Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 49. (675.) 5 december 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 49
SVENSK LÄEAEETIDNING.
625
Oxenstierna författade Stadgan om
städernas administration af den 26
december 1619 påbjöds bland annat:
På det ungdomen må till nyttiga konster
blifva upptuktad, så vele Vi, att de förnämsta
köpstäder, som råd och förmåga hafva, skola
upprätta goda räkneskolor. Och hvar icke
hemma finnas sådana män, skola de dem
utifrån förskrifva, hvilka undervisa och lära
ungdomen i räknekonsten och hvad mera som
nyttigt är uti köphandeln och det horgerliga
lef-vernet, så att ingen skall antagas och hållas
för köpsven, som icke lärt att hålla sin
köpmansbok och vet därmed rätteligen att umgås.
Ännu längre i samma riktning gick
konungen i sitt Påbud om Barns i
Jön-kiöping optuchtelse den 28 februari 1625,
hvilket är så märkligt, att det väl
förtjänar att (med någon modernisering i
språkligt afseende) här meddelas:
Vi GUSTAF ADOLF etc. göre veterligt, att
eftersom Vi oss särdeles hafva vinnlagt att bringa
denna Vår stad Jönköping till en god näring
och däruppå gjort mycken omkostnad att här
införa åtskilliga handtverk och ämbeten,
förmedelst hvilka en ärlig borgersmän sig
torfte-ligen och nytteligen kan nära och sitt hushåll
ärligen uppehålla, ja, där flit och idkesamhet
kommer till, sig äfven rikta och förkofra, och
eftersom bland annat den oaktsamhet och
vanskötsel, som föräldrarna visa i deras barns
uppfödsel, särdeles den lättja de själfva äro
uppfödda uti och som särskildt på barnen
ärf-ves, befinnes vara det första hindret, som
förtager ungdomen att komma till någon rätt
för-farenhet vare sig i köphandel eller handtverk,
därför hafva Vi godt och hälsosamt funnit att
förmedelst denna Vår stadga skaffa häremot
bot, i så måtto, att Vi härmed bjude och
be-falle alla Våra undersåtar och borgare uti
Jönköping, som piltebarn äga eller framdeles
bekomma, att de dem, så snart de sina sju år
fyllt, genast och utan undskyllan hafva och
sätta till en ärlig konst eller ett handtverk,
nämligen
först till skolan att där lära läsa och skrifva
och så framgent i uppsåt att göra sina barn
nyttiga till Guds församlings eller regementets
tjänst, hvarom skolmästaren skall vara pliktig
föräldrarna i tid att underrätta eller svara dem
för skadan, eller
sedan (till det andra) till räknekonsten,
bokhålleriet och redelig köpenskap eller
för det tredje till något handtverk eller
ämbete.
Hvilken fader, som sina barn, sedan de hafva
fyllt sju år, icke således förestår som sagdt
är, antingen motvilligt hållande dem till lättja
eller af försummelse icke sättande dem strax till
någon redlig näringslärdom, han skall först
förhöras af borgmästare och råd en gång och,
där han sig icke bättrar, stämmas för
rådstuf-van och utan någon lindring eller nåd hvar
månad barnet så går böta 10 daler till staden,
hvarvid den böter med kropp, som ej äger ko.
Och hvilken yngling, som när han sitt
sextonde år uppfyllt hafver, icke är så vidt i sina
studier kommf n, att man sig om honom något
visst hopp göra kan eller då icke står uti lärdom
af ett redeligt handtverk, han skall härmed
hafva förtappat tredjedelen af all den arfsrätt, som
honom är eller kan tillfalla, med mindre än
han sig så högt bättrar, att Vi särskildt finna
för godt återställa honom i hans rätt, dock icke
i vidare mån än uti de arffall, som efter hans
återställelsedag honom tillfalla kunna.
Vi vele fördenskull och bjude härmed
strängeligen alla Vare undersåter och borgare uti
Jönköping att hörsamligen rätta sig härefter
och särskildt Vår ståthållare samt borgmästare
och råd, att de här hålla hand öfver och detta
vårt påbud utföra och fullfölja med all flit och
trohet, underlåtandes det ingalunda, så kärt
det hvar och enom är att undfly Vår hämd
och vrede.
Liknande bestämmelser utfärdades
äfven för andra af Gustaf Adolf
nyprivi-legierade eller nyanlagda städer. Hade
de i dem anbefallda borgareskolorna »för
räknekonsten, bokhålleriet och redelig
köpenskap» omfattats med mera allmänt
intresse, så hade de ansatser till
praktiskt medborgerliga
undervisningsanstalter, hvilka under namn af
»skrifvaresko-lor» och »räkneskolor» funnos här och
där redan före hans tid, vunnit en
kraftig utbildning och sannolikt vuxit ut till
ett verkligt folkskolesystem, om icke förr
så under de år, då Comenius var
anställd i det svenska skolväsendets tjänst.
Som sakerna rlu utvecklade sig,
kommo dessa borgareskolor emellertid att
fortfarande föra ett tynande lif.
Läroverkens närmaste målsmän voro
biskoparne, af hvilka Johannes Rudbeckius
(1581-1646) i Västerås och
Laurentius Paulinus (1565-1646) i
Strängnäs voro de mest betydande. Båda voro
högt bildade och bildningsälskande män
samt hafva inlagt synnerliga förtjänster
såväl om universitetet som om
undervisningsanstalterna i allmänhet. Det första
svenska gymnasiet inrättades af Rudbeckius
1623, det andra af Paulinus 1626. För
trivialskolorna nitälskade de äfven, likaså
för den af prästerskapet och dess
biträden meddelade, rent kyrkliga
undervisningen. Af helt naturliga skäl kunde
däremot de och deras medbröder
svårligen i synnerlig grad intressera sig för
de af konungen önskade borgareskolorna.
Dessa krympte ock nästan genast ihop till
en s. k. skrifvareklass eller
apologist-klass, ett påhäng till trivialskolorna,
afsedt att mottaga sådana lärjungar, som
dessa på grund af bristande begåfning
måste skjuta ifrån sig.
Tydligen hafva konungen och hans
främste pedagogiska rådgifvare, Johan
Skytte och Axel Oxenstierna, ganska väl
insett, att de hos skolans dittills varande
myndigheter ej kunde påräkna något
mera brinnande nit för en utveckling
af undervisningsväsendet i praktiskt
medborgerlig riktning. Det ingick därför ock
såsom ett hufvuddrag i hans plan att
frigöra läroverket från kyrkans
förmynderskap. Enligt beslutet af 1620 skulle
en världslig ämbetsman sättas att vara
allmän skolinspektör med uppdrag att
jämte biskopen sörja för skolornas tarf,
hålla förhör, kontrollera lärarnes
verksamhet och lärjungarnes framsteg m. m.
År 1623 framlade konungen förslag om
en allmän öfverstyrelse för skola och
kyrka (»Consistorium generale»),
bestående af lika många världsliga som andliga
ledamöter. Detta förslag bekämpades på
det hetsigaste af biskoparne under den
myndige Johannes Rudbeckius ledning
och blef därför af konungen, hvilken
under pågående krig ej ville stå på spänd
fot med sitt prästerskap, tills vidare
uppskjutet. Det upptogs, liksom så många
andra af konung Gustaf Adolfs planer,
sedermera af Axel Oxenstierna såsom
ledare af förmyndarestyrelsen, men
förföll äfven då, hufvudsakligen genom
Rud-beckii motstånd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
