- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 13:e årg. 1894 /
640

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 50. (676.) 12 december 1894 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

640

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 40

ligen »berättelser ur gamla testamentet till
uppbrottet från Sinai»).

I katekes är den ifrågavarande kursen
(»inledningen och första hufvudstycket till lagens
slutord») anvisad för samtliga slag af
folkskolor samt alldeles särskildt för de fasta
folkskolorna HU. A, B, B2, G och D.

Med afseende på psalmer gör normalplanen
ingen skillnad mellan fast folkskola HU. A och
öfriga skolarter. Detsamma gäller äfven
rörande innanläsning, rättskrifning och
välskrif-ning.

I räkning äro för första folkskoleklassen
anvisade alldeles samma kurser i skolor HU. B
som i skolor litt. A, i öfriga skolor något
mindre.

I geografi återfinner man den nu för inträde
i allmänna läroverket fordrade kursen i första
årsklassen af icke allenast fast folkskola litt.
A utan äfven af skolorna HU. B2 och D samt
litt. B, G, I och I2.

I naturkunnighet genomgås under första
folkskoleåret enligt normalplanen i alla slag af
fasta folkskolor en större kurs än den nu
ifrågavarande: »kännedom af valda djurtyper
såsom inledning till läran om djurriket.»

Häraf torde framgå, att den nu
vidtagna förändringen kan hafva praktisk
betydelse för inträdessökande från ett
vida större antal folkskolor än det
jämförelsevis fåtaliga af typen litt. A. För
’huru stort antal kunna vi visserligen ej
angifva, enär vår folkskolestatistik som
bekant befinner sig på en mycket
efterblifven ståndpunkt, men utan fara för
misstag torde man dock kunna våga det
påståendet, att de flesta af vårt lands
fasta folkskolor säkerligen måste räknas
till dem, hvilka af ändringen »beröras».

Detta erkännes äfven af sådana, som
instämt i den vilseledande hänvisningen
till de af departementet för år 1890
uppgifna 147 fasta folkskolorna litt. A. Den
tidning, hvars omdöme rörande den
vidtagna åtgärden vi började med att anföra,
fortsätter nämligen själf:

Men i realiteten torde jämkningen af
inträdesfordringarna till hvad som inläres i
småskolan och det första folkskoleåret vara till gagn
äfven för barn i andra folkskolor, där godt
inlärda kurser gifvit motsvarande resultat på
samma tid.

För öfrigt bör man vid denna frågas
bedömande städse ihågkomma, att syftet
med ändringen ingalunda varit att öka
antalet af de gossar, som från
folkskolorna strömma in i allmänna läroverket.
Ändamålet har varit undanrödjandet af
de bestämmelser, på grund af hvilka
allmänheten kunde bibringas den falska
föreställningen, att en väl skött folkskola
ej under tre år bibringar sina lärjungar
det mått af kunskaper och färdigheter,
som fordras för inträde i läroverkets
första klass. Denna falska föreställning,
hvilken flerstädes i ganska ansenlig grad
bidragit till stärkande af föräldrarnas
sociala fördomar mot folkskolan i det
hela taget, har nu förlorat ett af sina
säkraste stöd. Det har blifvit en gång
för alla fastslaget, att en gosse ^
mycket väl, utan att hans fortgång på
studiebanan däraf försenas, kan begagna
sig af folkskolans undervisning under
åtminstone tre år, nämligen två i
småskolan och det tredje i första
folkskoleklassen. Hafva tänkande föräldrar först
kommit så långt, då är nog hos mången

vägen banad för den öfvertygelsen, att
gossen helst borde genomgå äfven de
öfriga folkskoleklasserna, samt att
undervisningsväsendet borde på det sätt
reformeras, att sådant kunde ske, utan att
han härmed afstängdes från studierna,
ifall han nämligen längre fram befunnes
härför äga anlag.

Det är ur denna synpunkt vi ansett
den nu vidtagna åtgärden innebära ett
verkligt framsteg, i sig själft visserligen
ganska litet, men genom sina
konsekvenser dock ganska betydelsefullt.

Med öfver 5O procent

har Åstorpstraktens kretsförening af S.
A. F. sett sitt medlemsantal ökadt under
innevarande år - detta tack vare det
angrepp, som vid* Linköpingsmötet
riktades mot föreningen.

Om

på något ställe tvekan uppstår rörande
folkskollärares valbarhet till
skolrådsledamot, så hänvisa till Svensk Läraretidning
n:r l år 1891, där ett af k. m-.t
meddeladt tydligt prejudikat i ämnet finnes
återgifvet.

