Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 51. (677.) 19 december 1894 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VECKOBLAD FÖR, IsÄRARE, UPPfOSTRARE
N:r 51 (A). <677.)
STOCKHOLM, 19 DECEMBER 1894.
13:e årg.
Prenumerationspris:
Vi år 3,50 kr., 3/4 år 3 kr., */2 år 2
kr., 1U år 1,25 kr. (postarvodet
inberäknadt).
Prenumerationen sker
såväl i landsorten som i Stockholm
å närmaste postanstalt
Byrå:
Barnhusgatan 6 (tredje huset
från Drottninggatan), l tr.
Kontorstid: 10-1, 4-6.
Postadress:
Läraretidning-en, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare:
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11 f m.
Allm, tel 60 OO.
Tryckt hos Iduns Tryckeri Aktiebolag, Stockholm,
Lösnummer
å 10 öre säljas å tidningens
byrå samt å allin
tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag.
Annonspriss
25 öre pr petitrad (= 14 stafvelser).
Födelse-, förlofnings- och
vigselannons l kr , dödsannons 2,so kr.
Annons bor vara inlämnad
senast måndag kl. 6 e. m. för att
inkomma i veckans nummer.
"
falafion.
Ett barndomsminne.
af gamla, mossbelupna, tinntornsprydda kyrkans kor,
skral och skröplig ligger skolan, där den gamle »Mäster» bor.
Snön har bredt sin skira slöja öfver slätten, rik och vid;
julen ringes in från templet, öfver byn sig sänker frid.
jY]jister vid sin björkvedsbrasa tyst i drömmar sitter sänkt,
ser på gångna år tillbaka, på hvad ljuft och ledt de skänkt.
Ensam var och är och blir han . - utan barn och maka huld -
och för många årens mödor har han skördat föga guld.
trägna studietiden träder fram för själens blick,
då han tidt i lärdomsstaden armods villkor pröfva fick.
Katekesens läxor föga tysta matfrisk mages kraf -
utan näring blekna kindens liksom lundens rosor af.
tröga skredo första åren af hans lärarkall -
som en oundviklig börda lärarn sågs i bästa fall.
Liten lön och inga vänner! Själf han föga skattad var -
men med tålamod bekymren »Mäster» tyst i hjärtat bar.
Qlöders lätta lek i brasan minner honom än i kväll
om två fagra flickoögon, som en gång gjort honom säll,
fast de sveko, när den rike nämdeman att gilja gick,
och i gamla skolan framgent »Mäster» ensam drömma fick.
.fåittra hj ärtekvalens elddop gjorde honom till en man -
»Intet gråtmildt pjunk!» han tänkte - i sitt kall han trösten fann.
Närmre till de små han slöt sig, närmst till den, som ringa var
och på jorden icke ägde huld och skydd och mor och far.
^ulkvällsskymning bredt sin mantel öfver slättens vida fält,
då går »Mäster» ut i skolsal, där en julgran upp han ställt,
sirad rikt med många »godter»\ flaggor, glitter, tända ljus,
och i kvällen stråla fönstren på det murkna skolehus.
förarn åt snötung gata streta upp mot skolans lysta sal
några tarfligt klädda pysar - bort emot ett tiotal.
Det är fattigstugans »ungar», de som sakna huld och hem;
mäster } van att ensam sitta, har till julfest bjudit dem.
, de samla sig därute! Träskor stampa af sin snö.
Frusna fingrar putsa näsan, och så bildar sig en kö.
Blyga stå de - ingen djärfves ställa sig å främsta plats
»Mäster» Öppnar, in de tåga - - salen är ju ett palats!
^jlid och vänlig sina gäster värden först ett handslag ger,
och de slå sig vid det länga, dukbeprydda bordet ner.
Kaffetåren värmer ljufligt, och som snö för solen gå
hela pyramider kakor, som vid bordets ändar stå.
£å går »Mas-ter» bort till orgeln, och i festlyst lärosal
från de späda lappar klingar klar en juledagskoral ;
och den gamle lärarn talar varmt om Honom, som steg ned
och blef själf ett barn ätt frälsa Adams fallna ätteled.
sedan . fagra sagor för de små, som tjusta stå :
dagens slit och mödor glömmas - hvilken glans i ögon blå!
Talar stolt om fosterlandet, hur det kämpat käckt och blödt,
om de många ädla söner, som dess låga hyddor födt.
Qch så träder gamla Stina in med fyllda sofvelfat -
Hvad det vattnas skönt i munnen! Hvilken väldig massa mat!
»Här ska" mås!» Ack, endast den, som känt, hur kvalfull hungern är,
mäktar fatta barnens tjusning, när till bords det sedan bär.
±)å en ringdans rundtorn granen - »Mäster» spelar själf fiol -
Det blir klang i spräckta träskor, och i. ögon blir det söl.
Sist af granens granna håfvor hvar och en ett minne får -
Uppbrott - tack - och skilda stigar skaran bort från skolan går.
J£)jusen brunnit ned som brasan - - »Mäster» ensam är på nytt -
Än en glöd i mörjan minner om den ungdomsdröm, som flytt,
Signad julfest dock han firat, ty i skröpligt, ensligt tjäll
har han uti barnahjärtan juleglädje tändt i kväll.
när lifvets lampa slocknar, och hans vandringsdag är all,
honom huldrikt Barnavännen bortom grafven möta skall:
»/ din ringa gärning var du trogeny trägen all din tid - .
In uti din Herres glädje gäck att njuta evig frid!»
Henr/fi Wranér,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
