Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 49. (675.) 5 december 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
:r 49
SVENSK LÅEAEETIDNING.
629
så icke skett, behöfver dock icke
nödvändigt utgöra en brist hos boken, då läraren
ju vid genomgåendet af hvarje ny
afdelning är i tillfälle att framställa det nödiga
mönstret.
Det rikhaltiga* och efter mångårig
lärareerfarenhet utarbetade materialet skall
säkert blifva ett värdefullt stöd för
undervisningen, och boken torde blifva
välkommen för icke allenast tekniska
skolor utan i alla skolor för den mognare
ungdomen, således äfven för folkhögskolor,
fortsättningsskolor och på det högsta
stadiet af fullständiga och väl ordnade
folkskolor. D.
Rekvirera profnummer af Suensk
Läraretidning för utdelning till
lärare, lärarinnor och skoluänner!
Fås gratis och portofritt.
Upprätt eller lutande stil?
Under folkskolans tidigare skede
sysselsattes barnen bra litet med skrifning, och
under de första skolåren förekom knappast
någon skrifning alls. Följden häraf blef
tydligen den, att ett betydligt antal barn
lämnade folkskolan utan att hafva vunnit
någon nämnvärd skriffärdighet.
Under de senare åren har man med
god framgång sökt råda bot för detta onda,
men på samma gång har man helt
naturligt börjat ängslas öfver barnens stora
benägenhet att intaga en lutande och sned
ställning vid skrifningen. Ej utan skäl
befarar man häraf menlig inverkan på ögon
och ryggrad.
Bland de medel, som tnan trott skulle
lämpligen kunna användas för att tvinga
barnen att sitta raka under skrifningen,
har under senaste tiden från många håll
framhållits den upprätta stilen.
Af redogörelse i Svensk Läraretidning
n:r 47 finner man också, att önskan
uttryckts, det denna stil måtte på försök
införas i Göteborgs folkskolor.
Med anledning häraf har jag ansett mig
ej böra underlåta att meddela några
erfarenheter i frågan från mitt vistande i
Cassel under den nu gångna sommaren.
Vid folkskolorna i sagda stad har man
anställt vidtgående försök med den
upprätta stilen men ånyo öfvergifvit den,
emedan man fann sig besviken i sina
förväntningar. Af ifrarna för denna stil hör man
hos oss blott loford om densamma; och
det kan ju då ej skada, att händelser
sådana som den nu framdragna blifva
bekantgjorda.
För oss lärare vore det ju ganska
bekvämt, om man blott genom en
stilförändring kunde tvinga barnen att sitta raka.
Härför fordras emellertid ett betydligt och
energiskt arbete och vaken blick. Hvar och
en kan ju med lätthet själf undersöka,
huruvida det är honom möjligt att »lägga
näsan ner öfver papperet», under det han
skrifver upprätt stil. Vid de försök jag i
detta afseende anställt, har jag ej funnit
den upprätta stilen lägga några hinder i
vägen härför.
Den upprätta stilens målsmän hafva
ombesörjt fotografering af skrifvande barnklas-
ser för att visa, *huru felaktig
kroppsställningen är vid skrifningen (af lutande stil
förstås). Å dessa fotografier finner man
en af den vane skolmannen mycket känd
verklighet: alla barnen sitta med hufvudet
lutadt snedt åt vänster och framåt.
Hvarför intaga då barnen så likformigt
denna ställning? Befaller man dem att
sitta raka, så göra de det visserligen för
ett ögonblick, men då upphöra de också
att skrifva. I nästa ögonblick har
hufvudet sitt förra läge, och barnen förklara,
att de icke se, då de hafva hufvudet i
den befallda ställningen. Denna förklaring
fattar läraren så, att barnet skulle
förmena sig vara närsynt, men så är vid
närmare undersökning dock ej förhållandet.
Barnet menar verkligen, hvad det sagdt:
det ser ej.
Man skall knappast finna ett barn på
tusen, som ej visar benägenhet att vid
skrifning hålla pekfingret mycket skarpt
böjdt med dess spets förd intill tummens
spets, under det att långfingret skjutes
så långt ned, att dess andra led hvilar
mot pennskaftet. For att få beskrifningen
på handställningen färdig fordras blott att
påpeka det sakförhållandet, att fingrarna
hafva en nästan oemotståndlig benägenhet
att krypa så nära spetsen som möjligt,
äfven om de därigenom skulle komma i
ett väl intimt förhållande till bläcket.
Sig själft öfverlämnadt skulle nog barnet
reda sig med denna handställning och
efterkomma de gifna tillsägelserna om att
»sitta rak», men så kommer läraren
dessutom med den gamla tillsägelsen, att
»kno-garna skola peka uppåt mot taket och
pennskaftet mot axeln». Nu är villervallan
färdig. Den gifna befallningen att sitta
rak kan nu ej efterkommas, ty barnet ser
verkligen då ej spetsen på pennan, hvilket
ju dock är nödvändigt vid skrifningen.