Hvilken skolman

önskar Ni helst se afbildad i Eder egen
tidning? Insänd svar härå före årets
slut. Till de framställda önskningarna
skall all möjlig hänsyn tagas, då det
gäller att för nästa år bestämma porträtt i
Svensk Läraretidning.

»Rätt ska5 vara rätt»

skrifver en gammal klockare, som ber
oss rätta den »felaktiga» uppgift, hvilken
förekommer i senaste numret. Vi
upp-gåfvo nämligen i breflådan, att klockare
ej är valbar till skolrådsl,edamot. Tyvärr
kunna vi ej rätta denna uppgift. Ingen
skulle hellre än vi se, att klockare vore
i likhet med folkskollärare valbar till
skolrådsledamot, men gällande
kyrkostämmoförordning måste då först ändras.
Denna bestämmer nämligen i § 24
följande:

»Ledamot i kyrkoråd eller skolråd kan ej den
vara, som––––––––––samt ej heller
kyrkoförsamlingens redovisningsskyldige och
aflö-nade betjänten

Till dessa kyrkoförsamlingens »aflönade
betjänte» hänför samma förordning
klockare. Den talar nämligen i § 2 om
»klockare och annan kyrkobetjäning»
samt grupperar i samma paragraf de
personer, hvilkas aflöning bestämmes af
kyrkostämman, sålunda: prästerskap,
skollärare och kyrkobetjäning. För att
klockare skall blifva valbar till
skolrådsledamot måste alltså antingen § 2 eller
§ 24 i kyrkostämmoförordningen ändras.
Senast i fjor blef ett skolråds val i
Göteborgs stift upphäfdt på den grund, att
den valde var klockare. Vi hafva ansett
oss böra nämna detta, emedan - »rätt
ska’ vara rätt» l

Af ren, oförfalskad skolbyrakratism

besjälas tydligen en författare, som under
märket Qvis följt rektor Fr. Lundgren
efter i hans kamp mot Sveriges allmänna
folkskollärareförening. Rektor Lundgren
hade sagt oss rent ut, att k.
ecklesiastikdepartementet och dess kommittéer icke
behöfva nämda förenings opåkallade råd.
Hans efterföljare går ett steg längre.
Han låter oss veta, att samma
departement icke heller behöfver riksdagens
opåkallade råd. Med anledning af hvad
centralstyrelsen för Sveriges allmänna
folkskollärareförening gjort, för att någon
förbättring i de nuvarande
pensionsvillkoren i folkskollärarnes änke- och
pupillkassa måtte komma till stånd, skrifver
han följande märkliga ord:

Sedan drogs saken inför riksdagen, som
begärde en utredning. Det synes oss, som om
riksdagens ingripande i denna sak varit alldeles
Öfverflödigt. Ingen har velat förhålla änkorna deras
rätt. De hade nog fått den, när tiden därtill
funnits inne.

Ett sådant uttalande som detta talar
i sanning volymer, och vi hafva därför’
ansett oss böra rädda detsamma från
glömskan. Det kastar ett skarpt ljus
öfver de djupaste bevekelsegrunderna till
den bittra ovilja, med hvilken man på
vissa håll städse betraktat det fria
sammanslutningsarbetet inom
folkskollärarekåren. Enligt den tankegång, för hvilken
de anförda orden äro ett uttryck, hade
folkskollärarne naturligtvis haft samma
skyldighet som deras änkor, ja, som
t. o. m. riksdagen, nämligen att tyst och
stilla sitta och vänta på sina önskemåls
uppfyllande, tills »tiden därtill funnits
inne».

Sedan tidningstaxan för år
1895 nu utkommit, han
prenumeration å Svensk Läraretidning
för nästa år när som helst
verkställas. Den bör ske å närmaste
postanstalt ju förr dess hellre och
senast inom den 24 december.
Priset är det vanliga - 3 kronor 50
öre för hel årgång.

Hälsning" från tyska lärare med
anledning af Gustaf Adolfs-festen.

Folkskoleinspektören härstädes mottog i
måndags morgse en hälsningsskrifvelse,
som i öfversättning lyder sålunda:

Med tacksamhet tänkande på räddaren af
den evangeliska läran i Tyskland sända vi,
lärare fråti Strehlen i Schlesien, vår
evangeliska hälsning till lärare i Stockholm af samma
tro, den ort, där den store troshjältens vagga
stod.

Erhard Grossman. Otto Semler.

Robert Grebs. Otto Leisterer.

Wilhelm Schönwitz-. Gustav Adolf Schonke.

Hermann Hoffmann. Hermann Wilde.
Max Stab.

Skolrådsvalen. Till kyrko- och
skolrådsledamot i Slöinge, Hall., valdes den
4 d:s folkskolläraren därstädes /. A.
Östberg (nyvald med 2,088 röster mot 786).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:38:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1894/0646.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free