Print (PDF) - On this page / på denna sida - N:r 2. (680.) 9 januari 1895 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VECKOBLAD FÖT£ FOLKUNDERVISNINGEN.
N:r 2. ie&o.)
STOCKHOLM, 9 JANUARI 1395
14:e årg.
Prenumerationspris :
Vi är 3,50 kr., 3/4 år 3 kr., 1/2 år 2 kr., J/4 år 1,25 kr. (postarvodet inberäknadt).
Prenumerationen sker såväl i landsorten som i Stockholm å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6 (tredje huset från Drottninggatan), 1 tr, Kontorstid; 10-1, 4-6.
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare: EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11, 5-6. Allm. tel. 60 OO.
Tryckt hos Iduns Tryckeri Aktiebolag, Stockholm.
Lösnummer
å 10 öre säljas å tidningens byrå samt å allm. tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid:
hvarje onsdags förmiddag.
Annonspris:
25 öre pr petitrad (=14 stafvelser). Födelse-, förlofnings- och vigselannons 1 kr., dödsannons 2,50 kr.
Annons bör vara inlämnad -senast måndags afton för att inkomma i veckans nummer.
-fr
SVENSK LÄRARETIDNING utsänder ån893 sin
fjortonde årgång.
SVENSK LÄRARETIDNING vill framgent som
hittills arbeta för den svenska folkskolans och
folkbildningens höjande, för enhet och god anda inom
lärarekaren och för förbättring af lärarnes
ställning i ekonomiskt och socialt hänseende*. Politiska
och religiösa stridigheter äro strängt bannlysta frän
tidningens spalter.
SVENSK LÄRARETIDNING skall fortfarande
innehålla: /) ledande artiklar, i hvilka dagens
viktigare skolfrågor utredas och granskas på ett s j
alf-s t än di g t sätt; 2) pedagogiska uppsatser;3)
lefnadsteckningar af framstående skolmän (i regeln
porträtt minst en gång i månaden); 4) prejudikat
och utslag angående folk- och småskolan, dessas
lärarepersonal sumt rörande klockare- och
organistkåren; j") fullständig redogörelse för skolfrågors
behandling vid riksdagen; 6] granskning af
läroböcker och annan skollitteratur; 7) redogörelse för
S. A. F:s ärenden samt kortare referat från
skolmöten af skilda slag; 8) bref rörande in- och
utlandets skolväsende; 9) rikhaltig ny hets a f delning
(om seminarierna, folkskolan, småskolan,
fortsättningsskolan, folkhögskolan, slöjdundervisningen m. m.);
i o) råd och upplysningar i afseende på tolkningen
af gällande skolförfattningar; ii) minneslista för
hrr skolrådsordförande och skollärare; 12) annonser
om lediga tjänster vid folk- och småskolan m. m.
SVENSK LÄRARETIDNING vill, i korthet sagdt,
sätta* sina läsare i tillfälle alt ständigt följa alla
de mångskiftande företeelserna på uppfostrans och
folkundervisningens område. Lösen skall därvid
städse vara: omväxling och skyndsamhet, pålitlighet
och opartiskhet.
SVENSK LÄRARETIDNING är den största af våra
skoltidningar. Hon kan i följd häraf utförligare
och mera mångsidigt än öfriga tidningar behandla
alla undervisningen och lärarekåren vidkommande
spörsmål.
SVENSK LÄRARETIDNING behåller samma
vårdade utstyrsel som hittills. Pris, utgifningstider
m. m. förblifva oförändrade. Prenumeranterna
erhålla sålunda bortåt 700 stora kvartsidor jämte
en mängd bilagor för det billiga priset af 3 kr.
50 öre. REDAKTIONEN.
professor W, ^eins föreläsningar,
Professor Reins första föreläsning hölls,
såsom förut bestämts, i fredags kl. 2-3
i Schwartzska skolans bönesal,
Kommendörsgatan 13 härstädes. Den
rymliga salen var fylld af intresserade åhörare,
bland hvilka märktes
ecklesiastikministern, kansliråden Gustrin och Kastman,
pastor primarius Fehr, ordföranden i
Göteborgs folkskolestyrelse, professor Ernst
Carlson m. fl.
Vid hvarje föreläsnings slut hafva
åhörarne genom lifliga handklappningar
gifvit sitt bifall tillkänna. Föreläsaren
inlägger ock i sitt föredrag så mycket
lif och så mycken värme, att man ryckes
med, äfven där innehållet är af schematisk
natur eller satser uttalas, mot hvilka
man kanske efteråt vid lugnt
begrundande känner lust att opponera.
Pedagogikens uppgift.
(Första föreläsningen.)
Tal:n började med att konstatera det
lifliga pedagogiska intresse, som för
närvarande förefinnes i flera länder. I Tyskland
är detta intresse framkalladt af begäret att
genom en för hela folket enhetligt planlagd
uppfostran till hvarandra närma de olika
lager, som nu stå fientligt mot hvarandra
samt t. o. m. sakna förmåga att förstå
hvarandra. Ville man här tillämpa
Mefistofeles ord:
Grå, dyre vän, grå är all teori,
men lifvets gyllne träd är grönt;
så ville tal:n däremot ställa en annan
auktoritets ord: »Det mest praktiska är en
god teori», enär en sådan bringar reda
och ordning och ger säkerhet åt ens
praktiska verksamhet.
Man hade i århundraden tvistat om
uppfostrans betydelse. Somliga hade skattat
den ringa, andra hade öfverdrifvit dess makt,
såsom den franske filosofen Helvetius,
hvilken yttrade, att man kan forma människan,
hur man vill. Tal:n valde den gyllene
medelvägen och ansåg, att uppfostran vore
af stor etisk och ideell betydelse.
Man kan i uppfostran skilja trenne
utvecklingsstadier. På det första stodo
tyskarne på Taciti tid. Uppfostrans uppgift
var då att föra sonen till samma
ståndpunkt, där fadren stod. Resultatet blir
stillastående. Med Karl den store inträder
ett nytt skede. Uppgiften är att låta den
nya generationen växa ut öfver den gamla,
så att en fortskridande utveckling blir
följden. Karl den stores idéer på detta
område fullföljdes af humanisterna och i
ännu högre grad af reformationen och de
följande seklens framstående lärde och
skolmän. Bland dessa må särskildt
nämnas Comenius, hertig Ernst den fromme
af Götha, Francke, Basedow, Gampe och
främst af alla Pestalozzi. Alla dessa hafva
sträfvat efter en förbättrad
undervisningsplan. Men de nådde ej fram till något
fullständigt, ur vissa principer härledt
pedagogiskt system.
Ett sådant gaf den store »pedagogen
bland filosoferna» och »filosofen bland
pedagogerna» Herbart uti sin år 1806
utgifna »Allgemeine Pädagogik», och
därmed äro vi inne på det tredje stadiet.
För Herbart och hans efterföljare, Waitz,
Willmann m. fl., blef uppgiften att genom
en ideell uppfostran befordra individens
och samhällets harmoniska utveckling till
allt högre former.
Ett folks inre lycka och andliga
utveckling vinnes endast genom uppfostran, hvars
hufvudmål är danandet af sedligt religiösa
personligheter. En sådan uppfostran är
möjlig endast under förutsättning af etiska
normer. Den filosofi, som ej är i stånd
att uppställa sådana, såsom den.
evoluti.o-nistiska, är följaktligen oanvändbar för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
