Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1. (679.) 3 januari 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VECKOBLAD FÖI^ FOLKUNDERVISNINGEN.
N:r 1.
(679.)
STOCKHOLM, 3 JANUARI 1895
14:e årg.
Prenumerationspris ;
Vi är 3,50 kr., 3/4 år 3 kr., 1/2 år 2 kr., V4 år 1,25 kr. (postarvodet inberäknadt).
Prenumerationen sker såväl i landsorten som i Stockholm å närmaste postanstalt.
i i» - , ’...... _ ’ ’ .....
Byrå:
Barnhusgatan 6 (tredje huset från Drottninggatan), 1 tic. Kontorstid: 10-1, 4-6.
Postadress :
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare: EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11, 5-6. Allm. tel. 6000.
Lösnummer
å 10 öre säljas å tidningens byrå samt å allm. tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid :
hvarje onsdags förmiddag.
Annonspris:
25 öre pr petitrad (=14 stafvelser). Födelse-, förlofnings- och vigselannons 1 kr., dödsannons 2, so kr.
Annons bör vara inlämnad .senast måndags afton för att inkomma i veckans nummer.
En af svenska folkskolans ledande män,
|)cd 1894 års utgång har åter en af våra
folkskoleinspektörer från 60-talet afslutat sin verksamhet som inspektör.
Under förra månaden beviljade nämligen k. m:t, efter därom
gjord ansökan, afsked från folkskoleinspektörsuppdraget åt (7. L,
Anjou, hvilken allt sedan 1867 års början varit folkskoleinspektör.
Som Anjou tillika är vår äldste
nu lefvande seminarierektor och
hans namn och arbete äro
inväfda i hvarje del af vår
folkskolas officiella historia under
de sista 30 åren, så är hans
plats i Svensk Läraretidnings
porträttgalleri därmed gifven.
Då F. F. Carlson "efter att
1863 hafva öfvertagit chefskapet
för ecklesiastikdepartementet grep
sig an med omorganiserandet af
vårt folkskoleväsende, måste han
se sig om efter lämpliga krafter
för utförandet af sina afsikter.
Hans val föll därvid i främsta
rummet’ på dåvarande
vikarierande lektorn vid Norrköpings
allmänna läroverk fil. d:r G. L.
Anjou. Och en mångsidigare
begåfvad och till karaktären
noblare medhjälpare kunde han
svårligen hafva funnit.
Anjou utnämdes den 22 juni
1864 till rektor vid Linköpings
folkskollärareseminarium. Sedan
den tiden har knappast någon af
regeringen anordnad officiell
rådplägning eller undersökning
angående folkskolan förekommit, i
hvilken han ej varit kallad att
deltaga, och flera gånger har han därvid fungerat som
ordförande.
Sina bästa krafter har dock rektor Anjou offrat åt sitt
lärarekall och rektorsgöromålen. Genom sina hufvudämnen,
kristendomskunskap och pedagogik, har han gifvit den ena skaran
af lärjungar efter den andra intryck, som i flera afseenden blif-
vit bestämmande för deras lifsutveckling. Hans
framställningskonst är enkel, flärdlös och i hög grad originell. Ehuru han
varit med under seminarieformalismens gyllene dagar, har dock
ingen skattat åt denna mindre än han. Det fanns en tid, då
han syntes försöka att böja sig under dess ök - många
framstående skolmän i vårt land försökte det - men hans skarpt
utpräglade personlighet och hans djupa intresse för innehållet
gjorde detta omöjligt.
öm än hans lektion klart och
bestämdt $ började enligt det gifna
formuläret, så dröjde det
vanligen ej många minuter, förrän
han stötte på någon punkt i
ämnet, som så grep honom, att han
öfver den gaf den ena djupa och
skarpt tecknade framställningen
efter den andra för att visa den
från olika sidor. Det hände
därunder ofta, att han reste sig upp,
ställde sig bredvid sin stol med
ryggen mot väggen,
föreställningen blef inspirerad, varmt och
konstnärligt målande, hvarje ord,
hvarje tonfall, hvarje min och
rörelse i hans ansikte
återspeglade hans egen klara
föreställning om det han förehade, och
hans ädla, vida uppfattning
däraf. De vid en vanlig
undervisning svårfattligaste partierna af
ämnet framstodo härvid enkla
och påtagliga, de torraste
värmande och saftiga, de skenbart
obetydliga fingo sitt rätta värde.
De själfulla ögonen, den högt
hvälfda, breda pannan, hela
gestalten lyste af fin intelligens och
lärarefröjd.
Vid sådana tillfällen hände väl,
att programmet för lektionen glömdes af både lärare och
lärjungar, tills klockans slag påminde om timmens slut. Det var
sålunda icke en mönsterlektion i den vanliga meningen, men det
var en lektion med förädlande och utvecklande innehåll, som
blifvit outplånligt inristadt i elevernas själ. Hade de blifvit
uppfordrade att återgifva, hvad de hört, hade många säkerligen stått
C. L. ANJOU.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