Här har man också förklaringsgrunden
till det egendomliga förhållandet, att barn
ej så sällan luta sig framåt så mycket, att
de se öfver och framför skrifhanden.
En annan egendomlig iakttagelse är man
i tillfälle att göra med barn under
skrifningen: om man går bakom dem och
håller handen för deras vänstra öga, så
upphöra de i regeln att skrifva under
förklaring, att de icke se. Granskar man nu
nogare, så finner man verkligen, att
synlinjen mellan barnets högra öga och
penn-spetsen är stängd.
Häraf framgår alltså, att många barn
under skrifningen begagna sig endast af
det vänstra ögat.
Om anledningarna till barnens lutande
och sneda ställning vid skrifningen äro de
ofvan angifna, så böra vi också lätt nog
kunna komma på det klara med, huru vi
skola finna botemedel mot det onda.
Var handens ställning och pennans
hållning orsak till att synlinjen afstängdes, så
bör ändringen först och främst
åstadkommas här. Pekfingret bör alltså hållas så
rakt som möjligt och långfingret bör
skjutas upp, så att det hvilar mot skaftet med
nagelkanten, emedan den för skrifningen
erforderliga ledigheten eljest saknas.
Slutligen bör afståndet mellan pekfingret och
pennans spets vara ungefär 3 centimeter.
Hålles pennan på detta sätt, kan barnet
under skrifningen sitta rakt utan att’
skymma sig själft, och en gifven befallning att
sitta rak efterkommes nu också, om dess
åtlydnad vederbörligen öfvervakat.
Tillhållas barnen dessutom att lägga
vänstra handens pekfinger ofvanför och
tummen nedanför den linje, på hvilken för
tillfället skrifves, så att bägge äro lika långt
inne på papperet, så motverkas härigenom
benägenheten att för mycket böja hela
kroppen framåt.
Må nu emellertid ingen förställa sig, att
jag anser de här föreslagna medlen vara
några trollformler, som leda till det
önskade målet. Här som annars kräfves ett
outtröttligt arbete af läraren. Han kan
emellertid, om han väljer dessa medel,
vara fullt förvissad om, att han kan till
slut segra, oeh denna visshet är dock god
att hafva, då man träget arbetar.
Innan man kastar bort ett godt man
har, bör man på allvar försöka att rensa
bort de olägenheter, som synas vara
förbundna med detsamma. Den nu hos
oss brukliga stilen har otvifvelaktigt många
företräden, och kunna vi, enligt hvad ofvan
blifvit visadt, verkligen tillhålla barnen att
sitta raka, medan de skrifva denna stil,
så försvinna de skäl, som skulle tala för
att kasta bort densamma. N-n.
Glöm icke att fore julafton
prenumerera på Svensk
Läraretidning I All
prenumeration - äfven i Stockholm -
sker å närmaste postanstalt.
Fria ord*
Rättshjälpsfrågan. *
Askers kretsförening har rörande
.»rättshjälpsfrågan-» antagit en resolution, hvars första
moment har följande lydelse: »Askers
kretsförening anser, att folkskolans lårarepersonal
äger nödigt rättsligt stöd i skolstadgan, svensk
lag och de myndigheter, som, öfveruaka dessas
tillämpning.»
Detta uttalande ägnas särskild granskning i
Svensk Läraretidning n:r 47. Beträffande
denna granskning må följande erinringar
benäget tillåtas.
Om, såsom i några fall synes vara
händelsen, bestämmelserna i skolstadgan behöfva
förtydligas, kan och bör sådant påskyndas både
af S. A. F., den pedagogiska pressen, riksdagen
och regeringen - utan att någon
rättshjälpsinstitution behöfver anskaffas.
Ifall de underordnade skolmyndigheterna
stundom illa uppfatta och fylla sin uppgift att
välvilligt tyda och stödja, hvad svensk
författning stadgar, är S. A. F. och dess
centralstyrelse i förening med den upplysande och
san-ningsälskande pressen, särskildt här den
pedagogiska, i sin falla rätt, då den påpekar och
beifrar sådan moralisk och samhällelig
orättfärdighet.
Den enskilda läraren eller lärarinnan har
därjämte ock full rätt att, då sådant är nödigt,
med tillhjälp af juridiskt biträde (anvisadt af
centralstyrelsen för S. A. F.), söka rättvisa och
stöd hos skolans högsta myndigheter, som vi
med tillförsikt tro äga både förmåga och vilja
att stödja rätt och sanning ssmt värna den
oskyldiga och värnlösa.
Men vi önska, att sångens ord: »Enighet,
trofasthet av dina söners lära», icke skola
till-lämpas endast och allenast på en förening eller
ett parti, som ju utgör endast en del af det
hela. Nej, öfver- och underordnade böra upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
