien borde förses med nödiga
lärostolar. För öfrigt borde läroverken
vara af tre slag: gymnasier, trivialskolor
och barnskolor. Gymnasier borde finnas
i alla biskopsstäder utom Uppsala,
trivialskolor uti andra mera betydande
städer, i de mindre betydande däremot
»barnskolor», i hvilka skulle undervisas i läsa,
skrifva och räkna samt i grammatik,
Luthers katekes och latinets första
grunder. Inspektionen skulle ombesörjas vid
akademien af en kanslär, vid gymnasier
och skolor af biskopen.
Detta prästernas förslag var icke
konungen synnerligen till nöjes. Vid
reformernas verkställande afvek han ock i
väsentliga delar därifrån.
Största omvårdnaden visades
universitetet. Det fick 1622 Johan Skytte till
kanslär, försågs genom honom och Axel
Oxenstierna med nya privilegier och
konstitutioner samt genom konungens
storartade gåfvobref å Gustavianska
arf-vegodsen 1624 rned en säker ekonomisk
grundval. Undervisningen utvidgades
genom lärareantalets ökande samt genom
en rnera tidsenlig fördelning af ämnena
och en rnera praktisk bestämning af
deras omfång. Teologien förlorade sitt
förra absoluta öfvervälde och hänvisades
till en fakultet för sig; professorerna där
förbjödos strängeligen att vanställa sitt
föredrag genom inblandning af skolastiska
och metafysiska hårklyfverier, ur hvilka
det papistiska mörkret fordom uppväxt.
Juristerna skulle tyda Sveriges lag och
de rättsfrågor, som i vårt land mest
föreföllo. Matematiken skulle tillämpas
på arkitektur, mekanik och
ingeniörs-konst. Medicinen skulle omfatta icke
endast bokstudier utan äfven
dissektioner. I historieundervisningen skulle
inrymmas studiet af runstenar och
forn-skrifter m. m. Genom donation af Skytte
1622 stiftades en särskild profession i
vältalighet och politik.
Rörande skolornas organisation
omfattade konungen helt andra grundsatser
än prästerskapet, På det kostnaden icke
måtte blifva kronan allt för besvärlig för
skolornas myckenhets skull, borde
antalet läroverk inskränkas till några få
och dessa i stället utrustas så mycket
bättre. Af gymnasier borde helst icke
underhållas flera än två, det ena i Åbo,
det andra i Linköping. Af trivialskolor
vore nog med sex eller sju, nämligen i
Västerås, Växjö, Skara, Viborg och
Kalmar samt Hernösand eller Uleåborg. I
trivialskolor och gymnasier borde ej
öfvas blott kyrkolära, kyrkomusik och
kyrkospråk (latin och grekiska) samt hvad
därmed sammanhängde utan ock mera
praktiska ämnen: i trivialskolorna
matematik, astronomi och fysik samt i
gymnasierna dessutom moral, samhällslära
och rättslära. Hvad de af prästerskapet
påyrkade småläroverken anginge
förklarade sig konungen ej veta, hvarför
dylika skulle bekostas af staten, då ju
de åtta eller nio gymnasierna och
trivialskolorna vore hvarandra tillräckligt nära
belägna. I stället borde barnskolor här
hållas af kommunerna själfva, de större
af dessa ej betaget att upprätta egna
trivialskolor, om de funne sig därtill
hafva råd.
Af särskildt intresse är konungens
sträfvan för upprättande af kommunala
barnskolor. Sådana hade under namn
af »skrifvareskolor» och »räkneskolor»
funnits på enstaka ställen redan före
hans tid och torde få anses såsom de
allra första begynnelserna till våra
svenska stadsfolkskolor. Gustaf Adolf var af
dem en varm vän. Genom den af Axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
